tag:blogger.com,1999:blog-80853000019542095672024-03-20T16:11:19.545+01:00Kyrkliga Ting<b>Om Gud, Kyrkan, Livet, Universum och Allting</b>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.comBlogger663125tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-16765405685559841742024-03-17T07:49:00.000+01:002024-03-17T07:49:14.048+01:00 #663. Jungfru Marie bebådelsedag…<p><span style="font-family: arial;"></span></p><blockquote style="text-align: justify;"><i>”I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ’Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.’ Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ’Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.’ Maria sade till ängeln: ’Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.’ Men ängeln svarade henne: ’Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.’ Maria sade: ’Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.’ Och ängeln lämnade henne."</i> (Lukas 1:26–38)</blockquote><p></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">N</span>i</b> måste förstå att jag var en alldeles vanlig ung kvinna. Inte tjugo år fyllda. Jag har sett hur ni har föreställt er mig. Jag känner inte igen mig. Ni hänger på mig guld och draperar mig i vackra färgrika tyger. Ofta har ni satt mig på någon form av piedestal. Som om jag skulle vara upphöjd på något sätt. Svåråtkomlig. Genom åren har jag hört mig beskrivas som någon jag inte alls känner igen. Ibland som någon jag faktiskt inte vill kännas vid. Ni måste förstå att jag var en helt vanlig ung kvinna. Lika vanlig som ni. Det var inget speciellt med mig. Jag var inte annorlunda jämfört med någon annan. Jag hade min familj och mina vänner. Jag åt, sov, tänkte, talade, funderade på min samtid och på min framtid och jag kämpade på med livets vardagliga bekymmer precis som ni. </span><span style="font-family: arial;">Ni måste verkligen förstå att jag var en vanlig människa, precis som ni. Om ni inte på riktigt förstår det då förstår ni inte heller innebörden av allt det oerhörda, fantastiska och – ja, mirakulösa – som hände när min son Jesus levde, dog och gav sig till känna igen efter sin död.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Allting började den där märkliga dagen. Jag skötte om de vardagliga sysslorna där hemma som vanligt när han plötsligt stod där. Det är klart att jag blev rädd. Jag var ensam hemma. Jo, det var en han och han var en reslig gestalt. Han namn var Gabriel – ’Gud är min krigare.’ Jag har lite svårt att beskriva hur han såg ut. En ängel liknar ingenting annat och ingen annan. </span><span style="font-family: arial;">Jag hade hört talas om att vår Gud hade sänt sina budbärare till oss vid olika tillfällen i vårt folks historia. Vi kände ju alla till berättelserna. Men jag hade aldrig sett någon ängel på riktigt med mina egna ögon. Förrän han stod där. Det är klart att jag blev rädd. Jätterädd faktiskt. När han talade gick det en rysning genom hela kroppen, genom märg och ben. Det var en röst som kom från en någon som har sett allt. En röst som har talat sedan urminnes tider. En röst som har dundrat som kriget. En röst som har viskat om döden. En röst som har skapat liv ur ingenting. Jag blev alldeles förskräckt och undrade vad det handlade om.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Han sade att jag inte skulle vara rädd. Det hjälpte förstås inte. Inte blev jag lugnare när han sade att jag skulle bli en mamma. Josef och jag hade valt varandra. Men vi hade ännu inte delat säng och jag kan inte påstå att jag kände mig särskilt redo för att bli förälder. Även om Elisabet och jag talade mycket med varandra om familjeliv så var det där med att bli föräldrar fortfarande en ganska obekväm tanke. </span><span style="font-family: arial;">Jag kände mig helt enkelt inte redo. Så när Gabriel sade att jag skulle bli mamma till en son som skulle få namnet Jesus då blev jag både rädd och orolig. Han verkade ju vara så säker på sin sak. Det var inte jag. Alltihop var verkligen konstigt. Det var overkligt. Jag var ganska omtumlad när Gabriel fortsatte att tala och började berätta om märkliga saker som hade med min blivande son att göra.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jag förstod inte då vad allting handlade om. Det var först väldigt långt senare som det som Gabriel sade blev begripligt. Men just där och då förstod jag faktiskt inte vad det handlade om. </span><span style="font-family: arial;">I efterhand är jag glad att jag samlade ihop mig tillräckligt mycket för att få ur mig den mest pressande frågan. Hur det skulle kunna bli så som hade sade. Även om jag var ung så visste jag hur barn blir till. Och där hade Josef och jag inte varit med varandra ännu. </span><span style="font-family: arial;">Då började Gabriel att tala om en Helig ande och om den Högstes kraft. Den där rysningen kom tillbaka när han sade det. Ni förstår, jag trodde förstås att vårt folks Gud var verklig och sann. </span><span style="font-family: arial;">Josef och jag höll på vårt folks traditioner. Vi lyssnade på berättelserna om hur Gud en gång räddade oss ur en fångenskap för länge sedan. Vi hörde om profeterna och om vårt folks långa vandring genom tid och rum fram till där vi befann oss då. Att Gud var med oss var ju både tydligt och påtagligt i Jerusalem där templet fanns. Men att denna vårt folks Gud skulle vilja ha med mig att göra, det fick nackhåren att resa sig av rysning.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jag blev överraskad när han nämnde Elisabet. Samtidigt blev det som en bekräftelse på att det han sade hade med verkligheten att göra. Jag visste ju att Elisabet var gravid trots att de sedan länge hade förlorat hoppet om att få bli föräldrar. Att Elisabet till slut blev gravid tog vi alla som ett mirakel och som ett vittnesbörd om att Gud faktiskt kan skapa liv mot alla odds. </span><span style="font-family: arial;">Och nu sade Gabriel att det som skulle hända mig var lika sant som att Elisabet var gravid. Vad skulle jag säga om det? Jag blev mest skärrad och rädd igen. Både för den där gestalten Gabriel och för vad han sade. För kom ihåg att jag var en vanlig ung kvinna när jag drabbades av det där. Jo, jag säger drabbades. För jag tycker att jag blev drabbad av något som jag inte valde själv. </span><span style="font-family: arial;">Ni säger ibland att jag var utvald. Men kom ihåg – att vara utvald är inte samma sak som att välja. Jag fick inte välja. Kom ihåg det när ni minns att jag svarade honom ”må det ske med mig som du har sagt.” Jag hade inget val.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Hade jag fått välja så hade jag kanske valt annorlunda. Om inte för något annat så för att få slippa det där hemska korset. Min lilla pojke växte upp och blev vuxen. Han växte in i allt det där som Gabriel hade talat om. Jag gladde mig så mycket åt honom. Han var så fin och jag var så stolt. Sådär stolt som bara en mamma kan vara. Det gjorde mig så ont när så många ville honom illa. </span><span style="font-family: arial;">När de tog upp honom till Golgata och spikade fast honom på det där hemska korset – då gick jag i tusen bitar. När han dog var det som om jag dog också. Hade jag fått välja då hade jag valt att inte behöva uppleva den dagen.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jag vet att det inte tog slut där. Jag vet att min pojke Jesus visade sig vara en någon som var så mycket mer än jag någonsin kunde ana. Jag vet att allt det där som Gabriel sade blev sant. Jag vet att min son Jesus är en annan. En någon som på något märkligt sätt fortfarande lever. </span><span style="font-family: arial;">Jag vet att han på något oväntad och mirakulöst sätt uppstod från döden. Jag vet att han fortfarande är en någon som älskar oss alla. Jag vet allt det där. Men kom ihåg att jag var en alldeles vanlig människa. En ung kvinna som inte hade något val. Jag blev utvald men jag fick inte välja. Det är viktigt att ni verkligen förstår att jag var lika vanlig som ni är. Om ni inte på riktigt förstår det då kommer ni aldrig att förstå den oerhörda betydelsen av allt det fantastiska och på riktigt mirakulösa som hände min son Jesus.</span></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-16755778972335718242024-03-03T07:59:00.000+01:002024-03-03T07:59:57.884+01:00 #662. Tredje söndagen i Fastan…<p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><blockquote style="text-align: justify;"><i>”En gång drev han ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade. Men några sade: ’Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.’ Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen. Men han visste vad de hade i tankarna och sade: ’Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna. Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand får hans ägodelar vara i fred. Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.’”</i> (Lukas 11:14–26)</blockquote><p></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">D</span>emoner…</b> Vi skruvar lite generat på oss och hittar gärna på någon ursäkt för att slippa prata om demoner. Ibland stoppar vi in demonerna i våra egna försök till nya tolkningsmönster för att göra de där demonerna som var högst konkreta för Jesus till någonting annat än demoner. Ibland betraktar dem som metaforer för existentiella tillstånd av personliga svårigheter. Ibland stoppar vi in demonerna i psykologins värld, vi ger de andra namn i terapeutiska förklaringsmodeller eller i den själsliga självhjälpens förlovade land. </span><span style="font-family: arial;">Vi reducerar gärna demonerna till att vara någon form av tillfälliga känslomässiga defekter som kan behandlas bort med hjälp av några kloka ord och lite välvillig självinsikt.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Helst vill vi skaffa oss själva ett välordnat och snyggt inre landskap där svårigheter i allmänhet och ondskans demoner i synnerhet är bortstädade. Eller undangömda i alla fall så att vi slipper se dem. Ofta låtsas vi som ingenting och hoppas att demonerna ska försvinna genom att vi helt enkelt låter bli att tala om dem. Vi försöker gärna ignorera ihjäl demonerna, som så mycket annat som vi tycker är jobbigt eller svårt med Jesus och den värld och verklighet som han gestaltar.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Men </span><span style="font-family: arial;">demonerna som Jesus möter är av ett högst konkret slag. En sorts demoner som lever ett alldeles eget liv. Demonerna är dessutom en månghövdad skara. De dyker upp på olika sätt i olika sammanhang. Gemensamt för demonerna som Jesus möter, konfronterar och driver ut är att de är negationer. </span><span style="font-family: arial;">De är negativa antiteser som motverkar Guds avsikter med sin skapelse och sin mänsklighet. En demon gör till exempel en talande människa stum. Som sådana är demonerna lögnens, falskhetens och intighetens emissarier, som för någon annans talan med den där andres fulla auktoritet. Demonerna är emissarier för Guds motståndare. Den där gestalten vars existens vi har bestämt oss för att helt förneka eller bortse från. Lögnens furste som går under många namn. Beelsebul var ett, Satan är ett annat.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Att Jesus tog upp kampen mot Satans demoner var kontroversiellt redan då. Folket häpnade och ville sätta honom på prov. De krävde tecken och förklaringar. Jesus försökte att förklara det där som är så svårt att förstå. Det första Jesus behövde hantera var lögnen. Därför att lögnen är demonernas främsta verktyg. Om lögnen furste Beelsebul går emot sig själv med lögnen som vapen då blir Beelsebuls rike ödelagt och hus faller över hus. </span><span style="font-family: arial;">Den stora lögnen som demonernas furste bygger sitt världsliga rike på är att människan, livet, tillvaron och verkligheten klarar sig utan Gud Fadern. Alla de där uppfattningarna, beskrivningarna och konstruktionerna av verkligheten som bortser från att det är Gud Fadern som bär allt i sina händer är en del av den stora lögnen. </span><span style="font-family: arial;">Att göra en människa stum är en smal sak för en demon. Men det krävs en demonernas furste för att få människan och människor att tro sig vara oberoende av Gud.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesu konfronterade demonerna och genom det demonernas furste. Jesus konfronterade lögnen med Guds finger, sanningen. Guds sanning som säger att allt som har varit, är och ska bli helt och hållet ligger i Guds händer. Sanningen som säger att vi, tillsammans med hela skapelsen, alla människor och hela tillvaron är helt och hållet beroende av Gud Fadern. </span><span style="font-family: arial;">När Sonen Jesus konfronterade demonerna då var det Gud Fadern själv som konfronterade sin mest hänsynslösa motståndare – lögnens, falskhetens och intighetens furste. Det var och är en Guds kamp för sanningen om människans frälsning. Mot lögnen som säger att människan varken kan eller behöver frälsas. </span><span style="font-family: arial;">Det är en kamp om och för tillvarons och människans existens, en kamp på liv och död. Därför liknar Jesus konfrontationen med demonerna vid en väpnad kamp. Inom ramen för den kampen menar Jesus att den som inte är med honom är mot honom.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">I, med och genom Jesus bryter Guds rike in i vår tid och vår verklighet. Jesus går i bräschen och konfronterar lögnen om att människan och skapelsen är totalt oberoende av och helt självständiga från den levande Gud Fadern som är alltings upphov och mål. Den lögnen ligger till grund för världens falskhet. När människan och människor lever med uppfattningen att det egna jaget är helt självständigt och oberoende och därmed utan ansvar för något annat än sig själv då växer egocentrismen och falskheten fram. </span><span style="font-family: arial;">Lögn är demoners livsluft och falskhet är deras näringskälla. Där människor tror att människan är sig själv nog och hela tillvarons centrum och mål där vandrar demoner som genom vattenlösa trakter och söker bosättning i en människas till synes städade och snygga inre. Där Guds sanning och sanningen om vem Gud är i relation till människan saknas, där får lögnen och falskheten fäste och slutet blir värre än början.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Med sin kamp mot demonerna öppnade Jesus en front mot intigheten. Mot dödens tomhet och intighet. Tanken att döden innebär en övergång till intighet – från ett existerande någonting till ett icke-existerande ingenting – är en falsk lögn. Hela Jesus liv och gärning, död och uppståndelse orsakade en total kollaps för lögnen om att döden är livets slut. </span><span style="font-family: arial;">Allt som lögnens furste och falskhetens demoner försöker säga om livet och döden är och förblir irrelevant i ljuset av Jesus uppståndelse från döden och fortsatta liv i Anden. Jesus utdrivande av den stumma demonen var ett litet men ovedersägligt vittnesbörd om att Guds rike en gång för alla etableras här i vår värld och verklighet i, med och genom Jesus uppståndelse från de döda. Om</span><span style="font-family: arial;"> en människa möter sin förgänglighet utan en tro på Guds rike och ett hopp om att döden inte är livets slut då blir slutet värre än livets smärtsamma början.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Livet i sig är detta Guds rike. Att leva är att befinna sig mitt i det rike av levande liv utan slut som etablerades en gång för alla när graven visade sig vara tom. I Guds fullbordade rike är demonerna maktlösa. Ingen människa förblir stum, ingen människa förblir död och ingenting kan skilja någon enda människa från det levande liv som är Guds kärleksförklaring till var och en. Allt detta är möjligt, verkligt och sant i, med och genom Jesus från Nasaret. </span><span style="font-family: arial;">Paulus insåg och förstod det här för länge sedan och skrev till församlingen i Rom: "Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre." (Rom 8:38–39) </span><span style="font-family: arial;">Lita på att det fortfarande är sant.</span></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-28462861037438995502024-02-04T08:22:00.000+01:002024-02-04T08:22:54.897+01:00 #661. Kyndelsmässodagen…<span style="font-family: arial;"></span><blockquote><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">"När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren — det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren — och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade: 'Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.' Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: 'Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid — ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.' Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse. När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom."</span></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">(Lukas 2:22–40)</span></div></blockquote><div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">S</span>ymeon</b> och Hanna är kyrkans första vittnen. De vittnade om att det var något anmärkningsvärt och alldeles särskilt med det lilla barnet Jesus som de två fattiga föräldrarna Maria och Josef kom med till tempelplatsen. Det var en dag som alla andra med människor och djur som trängdes där på templets förgård i Jerusalem. Mitt i det vanliga livets levande hände något unikt som Symeon och Hanna fick se och uppleva.</span></div><span style="font-family: arial;"><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Det lilla barnet i Marias famn såg ut som vilket annat barn som helst. Men det skulle visa sig att det inte var vilket barn som helst. Ofta uppenbarar sig Gud i det som är välkänt och välbekant för oss. I det som ser ut som någonting alldeles vanligt. Så var det för Symeon och Hanna när de såg något som ingen annan såg just där och då. De såg och upplevde miraklet att Gud Fadern själv uppenbarade sig och gav sig till känna i den lilla pojken Jesus. Märkligt men sant. Symeon blev upprymd när Andens uppenbarelse drabbade honom. Han såg någonting radikalt annorlunda och alldeles nytt i den lilla pojken som Maria bar, något som ingen annan hade sett före honom. Något liknande hade aldrig hänt tidigare. Symeon tog barnet i sin famn och utbrast: "Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Symeon var en gammal man som hade sett mycket. Han hade hoppats och längtat länge. Han hade blivit besviken om och om igen men han hade aldrig slutat att hoppas. Genom sitt långa och strävsamma liv bars han av hoppet som finns i Guds löften. Han var rättfärdig och from. Symeon tog Jesus i famnen och tackade Gud för att Guds löften infriades i just denna lilla till synes vanliga pojke. Efter den stunden kunde han lämna den här världen i frid och i trygghet förvissad om att Guds löften är sanna. Men Symeon såg också att den frid som han såg och upplevde inte bara var hans egen. Friden och Guds löften tillhör hela världen och alla folk. Hela mänskligheten och alla människor. Utan undantag. Andens uppenbarelse av Gud Fadern i Sonen Jesus är hela världens ljus.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">För världens hedningar är uppenbarelsen ett avslöjande av det uppenbarade – att Gud i Jesus är alla människors Gud. I Jesus ger sig Gud Fadern till känna som någon alla människor kan känna igen som den Gud som faktisk existerar och lever i människornas närhet. Det var det oerhörda och anmärkningsvärda som Symeon såg. Den uppenbarelsen bringar frälsning åt alla och härlighet åt Israels folk. Därför att Gud, genom att uppenbara sig i den lilla judiska pojken Jesus, visar att Israels folk har talat sant i alla år. Den Gud som Israels judiska folk har talat om och vittnat om genom att vara ett faktiskt existerande och identifierbart folk i årtusenden är den Gud som alldeles på riktigt existerar och lever. Uppenbarelsen i, med och genom den lilla judiska pojken Jesus vittnar för världen och för mänskligheten att Israels Gud är den Gud som lever, rör sig och finns till i människornas närhet. Där och då. Här och nu.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Maria undrade förstås vad det var som hände när Symeon omfamnade hennes lilla pojke och pratade som han gjorde. Han vände sig till henne och sade: "Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.” Symeons förutsägelse har besannats om och om igen sedan dess. Man bråkade tidigt om vem Jesus var och det bråkas fortfarande om vem Jesus är. Jesus har väckt och väcker fortfarande strid och strider. Både i människors inre och i mänsklighetens yttre. Många har fallit och många faller när livet konfronteras av Jesus.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">När människans innersta tankar kommer i dagen. När skuld och synd inte får vara i fred i skuggorna utan sätts i det bländande ljuset av Jesus liv, död och uppståndelse då går det som ett svärd genom själen och människan faller hjälplös inför Guds dom. Men när människan faller – och faller, det gör vi alla förr eller senare – då faller vi ner i hoppets, i frälsningens och befrielsens barmhärtiga famn. Guds löften om förlåtelsens möjlighet för syndens skuld i, med och genom Jesus frälsargärning är alldeles sanna. Människan och människor kan upprättas, frälsas och befrias av den Guds nåd, kärlek och barmhärtighet som finns hos den uppståndne och levande Jesus Kristus från Nasaret. Alldeles på riktigt.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Hanna såg vad som skulle komma och hon fylldes av glädje. Hon såg det kommande infriandet av löftet om Jerusalems befrielse och människans upprättelse. Hon såg frälsningens hopp i den lilla pojken Jesus som Symeon omfamnade. Hanna tackade och prisade Gud för vad hon hade fått se och hon berättade för alla om vad hon hade sett.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Symeon och Hanna var kyrkans första vittnen. De första som såg, vittnade och berättade om att Jesus var, är och förblir Sonen som Fadern med Anden säger sig vara. Uppenbarelsens mirakel hände där och då, när Gud avslöjade sig för Symeon och Hanna i den lilla pojken Jesus. Uppenbarelsens mirakel händer här och nu, när Gud avslöjar sig och låter sig uppenbaras för dig, mig och oss alla i den uppståndne och alldeles på riktigt levande Jesus Kristus från Nasaret. När Jesus uppenbarar sig i ditt liv, i mitt liv, i vår kyrka och i världen – då är det samma Jesus som Symeon och Hanna såg. Så, låt oss tillsammans med Symeon tacka och prisa Gud för uppenbarelsens mirakel i Jesus Kristus. Och låt oss tillsammans med Hanna berätta om vad vi har fått se. För alla våra systrar och bröder som fortfarande väntar, längtar och hoppas.</div></span></div>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-17876721599543267482024-01-21T06:33:00.001+01:002024-01-21T06:37:04.575+01:00 #660. Tredje söndagen efter Trettondedagen…<p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><blockquote style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>"När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: ’Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.’ Jesus sade: ’Skall då jag komma och bota honom?’ Officeren svarade: ’Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.’ Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: ’Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.’ Och till officeren sade Jesus: ’Gå. Du trodde och det skall ske.’ Och i det ögonblicket blev pojken frisk."</i> (Matteus 8:5–13)</span></blockquote><p></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">E</span>n</b> romersk officer var ingen småborgerlig figur i en klädsam uniform. En romersk officer var en beslutsam och handlingskraftig gestalt. Han hade makt, bestämde, fattade beslut och fick saker och ting gjorda. En officer var dessutom en militär, en soldat vars dagliga värv var allt annat än en tebjudning. </span><span style="font-family: arial;">Han var en någon som behövde litade på sin egen och sina underställdas förmågor i alla lägen. För en officer är tilliten till den egna förmågan och förtroendet för de underställda skillnaden mellan liv och död. </span><span style="font-family: arial;">Det är inte svårt att förstå varför Jesus uttryckte en viss förvåning när officeren frågade honom om hjälp. Officeren var en man med makt, resurser och inflytande. Men inför sin tjänares sjukdom stod han maktlös.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Den romerske officeren måste ha hört talas om Jesus. Han måste ha hört berättelserna om vad Jesus hade gjort. Berättelserna om att Jesus kunde hjälpa och bota. Han måste ha hört något som skakade om honom i hans innersta. Varför skulle han som officer annars underkasta sig Jesus och Jesus förmåga. Officeren var ju den som hade det världsliga maktövertaget. </span><span style="font-family: arial;">Någon hade berättat. Någon hade vittnat för officeren om Jesus på ett sådant sätt att han förstod att inför livet i sig, sjukdom och död – allt det där som han själv var maktlös inför – var Jesus den som hade makt och inflytande. Officeren blev omvänd från att lita på sin egen förmåga till att helt och hållet lita på Jesus förmåga. Han hoppades och trodde att Jesus kunde och ville hjälpa när hans egen förmåga kom till korta.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesus blev förvånad. Officerens tillit och tro förvånade Jesus därför att det inte fanns några egentliga skäl till att officeren skulle tro att Jesus kunde och ville hjälpa honom. De var varandras världsliga motståndare. Jesus var en israelisk jude och officeren var en del av den förtryckande romerska ockupationsmakten. Men något hade hänt. Någon hade vittnat om Jesus förmåga och vilja att hjälpa även dem som i världens ögon inte förtjänade någon hjälp. </span><span style="font-family: arial;">Så han bad Jesus om hjälp för sin tjänares skull, trots att Jesus under inga omständigheter skulle kunna gå in under hans tak. Officeren jämförde sin egen världsliga förmåga att få sina soldater och tjänare att lyda order och instruktioner med Jesus förmåga att råda över livet i sig, sjukdom och död. Han trodde att Jesus kunde och skulle vara lika beslutsam i relation till livet, sjukdom och död som han själv var beslutsam i relation till världsliga ting. Han hoppades att Jesus skulle hjälpa, trots att han inte var värdig någon hjälp.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesus blev förvånad igen. Inte ens hos och bland sina egna hade Jesus sett eller upplevt en sådan tro som trotsade de yttre omständigheterna. En tro som har uttömt den egna viljans möjligheter och som har lagt ifrån sig tilliten till den egna förmågan för att istället helt och hållet lita på Jesus vilja och förmåga. </span><span style="font-family: arial;">När inget annat återstår, när den egna viljans och förmågans alla möjligheter är uttömda, då är hoppet och löftet som finns i Jesus det enda som återstår. Jesus känner sin mänsklighet och vet att livet förr eller senare för människor dit. Från öster och väster, överallt ifrån, ska många komma med tomma händer i hopp om och tro på att löftet ska vara sant. Att det ska vara sant att Jesus kan och vill hjälpa var och en och alla som inte längre av egen vilja och förmåga kan hjälpa sig själva.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesus ska ta emot var och en och alla som sina egna. Som han tog emot den romerske officeren. Men de som konfronteras av livets yttersta begränsningar och tror att ”jag kan själv” kommer att uppleva sig som lämnade utanför. De kommer att gråta och skära tänder av besvikelse när den egna förmågan kommer till korta inför livet i sig, inför sjukdom och död. </span><span style="font-family: arial;">Det är bara Jesus vilja och förmåga att hjälpa människan och människorna som bär när det faktiskt gäller livet och döden. När vår egen vilja och förmåga att kontrollera tillvaron har kommit till vägs ände då bär Jesus var och en och alla hela vägen in i evigheten. Jesus sade till officeren: ”Gå. Du trodde och det skall ske.” Miraklet skedde och pojken blev frisk. För att officeren trodde, för att Jesus kan och vill hjälpa oss och alla andra människor.</span></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-37909565666987040652024-01-07T07:24:00.000+01:002024-01-07T07:24:49.720+01:00 #659. Första söndagen efter Trettondedagen…<p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><i><span style="font-family: arial;"></span></i><blockquote><div style="text-align: justify;"><i><span style="font-family: arial;">"Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes ville hindra honom och sade: ’Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.’ Jesus svarade: ’Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.’ Då lät han det ske. När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ’Detta är min älskade son, han är min utvalde.’”</span></i></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">(Matteus 3:13–17)</span></div></blockquote><div><span style="font-family: arial;"></span></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">J</span>ohannes</b> Döparen levde i utkanten av samhällsgemenskapen. Han var närmare vildmarkens kompromisslösa kärvhet än det välordnade livet i byar och städer. Han bar kläder av kamelhår och läder. Han levde på gräshoppor och vildhonung och var väderbiten och kärv. Johannes Döparen var allt annat än en välkammad figur som passade in i de tillrättalagda ”religiösa” sammanhangen. Men människor från vida omkring sökte upp honom för att låta sig döpas av honom. Många trodde och litade på att det Johannes sade och gjorde var viktigt och på riktigt. De trodde att han talade sant om vem Gud är och om vad det innebär för människorna. ”Omvänd er. Himmelriket är nära” predikade han för de som ville lyssna.</span></div><div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><span style="font-family: arial;"><div style="text-align: justify;">Johannes förstod att hans förkunnelse och hans dop var begränsade till denna världen. Och han förstod att den någon som han vittnade om har en makt och myndighet som går utanför ramarna för verkligheten som vi känner den. Med helig ande och eld ska han skilja agnarna från vetet vid själva existensens yttersta gräns. Johannes insåg allvaret och gjorde vad han kunde för att få folket att förstå att när Jesus väl ger sig till känna som den han är då är det på allvar. Då är det är på liv och död.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Johannes blev uppbragd när fariseer och saddukeer kom för bli döpta av honom. När de religiösa ledarna dök upp, de som konstruerade en välordnad och tillrättalagd ”religion” av Guds uppenbarelse då dundrade han av helig vrede. ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen.” Han utmanade och provocerade och han erbjöd ingen tillrättalagd och lättsmält variant av ”religion.” ”Omvänd er. Himmelriket är nära” predikade han högt och kompromisslöst.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Så kom Jesus för att döpas av den väderbitna, kärva och provocerande Johannes. Johannes och Jesus mödrar var släkt och de kände sannolikt varandra sedan barnsben. Johannes hade anat att det var något utöver det vanliga med Jesus. Han tyckte att det var lite konstigt att Jesus ville låta sig döpas av honom. Men Jesus insisterade och sade: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Jesus lät sig döpas av Johannes av en anledning. Jesus delade kompromisslöst människans och människornas livsvillkor. Det fanns ingen gräddfil vid sidan av det liv som alla andra människor levde där Jesus skulle glida förbi livets svårigheter. Jesus underkastade sig villkoren för Johannes dop som en människa bland människor.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Johannes döpte för omvändelsens skull. Omvändelse i meningen att vända om för att vända sig själv och hela sitt liv till Gud. När Johannes döpte Jesus skedde miraklet. Det Johannes hade anat bekräftades i ett uppenbarelsens ögonblick som en gång för alla förändrade allt. För alla människor. I alla tider. ”Himlen öppnade sig och den heliga Anden kom ner över Jesus i en duvas skepnad. En röst hördes från himlen: ’Du är min älskade son, du är min utvalde.’” Himmelriket var nära för en kort stund när Gud där och då uppenbarade sig för världen med hela sitt innersta treeniga väsen och sin djupaste identitet i Fadern och Sonen och Anden.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Gud gav sig till känna helt och hållet när himlen öppnade sig efter Jesus dop. Gud blottlade sitt innersta väsen när Faderns röst talade om Sonen i och med Andens manifestation. Det var den absoluta uppenbarelsens totala epicentrum. Hela tillvarons absoluta mittpunkt. Nollpunkten. Där och då uppenbarade Gud sitt innersta jag och sin treeniga identitet för världen. Det var som om Gud där och då förkunnade för hela sin mänsklighet 'det här är vem jag är' – Fadern och Sonen och Anden. Det är vem Gud är. Ingen annan och inget annat.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Det blir ingen välkammad och tillrättalagd ”religion” när den levande Guden uppenbarar sig. Allt som är välordnat och tillrättalagt kastas omkull om eller när Gud uppenbarar sig igen. Därför att Gud är en treenig någon som lever och är fri. En treenig någon som lever och förändras. En treenig någon som inte låter sig begränsas av människors ord och tankar. Vi behöver följa Johannes Döparens uppmaning varje dag. Vi behöver börja om varje dag och vända om från vår självupptagenhet för att vända oss själva och våra liv till vår Herre och Gud som ständigt uppenbarar sig på nya sätt.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Johannes döpte Jesus och ”himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ’Detta är min älskade son, han är min utvalde.’” Himmelriket öppnade sig när Gud uppenbarade sig med sitt innersta treeniga väsen. Det hände alldeles på riktigt där och då, det händer här och nu och det är fortfarande alldeles sant. 'Omvänd er. Himmelriket är nära.'</div></span></div>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-18147958078922749192023-12-13T14:15:00.000+01:002023-12-13T14:15:00.402+01:00#658. Adventskalenderlucka 11…<span style="font-family: arial;"><i></i></span><blockquote style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>”The word ’theology’ includes the concept of the </i>Logos<i>. Theology is </i>logia<i>, logic, or language bound to the </i>theos<i>, which both makes it possible and also determines it. The inescapable meaning og logos is ’word,’ however much Goethe’s Faust felt that he could not possibly rate ’the word’ so highly. The Word is not the only neccessary determination of the place of theology, but it is undoubtedly the first. Theology itself is a word, a human response; yet what makes it theology is not its own word or response but the Word which it hears and to which it </i>responds<i>. Theology stands and falls with the Word of God, for the Word of God precedes all theological words by creating, arousing, and challenging them. Should theology wish to more or less anything other than action in response to that Word, its thinking and speaking would be empty, meaningless and futile.”</i></span></blockquote><div><ul style="text-align: left;"><li><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-feature-settings: normal; font-kerning: auto; font-optical-sizing: auto; font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; font-variation-settings: normal; line-height: normal; margin: 0px 0px 4px; text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><span class="s2">Barth, Karl, 1963: </span><span class="s2" style="font-style: italic;">Evangelical Theology An Introduction</span><span class="s1">. Grand Rapids: Eerdmans Publishing Co. Omtryckt 1979. S. 16-17.</span></span></p></li></ul></div>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-21515072796286106972023-12-12T16:18:00.001+01:002023-12-12T16:23:59.219+01:00#657. Adventskalenderlucka 10…<p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><blockquote><p><span style="font-family: arial;"><i>Kristendomen var ett örnevangelium</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>sprunget ur den högsta klippspetsens näste</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>på blanka störtflyktsvingar.</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>Men vi tuktade dess djärva fjädrar,</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>rätade fackmässigt ut dess rovdjursnäbb,</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>och se – det blev en svart fågel,</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>en pratsam och tam korp</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i><br /></i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>Kristendomen var ett lejonbudskap,</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>ständigt på jakt efter varmt och levande byte,</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>ett ungt lejon av Juda.</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>Men vi klippte dess skarpa, krökta klor,</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>stillade dess törst efter hjärteblod</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>och gjorde det till en spinnande huskatt.</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i><br /></i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>Kristendomen var en ökenpredikan,</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>snål och vass som den pinande africus,</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>brännande som ökensanden.</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>Men vi gjorde den till en trädgårdsidyll,</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>aster, reseda och fromma rosor,</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>ett stämningsstycke i örtagård.</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i><br /></i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>Herre, tag hand om vår fromma ynkedom!</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>Giv den snabba örnvingar och vassa lejonklor!</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>Giv den doft av vildhonung och samun</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>och säg sedan med Döpare-röst:</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>Detta är den seger som övervinner världen.</i></span></p><p><span style="font-family: arial;"><i>Detta är kristendom.</i></span></p></blockquote><p> </p><p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li><span style="font-family: arial;">Bolander, Nils, 2002: <i>Ändå måste jag gå.</i> Libris: Örebro. S. 38-39.</span></li></ul><p></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-13419198702604792232023-12-11T11:29:00.000+01:002023-12-11T11:29:35.974+01:00#656. Adventskalenderlucka 9…<span style="font-family: arial;"><i><blockquote style="text-align: justify;">"The Father gives being to all beings; the Son gives the knowledge of God to all those beings capable of knowledge; the Spirit gives the holiness in which such knowledge is fulfilled to those among rational beings who are to be saved."</blockquote></i></span><div><ul style="text-align: left;"><li style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jenson, Robert W., 1982: <i>The Triune Identity.</i> Eugene: Wipf and Stock Publishers. S.76.</span></li></ul></div>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-17577558993368831992023-12-10T13:58:00.000+01:002023-12-10T13:58:05.420+01:00#655. Adventskalenderlucka 8…<span style="font-family: arial;"></span><blockquote style="text-align: justify;"><i><span style="font-family: arial;">"De som följer Jesus går på en smal väg. Det är lätt att gå förbi den, lätt att komma vid sidan av den, lätt att tappa bort den, även när man har börjat att gå på den. Den är svår att finna. Vägen är verkligen smal, och på båda sidor stupar det brant utför mot hotande avvägar: att vara kallad till ett liv som går utöver det vanliga, att leva det livet fullt synligt och ändå inte se och inte veta att man gör det – det är en smal väg. Att vittna om Jesu verklighet och bekänna hans sanning och ändå älska fienden till denna sanning – vår fiende och Jesu fiende – med Jesu villkorslösa kärlek – det är en smal väg. Att tro på Jesu löfte om att de som följer honom skall besitta jorden och ändå möta fienden vapenlös, ändå hellre lida orätt än göra orätt – det är en smal väg. Att se och vara medveten om andra människor i deras svaghet, i deras orättfärdighet och ändå aldrig döma dem, att förkunna budskapet för dem och ändå inte kasta pärlorna för svinen – det är en smal väg. </span><span style="font-family: arial;">Det är en outhärdlig väg. Varje ögonblick kan vi gå fel. Så länge som jag ser på den vägen som den väg jag har blivit befalld att gå och så länge som jag går på den i fruktan för mig själv och mina möjligheter, så länge är den verkligen en omöjlig väg. Men ser jag att Jesus Kristus går före mig, steg för steg, ser jag bara på honom och följer honom steg för steg, då blir jag bevarad på den vägen."</span></i></blockquote><span style="font-family: arial;"></span><div><ul style="text-align: left;"><li style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Bonhoeffer, Dietrich, 1995: Efterföljelse. Borås: Verbum Förlag. S. 147.</span></li></ul></div>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-59380749531618789382023-12-10T08:04:00.001+01:002023-12-11T11:00:41.722+01:00 #654. Andra söndagen i Advent…<p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><blockquote style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>”Jesus sade: ’Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.’ Han gav dem en liknelse: ’Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.’” </i>(Lukas 21:25–36)</span></blockquote><p></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">J</span>esus</b> var i Jerusalem med sina lärjungar. Han hörde att några talade om templet, hur vackert det var med sina fina stenar och sin prakt. Då sade han: ”Allt detta som ni ser – det ska komma en tid då det inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner.” De som hörde det frågade honom: ”Mästare, när sker detta, och vad bli tecknen på att det börjar?” Jesus väckte den där svåra och ibland lite jobbiga frågan om tillvarons förgänglighet och om att allt i tiden förändras.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Han talade om att templets stenar skulle brytas ner och det blev en fråga om oss människor, om vår förändring i tiden och om vår egen förgänglighet. Jesus målade upp en mödosam bild av hur tidens slut och om hur förgängligheten ska komma att gestaltas och manifesteras. Folk ska resa sig mot folk. Det ska bli jordbävningar, pest och hungersnöd. Förfärliga ting ska ske och väldiga tecken ska visa sig på himlen. Lärjungarna ska drabbas av förräderi och förföljelse. Stor nöd ska komma över landet och hedningarna ska komma med ond bråd död.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">I allt väsentligt beskrev Jesus världen och verkligheten som det mer eller mindre alltid har sett ut genom mänsklighetens hela historia. Finns det någon tid som har varit befriad från allt elände som Jesus beskrev? Med andra ord – mänskligheten, människan och människorna har alltid existerat alldeles vid kanten till den yttersta tiden. Vi har alltid befunnit oss och vi befinner oss ständigt ett enda andetag från tidens fullbordan. Jesu återkomst, tidens slut och Guds rikes ankomst är alltid och hela tiden – i varje blivande ögonblick – precis runt hörnet. Därav Jesu uppmaning till vaksamhet och uppmärksamhet. När han väl kommer, då kommer han med besked på ett sätt som ingen människa vare sig kan förneka eller komma undan.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet.</i> När det sker, när händelsen som är tillvarons och verklighetens eskatologiska slut påbörjas, då ska ti</span><span style="font-family: arial;">llvaron skakas i sina grundvalar.</span><span style="font-family: arial;"> </span><span style="font-family: arial;">H</span><span style="font-family: arial;">edningarna ska gripas av ångest och rådlöshet. </span><span style="font-family: arial;">Människor ska förgås av skräck när Jesus kommer åter och Guds rike uppenbarar sig </span><span style="font-family: arial;">med makt och härlighet – </span><span style="font-family: arial;">här i vår tid och i vårt rum. </span><span style="font-family: arial;">De som inte känner Jesus genom den kristna tron står inför något </span><span style="font-family: arial;">helt okänt, alldeles </span><span style="font-family: arial;">oerhört och fullständigt obegripligt.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Men den som är kristen förstår att det hela är början på en stor glädje. <i>När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.</i> Jesu återkomst är och ska bli skapelsens, mänsklighetens och människornas befrielse från tidens förgänglighet och en frälsning från allt som begränsar och förminskar livets potential och möjlighet. När de ovedersägliga tecknen på att Jesus än en gång kliver in i tiden för att befria mänskligheten, människan och alla människor från tidens förgänglighet då ska vi räta på oss och lyfta våra huvuden för då är den verkliga </span><span style="font-family: arial;">befrielsens</span><span style="font-family: arial;"> </span><span style="font-family: arial;">och den sanna frälsningens tid kommen.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">För att förklara vad han menade gav Jesus dem en liknelse: <i>Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära.</i> Jesus förklarade sig med en liknelse som likställde </span><span style="font-family: arial;">sin återkomst och </span><span style="font-family: arial;">Guds rikes ankomst som någonting lika naturligt som årstidernas växlingar. Det vill säga – Jesu återkomst och Guds rikes ankomst ska ske här, mitt i den högst vardagliga världen och verkligheten som vi står och går i här och nu. Den här tiden – som är livselementet vi har fått att leva i – är platsen för Jesu återkomst och Guds rikes ankomst. Det är vår tid och vår verklighet som ska förändras och bli någonting nytt och radikalt annorlunda. Det ska ske här, med oss och med vår verklighet, alldeles på riktigt. Ingen annanstans eller på något annat sätt. Tecknen på att Jesu återkomst och Guds rikes ankomst är nära förestående ska framträda lika tydligt som årstidernas växlingar.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Den svåra frågan kvarstår. När ska det ske? Det är en svår fråga därför att det svåraste för oss människor att hantera är det okända och det finns ingenting som är så okänt som den kommande, ännu inte blivna, tiden. Framtiden är det mest okända och något av det mest svårhanterliga för oss människor. Vi gör gärna vad vi kan för att skapa en illusion av kontroll över den tid som ännu inte har blivit till. Vi fyller våra kalendrar och almanackor med förhoppningar om att vi åtminstone litegrann ska kunna förutse något av vad den okända framtiden innehåller. Men sanningen är ju att vi tar emot framtiden ett andetag åt gången. Det enda vi verkligen på riktigt vet om framtiden är att vi får andas ut en gång till.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Det är oklart när, var och hur Jesu återkomst och Guds rikes ankomst kommer att hända. Men det är bortom tvivel att det på något sätt i någon tid kommer att ske. <i>Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.</i> När något förgås då löper det förbi och kommer till sitt slut. Jesu återkomst och Guds rikes ankomst ska de facto hända innan mänsklighetens, människans och människornas existens här i tiden kommer till sitt slut. Med, genom och förbi allt som varit, är och ska bli – in i evighetens oändlighet – består Jesu löften och Guds Ord.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Vi har att leva här i vårt ständigt blivande nu, mellan minnet av nyss och förhoppningen om sedan. Så, hur ska vi leva med ovissheten inför den okända framtiden, med Jesu löften om återkomst, ankomst och befrielse som befinner sig någonstans bakom ovisshetens slöja? Jesus sade: <i>Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen</i>.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Vi ska vara på vår vakt så att världens förförelser och bekymmer inte får oss att glömma bort vår kristna tro. Vi ska försöka att leva med den kristna trons medvetenhet och visshet om att Jesu löften är en skarpladdad möjlighet varje dag. Så att vi inte blir överraskade och fyllda av ångest, rådlöshet och skräck när det väl händer. Vi ska tillsammans hjälpas åt och försöka hålla oss vakna i vår kristna tro så att vi får kraft av Jesu löften att undfly förtvivlan när det är tid för Jesu återkomst och Guds rikes ankomst att bryta in i världen för att förändra verkligheten till någonting alldeles nytt. Så att vi, tillsammans med världens alla kristna, kan stå upprätta och </span><span style="font-family: arial;">ta emot</span><span style="font-family: arial;"> Människosonen </span><span style="font-family: arial;">med glädje och tillförsikt när han på den här tidens sista dag uppenbarar sig för oss och för hela mänskligheten med hela sin radikalt verklighetsförändrande, </span><span style="font-family: arial;">befriande och frälsande</span><span style="font-family: arial;"> kraft.</span></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-7170959761203711352023-12-09T11:50:00.001+01:002023-12-09T16:21:20.342+01:00#653. Adventskalenderlucka 7…<p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><blockquote><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>"Calling attention to the necessity of witnesses suggests to many people, particularly those of the philosophical bent, the end of argument. For Christians, however, 'witness' names the condition necessary to begin argument. To be a witness does not mean that Christians are in the business of calling attention to ourselves but that we witness to the One who has made our lives possible. Witness, at least the witness to which Christians are called, is, after all, about God and God's relation to all that is.</i></span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>Witnesses must exist if Christians are to be intelligible to themselves and hopefully to those who are not Christians, just as the intelligibility of science depends in the end on the success of experiments. Indeed, Marshall argues that the Christian martyr's willingness to die for his or her faith in Christ is similar to the scientist's commitment to experimental results, though any pragmatic similarity that can be drawn between science and theology is inexact. Thus martyrs—who are but the most determinative display of what being a witness entails—go to their deaths convinced that the gospel is true, but scientists do their experiments in order to become convinced that a hypothetical set of beliefs is true.</i></span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>Moreover, for the scientist the failure of predicted results may disconfirm the theory that shaped their experimental design; but Christians believe that they should trust the gospel even when they fail to live lives congruent with it, and even when such trust requires that they die. Christians behave in this way because they understand themselves to have become characters in the story that God continues to enact through the ongoing work of the Holy Spirit. Lives that seem like failures do not disconfirm the gospel, because Christians learn to confess their sins by being made part of the work of the Spirit."</i></span></p></blockquote><p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Hauerwas, Stanley, 2001: <i>With the Grain of the Universe; The Church´s Witness and Natural Theology</i>. Grand Rapids: Brazos Press. S 207, 212.</span></li></ul><p></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-21355215780787567672023-12-08T08:55:00.001+01:002023-12-09T16:20:46.487+01:00#652. Adventskalenderlucka 6…<p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><blockquote><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>"I allmänhet framställer man saken så, att först måste man ha tron, och sedan levernet följa efter. Saken är mycket enkel. För att vinna tron måste det först finnas ett liv, en existentiell bestämning. Det är detta jag aldrig tillräckligt kan inskärpa, att för att vinna tron, för att det ens skall kunna bli fråga om att vinna tron, måste det finnas en s i t u a t i o n. Och denna situation måste åstadkommas genom ett existentiellt steg från individens sida. Detta propedeutiska har man alldeles avskaffat. Man låter individen gå i sin vanliga medelmåttiga fåra — och så får han så småningom tron, ungefär så som utan att behöva någon situation kan lära utan-läxor.</i></span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>Men tag t.ex. den rike ynglingen. Vad fordrar Kristus såsom det provisoriska? Han fordrar en sådan handling, att den rike ynglingen därigenom skulle vara alldeles utkastad i oändligheten. Se, det är vad som fordras; ut skall du, ut på de 70 000 famnarnas vatten. Det är situationen. Nu kan det bli fråga om att vinna tron eller förtvivla. Något förtjänstfullt blir det likväl inte, ty du kommer att bli så skakad i ditt innersta, att du nog lär dig släppa det förtjänstfulla. Sedan är det åter ett annat liv, som följer efter tron, men detta första får aldrig glömmas — eller också är kristendomen alldeles förfalskad."</i></span></p></blockquote><p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Kierkegaard, Sören, 1928: <i>Sören Kierkegaards Dagbok</i>. Uppsala: Svenska Kyrkans Diakonistyrelses Bokförlag. S. 414-415.</span></li></ul><p></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-44885141832686736612023-12-07T11:27:00.003+01:002023-12-09T16:20:20.551+01:00#651. Adventskalenderlucka 5…<p><span style="font-family: arial;"></span></p><blockquote><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>"It should never be forgotten that Christianity entered human history not as new creed or sapiential path or system of religious observances, but as apocalypse: the sudden unveiling of a mystery hidden in God before the foundation of the world in a historical event without any possible precedent or any conceivable sequel; an overturning of all the orders and hierarchies of the age, here on earth and in the archon-thronged heavens above; the overthrow of all the angelic and daemonic powers and principalities by a slave legally crucified at the behest of all the religious and political authorities of his time, but raised up by God as the one sole Lord over all the cosmos; the abolition of the partition of Law between peoples, the proclamation of an imminent arrival of the Kingdom and of a new age of creation; an urgent call to all persons to come out from the shelters of social, cultic, and political association into a condition of perilous and unprotected exposure, dwelling nowhere but in the singularity of this event—for the days are short.</i></span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>To be frank, it was a command that left little to no room for such things as ’historical consciousness.’ The church was given birth in something like a state of crisis, of mingled joy and terror, in a moment out of time, as one age was passing and another was coming into existence. The Kingdom was drawing near; the Kingdom had already partly arrived; indeed, the Kingdom was already within, waiting to be revealed to the cosmos in the glory of the children of God.</i></span></p><i style="font-family: arial; text-align: justify;"><div style="text-align: justify;"><i>The Kingdom was preached, but it was the church, with its often almost comically corrupt and divisive form, that arrived."</i></div></i></blockquote><p><span style="font-family: arial;"></span></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Bentley Hart, David, 2022: <i>Tradition and Apocalypse: An Essay on the Future of Christian Belief</i>. Grand Rapids: Baker Academics. S. 135-136, 138.</span></li></ul><p></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-43501024651713473132023-12-06T10:33:00.001+01:002023-12-09T16:19:57.577+01:00#650. Adventskalenderlucka 4…<p><span style="font-family: arial;"></span></p><blockquote style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>"God willing, the Western church might yet remember that it is not an all-purpose volunteer religious society for whatever causes society currently defines as good. We can at any moment take instead to proclaiming the gospel. And if the church did </i>that<i>, then </i>in the Western context<i> its message would again as in ancient days be a word of hope for freedom, of hope for hope. […] Folk who labor on great inherited texts as if they matter liberate all around them to confidence that history does have some plot. Those who practice the arts of public discourse open little polities just by doing so, each time they break their silence. Those who discipline themselves to the outcome of experiment and observation, when they do it for sake of truth, encourage all to faith that there </i>is<i> truth. To pursue beauty is to create for all to see and hear. When we act as if human deliberation and decision could make a difference, they </i>do<i> make a difference. When we act as if community were real, it just thereby </i>becomes<i> real."</i></span></blockquote><p></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li style="margin: 0px 0px 0.25em; padding: 0px; text-align: justify;"><span face="arial, helvetica, sans-serif" style="font-family: arial;">Jenson, Robert W., 1995: Hope, the Gospel, and the Liberal Arts. I: <i>Essays in Theology of Culture.</i> Grand Rapids Eerdmans Publishing Co. S. 189.</span></li></ul><p></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-49132222092200357632023-12-05T08:27:00.002+01:002023-12-09T16:19:42.062+01:00#649. Adventskalenderlucka 3…<span style="font-family: arial;"><b></b><blockquote><div style="text-align: justify;"><b>What place has the state of Israel in the history of God and man? </b></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><i><div style="text-align: justify;"><i>"I consider the creation of the modern state of Israel, in so far as it is to be considered, in the context of the fulfillment of the Old Testament (and that's your question), omitting all other possible explanations, as another, a new sign of the electing and providentially ruling grace and faithfulness of God to that seed of Abraham. A very visible sign, visible for every [...] of the papers, the whole world. A sign who is not be overlooked. After the horrors of the Hitler-time the reappearence of Israel, now as a nation in the political land, in as a state. That may well be called a miracle for all who have eyes to see, and as candle for all those who have not eyes to see. Remember the answer given to Frederik the Great and his men – a proof for God's existence? 'Your Majesty, the Jews'. And we could now add today: 'Your Majesty, the state of Israel'. The Jews have always owed their existence to the power God alone and not to their own force or to the might of their history. And here we have another case of this kind of existence of Israel. Also today among those Arabs and among the two great blocks, east and the west, this small little community exists, and humanly speaking God alone can help them to exist. And it seems that He will do so."</i></div></i></blockquote><i></i></span><div><ul style="text-align: left;"><li style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Barth, Karl, 2006: Inspelning av muntligt svar på en fråga i samband med <i>Evangelical Theology, American Lectures</i> i Chicago och i Princeton 1962. Concise Logic: Martinsdale MT.</span></li></ul></div>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-37744411855907962242023-12-04T09:11:00.003+01:002023-12-09T16:19:22.145+01:00#648. Adventskalenderlucka 2…<p><span style="font-family: arial; text-align: justify;"><i></i></span></p><span style="font-family: arial;"><blockquote><i>"The miracle of faith corresponds to the miracle of revelation. The history of God is on this side as well, as is the </i>knowledge<i> of God."</i></blockquote></span><div><ul style="text-align: left;"><li><span style="font-family: arial;">Barth, Karl, 2011:The Christian in Society. I: <i>The Word of God and Theology.</i> T&T Clark International: New York. S. 46.</span></li></ul></div>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-44341864820085977082023-12-03T16:08:00.005+01:002023-12-09T16:19:03.942+01:00#647. Adventskalenderlucka 1…<p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><blockquote style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>"God's glory, though, is neither etheral nor remote, but is beauty, quantity, abundance, </i>kabod<i>: it has weight, density, and presence. Moreover, it has been seen in the form of a slave, revealed in a particular shape whose place in time and space is determinative of every other truth, every other beauty. In the end, that within Christianity which draws persons to itself is a concrete and particular beauty, because a concrete and particular beauty </i>is<i> its deepest truth."</i></span></blockquote><div><ul style="text-align: left;"><li style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Bentley Hart, David, 2003: <i>The Beauty of The Infinite; The Aesthetics of Christian Truth</i>. Grand Rapids: Eerdmans Publishing Company. S. 28.</span></li></ul></div>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-18937794620602610792023-11-26T08:26:00.003+01:002023-11-26T16:55:00.337+01:00 #646. Domsöndagen…<p><i style="font-family: arial;"></i></p><blockquote style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>"Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.”</i> (Matteus 13:47–50)</span></blockquote><p></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">J</span>esus</b> gick hemifrån och satte sig vid Genesarets sjö. Det samlades mycket folk omkring honom. Han steg i en båt och satte sig i den medan folket stod på stranden. Och han talade till dem med många liknelser. Jesus gav dem en lång rad liknelser om gott och ont och liknelser om Guds rike. Han gav dem liknelsen om att förkunnelsen om Guds rike är som frön som sås i vägkanten. En del äts upp av fåglarna, en del vissnar bort, en del kvävs av tistlar. Och en del faller i god jord och ger riklig skörd.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Han talade om himmelriket som en god sådd av vete i en åker där det samtidigt växer ogräs. Vid skörden ska ogräset rensas från det goda vetet. När skördens tid är inne ska det som är ont skiljas från det som är gott. Han talade om förkunnelsen om himmelriket som ett senapskorn. Det är det minsta och mest oansenliga av alla frön, men det ska växa upp och bli ett stort och ståtligt träd. Han talade om himmelriket som en surdeg som jäser. En surdeg som behöver tid på sig för att bli redo att gräddas till näringsrikt bröd.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Han talade om att himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern. Han sade att med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Sedan sade Jesus: <i>Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det.</i> Hur många av oss har fiskat med nät? Det är tidsödande att fiska med nät. Man behöver veta hur sjön eller havet är beskaffade där nätet ska läggas ut. Hur djupt är det? Hur ser botten ut? Vilka fiskar finns det? Vilken storlek på maskorna är lämpliga? Vilken tid på dygnet ska nätet läggas ut och när ska det tas upp? Hur länge ska det ligga i? Det får inte ligga i för kort tid, då får man ingen fisk. Det får inte ligga i för lång tid, då dör fiskarna i nätet och all fångst blir otjänlig. Allt arbete tillkommer. Det behöver göras enligt konstens alla regler. Likadant när nätet ska tas upp. Det är en säregen upplevelse att hänga över relingen på en liten båt och sakta dra upp ett fiskenät för hand ur det mörka djupet en tidig morgon. Himmelriket är med andra ord något som blir till genom en viss form av arbete.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">När nätet väl är uppe och man har kommit tillbaka till land då ska fisken tas om hand. Jesus sade: <i>När det är fullt drar man upp nätet på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga.</i> Man kan tycka vad man vill men det finns bra och dåliga fiskar. Det finns god fångst och det finns dålig fångst. De ätbara fiskarna samlar man och tar hand om i en korg. De otjänliga fiskarna samlar man ihop och kastar bort. De dåliga fiskarna saknar värde i det att de inte är ätbara. De dåliga fiskarna tillför ingen näring. Så långt är Jesus liknelse ganska oproblematisk.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Men sedan sade han: <i>Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. </i>Så ska det alltså bli vid tidens och världens slut. Där och då ska Guds änglar sortera de onda från de goda som fiskaren sorterar den dåliga fisken från den goda. Som den dåliga fisken ska de onda kastas bort i en brinnande ugn där gråt och tandagnisslan ska råda. Det är onekligen ganska stark tobak. Så stark att vi helst värjer oss från det Jesus säger och gärna hittar en förklaring som gör liknelsen lite mindre svårsmält, lite mindre kärv och lite mindre dömande. Helst en bortförklaring som mildrar det djupa, kärva och mörka allvar som Jesus driver fram med sin liknelse.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Vi värjer oss gärna från tanken på att Jesus talar med kärva ord om en faktisk dom. För att vi gärna värjer oss från tanken på att vi människor faktiskt har ett ansvar för hur vi gemensamt lever våra liv och att vi ska behöva ta det ansvaret. Men världen är ju fylld av vad vi människor fyller den med. Ondskan finns i världen för att vi människor fyller världen med ondska. Är det en helt orimlig tanke att vi människor faktiskt har ett ansvar för det och att den någon som har skapat vår värld kan och ska utkräva det ansvaret?</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Även lärjungarna undrade varför Jesus talade så kärvt med en del av sina liknelser: ”Lärjungarna kom fram och frågade honom: ’Varför talar du till dem i liknelser?’” Jesus svarade dem och han svarar oss: ”Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte. Så uppfylls Jesajas profetia på dem: <i>Ni skall höra med era öron men ingenting förstå och se med era ögon men ingenting uppfatta. Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig.</i> Men saliga era ögon som ser och era öron som hör. Sannerligen, många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.” (Matteus 13:10–17)</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Vi ska ha fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter. Saliga våra ögon som ser och våra öron som hör. Vad är det vi som är kristna och tror kan se och höra i liknelsen </span><span style="font-family: arial;">fiskafängets sortering av goda och dåliga fiskar</span><span style="font-family: arial;"> som den som inte tror inte kan se? Vad är det vi kristna kan se och förstå om världen och verkligheten som andra inte kan se och förstå? Finns det ens något sådant?</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jo, vi kan se och förstå ansvaret och allvaret som Jesus kommer med. Som kristna har vi fått ögon att se allvaret i skillnaden mellan ont och gott i ljuset av Jesus förkunnelse och hans frälsargärning. Den allvarliga skillnaden mellan att vara ond och att vara god som framstår i ljuset som strålar ut från korset där Jesus blev korsfäst. Det yttersta ondskans och den yttersta godhetens epicentrum. Himmelrikets hemlighet är att det finns en faktisk och allvarlig skillnad mellan ont och gott, mellan det onda och det goda. Det är skillnad och det gör skillnad att manifestera det ena eller det andra med sitt liv. Den som väljer att fylla sin del av verkligheten med ondska ska en gång få stå till svars för det och ta konsekvenserna av sina destruktiva gärningar. <i>Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.</i></span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesus inskärper det djupa allvaret i frågan om människans ansvar för ont och gott med sin kärva liknelse. Att <i>änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen</i> är en kraftfull uppmaning till var och en och alla att ta skillnaden mellan ont och gott på stort allvar och en ännu mer kraftfull uppmaning att ta ansvar och inte vara en någon som bidrar till ondskan i världen. Vi har alla ett faktiskt och konkret ansvar för hur vi lever våra liv. Ingen slipper undan ansvaret för gott och ont. Och den som bidrar med ondska kommer att behöva ta sitt ansvar för sina val och handlingar inför vår Herre vid tidens och världens ände.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Att på riktigt i hjärtat inse sin synd och skuld är som att brinna i en ugn av ångest. När den oerhörda tyngden av ansvaret för ondskans skuld blir tydlig då återstår inget annat för den onde att gråta och skära tänder. Var och en som någon gång har drabbats av ett genuint dåligt samvete för något dumt som man har gjort har fått en liten föraning av den oändliga ångest och vånda som ondskans hantlangare ska konfronteras av när den tiden är inne.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Det vi har och ska få mer av är hopp. Vi behöver se med våra ögon, höra med våra öron och förstå i våra hjärtan att vi behöver omvända oss och låta oss bli botade av vår Herre. </span><span style="font-family: arial;">Det vi – tillsammans med världens alla andra onda och goda – har att hoppas och lita på är läkedom och frälsning genom Gud Faderns kärlek, nåd och barmhärtighet som det manifesteras i Sonens gärning och förmedlas till oss av Anden. </span><span style="font-family: arial;">Vad som därefter händer vid tidens slut är ännu fördolt bakom en slöja av Guds barmhärtighet.</span></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-2866012321573299472023-11-12T08:10:00.001+01:002023-11-12T08:29:47.130+01:00 #645. Tjugotredje söndagen efter Trefaldighet…<p><span style="font-family: arial;"></span></p><blockquote style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>"Så skall ni be: Vår fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser."</i> (Matteus 6:9-15)</span></blockquote><p></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">R</span>yktet</b> om Jesus hade spridit sig vida omkring och man förde till honom många som led av olika sjukdomar och plågor, besatta, fallandesjuka och förlamade. Jesus botade dem alla. Han var omgiven av stora skaror med människor från vida omkring. Så befann sig Jesus på det där berget någonstans i Galileen. Han satte sig ner omgiven av sina lärjungar och började undervisa dem. Det Jesus sade skulle bli ihågkommet som hans Bergspredikan.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Han undervisade och förkunnade om lagens bud, om etik och moral, om allmosor och om bön. Han sade: <i>När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.</i></span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesus uppmanade sina lärjungar och oss att försöka utveckla och bibehålla en personlig fromhet som inte är beroende av bekräftelse eller beundran från andra. En personlig fromhet som är någon form av personlig relation med Gud Fader själv. En intim personlig relation som är förtrolig och privat. Det som är förtroligt och privat mellan två parter skyddas och värnas från insyn och intrång. Det förtroliga och privata paraderas inte på gator och torg för att vinna andras bekräftelse och gillande. Det förtroliga och privata behöver inte så många ord för att bli till. En förtrolig och privat relation lever av att den är ömsesidigt önskad. En sådan bönens relation till Gud Fadern önskar Jesus att var och en av oss ska få ha att leva i.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Sedan sade han: <i>Så skall ni be: Vår fader, du som är i himlen.</i> En bönens levande relation till Gud börjar med att sätta ord på vem det är som vi relaterar oss till. Vår bön börjar med att adressera denna levande någon som vi talar till och talar med. Samtidigt lokaliseras denna någon i den boning som är i himlen. Gud Fadern existerar konkret någonstans, på en specifik plats – i himlen, det är överallt. Det finns ingenstans där det inte finns en himmel i vilken Gud vår Fader befinner sig. Guds tilltalsnamn är Fadern och Sonen och Anden. Vår bön börjar med att vi tillsammans med Sonen tilltalar Fadern i Anden och så tillber den allestädes närvarande och levande Guden som Jesus vittnar om.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">När vi tillsammans med Jesus tilltalar Gud Fadern fortätter vår gemensamma bön med det viktigaste: <i>Låt ditt namn bli helgat.</i> Med vår bön uttrycker vi en önskan om att Guds namn ska helgas här mitt ibland oss. Det vill säga att Guds namn ska hållas för heligt och att Guds namns helighet ska manifestera Gud Faderns närvaro i vår och i alla andra människors närhet. Guds namns närvaro gestaltar och manifesterar Guds personliga närvaro. Som när vi blir närvarande i varandras närhet när vi tilltalar varandra vid namn.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Med vår bön uttrycker vi en önskan om att Guds rikes verklighet ska bli och vara vår gemensamma verklighet. <i>Låt ditt rike komma.</i> Hur det är och ska bli i Guds rikes verklighet gestaltade Jesus i, med och genom de mirakel och helandeunder som han genomförde. I Guds kommande rike är ingen blind, lam eller sjuk. I Guds rike är den förtryckte upprättad, den utstötte inkluderad och den plågade botad. I Guds rike finns ingen fångenskap, inget armod, ingen nöd och ingen död.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Med vår bön sätter vi ord på vår längtan efter att Guds vilja ska förverkligas här, mitt i den faktiska verkligheten där vi står och går: <i>Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.</i> Gud Faderns vilja är mänsklighetens befrielse, människans upprättelse och alla människors väl. Gud Fadern vill verklighetens, skapelsens och livets kontinuerliga tillblivelse och existens. Gud Fadern vill livets för evigt fortsatta levande i Faderns och Sonens och Andens ständigt pulserande och livgivande liv. Ett levande liv som sträcker sig mot oändligheten i en frid som övergår allt förstånd.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Tills Guds rikes kommande framtid blir vår verklighet har vi att leva här i den faktiska världen där vi befinner oss. Här behöver vi livets nödtorft. Så vi ber: <i>Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.</i> Vi ber att Gud Fadern ska förse oss med vad vi behöver för att leva de liv som vi har fått att leva här i skapelsens fysiskt konkreta verklighet. Brödet är den livsnödvändiga näringen och brödet för dagen som kommer är våra behov som växer fram i ljuset av den kommande men okända framtiden. Vi har att leva våra liv här i en tid som vecklar ut sig i det okända framför oss dag för dag. För att kunna leva i någon form av kroppslig trygghet behöver vi få faktisk näring som räcker för kommande dagar.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Vi lever inte ensamma, avskilda från andra människor. Vi ingår i mellanmänskliga gemenskaper av olika slag och i olika sammanhang. Om man är med fler än med bara sig själv då blir det alltid konflikter. Konflikter behöver hanteras och lösas. Det är inte alltid lätt. När vi drabbas av en oförrätt är ofta den första impulsen vi får viljan och lusten att hämnas. Det leder sällan eller aldrig till något annat än fortsatta konflikter. För att konflikternas destruktiva spiral ska kunna brytas behöver vi förlåta andra och varandra. Därför uppmanar Jesus oss att be: <i>Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.</i></span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Den som på riktigt har upplevt förlåtelsens befrielse förstår vilken oerhörd kraft som finns i förlåtelsen. Kanske har den som har blivit förlåten en lite större förståelse för förlåtelsen och kanske en lite större förmåga att själv förlåta. Men Gud vet att förlåtelse inte är något enkelt och lätt. Det räcker med att ta del av de dagliga nyheterna om vad som händer runt om i vår värld för att inse att förlåtelse i vissa fall kanske inte ens är möjligt. Men det innebär inte att vi ska låta bli att försöka. Därför ber vi vår Herre om kraft och förmåga att förlåta andra och varandra som Gud själv förlåter oss. Jesus inskärper förlåtelsens djupa allvar: <i>Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.</i></span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Tillsammans vet vi att livet varken är enkelt eller lätt. Svårigheter och prövningar hör till livets villkor. Ingen av oss går genom livet oberörd av sin beskärda del av problem och svårigheter. Man skulle kanske önska att det inte var så, men det är så livet är. Så vi ber: <i>Utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.</i> </span><span style="font-family: arial;">Ondskan i sig är en prövning för den som är kristen och tror. Det välbekanta teodicéproblemet lyder ungefär: Om Gud är allsmäktig och god, varför låter då Gud så mycket ondska ske i Guds goda skapelse? Men kanske borde vi vända på frågan om ansvaret för prövningar och det onda och fråga oss: Om Gud är allsmäktig och god, varför utsätter vi människor då Guds goda skapelse och varandra för så mycket ondska? Kanske är vår nödvändiga bön den att Gud ska rädda oss från oss själva och från det onda som vi människor ständigt orsakar andra och varandra.</span></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-51031921019806699372023-10-29T07:22:00.001+01:002023-10-29T07:34:03.226+01:00 #644. Tjugoförsta söndagen efter Trefaldighet…<p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><blockquote style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>”Många följde med honom, och han botade alla och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.” </i>(Matteus 12:15–21)</span></blockquote><p></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">U</span>nder</b> en längre tid hade Jesus rört sig runt om bland städerna och byarna i Galileen. Han hade varit i Korasin, Betsaida, Kafarnaum, Tyr och Sidon. Han förkunnade Guds rikes snara ankomst, han gjorde underverk och han botade sjuka. Och han förundrades över att så många inte omvändes och kom till tro trots alla underverk han utförde. Han förebrådde städernas och byarnas invånare för deras halsstarrighet. Han vädjade till folket: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.” (Matteus 11:28–29)</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">En sabbatsdag tog han vägen genom ett sädesfält när han gick mellan byarna. Lärjungarna var hungriga och började rycka av ax som de åt av. Fariseerna såg det och började bråka med Jesus om att man inte fick utföra något arbete på sabbaten. Att plocka ax var ju i någon mening att skörda. Jesus argumenterade emot fariseerna och han menade att människors väl väger tyngre och är viktigare än religiösa påbud.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Senare samma dag utmanade han fariseerna i en av synagogorna och botade en man med en förtvinad hand trots att det vara sabbat. Det blev bråk igen och Jesus argumenterade ännu en gång för att människors väl och ve är viktigare än religiösa regler. Fariseerna blev mycket irriterade och började överlägga om att röja Jesus ur vägen. ”Jesus fick veta det och drog sig undan därifrån. Många följde med honom, och han botade alla och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.”</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesus envisades med att bota människor oavsett tidpunkt, även under sabbaten trots att det inte var tillåtet. ”Här finns det som är större än templet” sade han när han argumenterade för sin sak mot fariseerna. </span><span style="font-family: arial;">Jesus menade att det finns</span><span style="font-family: arial;"> något som är större än den institutionaliserade religionens världsliga gestalter med all sin prakt och med alla dess tillhörande lagar och regler.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Det som var 'större än templet' fanns i Jesus förkunnelse och i hans gärningar – vittnesbördet om Guds rikes ankomst i världen och Guds rikes manifestation här i den här verkligheten. Det var vad Jesus förkunnade och det var vad hans botande och helande underverk vittnade om. Varje helandemirakel och varje mirakulöst under som Jesus utförde var ett vittnesbörd om hur verkligheten i Guds kommande rike ska manifesteras och gestaltas. I guds rike går ingen hungrig, I Guds rike finns inga förtvinade händer eller andra sjukdomar och åkommor. I Guds rike är människorna, människan och mänskligheten frälsta, befriade och fria från allt som begränsar eller förkrymper livets möjlighet att leva ut sin fulla potential.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesus är den som med sin förkunnelse och med sina gärningar uppfyller löftet som Gud gav sitt folk genom Jesaja: ”Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.”</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesus är Guds utvalde tjänare som förkunnar rätten för folket. Han gör inte så stort väsen av sig. Hans bråkar inte och han ropar inte. Hans röst hörs inte på gatorna. Men han ska föra rätten och rättvisan till seger. Det liv som är som ett knäckt strå ska han inte bryta av. Jesus upprättar upp den som har blivit knäckt av livet. Det liv som är som en tynande låga ska han inte släcka. Jesus ger nytt ljus och ny kraft åt det liv som är falnande.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Hans namn ska ge folken hopp. Jesus är människornas, människans och mänsklighetens hopp. Jesus är vårt och alla människors gemensamma hopp, hur mörk samtidens och historiens tid än är. Jesus är ljuset som lyser i mörkret. Han är fyren som visar vägen </span><span style="font-family: arial;">ut ur det stormande havets kaos</span><span style="font-family: arial;"> till fastlandets trygghet. Jesus är den fasta och trygga punkten i tillvaron som vi har att hålla oss fast vid. </span><span style="font-family: arial;">Här och där och överallt. </span><span style="font-family: arial;">Varje dag. Alla dagar. </span></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-38639585592039517722023-10-15T08:03:00.002+02:002023-10-15T08:24:24.703+02:00 #643. Nittonde söndagen efter Trefaldighet…<p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><blockquote style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>”Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ’Mitt barn, dina synder är förlåtna.’ Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: ’Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?’ Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: ’Hur kan ni tänka så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig’ — och nu talade han till den lame — ’stig upp, ta din bädd och gå hem.’ Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: ’Aldrig har vi sett något sådant!’”</i> (Markus 2:1-12)</span></blockquote><p></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">R</span>yktet</b> gick att Jesus var i Kafarnaum och stora skaror samlades. De blev så många att det inte gick att ta sig in eller ut ur huset där han var och förkunnade ordet om att Guds rike är nära. Folk hade hört det berättas att Jesus kunde hjälpa och bota sjuka. Fyra män kom dit med en lam man. De bröt upp taket och firade ner den lame för att han skulle komma i närheten av Jesus i hopp om att Jesus skulle hjälpa honom. ”När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ’Mitt barn, dina synder är förlåtna.’”</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">När Jesus såg deras tro. Deras tro – de som bar dit honom. Det handlade inte om den lames eventuella tro. Den lame hade inte förmåga ta sig dit själv. Han bars dit av de fyra för att de trodde och hoppades att Jesus skulle kunna hjälpa honom. Det var inte bara deras fysiska bärande av den lame som var viktigt. De fyra männen bar fram den lame till Jesus med sin tro och med sitt hopp. De trodde att det fanns hjälp att få och hoppades att Jesus var den som kunde hjälpa. Det var deras tro och deras hopp som Jesus såg när han helade den lame.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Om eller när vi kan, orkar och förmår då ska vi försöka att göra vad vi kan för att bära fram varandra till Jesus med vår tro och vårt hopp. När vi själva inte kan, orkar eller förmår då kan vi låta oss bäras fram till Jesus av andras tro och hopp. Miraklet sker när vi tror tillsammans och med vårt gemensamma hopp bär fram varandra till Jesus. Den lame kan vara du eller jag i våra svaga stunder. De fyra som bär fram oss och andra till Jesus är vi tillsammans som den kristna kyrkan i sin helhet och i sina delar.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Det har alltid funnits, det finns och det kommer alltid att finnas dem som ser ner på den ärliga, uppriktiga och okomplicerade kristna trons hopp med småsinthet. De som tycker sig veta och kunna bättre och så nedvärderar vanliga kristna människors okomplicerade relation till Jesus. Det var de skriftlärda då, när de sade: "</span><span style="font-family: arial;">Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?"</span><span style="font-family: arial;"> Det är maktmänniskor av annat slag idag. De där som ifrågasätter den kristna trons tro och hopp och som menar att kyrkan egentligen inte kan veta eller påstå något om vem Gud är. De som förnekar den kristna kyrkans anspråk på att veta något om hur tillvaron är beskaffad i ljuset av den uppståndne och levande Kristus. Jesus såg dem då och han ser de nu. Han sade och säger</span><span style="font-family: arial;"> till dem: "Hur kan ni tänka så i era hjärtan?" Jesus har inte så mycket till övers för den som försöker att ta den kristna trons hopp från andra.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesus konfronterade dem då och han konfronterar dem nu. ”Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig – och nu talade han till den lame – stig upp, ta din bädd och gå hem." </span><span style="font-family: arial;">Jesus frälsargärning är inte beroende av hur eller vad vi säger om det. Frälsningen är inte beroende av våra ord. Jesus befriar, hjälper och frälser utan att låta sig begränsas av att någon vill eller försöker att vrida på orden. Jesus frälsargärning föregår våra ord och vår eventuella förståelse av den. Jesus frälser och befriar människor, människan och mänskligheten oavsett vad vi tycker om det, alldeles oavsett vad vi säger om det eller hur vi talar om saken.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Vi får inte ta ifrån varandra den okomplicerade trons bräckliga hopp. Det var tron på och hoppet om hjälp och befrielse som fick de fyra männen att bryta upp taket och fira ner den lame till Jesus. Ur löftena som finns i relation till den levande Jesus växer t</span><span style="font-family: arial;">ron på och hoppet om att Jesus kan och vill hjälpa även den som saknar egen förmåga att ta sig fram till Jesus. </span><span style="font-family: arial;">Jesus är kompromisslös i sin vilja att hjälpa människor, människan och mänskligheten. Vi kan krångla till det och göra vårt bästa för att förklara eller bortförklara det Jesus har gjort och gör för människor. Men Jesus låter sig inte hindras eller begränsas av våra mer eller mindre lyckade försök att förstå och sätta ord på våra uppfattningar om saken. </span><span style="font-family: arial;">I, med och genom Sonen har Fadern en gång för alla befriat och frälst varje människa, människan och hela mänskligheten. Det spelar ingen roll om eller hur vi förstår det hela. Det har hänt en gång för alla, redan och ännu inte.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Berättelserna om Jesus spred sig snabbt redan när han levde här. Han ingav människorna tro och hopp med det han sade och gjorde. Tro och hopp har alltid varit bristvaror. Jesus förkunnelse och miraklen han gjorde vittnade om Guds rikes ankomst här i världen. Med förkunnelsen berättade han om Guds rike och med miraklen visade han hur Guds rikes verklighet ska komma att gestalta sig. I Guds rike är människorna befriade från sjukdomar och åkommor. I Guds rike är ingen lam.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesus vandrade omkring levande där och då. Han finns kvar hos oss här och nu. Lika levande nu som då. Människans, människors och mänsklighetens livsnödvändiga och yttersta hopp var, är och förblir den uppståndne och levande Jesus Kristus från Nasaret.</span></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-47454570214379847532023-09-17T08:08:00.011+02:002023-09-17T08:22:24.734+02:00 #642. Femtonde söndagen efter Trefaldighet…<p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><blockquote style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>”Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ’Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.’ Herren svarade henne: ’Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.’”</i> (Lukas 10:38–42)</span></blockquote><p></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">J</span>esus</b> var ute på landsbygden och i byarna runt om i Galileen. Han förkunnade Guds rikes snara ankomst och han botade sjuka. Han predikade om ansvar, etik och moral och han hade nyss berättat den för oss välkända liknelsen och den barmhärtige samariern. Det berättades och pratades om honom förstås och när han kom till byn där Marta och Maria bodde så bjöd Marta hem honom till sig. Jesus gick dit. Anmärkningsvärt i sig kanske med tanke på hur relationerna mellan män och kvinnor var reglerade, såg ut och fungerade då. Men Jesus är välkänd för att bryta mot eller helt enkelt bortse från våra mellanmänskliga konventioner och regler för när, var hur och vem till förmån för enskilda människors väl.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Marta och Maria var systrar till Lasaros som Jesus senare skulle uppväcka från de döda. Men det här var första gången de mötte varandra. Lasaros död och uppståndelse låg ännu i deras framtid. För stunden var Jesus en ny och välkommen gäst i deras hus. Marta, som hade bjudit in Jesus, gjorde sig upptagen med bestyren som man kan tänka sig hör till när man bjuder hem någon som man har hört mycket både gott och spännande om. Det är väl inte så svårt att tänka sig att Marta plockade i köket, dukade fram, tog fram matvaror och började ordna med något ät- och drickbart att bjuda på. Som man gör när man vill vara en god värd till en ny bekantskap som är på besök.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Men hennes syster Maria kände inga sådana förpliktelser. Maria satte sig med Jesus för att lyssna till vad han hade att säga. De hade förstås hört om mycket av det fantastiska som han hade gjort och att han hade en hel del att säga om mycket som var både angeläget och viktigt. Så Maria var av förklarliga skäl nyfiken på honom och hon gjorde Jesus sällskap. Marta blev irriterad när hon såg sin syster sitta där med gästen som ju hon hade bjudit in. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ’Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.’</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Det är kanske inte inte så svårt att förstå syskonrivaliteten. Det är klart att Marta ville att Maria skulle hjälpa till. Dels för att allt det praktiska skulle bli klart och dels för att Maria tog sig rätten att ge deras gäst den uppmärksamhet som Marta förmodligen själv ville ge honom. Det var ju hon som hade bjudit in honom, inte utan anledning. Man kan ganska enkelt föreställa sig Martas frustration. </span><span style="font-family: arial;">Jesus svarade henne: ’Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.’</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Kanske blev Marta förvånad av vad Jesus sade. Kanske blev hon irriterad. Kanske blev hon ännu mer frustrerad där hon stod och försökte ordna så att det skulle bli så trevligt som möjligt för dem när hon nu hade bjudit hem honom men hon var den som stod upptagen med de praktiska bestyren. Kanske blev hon tillsammans med oss lite fundersam på vad Jesus egentligen menade med vad han sade.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">De världsliga bekymren behöver ju tas om hand. Maten ska lagas, våra hem ska städas, ekonomin ska skötas och tillvaron håller ju inte ihop av sig själv. Vi behöver ju vara som Marta för att vår egen och vår gemensamma vardag ska hålla ihop. Hur skulle det se ut om vi alla satte oss ner för att som Maria försöka lyssna efter vad Jesus har att säga oss istället för att ta ansvar för allt det som faktiskt behöver och måste göras för att våra liv ska fungera? Om det inte fanns några Martor i världen då skulle ju ingenting bli gjort och mycket skulle falla samman.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Men vad Jesus sade handlade inte så mycket om att Marta stökade med praktiska saker utan mer om hennes sinnelag. 'Du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket' sade han. Att ta ansvar är inte samma sak som att bekymra sig och oroa sig. När man är bekymrad och orolig då går man omkring med en lättare känsla av upprördhet, rädsla och olust. Det är motsatsen till att känna lugn och ro. Maria valde och kände en lugn och ro stillsam nog för hon skulle kunna sätta sig ner med Jesus en stund. Det var Marias inre lugn och ro som inte skulle tas ifrån henne. Och det var lugn och ro i hjärtat och i sinnet som Jesus önskade för Marta.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Att känna ett inre lugn och en inre ro stillsam nog för att ta sig tid att sätta sig en stund med Jesus trots att det finns praktiska problem och bestyr som behöver tas om hand är ibland lättare sagt än gjort. Det vet var och en som har försökt att ha ett regelbundet böneliv i sin vardag. Allt det där som behöver eller 'måste' göras verkar nästan alltid vara viktigare än att sätta sig en stund i lugn och ro, knäppa sina händer och vända sin uppmärksamhet mot Jesus. Men att faktiskt göra det med regelbundenhet är att välja det som är bäst. För en själv och för världen.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">I ljuset av gemenskapen med Jesus får världen nya och andra nyanser. Tillvaron blir rikare och mer färgrik. Fler frågor får färre enkla svar och verkligheten visar sig ha tidigare osedda djup på oväntade platser och i oväntade sammanhang. När man lär känna sig själv på ett nytt sätt genom vänskapen med Jesus då lär man också känna andra människor på ett nytt sätt. Ingenting blir enklare av att vara kristen eller av att ha en levande relation till Jesus. Men världen, tillvaron och verkligheten blir mer nyansrik, mer färgrik och mer fylld förunderliga djup i till synes vardagliga ting. Tillvaron blir vackrare och i bästa fall infinner sig en </span><span style="font-family: arial;">kvarvarande trons </span><span style="font-family: arial;">tillit och förtröstan som skapar ett lugn och en</span><span style="font-family: arial;"> </span><span style="font-family: arial;">ro i sinnet.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">I Jesu närhet får li</span><span style="font-family: arial;">vet och livets innehåll nya och andra betydelser. Våra världsliga bekymmer får andra nyanser i ljuset av den radikalt annorlunda verklighet som Jesus förkunnar och manifesterar. Jesus påminner oss om att livet och verkligheten är mer än det vi ser framför oss och har för handen just nu. Det levande livets verklighet sträcker sig genom och förbi döden mot oändligheten i en frid som övergår allt förstånd. De liv som vi lever här och nu är delar av det fullkomnade liv som vi lever och ska leva i den Guds rikes verklighet som Jesus förkunnar och manifesterar. Den kristna trons löften är sanna.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Marta bjöd in Jesus till sitt hem och in i sitt liv men var för orolig och bekymrat upptagen med annat för att bry sig om honom. Maria tog emot Jesus när han kom och valde att i lugn och ro sätta sig med honom för att lyssna till vad han hade att säga. Även om vi i vår vardag ofta kanske mest är som Marta så behöver i påminna oss själva, andra och varandra om att Jesus faktiskt är här hos oss och med oss. Vi gör då gott i att tillsammans försöka vara lite mer som Maria och sätta oss ner med honom för att lyssna till hans ord.</span></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-77992560675636896182023-09-03T08:13:00.002+02:002023-09-17T08:09:11.944+02:00 #641. Trettonde söndagen efter Trefaldighet…<p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><blockquote style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>Jesus sade: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.”</i> (Matteus 7:12)</span></blockquote><p></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">J</span>esus</b> predikade för folkskarorna på det där berget någonstans i Galileen. De som var där skulle senare minnas det han sade som hans bergspredikan. Han predikade teologi, om vem Gud är och om sådant som har med vår relation till Gud att göra. Och han predikade etik och moral, om sådant som har med våra relationer till varandra att göra. H</span><span style="font-family: arial;">an predikade om att vi inte ska döma varandra och om att se flisan i andras ögon utan att se bjälken i sitt eget. Han predikade om att Gud öppnar dörren för den som bultar, om att Gud låter den som söker finna och om att Gud aldrig sviker den som ber. Han predikade om att alltid förlita sig på att Gud Fadern aldrig sviker sitt folk.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Sedan sade han: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” De där orden känner vi alla igen. Ofta kallas de orden för ’den gyllene regeln.’ Ganska ofta används de orden som någon form av sammanfattning av religiösa uppfattningar i allmänhet och av kristen tro i synnerhet. </span><span style="font-family: arial;">Men att hävda att kristen tro kan eller ska sammanfattas med den så kallade 'gyllene regeln’ det är som att hävda att all världens samlade kunskap om astronomi kan sammanfattas med orden ’blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är.’ Det blir och är för banalt för kunna tas på allvar. Lika banalt är det att hävda att ’den gyllene regeln’ är något som, på något märkligt sätt, skulle förena världens religioner och olika religiösa uppfattningar. Den som hävdar det har missförstått mycket av vad religion är och allt om vad kristen tro innehåller.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">När Jesus sade ”allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” då fanns det ingenting gyllene i det han sade. Att försöka göra de orden till någon form av gyllene och sammanfattande regel som på något sätt ska vara den kristna trons kärna är att helt ha missförstått vad Jesus vill sagt. För han sade också: ”det är vad <i>lagen</i> och profeterna säger.” </span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Sanningen är ju den att den som gör orden ”allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” till ett gyllene rättesnöre för livet har ställt sig själv inför en fullständigt omöjlig uppgift. Och det är just vad lagen gör – ställer oss inför vår otillräcklighet och inför våra tillkortakommanden. Lagen är inte den kristna trons gyllene kärna. Lagen berättar för oss att hur mycket vi än vill och försöker så kommer vi aldrig av egen kraft kunna ställa oss till rätta inför Gud. Inte ens om vi försöker att göra allt för alla andra.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Det är ju bara att tänka efter ett kort ögonblick så förstår väl alla hur omöjligt det är att följa en sådan ’gyllene regel.’ Var och en kan ju själv fundera på allt som man genom livet har önskat eller önskar att andra skulle ha gjort eller göra för en själv. </span><span style="font-family: arial;">Alla önskningar som man genom åren har velat att andra skulle ha uppfyllt. Alla tjänster man velat ha, all obesvarad åtrå man har upplevt, all längtan och saknad, alla förhoppningar och drömmar. Alla brister som skulle ha lagats. Allt det där som man har burit inom sig genom åren och önskat att någon annan skulle ha hjälpt till med eller tagit hand om.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Sedan kan man börja fundera på hur mycket av allt det där man själv skulle ha varit beredd och villig att uppfylla och göra för någon annan. Den ’gyllene regelns’ omöjlighet bör framträda med all önskvärd tydlighet för den som ärligt rannsakar sig själv. Sådan är lagen och det är lagens funktion, att vi ska komma till någon form av insikt om att vi själva aldrig av egen kraft kan göra någonting för att ’förtjäna’ något som ställer saker och ting till rätta mellan oss själva och Gud.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">”Det är vad lagen och <i>profeterna</i> säger” sade Jesus. Profeterna förkunnade lagens dom över folket som inte förmådde att uppfylla lagens krav. Profeterna talade starkt och klart om att folket och folkets ledare kom till korta inför lagen. Profeterna förkunnade att folket och folkets ledare behövde vända om från uppfattningen om att de skulle kunna åstadkomma sin befriande rättfärdiggörelse av egen kraft. Profeterna predikade den kärva omvändelsens budskap, att det skulle gå folket illa om folket och deras ledare inte vände om och förlitade sig på Guds vilja och förmåga istället för på sin egen. Vi gör gott i att lyssna på profeternas förkunnelse om folkets omvändelse snarare än på den som talar om en ’gyllene regel’ som den kristna trons riktmärke.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Så nej, "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” är inte någon gyllene regelns sammanfattning av vare sig den kristna tron eller av någon form av alla ’religioners’ gemenskap. ”Det är vad lagen och profeterna säger” påminner oss om omvändelsens allvar och om att kristen tro varken kan eller ska reduceras till någon form av banal gyllene-regel-moralism.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Efter att Jesus hade talat om vad lagen och profeterna säger sade han: ”Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.”</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Den vida och lättillgängliga porten det är att förenkla, banalisera och reducera innehållet i kristen tro till varianter av den ’gyllene regelns’ moralistiska uppmaningar. Den breda vägen som leder till fördärvet är uppfattningen att den kristna tron på Jesus Kristus som världens frälsare kan kokas ner och reduceras till banal moralism.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Den trånga och lite svårare porten som få finner är insikten om att lagen leder oss fram till vår egen förmågas omöjlighet i relation till vår rättfärdiggörelse inför Gud Fadern. Den smala vägen som leder till livet är den kristna tro som inser, förstår och förlitar sig på att den uppståndne och levande Jesus tar vid där vår egen förmåga inte längre räcker till.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Det är bara Jesus som förmår att göra allt för oss och för alla andra. Det är bara med och genom Jesus som vår relation till Gud Fadern blir helad, läkt och upprättad. Människans, människors och vår egen rättfärdiggörelse, frälsning och befrielse bärs av Jesus kärlek, nåd och barmhärtighet, inte av vår egen oförmåga och ofullkomlighet. Den kristna trons gyllene kärna är insikten om att tron på Jesus är det enda vi har att verkligen lita på när det gäller livet. </span><span style="font-family: arial;">Den kristna trons evangelium är det glada budskapet om att detta enda är mer än nog och allt vi behöver.</span></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-36157552863513515222023-08-20T08:13:00.004+02:002023-08-21T18:49:48.492+02:00#640. Elfte söndagen efter Trefaldighet…<p><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p><blockquote style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>”Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar och sade: ’De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.’”</i> (Matteus 23:1–12)</span></blockquote><p></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">J</span>esus</b> talade till lärjungarna, till folket och till oss. ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol” sade han. Jesus talade om sin tids religiösa makthavare. De som kunde läsa i en tid då de flesta inte kunde det. De hade fördjupat sig i de religiösa texterna och betraktades som auktoriteter. De tyckte sig förstå lite mer och tog sig rätten att sätta upp gränser för hur folket och människorna skulle bete sig. Så att de agerade i enlighet med texternas och berättelsernas lagar och regler.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">De gjorde inte det för att vara elaka. Tvärtom. De menade att det var nödvändigt att reglera folkets beteenden så att folkets sätt att vara och göra låg i linje med vad de uppfattade som Guds vilja. De gjorde det för folkets bästa, som de förstod det. Vi missuppfattar de skriftlärda och fariseerna på Jesu tid om vi ser dem som medvetet elaka förtryckare. De hade bara goda avsikter, från sitt perspektiv. Samtidigt är det just de som tycker sig ha de bästa avsikterna som ofta gör den största skadan. Just för att de uppfattar att de gör det som är gott, även om eller när och trots att konsekvenserna blir allt annat än goda.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesus bannade de skriftlärda och fariseerna för att de hade ”satt sig på Mose stol.” Det vill säga för att de tog sig rätten att uppfatta sina uppdrag som direkt givna av Gud, som Mose fick sin uppgift direkt av Gud. De agerade mot folket som om de hade ett gudomligt mandat. Den uppfattningen är alltid ett recept på auktoritärt förtryck. Människor som tycker sig agera med gudomligt mandat blir ofta farliga för sin omgivning. Jesus varning för sin tids skriftlärda och fariseer kan onekligen tillämpas på ”religiösa” företeelser och människor även i vår tid. De som tycker sig agera på Guds direkta uppdrag och tvingar andra människor att anpassa sig efter just deras uppfattning om Gud och världen är ofta mycket farliga att ha att göra med.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">”Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat” sade Jesus om de skriftlärda och fariseerna. De var pålästa om texternas och berättelsernas och lagar, regler och riktlinjer för folket. De hade kunskaper om vad som var sant och falskt om Gud. Det fanns därför anledning att lyssna på vad de hade att säga. Men de sade ett och gjorde annat. Så gör inte som de gjorde. Tala inte om för andra människor hur de ska leva sina liv samtidigt som ni gör på annat sätt själva. Hyckleri är ingenting nytt och religiöst motiverat hyckleri har genom århundradena visat sig ha en säregen förmåga att ständigt dyka upp i nya och olika skepnader.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">”De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem” sade Jesus och pekade med det på den förkvävande moralismen som de självgoda och självrättfärdiga gärna lastar på andras axlar. De som ständigt väcker det dåliga samvetet för än det ena än det andra. Du ska inte göra si och du ska inte göra så. Det moralistiska hyckleriet kan anta många former och känner inga gränser. Moralism och hyckleri kväver människors livsglädje, ersätter hopp med förtvivlan och framtidstro med misströstan. Som om Martin Luther aldrig skrivit sin lilla text om ”En kristen människas frihet.”</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">”Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor.” Jesus talade om sin tids skriftlärda och fariseer och samtidigt om delar av vår tids kyrkliga ledare, biskopar och andra, som gör allt för att synas i det offentliga, bli hälsade på de sociala och mediala torgen med en strävan efter att vara ”relevanta” i samtidens ögon. Ämnet för de dagsaktuella frågornas moralism och hyckleri varierar men det är ständigt samma glädjedödande och förkvävande anda som talar, alltid om något annat än Guds frälsande, befriande och livgivande Ande. Vi gör gott i att inte göra som de gör.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesus vände sig sedan till lärjungarna, till folket och till oss och sade: ”Ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder.” Ingen av oss är förmer än någon annan i relation till vår Herre. I Guds ögon är vi alla bröder och systrar utan inbördes jämförelse eller åtskillnad och vi gör gott i att betrakta varandra som jämlika syskon. Vi behöver hjälpas åt så att ingen av oss faller i fällan att tro sig vara andra människors mästare. Vi är varandras herdar, inte varandras herrar. Vi ska ta hand om varandra, inte styra och ställa med andra. </span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Vi behöver hjälpas åt och påminna varandra om vem det är som är vår Gud. Jesus sade ”Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen” och han menade just det och inget annat. Vi löper ständigt löper risken att göra våra dagsaktuella världsliga frågor till vår avgud. Vi gör ofta något annat än Gud Fader i himlen till vårt högsta goda och tillvarons mening och mål.</span><span style="font-family: arial;"> </span><span style="font-family: arial;">Det är ingen liten sak att blanda ihop våra världsliga frågor med den kristna kyrkans centrala fråga om vem den levande Guden är. Det är förödande på många sätt att vi så ofta, så lätt och så gärna blandar ihop de sakerna med varandra.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Den kristna kyrkans uppgift är att vittna för världen om vem Gud är i enlighet med Bibelns, profeternas och apostlarnas vittnesbörd och det är vår centrala uppgift som kristna att vara en del av det vittnesbördet. För att det vittnesbördet ska vara sant då måste vi hålla ordning på vem vi faktiskt talar om. Förkunnar vi om något annat eller om någon annan än den Gud Fader i himlen som Jesus talar om då ägnar vi oss åt något annat än den kristna kyrkans uppgift i världen.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">”Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus” sade Jesus och gav oss riktningen som vi behöver hålla oss till om eller när vi vill vara den kristna kyrkans vittnen. Vi behöver peka på Jesus med det vi säger och gör, inte peka på någon annan eller på något annat som samtiden för dagen tycker är aktuellt. Av den enkla anledningen att vi och världen lär känna vem Gud är i, med och genom Kristus – ingen annan och inget annat.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">”Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd” sade Jesus som en uppmuntran till lärjungarna, folket och oss. En tjänare gör något för andra. Att göra något för andra kan vara många olika saker. Var och en av oss har att ta ansvar för hur det gestaltas där vi befinner oss i livet. Vi har alla olika gåvor, förmågor och vi befinner oss i olika sammanhang.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Uppgiften har vi fått av Jesus. Det är upp till var och en att lösa den uppgiften på bästa sätt efter bästa förmåga där vi står och går. Det finns inget facit för hur det ska gå till. Men den som tror sig vara förmer än den till synes enkla uppgiften att vittna om Kristus genom att vara andra till stöd och hjälp har att vänta sig ett bryskt uppvaknande. Men den som finner en vittnesbördets glädje i det enkla och synbart lilla har mycket glädje att se fram emot. Lina Sandell har kanske sagt det bäst:</span></p><p style="text-align: justify;"><i><span style="font-family: arial;"></span></i></p><blockquote><p style="text-align: justify;"><i><span style="font-family: arial;">Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt. </span><span style="font-family: arial;">Snart de dyrbara tillfällen fly! Efter vår kommer höst, och på dag följer natt. Då kanhända ej morgon skall gry. O, var flitig att så, medan ännu är tid. Att din skörd måtte mogna i frid! </span></i></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>Gör det lilla du kan och se icke därpå, att så ringa, så litet det är! Ty hur skulle du då väl med lust kunna gå, dit din Mästare sänder dig här? Är det uppdrag du fått än, så ringa i sig. O, var nöjd, att han gav det åt dig! </i></span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>Gör det lilla du kan, lägg ditt hjärta däri. Gör det allt för din Frälsare blott, och var viss, att han skall icke döma som vi, blir det fråga om stort eller smått! Se, han själv gör ju allt, vad betyder det då, om han ställt dig i led med de små? </i></span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>Gör det lilla du kan och besinna, att Gud hos oss alla blott trohet vill se! O, så gläds att få gå med hans ringaste bud, och att själv han all hjälp vill bete. O vad fröjd, om en dag han ock säger till dig: Vad du gjorde, det gjorde du mig!</i></span></p></blockquote><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i></i></span></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8085300001954209567.post-51912774592325002422023-08-06T07:30:00.000+02:002023-08-06T07:30:07.761+02:00 #639. Nionde söndagen efter Trefaldighet…<blockquote style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><i>”Han sade också till sina lärjungar: ’Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. Mannen kallade till sig honom och sade: ”Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.” Förvaltaren tänkte: ”Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.” Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. ”Hundra krus olja”, svarade mannen. Då sade han: ”Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.” Sedan frågade han näste man: ”Och du, hur mycket är du skyldig?” — ”Hundra tunnor vete.” Då sade han: ”Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.”’ Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. ’Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde? Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er? Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.’” </i>(Lukas 16:1–13)</span></blockquote><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;"><b><span style="font-size: large;">J</span>esus</b> gav lärjungarna och oss en liknelse som handlar om livet här och nu. En förvaltare hos en rik man beskylldes för att förskingra sin arbetsgivares pengar. Han fick därför sparken. Mannen blev rädd för att han skulle bli utan pengar och för att han skulle falla utanför den sociala gemenskapen när han blev arbetslös. Så han passade på att skaffa sig vänner genom att skriva ner skulderna för några av dem som var skyldiga hans arbetsgivare pengar. Han förskingrade pengar på det sätt som han hade blivit beskylld för att göra för att på så sätt tillförskansa sig lite socialt kapital innan han blev arbetslös. Jesus berömde liknelsens ohederlige förvaltare för att han hade handlat klokt.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesus skapade en liknelse för att illustrera att han menade att det finns en hedervärd ohederlighet. Liknelsens förvaltare agerade ju både oetiskt och omoraliskt. Han beskylldes för att vara opålitlig och oärlig och fick sparken för det. Därefter fortsatte han att vara just opålitlig och oärlig av rent egoistiska skäl. Och Jesus berömde honom för att han hade agerat klokt. Det hela verkar ganska konstigt och det går på tvärs emot de flesta av våra vanliga föreställningar om etik och moral och om att man ska vara plikttrogen, pålitlig och ärlig. Menade Jesus verkligen att det är berömvärt att förskingra förmögenheter med opålitlighet och oärlighet? Det verkar ju så.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Jesus förklarar sig: ”Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket.” Den ohederliga mammon är vår egentliga och gemensamma motståndare. Mammon är ett samlande uttryck för ohederliga rikedomar som finns där bara för rikedomens egen skull. Mammon är ohederlig därför att mammon använder sig av metoder som inte är etiskt och moraliskt godtagbara för att samla rikedomar på hög på bekostnad av människors väl. Mammon är mammon om och när pengar och rikedomar tillskrivs ett egenvärde som är frikopplat från människans och människors väl. Mammon är egocentriska pengar och rikedomar som strävar efter </span><span style="font-family: arial;">att förmera sig själva till varje pris och som </span><span style="font-family: arial;">bortser från att människor kanske far illa därav. Liknelsens förvaltare är ohederlig mot den i allt väsentligt destruktiva och ohederliga mammon och han handlar därför klokt och berömvärt.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">”Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde?” frågade Jesus lärjungarna. Trogna mot vem eller vad kan man undra. Trogna mot andra människor och mot varandra kanske? Jesus uppmanar lärjungarna och oss att vara solidariska, lojala och trogna mot andra människor och mot varandra snarare än mot den egocentriska och ohederliga mammon. Det vill säga, våra medmänniskors väl är viktigare än pengars förmerande och ansamlandet av rikedomar för rikedomens egen skull. Om vi inte kan vara trogna mot varandra i det avseendet hur ska vi då kunna ha förtroende för andra och varandra i relation till de verkligen viktiga frågorna om livet och döden? Det finns ett etiskt imperativ nedlagt här, en uppmaning till ett gemensamt etiskt och moraliskt ansvarstagande här och nu i det liv som vi delar med varandra.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">”Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er?” Jesus ger oss den i det romerska riket gällande rättsprincipen Falsus in Uno, Falsus in Omnibus. Den som är falsk i det lilla är falsk i det stora. Om vi som den kristna kyrkans gemenskap inte är pålitliga i relation till en förhållandevis okomplicerad sak som världsliga pengar, hur ska vi då kunna vara pålitliga i relation till de stora frågorna som handlar livet och döden?</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Om vi sätter ett orimligt stort värde på mammon då nedvärderar vi betydelsen av det evangelium vars förkunnelse är den kristna kyrkans enda egentliga ärende i världen. Om vi som kristen kyrka verkligen menar det vi säger när evangeliet förkunnas rent och klart då är värdet av den här världens pengar och rikedomar betydligt mindre än vad vi så ofta gör gällande. Våra världsliga tillgångar är verktyg och medel som ska användas till människans och människors bästa. De har inget inneboende värde för sin egen skull. Evangeliets trovärdighet visar sig i hur vi agerar i relation till mammon i smått och stort. Om vi håller för hårt i mammons tillgångar och så förankrar oss själva i den här världen då går trovärdigheten i evangeliets löfte om ett liv större än döden oss och andra förbi.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">”Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” Jesus ger oss ett antingen eller val. Ingen av oss kan äta kakan och ha den kvar. Jesus liv, förkunnelse, död och uppståndelse vittnar om att livet är större än livet i världen som vi känner det. Antingen så är den här världens mammon det viktigaste eller så är Jesu löften om livets levande trotsar döden det viktigaste. Om mammon är det viktigaste då ägnas livet åt att så tomhet för vinden, i</span><span style="font-family: arial;">ngenting av verkligt värde finns då kvar på räkenskapens dag. Om Jesus löften är det viktigaste då betyder det att det finns ett etiskt och moraliskt imperativ som riktas till oss kristna – att vi lever med andra och varandra på ett sådant sätt att Jesu löften blir synliga i världen. Vi har ett ansvar att manifestera vår gemenskap med Jesus i, med och genom gemenskapen med varandra. </span><span style="font-family: arial;">Antingen eller. </span><span style="font-family: arial;">Ingen kan tjäna både Gud och mammon.</span></p><p style="text-align: justify;"><span style="font-family: arial;">Här i världen är mammons resurser våra gemensamma verktyg som vi gör gott i att nyttja för andras och varandras bästa. Inte för mammons egen skull, utan för människans, för människors och för vår egen skull. För livet här och nu.</span><span style="font-family: arial;"> Mammons världsliga tillgångar och rikedomar är oss till ingen hjälp när vi kliver över tröskeln och lämnar den här världen. </span><span style="font-family: arial;">Vi får inte ta med oss något materiellt dit vi ska. </span><span style="font-family: arial;">Den sista skjortan har inga fickor.</span><span style="font-family: arial;"> </span></p>Patrik Petterssonhttp://www.blogger.com/profile/08084360711047021803noreply@blogger.com0