#259. Förbluffande…

Om någon undrar hur kyrkans forntida häxprocesser fungerade – hur det kunde komma sig att människor förr om åren lät sig duperas av fabricerade sanningar om andra människor och så lät sig övertygas att de där andra borde brännas på bål – så kan man alltid titta på förra veckans Uppdrag Granskning. Det är förbluffande hur effektivt insatsen för inomkyrklig partipolitisk opinionsbildning har genomförts. Och det är förbluffande hur många som har låtit sig duperas, som har låtit sig övertygas om att det finns medmänniskor och trossyskon som har gjort sig förtjänta av att brännas på bål.

Det är förbluffande att en (självständig?) SVT-redaktion har låtit sig utnyttjas av en part i det inomkyrkliga politiska spelet i akt och mening att sänka en annan. HBT-frågan var ju bara verktyget. I första hand handlade det ju om att svartmåla Frimodig Kyrka och om att brännmärka alla som associeras med dem. Programmet är en konstruktion vars innehåll helt har formats av och anpassats efter den avsikten och med det syftet. Sällan har väl en ”journalistisk” insats bestått av så många ledande frågor, fabricerade halvsanningar och åsiktsbaserade fakta. Man kan undra vad eller vem som fått en hel redaktion på SVT att helt och hållet sälja ut sin professionella och journalistiska trovärdighet för att gå partipolitiska ärenden i inomkyrkliga frågor. Kanske samma effektiva spindoktor som för ett drygt år sedan, inför kyrkovalet, lurade i DNs Niklas Orrenius att kyrkan är ett högerextremistiskt fäste?

Det är förbluffande hur ett TV-program förmår att skapa en verklighet som inte finns och att så många okritiskt gör den till sann. Hela upplägget är ju en konstruerad verklighet.

Cristina Grenholm: – Vi har inte haft anledning att tro att det är någon omfattande sådan verksamhet. Och anledningen till att vi inte har anledning att tro det är ju att vi är så många bland oss som själva är homosexuella och som vet vad som händer i den världen så att säga. Inte bara inom kyrkan utan också att ha kontakter med andra delar av HBTQ-rörelsen. (ur UG 28/5)

Det kan väl inte bero på något annat än att det egentligen inte förekommer? Men med enträget och manipulerande tjat, styrande frågor och effektiv redigering kan man väl få det att framstå som att vem som helst har sagt vad som helst. Det är verkligen märkligt att en så tydligt fabricerad verklighet har tagits emot och behandlats som någon form av universellt etablerad sanning. Ett effektivt spindoktorsarbete lade grunden förstås. Men var tog den medvetna och sunt kritiska hållningen vägen, i det allmänna och offentliga samtalet efteråt? Är vi så enkla att manipulera med så enkla mediala metoder? 

Det är förbluffande att vi inte är mer medvetna och sunt kritiska när flaggor och flockbeteenden verkar för, syftar till och avser att stöta ut människor ur gemenskapen. Det förra århundradets alla exempel borde ha skapat viss medvetenhet om hur flaggor och flockbeteenden kan spåra ur och användas för att söndra och exkludera istället för att bygga upp och inkludera. Därför är det förödande för HBT-rörelsen att exkluderandet ur kyrkan betraktas som en legitim metod att hantera våra mellanmänskliga olikheter i relation till HBT-frågor. Sedan när blev regnbågsflaggan en exkluderande symbol? Är inte det rakt emot symbolens avsikt? Om det är vad den ska betyda framöver så ber jag att få reservera mig.

Det är förbluffande att vår kyrkas biskopar har lagt sig helt platta, spelat med och utan att tveka låtit kyrkans präster bli kastade på det mediala bålet. Man kan verkligen fråga sig om avsaknaden av ecklesiologisk, pastoralteologisk och evangelisk ryggrad är en förutsättning för eller en konsekvens av att bli tilldelad biskopens ämbete i vår kyrka? En biskop i en evangelisk kyrka som verkligen menar att präster eller andra medlemmar ska lämna kyrkan på grund av olika åsikter i specifika frågor är inget annat än en humbug-biskop. Ändå verkar våra biskopar beredda att på riktigt låta människor sorteras bort på grund av åsikter (påstådda eller verkliga) gällande sexfrågan. Men, sedan när blev sexualitet kyrkans centrala och avgörande fråga? Är inte tron på Kristus kyrkans centrum och dopet den fråga som avgör vilka som kan vara med? Man kan även undra hur det står till med biskopsmötets teologiska reflektionsförmåga när sexfrågan får kyrkosplittrande proportioner samtidigt som idéer som avviker från kyrkans konstituerande lära – till exempel om Guds treenighet, jungfrufödseln, Kristi gudomlighet eller kristendomens anspråk – inte bara passerar obemärkta förbi utan dessutom innehas och uttalas av en del av biskoparna själva.

Det är förbluffande att kyrkopolitiska spindoktorer tillåts sätta en agenda för kyrkans offentliga samtal baserat på en fabricerad verklighetsbeskrivning – att kyrkan låter sig duperas av spindoktorer med en agenda av formen ”krona så vinner jag, klave så förlorar du”. Det är förbluffande att så mycket tid och resurser läggs på kyrkans och kyrklig ”opinionsbildning” och så fenomenalt lite på kyrkans grundläggande teologiska samtal med sig själv. Det är förbluffande att kyrkan avkrävs lojalitetsförklaringar i relation till en flagga som inte är hennes egen. Det är förbluffande att kyrkan under den flaggan ägnar sig åt häxjakt på oliktänkande. Det är förbluffande att kyrkans maktmänniskor lägger ner så mycket tid, kraft och resurser på att härska genom att söndra, istället för att leda genom att ena. Det är förbluffande att vår kyrka i och med sexfrågan har blivit en kyrka som helt och hållet har gått vilse i sig själv, i någon form av antropocentrisk narcissism, och helt har tappat riktningen i relation till den Jesus som är kyrkans egentliga och enda centrum.

Förbluffande är ordet…

• Lennart Lundberg: "Fejkad själavård skapar debatt" (KT 28/5).
• Elisabeth Sandlund: "Inga svavelosande predikningar..." (Dagen 28/5).
• Lukas Berggren: "Kan man välja sin sexualitet eller inte?" (Världen Idag 28/5).
• Dag Sandahl: "Av deckarläsning påverkad" (29/5).
• David Silverkors: "Uppdrag förvanskning" (29/5).
• Ludvig Lindelöf: "Bögbotarna" (Areopagen 29/5).
• Jens Charlieson: "Uppdrag granskning och prästerna som blev lejonmat (29/5).
• Dag Sandahl: "Läs Strinbdberg och lär!" (30/5).
• Kristoffer Morén: "Präst ur tjänst efter TV-granskning" (KT 30/5).
• Lukas Berggren: "Kyrkoledningen låter prästerna ta smällen" (Världen Idag 30/5).
• Anders Piltz: "Tystnadsplikten får aldrig naggas i kanten" (SvD 30/5).
• Tidskriften Evangelium: "Kommentar till Uppdrag Granskning 28/5" (31/5).
• Krister Kappel: "Storm i ett vattenglas" (31/5).
• Jacob Zetterman: "Sturmark tar prästernas parti" (Dagen 2/6).
• Mikael Mogren: "Fel att tvingas tiga om samtal med präst" (SvD 3/6).
• Kent Wisti: "Jag – en bögbotare?" (3/6).
• Anders Piltz: "Anmäla övergrepp i själavården en plikt" (SvD 4/6).

PS. Förutsatt att vi talar om ömsesidiga sexuella relationer mellan vuxna människor så finns det bara en människa som får och kan ha åsikter om en annan människas sexualitet. Det är den partner som sexualiteten delas med. Ingen annan kan, får eller ska ha några åsikter.