”En gång drev han ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade. Men några sade: ’Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.’ Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen. Men han visste vad de hade i tankarna och sade: ’Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna. Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand får hans ägodelar vara i fred. Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.’” (Lukas 11:14–26)
Demoner… Vi skruvar gärna lite generat på oss och hittar på någon ursäkt för att slippa prata om demoner. Ibland stoppar vi in demonerna i nya och andra tolkningsmönster för att slippa förklara de demoner som är högst konkreta för Jesus. Vi betraktar dem ibland som metaforer för existentiella tillstånd av personligt trångmål. Ibland stoppar vi in demonerna i psykologin, i terapier eller i den själsliga självhjälpens förlovade land. Där reduceras de till känslomässiga defekter som kan behandlas bort med hjälp av lite god självinsikt. Vi kan så skaffa oss ett städat och snyggt inre. Ofta låtsas vi som ingenting och hoppas att demonerna ska försvinna genom att vi helt enkelt låter bli att tala om dem. Vi försöker gärna ignorera ihjäl demonerna, som så mycket annat vi tycker är jobbigt.
De demoner som Jesus möter och konfronterar är av ett annat och av ett högst konkret slag. Demonerna är en månghövdad skara. De dyker upp på allehanda olika sätt. Gemensamt för alla demoner som Jesus möter, konfronterar och driver ut är att de är negationer. De är antiteser som motverkar Guds avsikter med sin skapelse och sin mänsklighet. En demon gör en talande människa stum. Som sådana är demonerna lögnens, falskhetens och intighetens emissarier. En emissarie är en utsänd representant, en någon som för en annans talan med den andres fulla auktoritet. Demonerna är emissarier för Guds motståndare. Den där gestalten vars existens vi har bestämt oss för att helt förneka eller bortse från.
Att Jesus tog upp kampen mot Satans demoner var kontroversiellt redan då. Folket häpnade och ville sätta honom på prov. De krävde tecken och förklaringar. Jesus försöker förklara det där som är så svårt att förstå. Det första Jesus behöver hantera är lögnen. Lögnen är demonernas främsta verktyg. Den stora lögnen som demonernas furste bygger sitt världsliga rike på är att livet, tillvaron och verkligheten klarar sig utan Gud Fadern. Alla uppfattningar, beskrivningar och konstruktioner av verkligheten som bortser från att det är Gud Fadern som bär allt i sina händer. Att göra en människa stum är en smal sak för en demon. Men det krävs en demonernas furste för att få människan att tro sig vara oberoende av Gud.
Jesu konfronterar demonerna och därmed demonernas furste. Lögnen konfronteras med sanningen. Guds sanning som säger att allt som varit, är och ska bli helt och hållet ligger i Guds händer. Sanningen som säger att vi, tillsammans med hela skapelsen och hela tillvaron, in i minsta detalj är helt och håller beroende av Gud Fadern. När Sonen Jesus konfronterar demoner är det Gud Fadern själv som konfronterar sin mest hänsynslösa motståndare. Lögnens, falskhetens och intighetens furste. Det är en Guds kamp för sanningen om människans frälsning. Mot lögnen som säger att människan varken kan eller behöver frälsas. Det är en kamp om och för tillvarons och människans existens. Därför liknar Jesus konfrontationen med demonerna vid en väpnad kamp. Inom ramen för den kampen menar Jesus att den som inte är med honom är mot honom.
Guds rike bryter in i vår tid och vår verklighet. Jesus går i bräschen och konfronterar lögnen om människans absoluta oberoende och självständighet. Den lögnen ligger till grund för all världens falskhet. När människan och människor lever med uppfattningen att det egna jaget är helt oberoende och därmed utan ansvar då växer egocentrismen fram. Med den kommer falskheten. Lögn och falskhet är demoners livsluft och näringskälla. Där människor tror att människan själv är tillvarons centrum och mål vandrar demoner som genom vattenlösa trakter och söker bosättning i en människas städade och snygga inre. Där Guds sanning och sanningen om Gud saknas får lögnen och falskheten fäste och slutet blir värre än början.
Den tredje fronten som Jesus öppnar i kampen mot demonerna är fronten mot intigheten. Mot dödens intighet. Tanken att döden innebär en övergång till intighet, till ett icke-existerande ingenting, är en falsk lögn. Hela Jesus liv och gärning, död och uppståndelse orsakar en total kollaps för lögnen om döden som livets slut. Allt som lögnens och falskhetens demoner försöker säga om liv och död är och förblir irrelevant i ljuset av Jesus uppståndelse från döden och fortsatta liv i Anden. Jesus utdrivande av den stumma demonen var ett litet vittnesbörd om den totala och absoluta etableringen av Guds rike som en gång för alla sker med Jesus uppståndelse från de döda.
Livet i sig är detta Guds rike. Att leva är att befinna sig mitt i det rike av levande liv utan slut som etableras en gång för alla när graven visar sig vara tom. I detta Guds rike är demonerna totalt maktlösa. Ingen förblir stum och ingenting kan skilja någon enda människa från det levande liv som är Guds kärleksförklaring till var och en. Allt detta är möjligt, verkligt och sant i Jesus Kristus från Nasaret. Paulus insåg och förstod det här för länge sedan: "Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre." (Rom 8:38–39)
Lita på att det fortfarande är sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar