4 juli 2016

#402. Moment 22…

”’Of course they’re crazy,’ Doc Daneeka replied. ’I just told you they’re crazy, didn’t I? And you can’t let crazy people decide whether you’re crazy or not, can you?’
Yossarian looked at him soberly and tried another approach. ’Is Orr crazy?’
’He sure is,’ Doc Daneeka said.
’Can you ground him?’
’I sure can. But first he has to ask me to. That’s part of the rule.’
’Then why doesn’t he ask you to?’
’Because he is crazy,’ Doc Daneeka said. ’He has to be crazy to keep flying combat missions after all the close calls he’s had. Sure, I can ground Orr. But first he has to ask me to.’
’That’s all he has to do to be grounded?’
’That’s all. Let him ask me.’
’And then you can ground him?’ Yossarian asked.
’No. Then I can’t ground him.’
’You mean there is a catch?’
’Sure there’s a catch,’ Doc Daneeka replied. ’Catch-22. Anyone who wants to get out of combat duty isn’t really crazy.’
There was only one catch and that was Catch-22, which specified that a concern for one´s own safety in the face of dangers that were real and immediate was the process of rational mind. Orr was crazy and could be grounded. All he had to do was ask; and as soon as he did, he would no longer be crazy and would have to fly more missions. Orr would be crazy to fly more missions and sane if he did’t, but if he was sane he had to fly them. If he flew them he was crazy and didn’t have to; but if he didn’t want to he was sane and had to. Yossarian was moved very deeply by the absolute simplicity of this clause of Catch-22 and let out a respectful whistle.
’That’s some catch, that Catch–22,’ he observed.
’It’s the best there is,’ Doc Daneeka agreed.”
(Joseph Heller)
Galenskap skapar galna som skapar galenskap. Bara den som är galen gör villigt det som är galenskap och bara galenskap skapar villiga galna. De galna ser och erkänner bara galenskap. Galenskap ser och erkänner bara de galna. Du måste låta galenskapen göra dig galen för att de galna ska se dig. Den som inte är galen och inser att galenskapen är galenskap och att de galna är galna gör sig omöjlig i galenskapen bland de galna.

Att den kristna kyrkan och Svenska kyrkan ska vara en politisk maktfaktor som är lierad med och invävd i den partipolitiska makten är en teologisk anomali och renodlad galenskap. Det är samma sorts galenskap som leder till att Svenska kyrkan villigt och glatt gör sig till en del av dansen kring de partipolitiska guldkalvarna i Almedalen. En galenskap som bara är möjlig om eller när kyrkans ledare har förlorat sitt teologiska fot- och rotfäste och har tappat bort relationen till den kristna kyrkans kärna, stjärna och herre – den verkligt uppståndne och alldeles på riktigt levande Jesus Kristus.

Den som inte är galen inser att Svenska kyrkan som kristen kyrka inte kan vara, inte ska vara och inte bör vara som en partipolitisk makthavare bland partipolitiska makthavare. Den som inte är galen inser och förstår att Svenska kyrkan behöver stå utanför den galenskapen för att kunna vara trogen och sann i sin kallelse att vara en kristen kyrka här och nu. Men, den som inte är galen, den som ställer sig utanför galenskapen och påpekar galenskapens galenskap, betraktas som galen av galna kyrkliga makthavare som med galenskapens makt har gjort sin galenskap till allas galenskap och galenskapen till kyrkans sanning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar