”När han sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom kom de fram och sade: ’Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?’ Jesus svarade: ’Se upp så att ingen bedrar er. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. Allt detta är början på födslovärkarna. Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull. Då skall många komma på fall och ange varandra och hata varandra. Många falska profeter skall framträda och bedra många. Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.’” (Matteus 24:3-14)
Säg oss när det skall hända. Vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut? Lärjungarna var som vi. De levde sina liv som vi och ställde samma frågor om livet som vi. Lärjungarnas frågor är våra frågor. Vem av oss frågar inte om framtiden ibland, som lärjungarna gjorde? Hur ska det bli med framtiden, i den ännu okända dimensionen av livet och tillvaron som ständigt undslipper vår kontroll? Vi gör våra tappra försök att skapa en illusion av kontroll över den okända framtiden. Vi fyller våra kalendrar och almanackor med möten, händelser och förhoppningar om att vi i alla fall har lite kontroll över den tid som ännu inte har blivit till. Men den illusionen håller inte riktigt ihop. Så, tillsammans med lärjungarna, söker vi efter tecken som kan ge en föraning om hur det ska bli.
Ibland sträcker sig tanken så långt den kan mot det okända och ställer frågor om tidens slut. 'När ska tiden ta slut?' är ju en fråga om när ska min tid ta slut. När kommer stunden då jag ska förlora mig själv i tiden? Att vi med lärjungarna samtidigt frågar efter tecken på Jesu återkomst handlar ju om att vi i ljuset av vår egen förgänglighet famlar efter hoppet om att det ska finnas någonting mer än ingenting när vår tid i den här tiden är ute. Vi hoppas att Jesu löften ska uppfyllas, det är ju därför vi är kristna. Jesus lovade att Guds rike ska manifesteras i världen. Guds rike skulle komma så snart att lärjungarna fick uppfattningen att det skulle bryta in i världen i deras livstid. Jesus förkunnade Guds rikes ankomst, men det var kyrkan som kom och nu sitter vi här mitt i tiden med våra frågor om hur det egentligen ska bli.
Se upp så att ingen bedrar er. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. Många falska profeter skall framträda och bedra många. Hur många bedragare och falska profeter har världen inte sett genom historien? Hur många har inte i olika tider och på olika platser utgett sig för att vara världens och mänsklighetens frälsare? Det finns i historien ingen brist på sådana som på olika sätt har menat sig vara den messias som ska bringa frälsning och befrielse till världen. Medlen, verktygen och vägarna har varit många och olika – politiska ideologier, myter om pengar, framgång och berömmelse och en aldrig sinande ström av bedrägerier. Hur många självtitulerade profeter och världsförbättrande befriare har inte sagt sig ha det slutliga svaret på livets och mänsklighetens alla svåra frågor? Hur ofta har inte resultatet varit katastrofalt?
Ingenting är nytt under solen. Martin Luther såg att alla människor har en gud men att den gud som människorna har inte alltid är den Gud som faktiskt lever: ”Vad menar man egentligen med att ha en Gud, och vad innebär begreppet Gud? Svaret är följande: din Gud kallas den eller det som du tar din tillflykt till när du är i nöd. Att ha en Gud är alltså inget annat än att av hjärtat förtrösta och tro på den eller det som man sätter högst i tillvaron. Som jag ofta har sagt är det bara våra hjärtans förtröstan och tro som avgör vad vi har för Gud eller avgud.” Vi ska inte låta oss bli bedragna av falska profeter, falska messiasgestalter eller av falska gudar.
Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. Allt detta är början på födslovärkarna. Det är bara att ta del av de dagliga nyheterna så förstår man att vi lever i födslovärkarnas tid. Men människan och mänskligheten har alltid levt i den yttersta tiden. Finns det någon tid i mänsklighetens historia när det inte hördes stridslarm och krigsrykten? Någon tid när folk inte har rest sig mot folk och rike mot rike? Har det någonsin funnits en tid utan hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra? Födslovärkarnas tid är nu och så har det alltid varit. Vi lever ständigt i närheten av tidens slut, alldeles vid tidens yttersta gräns. Varje andetag är det sista, tills vi får ett nytt. Men vi ska inte låta oss skrämmas. Det är ännu inte slutet.
Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull. Då skall många komma på fall och ange varandra och hata varandra. Kristna har plågats och dödats i alla tider för att de har vittnat om Evangeliet och om Jesu löften. Det kristna Evangeliets radikala budskap om Guds kompromisslösa förlåtelse, om människornas frälsning och om uppståndelsens befrielse från döden är provocerande i en värld där vedergällning, hämnd och ond bråd död betraktas som vedertagna sätt att hantera livet. Kristen tro står i ständig opposition mot sin samtid och vittnar envist om att verkligheten ser ut på ett annat sätt än den värld som vi har framför oss här och nu. Den här världens makter har alltid hatat att bli ifrågasatta och påminda om att de – i ljuset av Jesu uppståndelse och i kraft av Guds rikes fullbordade framtid – redan har förlorat den kosmiska kampen. Den kristna kyrkans inre konflikter är heller inget nytt. Har vi någonsin varit helt sams?
Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Det är inte lätt att envist hävda att vi ska sträva efter förlåtelse och försoning i en värld som slits sönder av konflikter och krig. Kärleken kallnar snart i skuggan av de ryska illgärningarna i Ukraina, av islamisternas orättfärdiga angrepp på Guds folk Israel och av allt annat elände som frodas runt om i vår fallna värld. Det är svårt att inte bli kall, hård och hämndlysten när så mycket ondska har fritt spelrum och sprider så mycket elände omkring sig.
Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma. Att hålla ut till slutet är att envist hålla fast vid den kristna trons hopp och löften trots allt. Trots att världen ser ut som den gör. Trots att det finns oräkneliga anledningar att förtvivla. Att hålla ut till slutet är att tro och att på något sätt ha en förvissning om att den kristna trons tunna halmstrå ska visa sig vara hållfast som en stålvajer. Budskapet om Guds rike ska förkunnas och bli till vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma, sade Jesus.
Jesus svarade aldrig på lärjungarnas fråga. De frågade: ’När ska det hända?’ ’Sedan’ är inte ett svar på frågan ’när?’ Lärjungarna stod kvar lika undrande som när de först ställde frågan. Inte heller vi får några klara och tydliga svar på våra frågor om när, var och hur tidens slut och Jesu återkomst ska komma att bli. Kanske finns det en vishet i Jesus svar som inte är något svar. Kanske är svaret en uppmaning till att vi ska ägna oss åt leva livet som vi har här och nu, istället för att fundera på tidens när, var, hur och sedan. Framtiden är fördold bakom en barmhärtig slöja av ovisshet. Det enda vi kan göra är att leva våra liv i tillit till och i förtröstan på att den kristna trons hopp och löften är sanna, utan att veta hur det ska bli. Om det är det enda vi kan göra så är det kanske också det enda vi ska göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar