#74. Sista versen...

"Låt inte bedra er, Gud lurar man inte: vad man sår får man också skörda. Den som sår i sitt kött skall skörda förgängelse ur köttet, men den som sår i anden skall skörda evigt liv ur anden. Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp. Så länge det finns tid skall vi därför göra gott mot alla människor, framför allt mot våra trosfränder." (Gal 6:7-10)

Tack för din fråga. Här kommer ett försök till svar. Min kritik mot att Seglora Smedja fick en kollekt i söndags och min kritik mot stiftets finansiering av verksamheten kretsar kring tre punkter. Det handlar om pastoralteologisk, evangelisk och ecklesiologisk kritik.

Den pastoralteologiska kritiken relaterar till det sätt de i offentligheten har angripit, svartmålat och målmedvetet drivit kampanjer mot utpekade enskilda individer sedan augusti 2011. Med omfattande mediala och nätbaserade kampanjer har de utsatt enskilda personer för ett ohyggligt tryck. Både vad det gäller privatliv och yrkesliv. Det finns ingen anledning att här dra alla exempel ett varv till. Men det är djupt oetiskt och oanständigt att ha utsatt människor (någon enda människa) för det som tidvis liknat försök till exkommunicering. Det omöjligt för mig att förstå hur det kan ligga inom ramen för vad som kan anses vara en god pastoralteologisk hållning – att två präster (!) under så lång tid ägnat så mycket tid åt att via nätet och media misskreditera andra människor. Än mer omöjligt är det att förstå i ljuset av att de framför allt (men inte bara) angripit andra präster, sina egna kristna systrar och bröder.

Den evangeliska kritiken relaterar till den teologi som ligger till grund för det man sagt sig vilja stå för och göra – eller snarare avsaknaden av teologi. Det är en sak att en teologisk övertygelse ligger till grund för en politisk uppfattning som gör anspråk på politiska konsekvenser. Men det är något helt annat med en politisk övertygelse som gör teologiska anspråk. Som kyrka och i kyrkan – särskilt i en kyrka som säger sig vara evangelisk – behöver utgångspunkten alltid vara just det bibliska evangeliet. Om kyrkan dessutom säger sig vara Luthersk så betyder det att det Bibliska Evangeliet är och behöver vara kärnan och stjärnan i allt som sägs och görs. Men Smedjan har från början utgått från partipolitiskt definierade ståndpunkter. Utifrån dem har man konstruerat obefintlig teologi som man gjort anspråk på kyrkan med. Man har konsekvent försökt att sätta politiken framför Evangeliet.

Den ecklesiologiska kritiken relaterar till den kyrkosyn som kommit till uttryck i relation till Smedjan, det man har skrivit och gjort. Partipolitiken har gjorts till ett verktyg som använts för att sortera människor i "de som får vara med" och "de som inte får vara med". Som om det är möjligt att i ljuset av reformationen ens tänka tanken att det finns någon som av någon anledning alls kan stå eller bli ställd utanför kyrkan. Det finns också anledning att i relation till Smedjans verksamhet ställa frågor kring utövandet av prästämbetet. Vem äger ämbetet – kyrkan eller den enskilde som blivit vigd? Och om församlingssyn – vems och vad är en kyrkans församling? Är en församling bara en arena och utgångspunkt för enskilda prästers självförverkligande? Inte minst har Smedjans verksamhet och stiftets stöd därtill väckt frågor om det episkopala perspektivet? För vem eller vilka är en biskop en biskop?

Sist men inte minst behöver någonting sägas om språket, retoriken och sättet man talat om andra människor med allusioner och referenser till de hemskaste tiderna i mänsklighetens historia. Jag undrar, i vilken annan seriös och demokratiskt legitim organisation, institution eller verksamhet hade det varit accepterat att återkommande referera till högerextremism, fascism och nazism i bemötandet av och i talet om andra? Till exempel, om infrastruktur: "Med sin vilja att få pendeltågen att gå i tid liknar han Albert Speer i all sin nitiskhet." Om ekonomisk politik: "Ditt budgetförslag får mig att tänka på Herman Görings fyraårsplan." Om en arbetsgivare som måste säga upp två hundra personer: "Företagsledningen står inte Behring Breivik efter vad det gäller beslutsamhet och handlingskraft". Eller, om att välja en biskop: "Vi får inte glömma bort den nazistiske Führern som orsakade miljoner människors lidande och död när vi pratar om vem vi vill ha som biskop."

Du hör ju själv hur konstigt och förfärligt det låter. Ett sådant sätt att uttrycka sig skulle förmodligen inte ha accepterats i något annat sammanhang alls. Men i kyrkans offentliga samtal har det accepterats. I Smedjans bidrag till kyrkans offentliga samtal har liknande referenser och liknande retorik (exemplen är illustrerande, inte faktiska citat) accepterats, uppmuntrats och belönats med tryck på "gilla-knappar". Om inte det är ett uttryck för ett dysfunktionellt samtalsklimat, vad krävs då? Nu har ju Smedjan sedan nyår tonat ner just den typen av retoriska modeller. Men allt som har skrivits sedan sensommaren 2011 finns kvar både i text och minne. Och viljan till försoning med dem man gjort illa är obefintlig.

Därför har jag varit och är kritisk till stiftets ekonomiska stöd till Seglora Smedja. Du behöver ju inte hålla med mig men jag hoppas att det här blev ett någorlunda svar på din fråga. Kanske har jag uttryckt mig luddigt eller otydligt. Och jag kanske har helt fel.

• Ett annat exempel på att det inte är ok att uttrycka sig hur som helst om andra.
• Johan Croneman i DN om att problemet finns i oss.