24 juli 2023

#638. Intervju i Kyrkans Tidning…

Den 14/4 blev jag intervjuad av Kyrkans Tidnings journalist Josefin Linderås med anledning av de aktuella bränningarna av koranen. Jag fick några frågor i förväg via mail och vi talades vid i drygt fyrtio minuter och det resulterade i artikeln Två präster om förbud mot koranbränning som publicerades på Kyrkans Tidnings hemsida den 21/7. Av vårt samtal blev det ett fåtal citat kvar, som det blir. För att nyansera frågan ytterligare följer nedan en transkribering av hela vårt samtal. Jag har bortsett från en del fyllnadsord som är vanliga i talspråk men som inte har något eget semantiskt innehåll, som t.ex. "liksom", för att samtalet ska bli mer läsbart. Det är ett samtal vilket gör att det ibland låter lite 'stolpigt' när man läser det som text. I ett samtal blir ju ofta tankarna till i samma ögonblick som man uttalar dem. Jag ber om ett visst överseende och hoppas att poänger och tankar går fram ändå.

Josefin Linderås (JL): Vi kan väl börja med det första där, den första frågan som jag skrev, om du tycker att man ska få bränna koranen eller inte?

Patrik Pettersson (PP): Ja alltså, inledningsvis så tycker jag ju att bränna böcker generellt, och bränna religiösa böcker, för att provocera andra är idiotiskt. Det är ett idiotiskt tilltag och det är bara kontraproduktivt på alla sätt. Så jag har ingen som helst respekt för dem som håller med sådana dumheter, oavsett vilken bok man bränner eller varför. Det är ju en inledande ståndpunkt. Men, om man tänker huruvida det ska påverka vår lagstiftning, då kommer man in på en annan bog. För det är ju trots allt inte ett brott att bränna en bok i Sverige, oavsett innehåll. Och det är ju den sekulära lagstiftningen som  finns som reglerar det. En sekulär lagstiftning är ju också, tänker jag själv i alla fall, viktig att bibehålla eftersom en sekulär lagstiftning, på något sätt, är ju en ganska stabil garant för likabehandling inför lagen. Att inga grupper ska särbehandlas på det sättet. Inga religiösa grupper ska kunna göra anspråk på att ha religiöst definierad särlagstiftning som gäller just dem.

Paradoxalt nog så är ju Svenska kyrkan… har ju en särlagstiftning i det att det ju faktiskt finns en lag om Svenska kyrkan som reglerar Svenska kyrkan varande. Och den borde ju förstås avskaffas eftersom inga religiösa samfund ska regleras av och i lag på det sättet. Eftersom Sverige är en sekulär stat och lagstiftningen bör, och jag tycker ska, vara sekulär i det avseendet. Och därför så blir det lite svårt tycker, eller svårt, det blir komplicerat och olyckligt när biskop Åke Bonnier uttrycker det som så att man bör utreda om ett förbud att bränna eller skända alla heliga böcker är möjligt. Vad han efterfrågar då är ju per definition en hädelse- eller blasfemilagstiftning som vi ser i teokratiska diktaturer. Och det är ju långt ifrån önskvärt att börja vandra på den vägen. Så, ska man få bränna koranen och andra religiösa böcker? Ja, lagstiftningsmässigt så är det tillåtet och det bör få fortsätta att vara det.

Men sedan kan man ju tycka att det moraliskt och etiskt är helt förkastligt, och det tycker jag. Jag tycker det är både moraliskt och etiskt och teologiskt och pastoralt helt värdelöst att folk håller på så där. Och man kan önska att folk hade bättre omdöme. Men uppenbarligen har ju en del människor inte det. Men att det är omoraliskt och oetiskt betyder inte per definition att det ska lagstiftas på det sättet som Åke Bonnier hävdar att det ska. Ungefär så. Ett långt svar på en kort fråga. Ska man få bränna böcker i Sverige? Ja, det får man gör och jag tycker att man ska få fortsätta att göra det. Sedan så, innehållet i böckerna är ju inte reglerat. Bokens innehåll är någonting annat liksom, än att få bränna en bok. Sedan återigen, det är ju helt vansinnigt korkat och dumt och idiotiskt på alla sätt att göra det. Men det är ju en en annan fråga. Ungefär så kanske. Jag vet inte om det hänger ihop som svar.

JL: Absolut. Men ser du liksom någon skillnad på att bränna koranen, som det ju pratas mycket om, och att bränna till exempel Toran eller Bibeln?

PP: Nej, för mig är det ingen skillnad. Det är lika moraliskt och etiskt förkastligt oavsett vilken bok man bränner i det avseendet. Det är liksom fullständigt idiotiskt, ett tomt och idiotiskt tilltag oavsett vilken religiös bok man vill bränna för att provocera andra. Så, nej för mig är det ingen skillnad. Koranen har ju liksom en särställning bland muslimer, men jag är inte muslim så jag kan inte… Men som kristen kan jag tycka att man borde ju uppmuntra alla människor att visa gott omdöme och inte hålla på med sådana där dumheter. På något sätt. Så nej, för min del är det ingen skillnad. Bok som bok.

JL: Hur tänker du om det nu liksom fortsätter att vara tillåtet att bränna koraner till exempel. Hur tänker du att skyddet mot hets mot folkgrupp påverkas när koranbränningar fortsätter tillåtas?

PP: Det här är någonting som är… det är en intressant fråga tycker jag. Eftersom det finns ju en befintlig lagstiftning om hets mot folkgrupp. Och det här är ju… brottet hets mot folkgrupp är uppbyggt av tre rekvisit. Det är ju tre saker som behöver uppfyllas. Att det behöver vara ett offentligt uttalande eller någon annan form av meddelande som då sprids och att detta på något sätt hotar eller uttrycker missaktning mot någon grupp, mot folkgrupp eller annan sådan liknande grupp. Det är tre rekvisit – ett uttalande eller meddelande som sprids som hotar eller uttrycker missaktning mot en folkgrupp aller annan grupp. Lagstiftningen finns ju där. Jag läste på lite. Det här är ju något som skulle vara intressant om du pratade med en åklagare om, för det är de som kan det här mycket bättre.

Men, jag läste på just i relation till det här, att du skulle ställa frågan. Det finns ju riktlinjer som åklagarna har, hur de ska tänka kring de här sakerna. Det finns ju rättsfall som reglerar det här. Ett ’meddelande’ kan ju vara något annat än… det kan vara muntligt och det kan vara skriftligt. Men enligt lagstiftningen så omfattas även gester, tecken, märken, bilder och liknande uttryck av just begreppet ’uttalande eller meddelande’ och då är ju det förstås en intressant rättslig fråga om man kan pröva det att bränna en specifik bok, är det liksom ett uttalande eller meddelande som faller under hets mot folkgrupp, till exempel? Som jag förstod det jag läste där, att bedömningen av om ett visst meddelande utgör hets mot folkgrupp, att det då ska ske utifrån sammanhanget och motiven för gärningen som sådan. Och att innehållet på något sätt ska vid en objektiv bedömning framstå som hot eller uttryck för missaktning. Och att det här meddelandet då, vad det nu består av, det kan ju vara gester. Till exempel sådana där heilhälsningar har ju bedömts som en sådan gest till exempel. Det är väl värt att pröva det då inom den befintliga lagstiftningen om brännandet av en specifik bok ska betraktas som hets mot just den folkgruppen som betraktar just den boken som sin heliga text.

Och det öppnar ju upp litegrann en… Om ett sådant domslut skulle falla så öppnar ju det upp litegrann en Pandoras ask, kan man ju lugn säga. I relation till att finns ju rikligt med texter som betraktas som heliga av olika grupper av människor. Och om en specifik grupp, om det blir någon form av prejudicerande rättsfall som går hela vägen upp då, för det kommer ju kunna överklagas och prövas hela vägen upp till Hovrätten [och Högsta Domstolen]. Om det blir prejudicerande att just en specifik grupp ska kunna hävda att brännandet av just deras, en bok som innehåller just deras text, är hets mot folkgrupp. Då kan man ju fundera på konsekvenserna kring det, för möjligheterna generellt att uttrycka åsikter och tankar som kanske är kritiska mot specifika grupper till exempel. Det finns ju… det finns ju goda skäl att, och det finns legitima skäl att, framföra rationell kritik mot delar av muslimsk, islamistisk praxis till exempel. Det blir ju spännande då att se om en sådan kritik skulle begränsas av ett sådant domslut.

För, är det just den specifik bränningen som är problemet? Att boken brinner upp? Och det finns ju rikligt med exempel på att det är inte det som är poängen utan att det är den upplevda skändningen av bokens innehåll som är problemet. Till exempel Salman Rushdie brände ju ingen bok, han skrev ju en bok. Lars Vilks brände ingen bok, han ritade en teckning. Samuel Paty i Frankrike han varken skrev eller ritade, han visade en bild i undervisningssyfte och fick huvudet avskuret. Charlie Hebdofolket ritade skämtteckningar och mördades. Så att det är ju… Hur påverkas skyddet mot hets mot folkgrupp av Koran… ja den stora frågan är ju vad blir de större konsekvenserna av att det skulle vara otillåtet? Det är en liten liten pusselbit i ett större, ganska totalitärt anspråk som radikala islamister har, att skända inte vår bok. Men det är ju bara en pusselbit. Därför att det kommer ju till uttryck på en massa andra sätt. Det handlar ju inte bara om att bränna en bok, på något vis.

Så den viktiga frågan är väl snarare att fråga hur påverkas Sverige och det svenska samhället och alla andra människors möjligheter att leva ett liv där åsiktsfrihet, yttrandefrihet och demonstrationsfrihet är oss tillskrivna? Hur påverkar…Hur skulle alla vi andra påverkas av att just en specifik enskild grupp, att de särbehandlas om just deras bok inte får brännas, när alla andra böcker får brännas? Konsekvenserna är ju mångfaldiga av det där. Men det är ett ganska så ensidigt perspektiv, tycker jag, i den allmänna debatten. Det är liksom… Utfallet av ett sådant här rättsfall skulle bli omfattande. Så att det handlar inte bara om islamisters uppfattning om att just deras text, innehållet i deras bok, har en särställning. Det handlar också om alla oss andra och det samhälle som vi genom historien och våra förfäder och våra samtida politiker har valt att formulera som vårt samhälle, som präglat av stor individuell frihet under ansvar, på något sätt. Det finns många perspektiv i det här, tycker jag, som bara försvinner. Det blir som ensidigt att… 

Ja, hets mot folkgrupp, den lagstiftningen finns och det är värt att pröva, pröva rättsfallet inom den lagstiftningen som finns och sedan se vad det leder till då, hela vägen upp i rättskedjan. Men som sagt, om det skulle få någon form av prejudicerande roll så är det verkligen en Pandoras ask som är fylld av massa saker som jag tror att vi är glada om vi slipper, faktiskt. Ja, långt svar på en kort fråga.

JL: Om man då tar ställning till om koranen ska få brännas eller inte, vilken lagstiftning tycker du är liksom viktig då?

PP: Alltså, vi har ju lagstadgad åsikts-, yttrande och demonstrationsfrihet och det är ju grunden för, det är någon form av berggrund som det svenska samhället står på. Eller i alla fall en stor del av berggrunden. Och jag själv är ju en varm anhängare av åsikts-, yttrande- och demonstrationsfrihet. Att den ska vara väldigt väldigt… den friheten ska vara oinskränkt. I samma ögonblick som man inskränker människors rätt att yttra sina åsikter då har man inskränkt människors rätt att tänka fritt och självständigt. Och då är vi inne på ett väldigt sluttande plan som slutar någonstans där vi inte vill vara. Så åsikts- och yttrande- och demonstrationsfrihet är en grundbult som måste värnas till varje pris.

Men sedan så finns det ju andra lagar som kuggar i, i relation till de här sakerna. Och då, till exempel om man vill demonstrerar så behöver man ansöka om tillstånd hos polisen för att anordna en allmän sammankomst. Och där har ju förstås polisen en möjlighet att göra en bedömning från fall till fall, och det har man gjort. Och det kan jag till viss del bli lite förvånad att polisen har… inte att man… man ska inte begränsa uttrycket för åsikten. Men jag tycker ändå att det finns en bedömningsgrej där som man kan fundera kring, att man tillåter att det görs på en specifik plats. Det var ju förvånande tycker jag – och olyckligt i någon slags mening – att demonstrationen, den senaste demonstrationen när irakiern eldade en koran, att det skedde utanför moskén. Och det, förstås, behöver då tas i beaktande i relation till om man då ska göra ett rättsfall inom ramen för hets mot folkgrupp.

JL: Så där tänker du att liksom de här ordningslagarna som finns borde nyttjas mer då?

PP: Jag kan någonstans… Jag lämnar ju det förstås till polisen att bedöma. Jag saknar den kompetensen att göra en bedömning utifrån polisens kriterier, det måste ju de göra förstås. Men jag kan bli lite förvånad över att man ändå inte tar den större bilden i beaktande och låter honom… Det var som god vän sade: ”Jamen han kan väl stå i ett hörn av Gärdet och elda sin bok då.” Så får han uttrycka sin åsikt, men han kanske inte… Polisen kanske behöver göra en annan bedömning taget andra saker i beaktande, som du skrev om, rikets säkerhet eller samhällets ordning eller vilka kriterier nu polisen har när de gör sina bedömningar. De har väl någon form av… De har ju sina riktlinjer för vad de ska ta i beaktande när de gör en bedömning. Men där kanske man behöver… det kanske behöver förändras, vad vet jag. Men det är ju inte min sak att… Jag vet ju inte och jag kan ju inte uttala mig om det eftersom jag inte vet hur det ser ut och vilka kriterier som de använder och har. Och samtidigt så finns det någon form av grej… ja det är ju en del i friheten också att man ska för göra vad man vill, men där behöver ju någon form av ansvarsmänniska göra en sammantagen bedömning som gör att åsikten kan få komma till uttryck men att man kanske kan fundera kring plats eller sådär.

Men det är återigen en sak som… det skulle var intressant att höra en…hur en polis… någon som gör de bedömningarna…vad är det de tar med i sitt bedömande till exempel? Eller vad en åklagare skulle säga om det. Eller någon annan person som har större insikt i hur just den delen går till än vad jag har. Men jag förlitar mig på att polisen har gott omdöme. Jag har stort förtroende för svenska polisen och litar på att de gör en klok bedömning. Även om jag kanske kan ifrågasätta den grejen. Men de hade väl sina kloka och bra skäl till varför… De ska ju vara… Polisen är ju en del av, så att säga, författningsskyddet. De har ju att värna om våra friheter och rättigheter. Och det gjorde väl de i det här avseendet på ett sätt som de bedömde var det korrekta just där och då. Och det var ju bra. Men man kan ju fundera kring om det kan justeras. Hellre det då än att man börjar föra in särlagstiftning för särskilda typer av böcker med specifikt innehåll av religiös karaktär, som Åke Bonnier var inne på. Så, det är väl en fråga som någon som är klokare än jag kan ge ett bättre svar på.

JL: Det har ju pratats lite om att till exempel koranbränningarna har lett till ett ökat terrorhot mot Sverige och så. Mot bakgrund av det, tycker du då att rikets säkerhet borde få spela en större roll när man bestämmer om en koran får brännas eller inte?

PP: Där tänker jag att om man låter sig… vad ska man säga, hur ska jag formulera det där? Jag skrev en tanke om det där som jag tyckte var… Ge mig en sekund ska jag hitta en tanke där. Jo, i relation till det som jag uppfattade att Sofia Camnerin skrev. Hon menade att jag missuppfattade henne men jag tycker ändå att min tanke där håller – att om man låter det vara stipulerande då blir det ju våldskapitalet, eller våldspotentialen, som tillåts vara normerande för vilka… för hur våra friheter ska se ut här i Sverige. Och det är ju helt fasansfullt att det finns människor som både uppmuntrar till och legitimerar, både uppmuntrar andra till och är själva beredda till att börja mörda svenska människor för att vi har de friheterna som vi har. Det är ju … Och vi har ju ett konkret exempel på det. Det var ju Akilov, han mördade sju människor på Drottninggatan för att hans islamistiska övertygelse gjorde att han hatade Sverige som det öppna samhälle det är och därför ville mörda svenskar. Men ska vi låta Akilov och hans gelikar… ska vi låta deras våld reglera vår frihet och vårt samhälles öppenhet? Jag tänker ju att i samma ögonblick som man ger efter för det där då har man gett dem rätt. Då har man på något sätt sagt att ’ni har rätt, vi ska vara tysta.’

Charlie Hebdo, vad var det första de gjorde efter det där, efter tolv av deras redaktionsmedlemmar blev mördade? Ja det kom ju… de gjorde ju ett nytt nummer med Mohammed på där Mohammed var ledsen. Att ge efter för sådana oerhört destruktiva våldsfixerade ideologiska övertygelser… jag tycker att vi har någon form av plikt faktiskt att stå emot det där. Genom att envisas att vara ett öppet och fritt samhälle där människor får vara sig själva, där människor får välja att leva i relationer med varandra oavsett sexuell läggning, att människor ska få uttrycka sina åsikter oavsett åt vilket håll och att samhället präglas av en fri och öppen debatt där våra olikheter inte begränsar, eller låter sig begränsas av sådana våldsgrejor. Så att det blir… och det är ju svårt liksom.

Det var ju som… det blir ju en sådan banal grej, det kanske du inte behöver citera mig på men det var som Mike Tyson sade någon gång: ”Everybody’s got a gameplan, until he gets punched in the mouth.” Det är lätt att ha en plan för friheten men vad händer när någon plötsligt börjar mörda oss? Vi hade han den där dåren, den andra, han som sprängde sig själv på Drottninggatan julen där några år tidigare innan Akilov. Han var ju också en övertygad islamist som tyckte att det svenska samhället med dess friheter är så anskrämligt så att han ville mörda människor. Men ska vi anpassa oss efter dem då? Jag vet inte. Friheten behöver försvaras, inte försakas. Och hur gör man det i ett öppet samhälle? Ja, det är ju en bra fråga som jag inte har något bra svar på. Men att vi på något sätt ska ge efter för våldsverkarna, det blir ett sluttande plan, igen då, som för oss till ett samhälle och en plats i tillvaron där jag inte tror att vi vill vara. Det handlar ju om en väldig massa friheter som radikala islamister har synpunkter på.

Som sagt, det här med att bränna en bok är bara toppen på ett isberg, det är bara en liten pusselbit. För då blir ju genast frågan, jamen kvinnors friheter då? Och samkönade pars rättigheter? Andra religiösa minoriteters rättigheter? Ska man ta i beaktande den antisemitism som frodas i de här sammanhangen? Där man hatar judar mer än alla andra? Ska man ta hänsyn till de grejerna också då? Ska vi plötsligt börja begränsa kvinnors och homosexuellas rättigheter för att tillmötesgå de radikala islamisternas uppfattning om verkligheten? Listan kan göras lång på friheter som vi har som de avskyr. Det här med att bränna en bok har bara blivit en symbol för allt det som de hatar med oss och med det västerländska samhället och med de demokratiska fria samhällena, som inte dikteras av en islamistisk världsuppfattning. Men jag är ju av den uppfattningen att det vi har faktiskt är värt att försvara och värna om. Det har tagit hundratals år för Sveriges, Europas och västvärldens samhällen att komma till en punkt där frihet, jämlikhet och broderskap faktiskt är på riktigt. Men ska vi bara kasta bort det då, för att radikala islamister tycker att vi har fel? Nej, jag kan inte riktigt förlika mig med den tanken faktiskt. Det är mycket som står på spel. Och det är mycket värdefullt som står på spel.

JL: Hur tänker du kring, vi har ju också en lagstadgad rätt till religionsfrihet, hur tänker du att det spelar när man pratar om man ska tillåta koranbränningar eller inte?

PP: Religionsfrihet. Men att någon bränner en bok, det påverkar ju inte muslimers rätt och frihet att utöva sin tro på något sätt. Det är ingen som hindrar en muslim i Sverige att utöva sin tro. Och det är ingen som ska begränsa den friheten heller. Men den religionsfriheten påverkas ju inte endaste dugg av att någon bränner en bok. Oavsett vilken bok det är. Den friheten finns ju kvar. Den lagstadgade friheten är ju inte… Religionsfriheten säkerställer ju att människor har rätt att i frihet utöva sin religiösa tro. Men det innebär ju inte att man står fri från andra människors uppfattningar, eller andra människors kritik eller andra människors uttryck för sin kritik av de uppfattningarna.

Den kristna kyrkan är ju inte befriad från det här. För några år sedan så var det ju… Åke Green predikade ju för massa år sedan i någon kyrka någonstans på ett sätt som gjorde att väldigt många reagerade negativt mot honom. Och jag kommer inte exakt den storyn men då var ju delar av den kristna kyrkan utsatt för en väldig massa hård kritik. Och i vissa fall så är ju den kritiken berättigad. På samma sätt så är ju viss kritik mot muslimsk trosutövning berättigad. Och man måste ju få ha rätt att ha de åsikterna. Sedan att någon uttrycker de åsikter, det påverkar ju inte någon… det hindrar ju inte någon från att gå till moskén och fira gudstjänst där eller att utöva sin tro med sina dagliga böner och sina allmosor och det som ingår i deras trosutövning. Precis på samma sätt som att det hindrar ju inte mig från att vara kristen och fira gudstjänst i kyrkan om någon skriver en hånfull debattartikel om vad kristendomen handlar om. Men det står ju mig fritt att förhålla mig till det. Men jag har ju inte rätt… Ingen skulle ju argumentera för att det skulle ge mig rätt att börja ha ihjäl folk. Men på något konstigt sätt så är det att radikala islamister tar sig rätten att ha ihjäl folk som inte håller med dem, det tas som någon form av legitimt argument för att vi ska ändra eller begränsa våra friheter. Det är ganska konstigt på något vis tycker jag. Så att det blir väl…

Religionsfriheten är ju också en frihet från religion. Att människor också har rätt att säga nej tack till religion av olika slag. Det är ju en frihet i det också. Och den friheten måste man ju också få ha. Då kan man ju ställa motfrågan: på vilket inverkar radikala islamisters anspråk på det svenska samhället på den friheten, friheten från religion? Om det svenska samhället ska inrätta lagstiftning som på något sätt tar i beaktande att Koranen ska ha en särställning, men vad händer då med friheten från religion då? Den frågan har ingen ställt heller.

JL: Jag tänker du var inne lite på det, eller du nämnde det någon gång, men hädelselagstiftning, vad tänker du kring det? Det finns ju inte i Sverige idag längre som du vet. Men det är ju någonting som skulle kunna instiftas då för att begränsa till exempel koranbränningar.

PP: Ja jag är ju, som du förstår, som du kanske har läst, ingen vän av hädelselagstiftning. Sverige är ju en sekulär stat. Det är inget sekulärt samhälle eftersom det finns massor med religiösa människor. Och jag är ju kristen och en del av samhället och många med mig. Så att det är ju inget sekulärt samhälle men staten är sekulär, lagstiftningen är sekulär. Det vill säga lagarna är stiftade utifrån ett religiöst neutralt perspektiv och så måste det få fortsätta att vara. Av den anledningen att en sekulär lagstiftning är på något sätt den tydligaste garanten för religionsfriheten. I samma ögonblick som vi skriver in lagstiftning som relaterar till en specifik religiös uppfattning då har man begränsat andra människors frihet i det avseendet.

Det är bland annat därför som jag tycker att lagen om Svenska kyrkan bör avskaffas så snart det är möjligt. Det är ju också en sådan paradoxal grej att de enda människorna i Sverige som… vars trosutövning är stipulerad i lag, det är kungafamiljen. De får inte ha vilken tro de vill eller vilken tro de nu är övertygade om. De är enligt lag ålagda att besitta en viss typ av kristen tro. Så det finns ju spår kvar av att staten inte är sekulär i det avseendet.

Men hädelselagar syftar ju till att begränsa människors handlingsfrihet utifrån religiösa föreställningar. Dels är det förkastligt därför att det begränsar människors frihet och dels så har man ju också skaffat sig ett ganska så delikat problem då därför att… vilka avgränsningar ska man då göra? Vilka religiösa texter…? Om hädelselagstiftning, till exempel, ska reglera vilka böcker som ska fredas från skändning… Ok, om man utgår från det då behöver man ju inledningsvis… då har ju lagstiftaren ett gediget arbete med att definiera vilka böcker, vilka texter. Är det specifika upplagor, är det innehållet som sådant, är det Karl den tolftes Bibel, är det Bibel 2000, är det… Jag menar världens kristna samfund kan ju inte ens komma överens om en gemensam kanon. Är det katolska kyrkans kanon eller är det den Lutherska kyrkans kanon och i så fall vilken Luthersk kyrkas kanon? Är det Svenska kyrkans kanon eller tyska Lutherska kyrkan eller är det presbyterianernas eller… du vet. Jag menar, vilken eller vilka av alla dessa religiösa texter specifikt är det som ska omfattas av lag? Man kan ju bara önska den lagstiftaren lycka till att hitta rätt i den snårskogen. Och vilka religiösa samfund…

Jag vet att Åke Bonnier vid något tillfälle undslapp sig att han menade att det handlade om de stora abrahamitiska religionerna. Jaha, men då plötsligt har man ju begränsat det hela. Men alla andra då? Hinduernas heliga texter och vilka andra… Ska sikhernas heliga texter omfattas också och vilka då i så fall? Vilka upplagor och exemplar av Bhagavad Gita ska omfattas och vilka auktoriteter ska avgöra vilka delar…du vet. Vem ska bestämma? Vilka auktoriteter ska man hänvisa till för att bestämma vilka specifika texter? För lagtexten måste ju vara specifik i så fall, om man nu ska freda vissa religiösa böcker eller texter. Då behöver det vara specifikt. Om det är Bibel 2000 som ska fredas, jamen okej då, men då är det ok att någon bränner en gammal Karl den tolftes Bibel, eller? Var drar man gränserna?

Då är det återigen, man öppnar en Pandoras ask till i det avseendet. Och det finns ju ingen brist på människor runt om i vår värld som gärna känner sig kränkta om just deras text inte behandlas med just precis deras sätt att betrakta världen. Så, att skriva in… att börja formulera hädelselagstiftning på så sätt, då ska man också definiera hädelse och skändning och allt det där. Att bränna en bok per definition är väl inte att skända den? Man gör ju sig av med biblioteksböcker genom att bränna dem. Om en Bibel eller Koran åker med då, är den skändad då? Nja, kanske inte? Är den skändad om det är kontexten som avgör? Måste man säga någonting när man bränner den? Eller vad? Ja du förstår ju själv. Det är ju… Att börja fippla med hädelselagstiftning det är ett ormbo av elände för alla inblandade, och inte minst för samhället i stort. Och lycka till då med lagföringen. Med tanke på alla dårar som skulle vilja pröva det där då. När polisen är överbelastad som den är och rättsväsendets begränsade resurser och hej och hå.

En annan intressant sak det är ju att hets mot folkgrupp, det finns ju ingen riktig målsägande i de fallen som företräds av… hur det nu funkar i juridiken. Vem är det som ska avgöra vem som är kränkt av vilken gärning i relation till en religiös text? De radikala islamisterna och den iranska regimen blev ju arga på, och uttalade en fatwa över, Salman Rushdie för att han skrev en helt annan text som använde delar av stoffet som finns i delar av Koranen. Han använde delar av ett idégods som man kan hämta fram ur Koranen och han skrev en helt ny bok om det och det betraktades som en skändning av Koranen. Det är liksom… det blir helt… Att Åke Bonnier menar att det skulle vara en framkomlig väg det är ju helt uppseendeväckande i många avseenden. Så att nej, jag är inget större fan av hädelselagstiftning i någon form faktiskt.