”Sedan lämnade han trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet. Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom. Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: ’Effata!’ (det betyder: öppna dig!). Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. Och alla blev överväldigade och sade: ’Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala.’” (Markus 7:31–37)
Jesus lämnade trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön. När Jesus var här som en av oss, som en människa bland människor, då befann han sig i ett specifikt geografiskt område. Platserna där Jesus levde och rörde sig existerar här i den högst konkreta världen som vi lever i. Jesus är med andra ord ingen mytologisk gestalt i en tänkt och konstruerad mytologisk verklighet som är avskild från vår värld. Jesus är förankrad här i vår tid, i vårt rum och i vår högst konkreta verklighet.
När Jesus närmade sig Galileiska sjön då kom de till honom med en man som var döv och som knappt kunde tala. De bad Jesus lägga sin hand på honom i hopp om att Jesus skulle kunna hjälpa honom. Ryktet om Jesus förmåga att hjälpa den som behövde hjälp hade gått bland byarna och städerna. De hade förmodligen hört talas om att Jesus kunde hjälpa den som var sjuk, bistå den som behövde hjälp och hela den som var trasig. Man ber om hjälp när man tror att det finns hjälp att få. Man ber den om hjälp som man tror kan hjälpa.
Jesus tog den döve mannen avsides och stack fingrarna i hans öron, han spottade och rörde vid hans tunga. Den läkedom och det helande som Jesus erbjöd var fysisk och högst konkret. Det var människors kroppar som läktes och blev friska. Den läkedom som Jesus åstadkommer är inte någon form av ”andlig”, mytologisk eller mystisk läkedom. Allting som har med Jesus att göra är kroppsligt, konkret och fysiskt. Det gällde helandet av den döve mannen och läkedomen då och det gäller frälsningen nu. Vi behöver påminna oss själva, andra och varandra om att Jesus existens och gärning både då och nu i allra högsta grad är kroppslig, påtaglig och konkret.
När Jesus rörde vid den döve mannen såg han upp mot himlen, andades djupt och sade: ’Effata!’ Jesus uppenbarade Faderns och Sonens och Andens faktiska och konkreta verklighet för den döve mannen och för oss. När Jesus såg upp mot himlen då vände han sig till sin och vår Fader och öppnade så den här världens verklighet för Faderns närvaro. När han andades djupt då fylldes han av den Heliga Anden som är Faderns och Sonens djupaste relation och gemensamma liv. När Jesus såg upp mot himlen och andades djupt då uppenbarades Guds treeniga väsen. Då manifesterades Faderns och Sonens och Andens levande och livgivande liv här, mitt i den värld och verklighet som vi står och går i. Som ett treenighetens epicentrum.
Med den levande treeniga Gudens levande och livgivande Ande fyllde Jesus den döve mannen med nytt liv när han vände sig till honom, rörde vid honom och sade ’Effata!’ – ’Öppna dig!’ Guds treeniga väsen och livgivande liv uppenbaras för oss och för världen när Jesus möter och botar den döve mannen. Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. Den döve mannen fylldes med det nya liv som är hans liv i Guds fullbordade framtid. Ett liv där dövhet, stumhet, sjukdom och död inte längre finns mer.
Miraklet som skedde är ett synligt vittnesbörd om det liv som ska bli och vara den döve mannens och vårt liv när tiden som vi känner den har kommit till sin ände. När Guds fullbordade rike vid tidens slut har bryter in och upptar oss alla i det liv som är Faderns och Sonens och Andens evigt pulserande och livgivande liv. Ett evighetens liv där allting som nu är trasigt ska få bli helt i förlåtelsens och försoningens helande ljus. Den döve mannens tillfrisknande är ett vittnesbörd om hur livet ska bli och vara för oss alla när var och en och alla människor upptas i, omsluts av och förenas med det liv som är Guds innersta treeniga väsen. Ett evighetens liv som är befriat från sjukdom och död.
Jesus förbjöd dem att berätta om det som hade hänt för någon, för att vi människor har en tendens att förlora oss i en längtan eller förhoppning om att det ska bli bättre sedan. Men Guds rikes fullbordade framtid är fördolt bakom den okända framtidens barmhärtiga slöja. Det är lätt att förlora sig i en dröm om en bättre värld och önska sig bort från livets svårigheter, begränsningar och tillkortakommanden. Men vi ska leva de liv som vi har att leva här och nu och trotsa livets mödor med hjälp av vår kristna tro och hoppet som miraklet vittnar om.
Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. Det är väl ofta så vi gör, vi människor. Vi gör gärna tvärtom. Så de spred berättelsen om att Jesus hade helat den döve mannens dövhet och stumhet. De som hörde talas om det blev överväldigade och sade: ’Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala.’ Det var fantastiskt och bra att den döve mannen fick tillbaka sin hörsel och sin förmåga att tala. Men det är viktigt att miraklet som sådant inte tar bort uppmärksamheten från vad miraklet vittnar om. Miraklet pekar bort från sig självt och vittnar om Guds fullbordade rike som är på väg och kommer oss till mötes från den okända framtiden.
När den dagen kommer då ska vi alla och allt som är svepas upp i Guds treeniga väsens eviga liv. Miraklet vittnar om att det ska vara ett liv där sjukdom och död inte finns mer. Ett liv där allting som är trasigt ska få bli helt. Ett evighetens liv som sträcker sig mot oändligheten i en frid som övergår allt förstånd. Tills den dagen kommer ska vi ta vårt ansvar efter bästa förmåga, för våra egna liv och för allt det som är vårt gemensamma. Vi ska odla vår gemensamma trädgård och vi ska plantera våra träd. Och vi ska glädjas åt gemenskapen som vi har med andra och varandra här i den fantastiska, underbara och vackra skapelsen.
Jesus var inte och är inte någon form av mytisk gestalt vars existens på något sätt befinner sig i en tänkt eller påhittad mytologisk verklighet som är avskild från den värld som vi lever i här och nu. Jesus var och är lika fysiskt och konkret närvarande som vi är för varandra. Jesus är fortfarande lika närvarande här och nu och som han var där och då, när han helade den döve mannens kropp. Jesus berörde människor med konkret och faktiskt helande där och då, han berör oss med sin konkreta och faktiska frälsning här och nu. Den uppståndne och levande Kristus kommer oss till mötes alldeles på riktigt i Herrens heliga nattvard här i vår lilla kyrka.
Vi ska göra vad vi kan och leva våra liv tillsammans i ljuset av glädjen som finns i tilliten till att Fadern är här hos oss, i tron på att Sonens löften är sanna och i hoppet om att Andens livgivande liv aldrig ska överge någon enda av oss. Och vi ska hjälpas åt och berätta om detta det kristna Evangeliets fantastiska och glada budskap för alla som vill lyssna.
