#502. Stöd Sofia…

Igår skrev Sofia Lilly Jönsson en artikel som analyserade vår kyrkas tillstånd i Svenska Dagbladet. Återigen visade Sofia att hon är en av ytterst få journalister – om inte den enda – som har faktisk och fördjupad kunskap om, insikt i och intresse för den kristna kyrkan i allmänhet och Svenska kyrkan i synnerhet. Gårdagens artikel av Sofia var den senaste i en lång rad av texter som hon har skrivit för att söka sanningen om och i vår kyrka.

I dessa tider av centralisering, partipolitisering och kanslifiering av Svenska kyrkan behövs Sofias röst mer än någonsin. Men allt det viktiga arbete hon gör, all tid hon lägger ner och alla texter hon skriver behöver finansieras. Sofia är frilansjournalist och är som sådan beroende av sina uppdragsgivare. Vi som på olika är aktiva i Svenska kyrkan, vi som håller med henne eller som säger emot henne, vi som ser det hon ser eller som inte håller med. Vi är tillsammans hennes uppdragsgivare. Och vi behöver hjälpas åt med att ge Sofia stöd.

Nu handlar det om konkret stöd. Inte likes, inte virtuella tummar eller uppmuntrande ord i någon diskussionstråd. Nu gäller det faktisk handling och konkret stöd i reda pengar. Så att Sofia kan fortsätta med sitt idoga och för oss alla i kyrkan viktiga arbete att gräva fram, analysera och skriva om det som händer i och omkring vår kyrka. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Så innan dagen är slut – gå till Patreon, läs på om hur det funkar och ge din del till det konkreta stöd Sofia behöver. När du har gjort det själv så hör du av dig till åtminstone tre andra och ber dem att göra detsamma.

Vi och vår kyrka har inte råd att vara utan Sofia Lilly Jönssons journalistik.

• Jesus är van att hånas – men inte av kristna, Sofia Lilly Jönsson, SvD 30/10
• Sofia Lilly Jönsson is creating kulturjournalistik.

#501. Nittonde söndagen efter Trefaldighet…

”Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ’Mitt barn, dina synder är förlåtna.’ Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: ’Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?’ Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: ’Hur kan ni tänka så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig’ — och nu talade han till den lame — ’stig upp, ta din bädd och gå hem.’ Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: ’Aldrig har vi sett något sådant!’”

(Markus 2:1-12)

Många samlades när ryktet gick att Jesus var i närheten. I Kafarnaum blev de så många att det inte gick att ta sig in eller ut ur huset där han var. De fyra som kom dit med en lam man bröt upp taket och firade ner den lame för att han skulle komma i närheten av Jesus. ”När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ’Mitt barn, dina synder är förlåtna.’” När han såg deras tro. Deras, de som bar dit honom. Inte den lames. Den lame kunde rent fysiskt inte ta sig dit själv. Han bars dit av de fyra. Men det var inte bara det fysiska bärandet som var viktigt. De fyra männen bar fram den lame till Jesus med sin tro. Det var deras tro som Jesus såg när han helade den lame.

När vi kan, orkar och förmår då ska vi bära fram varandra till Jesus med vår tro. När vi själva inte kan, orkar eller förmår då kan vi bäras fram till Jesus av andras tro. Miraklet sker när vi tror tillsammans och bär fram varandra till Jesus. Den lame kan vara du eller jag i våra svaga stunder. De fyra som bär fram oss till Jesus är den kristna kyrkan.

Det har alltid funnits, det finns och det kommer alltid att finnas dem som ser på den ärliga, uppriktiga och okomplicerade kristna tron med småsinthet. Skriftlärda då. Maktmänniskor av annat slag idag. De som ifrågasätter den kristna trons hopp och kyrkans anspråk på att bära en sanning om tillvaron. Jesus såg dem då och ser de nu. ”Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: ’Hur kan ni tänka så i era hjärtan?’” Jesus har inte så mycket till övers för dem som försöker att ta den kristna trons hopp ifrån andra.

Jesus konfronterade och konfronterar dem. ”’Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig’ — och nu talade han till den lame — ’stig upp, ta din bädd och gå hem.’” Jesu befriande frälsargärning är inte beroende av våra ord. Jesus befriar, hjälper och frälser utan att låta sig begränsas av att någon försöker att vränga orden. Jesu gärning föregår vår förståelse av den.

Vi får inte ta ifrån varandra den okomplicerade trons bräckliga hopp. Det var hoppet som fick de fyra att bryta upp taket och fira ner den lame till Jesus. Hoppet om att Jesus kan och vill hjälpa var och en och alla växer fram ur löftena som finns hos, med och i relation till den levande Jesus. Den kristna trons hopp får ingen ta ifrån någon annan.

Jesus är kompromisslös i sin vilja att hjälpa människor, människan och mänskligheten. Vi kan krångla till det och göra vårt bästa för att förklara eller bortförklara det Jesus har gjort och gör för människor. Men Jesus låter sig inte hindras eller begränsas av våra mer eller mindre lyckade försök att förstå. Gud Fadern har i, med och genom Jesus en gång för alla befriat och frälst varje människa, människan och hela mänskligheten. Det spelar ingen roll om eller hur vi förstår det hela. Det har redan hänt. Precis som det en gång för alla hände med den lame, som bars fram av sina vänners tro och blev botad av Jesus.

Berättelserna om Jesus spred sig snabbt redan när han levde här. Han ingav människorna hopp med det han sade och gjorde. Hopp har alltid varit en bristvara. När Jesus förkunnade och gjorde mirakel då spreds ett efterlängtat hopp bland människorna tillsammans med ryktet om honom. Han vandrade omkring levande där och då. Han finns kvar hos oss här och nu. Lika levande nu som då. Människans, människors och mänsklighetens livsnödvändiga och yttersta hopp var, är och förblir knutet till den uppståndne och levande Jesus Kristus från Nasaret. Samma Jesus nu som då.

#500. Tacksägelsedagen…

"Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: ’Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.’ Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ’Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.’ Han svarade: ’Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.’” (Lukas 19:37–40)

När Jesus närmade sig Jerusalem började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett. Vilken fantastisk tanke! Stora skaror prisade Gud för de underverk de hade sett Jesus göra. Och de jublade när Jesus var på väg in i staden. ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.” Vilken fest av tacksägelse på gatorna!

Men vad var det de hade sett? Underverken, som var orsaken till glädjen, vad handlade de om? Egentligen? Han hade botat spetälska, drivit ut en demon, botat en pojke med fallandesjuka och mirakulöst utfodrat fem tusen människor med fem bröd och två fiskar. Han botade en kvinna som varit blödande i många år, han botade en romersk officers tjänare, uppväckte en änkas son från döden i Nain och helade en mans förtvinade hand. Samtidigt förkunnade och predikade Jesus om Gus rike. Han gav dem mängder av liknelser som, allihop, handlar om att Guds rike inte är långt borta. Guds rike – det är vad det handlar om.

Alla de underverk som Jesus gjorde – orsakerna till den ljudliga glädjen i hela skaran av lärjungar – vittnade konkret om Guds rike. I Guds rikes fullbordade framtid, där och när Guds rike är fullbordat ska det bli och vara på det sätt som Jesu underverk vittnar om. När Jesus utförde underverken var det som om han lättade på förlåten och lät människorna få en glimt av det som komma skall. I Guds rikes fullbordade framtid är spetälska botade, demonerna maktlösa, sjuka är friska, hungriga blir mättade och döda blir uppväckta till det levande livet. Underverken är som konkreta exempel på det Guds rike som Jesus förkunnar och predikar om. Hoppet som väcks och som finns däri är skälet till lärjungaskarans högljudda glädje.

Några fariseer sa åt Jesus att säga till lärjungarna att sluta vara glada. Fariseer har alltid funnits och finns fortfarande. De där som tror sig veta lite mer, lite bättre än de troendes skaror som blir uppriktigt glada av Guds löften. De där som tycker sig stå lite över de troendes frimodiga och oförställda glädje i relation till Jesus. De där som tycker sig veta lite bättre än Jesus själv. De drar sig inte ens för att säga åt Jesus att säga till oss att sluta vara glada. De vill och försöker ta den kristna trons glädje ifrån oss. Det har alltid funnits fariseer och de finns fortfarande. Men vi ska inte låta någon ta den evangeliska trons glädje ifrån oss.

Om vi tiger så kommer de livlösa stenarna att ropa. Det finns ingen gräns för hur Gud kan låta sig uppenbaras. Den gode Karl Barth skrev en gång att Gud mycket väl kan uppenbara sig i en vacker flöjtkonsert, i en blommande buske och till och i en död hund. Guds frihet att låta sin uppenbarelse ta gestalt är absolut. Gud kan till och med låta sig uppenbaras i livlösa stenars rop om det är nödvändigt. Stenarna kommer att börja ropa om vi som är troende kristna slutar att med uppriktig glädje förkunna, predika och sprida den evangeliska kristna trons gladaste budskap. Låt oss aldrig tystna om evangeliets glada budskap.

Jesus från Nasaret, som dog på det där korset, uppstod mirakulöst från döden och lever fortfarande. Han vittnade så om att Guds rikes fullbordade framtid en gång för alla har brutit in i världen, till människans och hela mänsklighetens frälsning och till människors befrielse från döden själv. Så stort, fantastiskt och omtumlande är den kristna trons evangelium och glada budskap. I ljuset av allt detta fantastiska så finns det alla anledningar i världen för var och en att med stark röst stämma in lärjungarnas lovprisande glädje: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.”

Gör din röst hörd, och låt ingen ta den kristna trons glädje ifrån dig.