#617. Tredje söndagen i Fastan…

”Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: ’Vem rörde vid mina kläder?’ Lärjungarna sade: ’Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!’ Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det. Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. Han sade till henne: ’Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.’” (Markus 5:24–34)

Berättelserna om Jesus spreds från by till by, från stad till stad. Det berättades vida omkring om vad Jesus gjorde och att han hjälpte många med mycket. Folket i byarna och städerna hade hört om mirakel och om fantastiska ting. Människor hade blivit botade. Sjuka blivit friska. Omöjliga möjligheter hade blivit verklighet. Många hade hört om vad Jesus hade gjort. De hade hört att han hjälpte många. Så folk samlades när de fick höra att han var på väg, för att få en glimt av den som de hade hört så mycket om. Många trängde sig på runt Jesus och det var trångt omkring honom..

Bland alla de som trängdes runt Jesus fanns hon. I tolv hade livet sakta sipprat ur henne. Blodet är livet – livet finns i blodet och livet är blodet. Vi vet inte vad som orsakade hennes lidande. Vi vet bara att hon hade lidit länge och att livet sakta lämnade henne. Hennes svårigheter hade kostat henne allt hon ägde. Hon hade försökt med allt för att livet inte skulle tas ifrån henne. Ingenting hade hjälpt. Blodet och livet, livet i blodet, fortsatte att sakta dräneras ur henne. Så hon begav sig till Jesus, som hon hade hört så mycket gott och hoppfullt om.

För att hjälp ska bli till behövs tre saker. Man behöver inse att man behöver hjälp, man behöver tro på att det finns hjälp att få och det behöver finnas någon som kan och vill hjälpa. Kvinnan hade kämpat så länge. Hon insåg att hon behövde hjälp. Berättelserna som kvinnan hade hört om Jesus väckte ett hopp och en tro på att det faktiskt fanns hjälp att få. Jesus är den som kan och vill hjälpa. Så hon sträckte ut handen mot Jesus och rörde vid hans mantel. Miraklet skedde. Hon kände i kroppen att hon blev botad från sitt onda och genast stannade blodflödet. Vad det än var som dränerade henne på liv, så upphörde det där och då. Livet slutade att försvinna från henne. Det som var trasigt blev helt. Hon blev helad och hel.

Jesus helade kvinnan utan att säga ett ord, utan att sätta upp några villkor för henne och utan att förvänta sig eller kräva något i gengäld. Kvinnan förstod att hon behövde hjälp, hon trodde att Jesus kunde hjälpa henne. Hennes tro fick henne att sträcka sig efter Jesus. Det var allt och det var tillräckligt för att miraklet skulle ske. ”Vem rörde vid mina kläder?” frågade Jesus. Det var trångt omkring dem så lärjungarna missuppfattade frågan. De trodde att Jesus menade vem som helst. Hon visste att han menade henne. Jesus frågade inte för att han inte visste vad som hade hänt. Han frågade för att kvinnan skulle ge sig till känna och säga som det var.

Jesus ville att hon skulle ge sig till känna så att alla andra skulle få se vad som hade hänt. Han frågade för att miraklet skulle bli synligt. Så att miraklets vittnesbörd skulle bli synligt i världen. ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda” sade Jesus till henne. Jesus ord till kvinnan där och då är löftesord riktade till dig, mig, oss och alla människor här och nu. Mina barn, er tro ska hjälpa er. Gå i frid. Ni ska bli botade från ert onda.

I berättelserna om Jesus vittnar Jesus mirakel om Guds fullbordade framtid. Miraklen är små, ögonblickskorta glimtar av en framtid som ska bli och som samtidigt, på något märkligt sätt, redan är. Miraklen vittnar om att Jesus löften om befrielse, frälsning och livets seger över döden har infriats i en Guds framtid där människans och mänsklighetens frälsning och befrielse från döden är fullbordade faktum. En framtid som ligger framför oss och som samtidigt redan är här – med och genom vittnesbördet i Jesus mirakel och löften. Redan nu och ännu inte. 

Jesus botade kvinnan från hennes onda. Hon blev så ett vittne om att den Guds fullbordade framtid som Jesus hela liv, död och uppståndelse vittnar om är sann. Där och då. Redan nu och ännu inte. En tillvaro där livet inte längre rinner ifrån oss som sand mellan våra fingrar. När allt som nu är trasigt ska få bli helt. Där och när du, jag och vi tillsammans med alla människor ska få bli och vara de som vi i Guds ögon är ämnade att vara. Helade människor. Hela människor. Befriade och frälsta människor. Helt och hållet burna av och i Guds oändliga kärlek, nåd och barmhärtighet i en tid som sträcker sig mot oändligheten.

#616. Första söndagen i Fastan…

”Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: ’Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.’ Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ’Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.’” (Matteus 16:21–23)

Jesus och lärjungarna var nere vid kusten kring Tyr och Sidon. Därifrån vandrade de tillbaka inåt land och passerade Galileiska sjön. Jesus försåg fyra tusen människor med mat och de fortsatte till trakten av Magadan där de bråkade med fariseer och saddukeer. De tog sig vidare över till andra sidan sjön och befann sig vid Caesarea Filippi.

Jesus ställde några frågor om sig själv till lärjungarna. Vem trodde de att han är? Petrus svarade självsäkert ”Du är Messias, den levande Gudens son.” Jesus bekräftade det Petrus sade och lade till att Petrus är klippan som Jesus ska bygga sin kyrka på. Jesus sade dessutom att Petrus ska få nycklarna till himmelriket. Sedan började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. Efter allt de hade sett och hört, mirakel och allt, så började Jesus att tala om att han ska lida och dö.

Petrus blev upprörd. ”Må Gud bevara dig, Herre. Något sådant skall aldrig hända dig.” Petrus reagerade som de flesta av oss reagerar när tillvaron visar sig vara utanför vår kontroll och någon som står oss nära ska råka illa ut. Vi gör vad vi kan för att det där inte ska få hända. Vi säger nej, nej, nej. Det  jobbiga och svåra får inte ske. Det är högst mänskligt och fullt förståeligt. Men det skeende som Jesus är inblandad i låg långt utanför Petrus eller någon annan människas kontroll. Det som skulle hända behövde hända. Trots allt.

Jesus tillrättavisade Petrus med hårda ord. ”Håll dig på din plats, Satan.” I Petrus ord hörde Jesus samma röst som frestade honom i öknen efter att han blivit döpt. Satans röst som utmanade honom att göra bröd av stenar. Som frestade honom att utmana Gud genom att kasta sig ner från tempelmuren. Som frestade honom med makt över alla riken i världen och deras härlighet. Den där Satan som frestade honom att ta kontroll över livet genom att ta använda makten som Gud nedlagt i honom för egen vinning. ”Gå din väg, Satan” sade Jesus i öknen. ”Håll dig på din plats, Satan” sade han vid Caesarea Filippi.

Så lömsk är Satan att han till och med använder sig av Jesus lärjunges röst för att obstruera Faderns och Sonens och Andens verk till frälsning för människan och alla människor. Men Jesus lät sig inte bedras. Frälsningens skeende avbröts inte och pågår sedan dess enträget.

Men Guds pågående frälsning av människan är ingen picknick i det gröna. Allvaret blev tydligt för lärjungarna där och då. Det bör vara tydligt för oss här och nu. Det handlar kompromisslöst om de yttersta tingen – om själva livet och om livets begränsning i den påtagliga döden. Det där som Petrus försökte och ville väja för. Men det finns ingen genväg och det finns ingen väg förbi. Var och en av oss måste oundvikligen konfronteras av livets yttersta gräns på ett eller annat sätt.

Inför den dagen finns det anledning att minnas att Jesus också sade till lärjungarna att han skulle bli uppväckt på tredje dagen. Jesus skulle lida och Jesus skulle bli dödad. Men Jesus skulle också bli uppväckt på tredje dagen. Det var så det blev och det är så det är. Det osannolika miraklet skedde. Jesus uppstod från döden och gav sig till känna för lärjungarna igen, efter sin död. Mot alla odds. Livet ska segra trots allt. Löftet om livets seger över döden är lika sant som det verkar vara omöjligt. Där och då. Här och nu.

Där stod Petrus med Jesus ord ringande i öronen. ”Håll dig på din plats Satan.” Jesus sade det till samma Petrus som ett ögonblick tidigare blev lovad himmelrikets nycklar. I den ena stunden var Petrus förvaltaren av Guds löften och förlåtelsens nycklamakt. I den andra stunden blev han hårt tillrättavisad av Jesus om att hans ord var Satans. Det är samma Petrus som får allt detta sagt om sig. Klippan som Jesus ska bygga sin kyrka på.

Petrus är kyrkan och kyrkan det är vi. Båda de där sidorna finns i oss. Vi är bärare av Evangeliets löften, förvaltare av Guds goda, förkunnare av hopp och vittnen om förlåtelsens möjlighet. Samtidigt finns sveket där inom oss. Båda de två möjligheterna finns i Petrus och båda finns i oss. Petrus är inte en hel människa förrän han har fått klart för sig att han bär både hoppet och sveket inom sig som möjligheter. Det är först när vi inser att vi bär båda möjligheterna inom oss som vi blir och är hela människor och en sammanhållen kristen kyrka. Det krävs av oss att vi väljer. Vi måste välja vilken möjlighet vi ska leva ut i våra liv och förverkliga i världen. Och vi måste börja om och välja varje dag.