#629. Annandag jul…

”Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen. Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och mannens husfolk skall bli hans fiender. Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” (Matteus 10:32–39)

Jesus botade en officers tjänare, Petrus svärmor och många andra från sjukdomar. Han tystade en storm på Genesarets sjö och han drev ut en legion av demoner ur en man som var besatt. Han botade en lam man i Kafarnaum och kallade en tullindrivare att följa honom. Han uppväckte en synagogföreståndares dotter från de döda och botade en kvinna som lidit av blödningar i tolv år. Han botade två blinda och drev ut en demon så att en stum man började tala igen. Jesus gjorde under och tecken till vittnesbörd om att han var och är en någon med ett ärende och budskap som går utöver det vanliga.

Han väckte uppmärksamhet och han hade sina följare och trogna lärjungar omkring sig. Han sände ut sina lärjungar och gav dem makt över demonerna och kraft att bota sjukdomar. De fick uppgiften att förkunna att himmelriket är nära, att bota sjuka och väcka upp döda. De skulle göra detsamma som Jesus gjorde, för att tillsammans med honom vittna om att Guds rike är alldeles nära. De skulle inte ta emot någon betalning för sina gärningar och han förberedde dem på att människorna skulle komma att bemöta dem med oresonlig hårdhet och på att det skulle bli bråk och konflikter när de vittnade, förkunnade och botade. Men Jesus ingjöt också hopp i lärjungarna. ”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte döda själen. Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar” sade han till dem.

Sedan blev Jesus sådär kärv som Jesus kan vara när han klargör allvaret med sitt ärende och budskap. ”Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen.” Vi vill ofta och gärna tänka och tro att allting som har med Jesus och kristen tro att göra är mysigt, snällt och villkorslöst. Men då har vi inte lyssnat på vad Jesus faktiskt säger. Det spelar roll att man är kristen på ett sådant sätt att det faktiskt märks, syns och hörs att man är kristen. Det spelar roll att man känns vid sin kristna tro inför andra människor och att man på så sätt vittnar om den Jesus som är vår Messias och allas Herre. Det får konsekvenser om eller när man förnekar sin kristna tro och sin relation till Jesus inför andra. Att vara kristen det är att ha och ta ett faktiskt personligt ansvar för sin kristna tro inför andra människor. Även om eller när det har ett pris. Kyrkans martyrer vittnar om att det kan vara mycket kostsamt att vara kristen och att det kan kosta livet att ta den kristna tron på allvar, även här och nu i vår tid.

”Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd” fortsatte Jesus och driver in allvaret ännu djupare i hjärtat på dem som lyssnar. När vi hör ordet svärd tänker vi på vapen, krig och ond bråd död. Att Jesus inte kommer med fred utan med svärd är onekligen en provocerande tanke, inte minst så här i tider av ofred och krig i Europa. Men svärdet Jesus talar om är inte det världsliga krigets vapen. Paulus hjälper oss att förstå vad svärdet som Jesus kommer med är för något när han skriver till församlingen i Efesos om trons rustning: ”Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga. Be också för mig att orden läggs i min mun och att jag talar frimodigt när jag bär fram hemligheten i evangeliet, vars sändebud jag är i min fångenskap. Be att jag förkunnar det så frimodigt som jag bör.” (Efesierbrevet 6:14–20)

Andens svärd är Guds ord, som ”är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.” (Hebréerbrevet 4:12–13) Svärdet som Jesus talar om är Guds ord som klargör skillnaden mellan vad som är sant och vad som är falskt, vad som är rätt och vad som är fel, vem som är sann och vem som är falsk. Om och när, där och då detta Evangeliets och sanningens svärd klarlägger vad som är sant och falskt, rätt och fel, vem som är sann och vem som är falsk, då kommer det att uppstå konflikter mellan människor. Därför kommer Evangeliets förkunnelse innebära att en man ställs mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och mannens husfolk skall bli hans fiender. Falskhetens mörker gör alltid motstånd mot sanningens ljus.

Jesus förutsåg att det skulle bli konflikter och han förekom lärjungarnas tveksamhet genom att ingjuta ännu ett djupare lager av allvar. ”Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig.” Jesus visste och förstod att Evangeliets förkunnelse skulle komma att innebära konflikter till och med mellan familjemedlemmar. Han visste och förstod att den som tar sin kristna tro på allvar kommer att konfronteras av prövningar och konflikter ända in i de mest privata och nära relationerna som vi har med varandra. Han visste och förstod att när Evangeliets förkunnelse är på riktigt och den kristna tron är på allvar då kommer det att innebära att det faktiskt kostar något att vara kristen. Igen – kyrkans martyrer vittnar om att det kan vara kostsamt att vara kristen och att det kan kosta livet att ta den kristna tron på allvar, även i vår tid.

Vi vill ofta och gärna tänka och tro att allting som har med Jesus och kristen tro att göra är mysigt, snällt och villkorslöst. Men då har vi inte lyssnat på vad Jesus faktiskt säger. ”Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” Evangeliets förkunnelse och kristen tro handlar om sant och falskt, rätt och fel och bokstavligen om liv och död. Den kristna kyrkans ärende är på djupast möjliga allvar. Där och då förberedde Jesus lärjungarna på de svårigheter och konflikter som låg framför dem när han sände ut dem för att vittna om och förkunna att Guds rike är alldeles nära. Här och nu är det vår uppgift att i lärjungarnas efterföljd fortsätta att vittna om Jesus och förkunna att Guds rike är nära. Även om eller när det kostar något. Det spelar roll att man är kristen på ett sådant sätt att det faktiskt märks, syns och hörs att man är kristen. Vi har ett gemensamt och enskilt ansvar att vara kristna som är på allvar. Kyrkans och vår kristna tro är på djupaste allvar. Annars är den ingenting.

#628. Tredje söndagen i Advent…

"Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, och när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjd skall sänkas.Krokiga stigar skall rätas och steniga vägar jämnas. Och alla människor skall se Guds frälsning. När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: 'Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.' Folket frågade honom: 'Vad skall vi då göra?' Han svarade: 'Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.' Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: 'Mästare, vad skall vi göra?' Han svarade: 'Driv inte in mer än vad som är fastställt.' Och när det kom soldater och frågade honom: 'Och vi, vad skall vi göra?' sade han till dem: 'Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.' Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias." (Lukas 3:1–15)

Johannes döparen pekade mot den okända framtiden och förkunnade att Guds rikes tillblivelse var nära anstående. Johannes såg, visste och förstod att Jesus var en annan och något mer än vad ögat först kunde se. Johannes såg att Gud rike var nära med och genom Jesus. Johannes döparen pekade på Jesus ropade: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synder. Han är Guds utvalde.” I Jesus  från Nasaret var Gud själv fördold för många men uppenbarad för Johannes.

Johannes såg och förstod något om vad som var på väg att hända och han predikade tydligt och klart: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.” Johannes pekade på Jesus med allt han sade och med allt han gjorde. Han såg, visste och förstod att Jesus från Nasaret var på allvar och att Jesus skulle bli och vara en svår prövning för många. Så blev det och så är det.

Många uppfattade Johannes döparen som en profet. De tidigare profeterna – Jesaja, Jeremia, Hesekiel och de andra – förmanade folket och varnade makthavarna för konsekvenserna av att inte ta Guds ord på allvar. Ofta vände sig profeternas ord till de religiösa och politiska makthavarna med förutsägande ord som sade ”vänd om och be vår Herre om förlåtelse annars kommer det att gå oss illa.” Johannes döparen förmanade folket och varnade dem för konsekvenserna av att inte ta Guds ord i Jesus från Nasaret på allvar.

För saken är den att Guds ord i, med och genom Jesus var och är på allvar. Johannes döparens förkunnelse var och är på allvar. ”Omvänd er. Himmelriket är nära.” Guds rikes kommande tillblivelse är på allvar. Gud rike är bara ett andetag bort. Varje andetag är vårt sista, tills vi av Guds nåd får ett nytt andetag. Guds rike är bara ett hjärtslag bort. Varje hjärtslag är vårt sista, tills vi av Guds nåd får ett hjärtslag till.

Dagen, stunden och ögonblicket kommer, när Guds rike ska tränga fram och omsluta var och en och oss alla. Det sista andetaget kommer alltid som en överraskning. Ingen vet vilket av alla hjärtslag som är det sista. Det sista andetagets sista hjärtslag är tröskeln till Guds rike. Där och då ska det visa sig att Johannes förkunnelse inte bara var sann utan också att den var på djupaste allvar.

Vi människor har svårt med att omvärdera våra uppfattningar om verkligheten och om vår egen förgänglighet. Johannes förkunnelse om hur verkligheten är beskaffad och om livets förgänglighet var och är utmanande. Han utmanar och uppmanar oss att omvärdera och vända om från uppfattningen att Gud är avskild från världen och från uppfattningen om att döden är livets slut. Det faktum att Jesus är den han är förändrar allt om vem Gud är. Jesus förändrar allt i relation till uppfattningen om livets förgänglighet.

Den kristna kyrkans Evangelium etablerar en ny verklighet och en ny uppfattning om Gud, livet, universum och allting som är så utmanande och provocerande att vi människor hellre tystar ner rösterna som förkunnar den kristna trons radikala hopp och löfte om en kristen människas absoluta frihet än omvärderar och omvänder oss från våra invanda och rådande uppfattningar om hur världen är beskaffad. Därför var Johannes så utmanande och provocerande i sin samtid och därför blev han fängslad.

Men Jesus låter sig inte tystas, vare sig då eller nu. Jesus kom till Galileen och förkunnade Guds budskap. Jesus upprepade Johannes förkunnelse och sade: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” Galileen, det är här det. Vi lever i det Galileen dit Jesus kommer och envist fortsätter att förkunna den kristna trons budskap. Guds rike är på riktigt nära här och nu i vår tid på den plats där vi lever. De som ska omvända sig och tro på den kristna trons budskap är inga andra än vi och alla andra.

Johannes döparen ropade i öknen och pekade på Jesus. ”Där är Guds lamm som tar bort världens synder. Han är Guds utvalde.” I, med och genom Jesus Kristus förkroppsligas Gud själv i den här världen och verkligheten som vi lever i. Här finns han kvar. Livs levande. Alldeles på riktigt. Hos oss och med oss. Jesus lever och vill oss alla väl. Han älskar varje människa och hela mänskligheten med en gränslös kärlek, till bredden fylld av nåd och barmhärtighet. Han uppmanar oss alla till omvändelse. Vänd om från det som varit, vänd om och rikta in era liv mot Gud Fadern, genom Sonen i Anden.

Vi behöver lyssna på Johannes förkunnelse och ta den på allvar. Vi behöver lyssna på Jesus uppmaning och ta Guds ord på allvar. Vi behöver ta löftet om Guds rikes kommande tillblivelse på allvar. Och vi behöver vara vittnen som berättar för världen att den kristna trons hopp och löften i, med och genom Jesus från Nasaret är sanna och på allvar. Alldeles på riktigt.