#620. Söndagen före Pingst…

”’Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig. Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern.’ Lärjungarna sade: ’Nu talar du med klara ord och inte i bilder. Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.’ Jesus svarade: ’Nu tror ni. Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.’” (Johannes 16:23–33)

Språket kan ha olika riktningar i tiden. Ofta är språket riktat bakåt i tiden. Vi beskriver verkligheten genom att berätta om det som har varit och berättar med det hur det är. Men språket kan också blicka framåt i tiden, mot den okända framtiden. Mot det som ännu inte har blivit till. Språket bryter då gränserna för vad vi kan, vet och förstår just nu. Orden skapar en ny verklighet som ännu inte är. När Jesus talar med lärjungarna idag så talar han med ett sådant språk, som blickar framåt mot en tid och verklighet som ännu inte är. Det är ett språk som skapar utrymme för en ny tid med ett nytt innehåll att bli till. Jesus bereder med sina ord plats för Guds rike att bli till mitt i den faktiska och historiska verkligheten som lärjungarna levde och som vi lever i.

Jesus sade: ”Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting." Det skulle komma en dag för lärjungarna när Jesus inte längre var tillgänglig på det sätt som han dittills hade varit. De skulle inte längre kunna fråga Jesus om något därför att han inte längre skulle vara närvarande på samma sätt. Jesus talade om den tid och den verklighet som är lärjungarnas och vår gemensamma tid och verklighet. Den faktiska tiden som lärjungarna levde i och som vi lever i. Den tid vi kallar för historien. Deras tid är vår tid och vår tid är deras tid. De är vi och vi är dem. Vi är nu lärjungarna som inte längre kan fråga Jesus om någonting på det sätt som de första lärjungarna kunde. Dagen som Jesus talade om då är här, nu, idag. Vi kan inte fråga Jesus nu som de kunde då.

”Ännu har ni inte bett om något i mitt namn" sade Jesus. Lärjungarna där och då kunde be Jesus att berätta och förklara vad han menade med saker och ting och om hur det skulle bli. De kunde fråga honom, tala med honom och be honom om hjälp. De behövde inte be om något i Jesu namn. Han var ju där med dem och hos dem. Med orden "ännu har ni inte bett" berättade Jesus att det skulle komma en tid och en dag då lärjungarna skulle behöva be i Jesu namn. Den dagen är här nu. Här, i vår tid och verklighet som vi lever i här och nu behöver vi be i Jesu namn

Jesus sade: ”Den dagen skall ni be i mitt namn." Det är vad vi kan och ska göra. Vi kan och vi ska be till vår Herre och Gud i Jesu namn, i förvissning om att Gud Fadern älskar var och en och  oss alla på samma sätt som Gud Fadern älskar Sonen. Vi kan lita på att Gud därför svarar på våra böner när vi ber. Även om vi kanske inte alltid, eller ens ofta, får de svar som vi önskar eller vill ha.

”Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig" sade Jesus. När vi ber i Jesu namn då bekänner vi att Jesus är en någon som förmår och kan förändra rådande omständigheter. När vi ber då bekänner vi att Jesus är en någon som fortsatt kan skapa det som ännu inte är. När vi ber i Jesu namn då bekänner vi att Jesus inte bara är någon som har levt utan att han är en någon som lever, är tillgänglig och kan påverka sakernas tillstånd. Den kristna trons insikt om att Jesus är en någon som lever och inte bara någon som har levt är en stor källa till glädje. Den uppriktiga bönen till Fadern med Sonen i den Heliga Anden fyller den som ber med en alltmer fullkomlig glädje.

Jesus sade: ”Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern." Där är vi inte än. Den tiden har ännu kvar att bli till. Jesus ord formulerar, skapar och öppnar en framtidens möjliga verklighet. Det ska komma en tid då vi med klara ord ska få veta allt om vem Gud Fadern är. Vid tiden för Guds rikes fullbordan ska allt stå klart och var och en och vi alla ska känna, veta och förstå vem Gud Fadern är i sin fullkomlighet. Det som vi här och nu kan ana om Gud som i en dunkel spegelbild ska där och då stå lysande klart i all sin Gudomliga prakt och helighet. Men där är vi inte än. Den tiden ska komma.

”Var inte oroliga, jag har besegrat världen" sade Jesus. I ljuset av hur världen ser ut finns det många skäl att misströsta. Men det finns ännu fler och större anledningar att känna tro, hopp och tillit. Jesus har en gång för alla besegrat ondskan i världen. De destruktiva krafterna som till synes råder är redan besegrade. Vi behöver inte känna oro för hur det ska bli. Vi vet hur det kommer att bli. Ondskans och dödens illvilliga krafter är redan besegrade. Godheten, nåden och Guds kärlek till livet har redan vunnit.

Vår tids verklighet är oupplösligt sammanbunden med Evangeliets glada budskap om Jesus från Nasaret. Framtiden är fast förankrad i allt det som har varit och allt det som ska bli i relation till Jesus. Han som i sin död och uppståndelse besegrade ondskan i världen med sin kärlek, nåd och barmhärtighet. Vår framtida verklighet är det Guds fullbordade rike som redan nu strålar ut över världen med ljuset av den korsfäste och uppståndne Jesus Kristus. Den framtiden är till bredden fylld av liv, godhet och hopp. Det är en framtid att se fram emot med tillförsikt och med stor glädje.

#619. Tredje söndagen i Påsktiden…

"Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde.” (Johannes 10:11-16)

Jesus ger oss en liknelse om sig själv. Jesus är som en god herde för oss och alla människor. Det var en liknelse som alla där och då förstod. Det fanns boskap överallt då och herdar fanns det gott om. Många hade egna erfarenheter av vad det var att vara en herde och alla visste vad som krävdes för att vara en god och ansvarsfull herde. Erfarenheter och kunskap som vi saknar. Vad och hur är en riktig herde? Vad menar Jesus med att han är som en god herde för oss alla?

En herde är ingen rosenkindad och vän gestalt. En sann herde är väderbiten och kärv. Ansiktet är härjat av nattens kyla. Han är solbränd och svettas i dagens hetta. Händerna är kraftiga, fulla av valkar och har många ärr. Fötterna skyddas av grova skor. Benens muskler är stora och starka. Dagslånga vandringar över berg och genom dalar har gjort herdens hela kropp muskulös och kraftig. I ryggsäcken bär han med sig allt han behöver för att leva och överleva.

Herden har ögon som har sett mycket. Allt mellan födsel och död. Han vet hur livets föds till världen. Han förlöser sina födande tackor. Han vet hur man hanterar ett får som inte längre orkar. Herden vet hur man tar till vara allt som går att ta vara på. Hans ögon har sett döden i livet. Han har sett livet i döden. Herden är stark, klok och vis. Han är ärrad av livets utsatthet.

Herden gör sig inga illusioner om sakernas tillstånd. En herde är en stadig och pålitlig gestalt som står fast rotad i den konkreta verkligheten. Den faktiska och sanna verkligheten är herdens livselement. Med alla dess brister, faror, möjligheter och svårigheter.

Herden bär sin käpp och sin stav för att de behövs. Med käppen, som är en rejäl påk, värnar han sin hjord. Mot björnar, lejon och vilda hundar. När rovdjuren visar sig tvekar han inte. För att värna sin flock drar han sig inte för att ta strid och slå hårt när det behövs. Den långa staven med kroken i änden behövs när fåren har gått bort sig. Med staven räddar han dem när de har fastnat bland buskar och i skrevor. Varje får och alla får skyddas och räddas. Herden räds ingenting för att värna sina får och sin hjord.

Herden vet att han har ansvaret för att fåren ska få den föda och det bete som de behöver. När fåren behöver livgivande vatten då är det herdens ansvar att leda dem till vattendrag och källor. Fårens liv vilar i herdens händer. Om han inte tar sitt ansvar och står upp för fåren när de behöver hjälp så kommer flocken att skingras och fåren att dö.

Fåren lever tack vare sin herde. Den gode herden känner för och med sina får och de låter sig ledas av honom. De är hans och han är deras. Fåren vet att herden alltid är pålitlig i allt. Den gode herden lever för sina får. Om det behövs så kommer herden att kämpa för sina får och för sin flock så långt och så länge det krävs. Den gode herden är beredd att offra sitt eget liv för att fåren ska få leva. Han är beredd att gå hela vägen, till och med genom dödens gräns. Den gode herden är beredd att offra sitt eget liv för att fåren ska få leva.

Sådan är Jesus som vår herde. Jesus är ingen sentimentalt mjäkig, rosenkindad och vän gestalt. Jesus är stadigt och pålitligt rotad i den konkreta verklighet som är våra liv. Med allt vad det innebär av brister, faror, möjligheter och svårigheter. Jesus gör sig inga illusioner om sakernas tillstånd. Jesus skapar inga illusioner som vi kan ta vår tillflykt till om eller när livet känns jobbigt eller svårt. Jesus vill inte att vi ska vända oss bort från den konkreta verkligheten som vi lever i. Han lever här med oss, mitt i allt som är, som vår gode herde.

Med Jesus som vår herde kan vi leva utan illusioner eller förfalskade föreställningar om livet. När vi med vår kristna tro vet att våra liv vilar i Jesu händer då vet vi också att det inte finns någonting i livet som vi behöver vara rädda för. Det finns ingenting som Jesus inte kan eller inte vill göra för att värna sina får och sin hjord. Jesus går som den gode herden genom helvetets eldar om det behövs för att värna, skydda och befria dig, mig, oss och alla andra människor från det som vill oss illa. Ytterst drar Jesus fram sin käpp och sin stav för att värna oss mot döden själv.

Hela mänskligheten är Jesus flock. Alla människor och varje människa omfattas av den kärlek, nåd och barmhärtighet som med och i Jesus flödar ut i skapelsen och genom den verklighet som vi lever i. Vi känner inte alla andra får i Jesus världsvida hjord. Många lever i andra fållor. Men Jesus känner var och en och oss alla vid namn. Jesus talar till var och en och till alla på det sätt som gör att vi känner igen honom som den han är. Var och en som har öron att höra med lyssnar när Jesus talar och känner igen honom som den gode herden.

Hur vi än gör så är vi alla delar av en och samma hjord som har en och samma herde. När Gud talar till och med sin mänsklighet då är det Jesus som talar. På olika sätt. På olika språk. I olika tider och i olika sammanhang. Där och då. Här och nu. Jesus är alltid densamme. Jesus Kristus från Nasaret, född av Maria, dödad på korset och återuppstånden till livet. Den Jesus och ingen annan är vår och hela mänsklighetens herde och levande Gud. Då, nu och alltid.