"De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: ’Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.’ Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. När det blev sent lämnade de staden.” (Markus 11:15–19)
En av årets största och viktigaste högtider närmade sig – Pesach, påskfesten. En helig tid när det judiska folket högtidlighåller och firar folkets befrielse från fångenskapen och uttåget ut ur Egypten. Påskfesten påminner Israels folk om att Gud Fadern lever och verkar för sitt folk här i verkligheten som är folkets historia i tiden. Pesach är ett vittnesbörd om att Gud Fadern är evigt trofast mot sitt folk Israel.
Pesach firas fortfarande. För den som undrar om det finns ett faktiskt och konkret bevis på Guds existens så är det judiska folket ett sådant synligt bevis. Det folk som Gud Fadern sedan urminnes tider har utvalt som sitt eget finns fortfarande kvar här hos oss och med oss – till vittnesbörd om Gud Faderns existens och om Guds trofasta förbund. Det judiska folket idag är samma folk som Gud räddade och befriade från fångenskapen i Egypten. Samma folk som samlades i Jerusalem inför påskfesten när Jesus var där. Det judiska folket vittnar om Guds trofasta relation till människorna och om att Guds förbund med människorna är och förblir obrutet. Det Guds förbund som den kristna kyrkan är helt och hållet beroende av.
När Jesus gick till Jerusalem och påskfesten närmade sig då klev han rakt in i en av folkets viktigaste och heligaste högtider som påminner om att det judiska folkets Gud är den Gud Fadern som faktiskt lever. Allt detta heliga, stora och fantastiska manifesterades i Jerusalems tempel och i den ständigt pågående offerkulten som pågick där. Det var därför Jesus blev så förargad när han kom dit och såg månglarna och kommersen vid templet.
”Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: ’Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.’”
Johannesevangeliet berättar om samma händelse: ”I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, och till dem som sålde duvor sade han: ’Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.’”
Djuren som köptes och såldes vid templet var ämnade att vara offerdjur. Affärsidkarna drog på sig Jesus ilska eftersom de hade gjort folkets gudsrelation till en affärsidé och till en verksamhet för att tjäna pengar. Detsamma gällde valutaväxlarna som tjänade pengar på pengar vid templet. Det verkade som att folket inte längre tog templets gudstjänst och vittnesbörd på allvar. Så Jesus blev förargad. Han gjorde en piska av rep och började jaga ut hycklarna och månglarna samtidigt som han slog ut pengarna på golvet och välte omkull borden de hade.
Om man söker moralisk vägledning och ställer sig frågan: ”Vad skulle Jesus ha gjort?” Då behöver man vara beredd på att svaret kan vara att man som Jesus ska göra en piska av rep och att man med rättfärdig ilska ska välta omkull bord och driva ut månglarna ur Guds hus. Jesus blev arg på den kommers och girighet som korrumperade människorna och folkets relation till Gud Fadern. Det är inte bara rimligt utan till och med påkallat att av lidelse för den kristna kyrkan som Guds hus ibland bli arg och agera med beslutsamhet i relation till orättfärdig korruption. Inte minst i vår egen Svenska kyrkan och i vår kyrkas församlingar.
Det korrupta är allt det där som vår kyrka håller på med som inte handlar om att vårda och värna folkets kristna tro och relation till vår Herre. Månglarna som gör kyrkan till en plats för sin egen vinning, för sina egna privilegier och för sin egen prestige. Gud vet att det finns åtskilligt som skulle behöva drivas ut från vår kyrkas och våra församlingars förgårdar. Så, ställ gärna frågan om vad Jesus skulle ha gjort. Men var då beredd att ta ansvar och agera om svaret är att Jesus nog skulle ha blivit förargad, gjort en piska av rep och börjat välta omkull bord för att driva ut de korrupta månglarna ur kyrkan.
”Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning.”
Jesus utmanade makthavarna och deras maktfullkomlighet och de reagerade på vad han sade och gjorde. Varken religiösa eller politiska makthavare tycker om att bli ifrågasatta. Människor med makt lider ofta av vanföreställningen att just deras makt är både välförtjänt och rättfärdig. Jesus gjorde tydligt och klart att översteprästernas och de skriftlärdas makt varken var välförtjänt eller rättfärdig. Därför sökte de ett sätt att röja Jesus ur vägen. Samtidigt var de rädda för honom, eftersom folket tilltalades och överväldigades av hans undervisning. Så blir det när makthavare utnyttjar makten för sin egen skull istället för till folkets bästa och någon påpekar att det är orättfärdigt. Folket blir överväldigade av att någon äntligen säger något om det orättfärdiga som alla ser. Och makthavarna blir rädda, både för folket och för att förlora makten.
Att vara kristen i Jesu efterföljd är att ibland fatta mod och agera när maktfullkomliga människor utövar sin makt orättfärdigt. Oavsett om det gäller politiska, religiösa eller mediala makthavare. Oavsett om det är en minister, en riksdagsman, en kommunpolitiker, en journalist, en biskop, en kyrkoherde, en präst eller en kyrkorådsordförande. Vem det än är som missbrukar makt och förtroende så gör en kristen människa gott i att i Jesus efterföljd höja sin röst och gå till storms mot orättfärdigheten för att tillsammans med Jesus driva ut månglarna ur templet.
Det är vare sig enkelt eller bekvämt att ta strid mot orättfärdigheten. Priset man kanske behöver betala för att tala sant är ibland högt. Men alternativet är alltid sämre. Att låta orättfärdighet, lögner och korruption stå oemotsagda det är att låta lögnens väsen regera i världen. Konsekvenserna av det är alltid värre än de eventuella konsekvenserna av att protestera och säga ifrån.
När det blev sent lämnade Jesus och lärjungarna staden.
