6 september 2013

#145. Bonhoeffer om kyrkan...

"Vem är väl jag, att jag skulle erbjuda mig själv att gå in i något annorlunda, något utöver det vanliga? Hur skall jag och andra människor kunna veta att vi inte handlar i egen kraft eller på grund av vår egen entusiasm? Det vore ju inte någon efterföljelse!

Alla sådana frågor är oäkta frågor; vi använder dem alltid för att ställa oss utanför Kristi levande närvaro. Alla dessa frågor vill inte räkna med det faktum att Jesus Kristus inte är död, utan lever idag och talar till oss genom skriftens vittnesbörd. Han är verkligen hos oss idag, kroppsligen och med sitt ord. Om vi vill höra honom säga: Följ mig! då måste vi lyssna på den plats där han själv befinner sig. Jesu Kristi röst talar i kyrkan genom ordet och sakramenten. Förkunnelsen och sakramenten i kyrkan är den plats där Jesus är närvarande. Om du vill höra Jesu kallelse till efterföljd, behöver du ingen personlig uppenbarelse om saken. Lyssna till förkunnelsen och ta emot sakramentet! Lyssna till evangeliet om den korsfäste och uppståndne Herren! Här är han, densamme som lärjungarna mötte. Ja här är han redan förklarad, han är segraren, den levande. Ingen annan än han själv kan säga: Följ mig! Att följa honom handlar inte om att ta ställning för det ena eller andra handlingssättet, det handlar om att ta ställning för eller mot Jesus Kristus, och därför är det ingen skillnad på vår situation idag och lärjungarnas eller tullmannens den gången.

Det som gjorde efterföljelsen till efterföljelse den gången var ju att lärjungarna erkände att han som kallade dem var Kristus, Guds Messias. Men detta var lika fördolt för människorna på den tiden som det är för oss. Kallelsen som sådan kan vara lika rätt som fel. Det hela beror på vem det är som kallar. Men det är bara i tro vi kan se att det är Kristus som kallar oss. Detta gäller lika för oss som för de första lärjungarna. De såg en rabbi och en undergörare – och de trodde att han var Kristus. Vi hör ordet – och tror på Kristus. [...]

Talar inte Kristus på ett annat sätt till oss nu? Om det är sant, då är vi verkligen i ett hopplöst läge. Men det är ingalunda sant. Kristus talar inte till oss på ett annat sätt nuförtiden. Det var ju inte så bland de första lärjungarna att de först erkände honom som Kristus och först därefter tog emot direktiv av honom. Det var istället så, att de kunde bara lära känna honom som Kristus genom hans ord och hans befallningar.

De trodde hans ord och befallningar och i dem lärde de känna Kristus. För dem fanns det ingen möjlighet att känna Kristus utanför hans klara ord. Och därför är det tvärtom; vi kan inte lära känna Jesus som Kristus om vi utesluter hans vilja. När lärjungen förstod vem Jesus var, visste han också vad han skulle göra. Att känna Kristus på något annat sätt är överhuvudtaget omöjligt. Om Kristus är den levande Herren över mitt liv, så erfar jag hans ord till mig när jag möter honom. Bara genom hans klara ord och befallningar kan jag verkligen lära känna honom. Den som invänder att problemet ligger i att vi gärna vill lära känna Kristus och tro på honom, men att vi inte förstår vad han vill, han talar utifrån en grumlig och oäkta kännedom om Kristus. Att känna Kristus är att erkänna honom i hans ord som Herren och Frälsaren i mitt liv. Och det innesluter att jag erkänner hans klara och tydliga ord till mig. [...]

Det handlar aldrig om att vi skall försöka kopiera lärjungarna eller andra personer i Nya Testamentet. Den ende som är sig lik då och nu är Jesus Kristus, och hans kallelse är densamma. Och hans ord är ett och detsamma, vare sig han uttalar det under sitt jordiska liv eller idag, vare sig han gick till lärjungarna eller till den lame mannen. Hans ord är alltid på varje plats nådens kallelse in i hans rike och hans herravälde. [...]

Frågan om hur vi idag skall kunna höra Jesu kallelse till efterföljd får alltså inget annat svar än detta: lyssna till förkunnelsen, ta emot hans sakrament, hör hans egen röst i allt detta, och du hör honom säga: Följ mig!"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar