”Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, och till dem som sålde duvor sade han: ’Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.’ Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: Lidelsen för ditt hus skall förtära mig. Judarna sade då till honom: ’Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här?’ Jesus svarade: ’Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.’ Judarna sade: ’I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar!’ Men det tempel han talade om var hans kropp. När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt.”(Johannes 2:13–22)
En av årets största och viktigaste högtider närmade sig – Pesach, påskfesten. Det var en helig tid när den kanske viktiga händelsen i det judiska folkets historia högtidlighölls och firades, befrielsen från fångenskapen och uttåget ut ur Egypten.
Andra Mosebok berättar att en lamm skulle offras och: ”Man skall ta av blodet och stryka på båda dörrposterna och på tvärbjälken i de hus där man äter det. […] Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom — jag är Herren. Men blodet skall vara ett tecken på husen där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten. Den dagen skall vara en minnesdag för er. Ni skall fira den som en Herrens högtid; i släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar den.” (2 Mos 12:7–14)
Påskfesten högtidlighöll berättelsen som konstituerar det judiska folkets relation till den Gud som trofast och till varje pris räddar och bevarar sitt folk. Påskfesten firades och var viktig därför att befrielsen från fångenskapen i Egypten var den djupast liggande berättelsen och vittnesbördet om att Gud Fadern är trofast och pålitlig. Påskfesten påminde folket om att Gud Fadern levde och verkade med och för sitt folk i den verklighet som är folkets historia i tiden.
Påskfesten – Pesach – firas av våra judiska syskon fortfarande. Om någon undrar om det finns ett faktiskt och konkret bevis på Guds existens så är våra judiska systrar och bröder ett sådant synligt bevis. Det folk som Gud Fadern sedan urminnes tider har utvalt som sitt finns fortfarande kvar här hos oss och med oss. Till vittnesbörd om Gud själv och Guds förbund med människorna. Våra judiska syskon är det folk som Gud räddade och befriade från fångenskapen i Egypten. Samma folk som samlades i Jerusalem inför påskfesten när Jesus var där finns här hos oss fortfarande. Våra judiska syskon och det judiska folket vittnar om Guds trofasta relation till människorna och om förbundets pågående välsignelse. Det förbund med Gud och den Guds välsignelse som den kristna kyrkan lever i och är helt beroende av.
När Jesus gick upp till Jerusalem och påskfesten närmade sig då klev han rakt in i en av folkets viktigaste och heligaste högtider. Den högtid som påminde om det förbund med Gud som etablerar det judiska folket som Guds folk. Som påminde om att det judiska folkets Gud är den Gud Fadern som faktiskt lever. Allt detta heliga, stora och fantastiska manifesterades i Jerusalems tempel och i den ständigt pågående offerkulten som pågick där. Det var därför Jesus blev så arg när han kom dit och såg kommersen vid templet.
I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, och till dem som sålde duvor sade han: ’Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.’
Djuren som köptes och såldes vid templet var ämnade att vara offerdjur. Både köparna och säljarna gjorde Jesus arg. Köparna därför att de skaffade ett djur som inte var deras eget genom att köpa ett djur som skulle offras. Det köpta djuret var på så sätt inte någon autentisk offergåva. Säljarna drog på sig ilska eftersom de hade gjort folkets gudsrelation till en affärsidé och en verksamhet för att tjäna pengar. Detsamma gällde valutaväxlarna som tjänade pengar på pengar. Både köparna och säljarna av djuren vid templet hade slutat att vårda sin egen och folkets gudsrelation tillsammans med allt vad offerkulten i Jerusalems tempel betydde och innebar. Det verkade som att folket hade slutat att bry sig om sin Gudsrelation och att de inte längre tog templets liv på allvar. Så Jesus blev arg och gjorde en piska av rep och började jaga ut dem samtidigt som han slog ut pengarna på golvet och välte omkull borden de hade.
Det finns populära armband som det står WWJD på – What Would Jesus Do? De är tänkta att fungera som någon form av etiska imperativ. Så att man med armbandet tänker efter och funderar på vad Jesus kanske skulle ha gjort i den situation man befinner sig i. Så att man som Jesus kanske är lite mer empatisk, snäll och omtänksam i relation till andra människor. Men den som ställer frågan ”what would Jesus do?” för att med det söka vägledning för sitt handlande behöver vara beredd på att svaret skulle kunna vara att man som Jesus ska göra en piska av rep och att man av rättfärdig ilska ska börja välta omkull bord och driva ut de som håller på med vad det nu kan vara i Guds hus och i kyrkan.
Jesus blev arg på den kommers och girighet som korrumperade människornas och folkets relation till Gud Fadern. Det är inte bara rimligt utan kanske till och med påkallat att av lidelse för den kristna kyrkan som Guds hus faktiskt bli arg och agera med beslutsamhet i relation till det korrumperande mångleri som pågår i vår egen Svenska kyrkan och i andra samfund. Allt det där som vår kyrkor håller på med som inte handlar om att vårda folkets kristna tro och relation till vår Herre. Gud själv vet att det finns åtskilligt som skulle behöva drivas ut från från våra kyrkors förgårdar. Så, ställ gärna frågan om vad Jesus skulle ha gjort. Men var då beredd att ta ansvar och agera om svaret är att Jesus nog skulle ha blivit riktigt förbannad, gjort en piska av rep och börjat välta omkull bord för att försöka åstadkomma en förändring.
Judarna sade då till honom: ’Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här?’ Jesus svarade: ’Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.’
Jerusalems tempel var Guds boning hos folket, Guds närvaro i folkets närhet. Inte i någon metaforisk mening utan i faktisk och konkret mening. Gud Fadern befann sig i templet i Jerusalem. Templet var en gestaltning av och en manifestation av den levande Gudens närvaro. Guds levande närvaro hos och med sitt folk. När Jesus talade om att riva ner templet då talade han om förutsättningen för Gud Faderns närvaro i folkets närhet. I överförd betydelse talade han om sig själv som förutsättningen för Guds närvaro i folkets närhet. Men allt det där förstod lärjungarna först senare, efter hans död och uppståndelse.
Det är kanske inte så konstigt att de reagerade på det Jesu sade. Där och då hade det som Jesus talade om ännu inte blivit till, han talade om en kommande framtid när Guds närvaro i folkets närhet skulle gestaltas på ett annat och dittills okänt sätt. Han talade om sig själv som varande Guds närvaro i världen. En Guds närvaro som skulle bli till på ett helt nytt och radikalt annorlunda sätt. En Faderns närvaro i Anden genom den uppståndne och levande Sonen. Det var något okänt och ofullbordat då. Det är den kristna kyrkans verklighet som vi lever i här och nu. Och det är samma Gud här och nu som där och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar