11 oktober 2020

#590. Tacksägelsedagen…

"Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: ’Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.’ Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ’Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.’ Han svarade: ’Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.’” (Lukas 19:37–40)

Hela skaran av lärjungar hade sett och upplevt underverken och miraklen som Jesus hade gjort. Det de hade sett och upplevt skapade en glädje som de inte kunde hålla för sig själv. En sådan där glädje som måste få komma ut i form av en synligt och hörbar tacksamhet. Så de jublade och prisade Gud för vad de hade sett och upplevt där de gick på vägen mellan Olivberget och staden.

Jesus hade botat spetälska, drivit ut en demon, botat en pojke med fallandesjuka. Alldeles nyligen utfodrade han mirakulöst fem tusen människor med fem bröd och två fiskar. Han botade en kvinna som hade varit blödande i många år, han botade en romersk officers tjänare, han uppväckte en änkas son från döden i Nain och han helade en mans förtvinade hand. Samtidigt som Jesus utförde mirakel och underverk så förkunnade och predikade han om Guds rike. Han gav dem mängder av liknelser som handlade om att Guds rike inte är långt borta. Han förkunnade om Guds rikes snara ankomst och med miraklen visade konkreta exempel på hur det ska bli och vara i Guds kommande rike.

Miraklen och underverken som Jesus gjorde vittnade om och fungerade som konkreta exempel på det Guds rike som han talade om. När Jesus gjorde miraklen och utförde underverken då lättade han på förlåten och lät människorna få en glimt av det som komma skall. I Guds rike ska det bli och vara på de sätt som Jesu underverk vittnar om. 

I Guds rikes fullbordade framtid är spetälska botade, demonerna maktlösa, sjuka är friska, hungriga blir mättade och döda blir uppväckta till det levande livet. Miraklen var konkreta exempel på det Guds rike som Jesus förkunnade och predikade om. Det väcktes ett hopp i de som hörde vad Jesus förkunnade och som såg vad han gjorde. Han sade vad han menade och med miraklen så visade han att han menade vad han sade.

Hoppet som väcktes i folket där och då finns fortfarande. Det lever kvar i Jesus förkunnelse som vi har fått den berättad för oss och i berättelserna om de mirakel och underverk som han gjorde. Att han sade det han sade och att han gjorde det han gjorde, det är lika sant och giltig här och nu som det var där och då när det hände. Jesus förkunnelse och hans mirakel är lika sanna och giltiga för oss här och nu som det var för dem som upplevde dem där och då. Lika sanna för oss som för dem som sedan skrev ned berättelserna, för att det inte skulle glömmas bort vad Jesus hade sagt och gjort.

Hoppet, glädjen och tacksamheten som Jesus väckte i lärjungarna där och då är samma hopp, glädje och tacksamhet  som Jesus  fortsätter att väcka i oss och i världens alla kristna här och nu. Deras hopp, glädje och tacksamhet är vårt hopp, vår glädje och vår tacksamhet.

De ropade ut sin glädje och tacksamhet: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn.” De hade hört vad Jesus sagt och de hade sett vad han gjort. De drog sina slutsatser och förstod att han var den han utgav sig för att vara. De förstod att Jesus stod i annans tjänst, att han förkunnade och verkade i en annans namn. Som när en kungens tjänsteman och emissarie talade i kungens namn. De hörde, såg och förstod att Jesus talade i Herrens namn och att han gick Gud Faderns ärende.

De ropade ”Fred i himlen och ära i höjden” för de såg och förstod att det de hade hört Jesus förkunna och sett honom göra var något annat än tillfälligheter i den vardagliga verkligheten som de stod och gick i. Det som uppenbarade sig med och genom Jesus var något radikalt annorlunda och alldeles nytt. De anade att de hade fått se och uppleva skärvor av den himmelska freden som råder i Guds rikes fullbordade framtid.

Några fariseer sa till Jesus att säga åt lärjungarna att sluta vara glada. Fariseer har alltid funnits och de finns fortfarande. De där som tror sig veta lite bättre än kristna som är uppriktigt glada av Jesus och Guds löften. De där som tycker sig stå lite över kristna människors frimodiga och oförställda glädje över vad Jesus har gjort för oss och för alla andra människor. De där som tycker sig förstå lite mer än alla andra och tror sig veta lite bättre än Jesus själv.

Då drog de sig inte ens för att säga till Jesus att säga åt oss att sluta vara glada. De försökte och försöker kväva den kristna trons glädje. Det har alltid funnits och kommer alltid att finnas sådana fariseer. Men vi ska inte låta någon ta den kristna trons glädje ifrån oss. Vi ska tillsammans med lärjungarna fortsätta att prisa vår Herre och med jublande glädje fortsätta att berätta om Jesus för alla som vill lyssna.

Jesus sade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.” Om vi tiger då kommer de livlösa stenarna att ropa och förkunna det glada budskapet om Jesus och om Guds rike. Det finns ingen gräns för hur Gud kan låta sig uppenbaras i världen. Vår Herre kan mycket väl låta sig uppenbaras i en vacker flöjtkonsert, i en blommande buske och till och i en död hund. Guds frihet att låta sin uppenbarelse ta gestalt inom skapelsens ramar är absolut. Gud ska låta sig uppenbaras i livlösa stenars ropande förkunnelse om det blir nödvändigt.

Stenarna ska börja ropa om vi som är kristna slutar att med tacksamhet och glädje förkunna den kristna trons gladaste budskap om vem Jesus är, om vad han har förkunnat och om vad han har gjort. Låt oss aldrig tystna om evangeliets glada budskap. Låt oss aldrig tystna om Jesus. Låt oss inte bli överröstade av livlösa stenars rop.

Jesus från Nasaret, som dog på det där korset, uppstod mirakulöst från döden och lever fortfarande. Han vittnade med sitt liv, sin död och sin uppståndelse om att Guds rike en gång för alla har brutit in i skapelsen och världen – till mänsklighetens frälsning och till människors befrielse från döden själv. Så stort och fantastiskt är den kristna trons evangelium och glada budskap. I ljuset av allt det fantastiska så finns det alla anledningar i världen för oss alla att med stor tacksamhet och med glada röster stämma in lärjungarnas lovprisande glädje: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.”

Gör din kristna tro och tacksamhet synlig. Gör din röst hörd. Berätta för andra om Jesus och låt ingen ta den kristna trons stora glädje ifrån dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar