”’Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig. Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern.’ Lärjungarna sade: ’Nu talar du med klara ord och inte i bilder. Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.’ Jesus svarade: ’Nu tror ni. Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.’” (Johannes 16:23–33)
Språket kan ha olika riktningar i tiden. Ofta är språket riktat bakåt i tiden. Vi beskriver verkligheten genom att berätta om det som har varit och berättar med det hur det är. Men språket kan också blicka framåt i tiden, mot den okända framtiden. Mot det som ännu inte har blivit till. Språket bryter då gränserna för vad vi kan, vet och förstår just nu. Orden skapar en ny verklighet som ännu inte är. När Jesus talar med lärjungarna idag så talar han med ett sådant språk, som blickar framåt mot en tid och verklighet som ännu inte är. Det är ett språk som skapar utrymme för en ny tid med ett nytt innehåll att bli till. Jesus bereder med sina ord plats för Guds rike att bli till mitt i den faktiska och historiska verkligheten som lärjungarna levde och som vi lever i.
Jesus sade: ”Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting." Det skulle komma en dag för lärjungarna när Jesus inte längre var tillgänglig på det sätt som han dittills hade varit. De skulle inte längre kunna fråga Jesus om något därför att han inte längre skulle vara närvarande på samma sätt. Jesus talade om den tid och den verklighet som är lärjungarnas och vår gemensamma tid och verklighet. Den faktiska tiden som lärjungarna levde i och som vi lever i. Den tid vi kallar för historien. Deras tid är vår tid och vår tid är deras tid. De är vi och vi är dem. Vi är nu lärjungarna som inte längre kan fråga Jesus om någonting på det sätt som de första lärjungarna kunde. Dagen som Jesus talade om då är här, nu, idag. Vi kan inte fråga Jesus nu som de kunde då.
”Ännu har ni inte bett om något i mitt namn" sade Jesus. Lärjungarna där och då kunde be Jesus att berätta och förklara vad han menade med saker och ting och om hur det skulle bli. De kunde fråga honom, tala med honom och be honom om hjälp. De behövde inte be om något i Jesu namn. Han var ju där med dem och hos dem. Med orden "ännu har ni inte bett" berättade Jesus att det skulle komma en tid och en dag då lärjungarna skulle behöva be i Jesu namn. Den dagen är här nu. Här, i vår tid och verklighet som vi lever i här och nu behöver vi be i Jesu namn
Jesus sade: ”Den dagen skall ni be i mitt namn." Det är vad vi kan och ska göra. Vi kan och vi ska be till vår Herre och Gud i Jesu namn, i förvissning om att Gud Fadern älskar var och en och oss alla på samma sätt som Gud Fadern älskar Sonen. Vi kan lita på att Gud därför svarar på våra böner när vi ber. Även om vi kanske inte alltid, eller ens ofta, får de svar som vi önskar eller vill ha.
”Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig" sade Jesus. När vi ber i Jesu namn då bekänner vi att Jesus är en någon som förmår och kan förändra rådande omständigheter. När vi ber då bekänner vi att Jesus är en någon som fortsatt kan skapa det som ännu inte är. När vi ber i Jesu namn då bekänner vi att Jesus inte bara är någon som har levt utan att han är en någon som lever, är tillgänglig och kan påverka sakernas tillstånd. Den kristna trons insikt om att Jesus är en någon som lever och inte bara någon som har levt är en stor källa till glädje. Den uppriktiga bönen till Fadern med Sonen i den Heliga Anden fyller den som ber med en alltmer fullkomlig glädje.
Jesus sade: ”Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern." Där är vi inte än. Den tiden har ännu kvar att bli till. Jesus ord formulerar, skapar och öppnar en framtidens möjliga verklighet. Det ska komma en tid då vi med klara ord ska få veta allt om vem Gud Fadern är. Vid tiden för Guds rikes fullbordan ska allt stå klart och var och en och vi alla ska känna, veta och förstå vem Gud Fadern är i sin fullkomlighet. Det som vi här och nu kan ana om Gud som i en dunkel spegelbild ska där och då stå lysande klart i all sin Gudomliga prakt och helighet. Men där är vi inte än. Den tiden ska komma.
”Var inte oroliga, jag har besegrat världen" sade Jesus. I ljuset av hur världen ser ut finns det många skäl att misströsta. Men det finns ännu fler och större anledningar att känna tro, hopp och tillit. Jesus har en gång för alla besegrat ondskan i världen. De destruktiva krafterna som till synes råder är redan besegrade. Vi behöver inte känna oro för hur det ska bli. Vi vet hur det kommer att bli. Ondskans och dödens illvilliga krafter är redan besegrade. Godheten, nåden och Guds kärlek till livet har redan vunnit.
Vår tids verklighet är oupplösligt sammanbunden med Evangeliets glada budskap om Jesus från Nasaret. Framtiden är fast förankrad i allt det som har varit och allt det som ska bli i relation till Jesus. Han som i sin död och uppståndelse besegrade ondskan i världen med sin kärlek, nåd och barmhärtighet. Vår framtida verklighet är det Guds fullbordade rike som redan nu strålar ut över världen med ljuset av den korsfäste och uppståndne Jesus Kristus. Den framtiden är till bredden fylld av liv, godhet och hopp. Det är en framtid att se fram emot med tillförsikt och med stor glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar