26 oktober 2013

#168. Blinka lilla stjärna...

"The status quo will finally be assured when no one any longer has the patience to read a book through." (@alaindebotton på Twitter 2013-10-25) 
"After a service in a parish church where Barth had been preaching on a Sunday, he was met at the door by a man who greeted him with these words: 'Professor Barth, thank you for your sermon. I'm an astronomer, you know, and as far as I am concerned, the whole of Christianity can be summed up by saying "Do unto others as you would have other do unto you."' Barth replied: 'Well, I am just a humble theologian, and as far as I am concerned, the whole of astronomy can be summed up by saying "Twinkle, twinkle, little star, how I wonder what you are."' (Godsey, John D.)
Hur kommer det sig att just teologi är i stort sett det enda akademiska ämne inom vilket litteraturstudier, kunskap och bildning betraktas som, om inte onödiga så i alla fall, inte särskilt nödvändiga för förståelsen av ämnet? Hur kommer det sig att kyrkliga teologer själva nedvärderar sin egen profession, den teologiska kunskapsbanken och den gemensamma expertisen på området genom att nedvärdera och tillskriva andra människor hånfulla epitet på twitter och i artiklar? Istället för att formulera sakliga teologiska argument? Hur kommer det sig att vår kyrkas offentliga tänkande och den teologiska reflektion som läggs fram i offentligheten i så hög grad saknar just teologiskt tänkande och teologisk reflektion? Och varifrån kommer all småsinthet?

Om twitter var det enda som fanns att gå på skulle intrycket ibland vara att vår kyrka är en ganska småsint och hånfull kyrka som gärna ger sig på den som har mage att ställa frågor om vilka vi är och vad vi står för. Med det trista som ibland kommer från twittrare, som sällan eller aldrig bemödar sig med att själva utförligt formulera en egen tanke eller åsikt, kommer ibland även en rejäl snyting i form av en artikel eller två. Lena Andersson kanske förstår vad som menas. Säkert finns det en och annan i kyrkan som också förstår vad som menas. Det är inte särskilt smickrande för vår kyrka och leder ingenstans.

Igår kom en sådan snyting från Ann Heberlein i form av en artikel i DN. "Ateister föreställer sig att kristna är vetenskapsfientliga, kvinnoförtryckande homofober" skriver Heberlein och jobbar på för att ta all intellektuell heder och ära av Lena Andersson. Samtidigt görs det rymlig plats – i "falanger" – åt de inom kyrkan som ställer frågor om den rådande diskursen. Det tycks som att Heberlein menar att alla inom kyrkan som ställer jobbiga frågor eller ifrågasätter det rådande tillståndet i vår kyrka är unga, dumma, nyfrälsta, konservativa, vetenskapsföraktande eller kvinnoförtryckande homofober och islamofober som mest av allt strävar efter gränser, ordning och reda. Gärna allt på en gång. Är det inte onödigt hånfullt mot Lena Andersson och småsint om de kyrkosyskon som tänker annorlunda än Ann Heberlein själv? Kanske är det bara en etablerad och accepterad retorisk modell? Eller, har jag missförstått det som skrevs och misslyckats med att tolka allt till det bästa?

Oavsett vilket så verkar det som att det bästa vore om biskop Antje fick föra sin egen talan. Vår blivande ärkebiskop för sin egen talan ojämförligt mycket bättre och mer konstruktivt än de flesta som på senare tid har skyndat till och erbjudit sin mediala assistans.

Vi andra kanske ska lägga lite tid på att läsa en svår bok eller två? Så att vi framöver kan anta Lena Anderssons utmaning och försöka formulera vår kyrkas uppgift, ärende och glada budskap på ett intellektuellt hederligt och hållbart sätt. Istället för att hånfullt och småsint avfärda det hon skriver bara för att det blir lite jobbigt och svårt att få frågorna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar