"Ultimately religions are far too complex, wise, rich, nuanced to be abandoned simply to those who actually happen to believe in them, they are for all of us. They are for all of us, especially non-believers." (Alain De Botton)
Ann Heberleins artikel i fredagens DN – som respons till Lena Anderssons artikel från den 19 oktober – illustrerade mer än något annat en kyrklig och teologisk oförmåga att bemöta och hantera ifrågasättande. Särskilt ifrågasättande från dem som inte delar uppfattningen att kyrkans Gud är sann. Den oförmågan är i sin tur är ett symptom på vår kyrkas stora behov av att öva sig i det offentliga, intellektuella och goda samtalets utbyte av tankar och idéer. I det samtalet är det nödvändigt att både acceptera att bli ifrågasatt och att kunna bemöta ifrågasättande med egna och goda argument snarare än med avfärdande av den andres person. För att kunna göra det behöver vi börja lyssna på andra och varandra. Kanske särskilt lyssna på dem som inte delar våra uppfattningar.
För den som är ovan eller ovillig att lyssna på dem av oss som utgår från en ateistisk verklighetsuppfattning kan en bra början vara att lyssna på och läsa Alain De Botton. Om inte annat så för att kanske öppna för möjligheten att se på sig själv med lite större distans och på den andre med lite högre grad av välkomnande och försök till förståelse. Man varken behöver eller måste hålla med, men det är lärorikt att lyssna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar