"Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: 'Frid över er!' De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: 'Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.' Och han visade dem sina händer och fötter. Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: 'Finns det något att äta här?' De räckte honom en bit stekt fisk, och de såg hur han tog den och åt. Han sade till dem: 'Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.' Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: 'Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta. Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.'" (Lukas 24:36-49)
Den uppståndne Jesus uppenbarade sig för två lärjungar som var på väg till Emmaus. De visste att han var död och begraven och de gick och talade med varandra om allt det bedrövliga som hade hänt. Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. De kände inte igen honom först. Men när han bröt brödet så förstod de vem han var. De förstod att det var Jesus. I samma ögonblick försvann han ur deras åsyn. De blev kvar med sina minnen av hjärtan som brann när han talade till dem. De två lärjungarna gav sig iväg och träffade de elva i Jerusalem. Där berättade de om vad som hade hänt, att Jesus hade uppenbarat sig för dem när de var på väg till Emmaus. Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: "Frid över er!"
Det är inte så konstigt att de blev rädda, att de trodde att de såg ett spöke. Men Jesus är varken ett spöke eller någon man behöver vara rädd för. "Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har." Man blir rädd när det osannolika inträffar, när det oväntade händer. Men det betyder inte att man behöver vara rädd för det osannolika, att man behöver vara rädd när det oväntade händer. Man behöver inte vara rädd när Jesus uppenbarar sig. För att visa att han inte är någon eller något man behöver vara rädd för så äter Jesus en bit fisk. Det finns få, om ens någon, man behöver vara rädd för om man har delat måltidens gemenskap med varandra.
Dessutom, att äta tillsammans betyder i lärjungarnas tid att ett förbund bekräftas. Att en överenskommelse stadsfästs. Att Jesus äter tillsammans med de förvånade lärjungarna innebär dels att Jesus är densamme som han var innan han dog och dels att löftena som han gav infrias. Förbundet som det står skrivet om i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna bekräftas. Jesus är den Messias som förbundets löften har talat och talar om. Den Messias som skulle lida och uppstå från de döda på tredje dagen. Och nu står han där mitt ibland dem. Jesus som på den tredje dagen har uppstått från de döda efter att ha lidit svårt. I all enkelhet äter han en bit stekt fisk för att bekräfta att det är just så det är. Detta lilla och till synes enkla är början på det största och mest fantastiska som har hänt mänskligheten sedan medvetandets uppkomst. Början av den verklighet som är kyrkan själv.
Kyrkan, det är vi. Vi fick då och har sedan dess en klart definierad uppgift. Vår egentligen enda uppgift är att "syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk." Lärjungarna och vi fick och har uppgiften från Jesus själv. "Ni skall vittna om allt detta." Det är därför vi har vackra hus med spetsiga tak. Det är därför vi döper och begraver. Det är därför det har skrivits fantastisk musik av Mozart och Bach. Det är därför det finns präster och biskopar. Det är därför kyrkan finns som organisation och som gemenskap. Vår gemensamma uppgift som kyrka är att vittna om och förkunna syndernas förlåtelse genom omvändelse i Jesu namn för alla folk. Varken mer eller mindre.
För att det ska bli och vara möjligt behöver vi bli rustade med kraft från höjden. Här i kyrkans gudstjänst, i nattvardens bröd och vin, finns den kraft som rustar. Här sänder Gud Fadern det vi behöver för att kunna vittna och förkunna för alla folk. Här sänder Fadern Sonen till oss och vi får och har möjligheten att ta emot honom med våra liv. Det är samma Jesus som uppenbarade sig för lärjungarna där och då som uppenbarar sig i nattvardens bröd och vin här och nu. Här ska vi stanna och ta emot Guds gåvor för att bli rustade så att vi kan ge oss ut i världen och förkunna påskens mirakel för alla folk och alla människor. Jesus är uppstånden från de döda och lever alldeles på riktigt. Syndernas förlåtelse är en verklighet för alla folk, för alla människor och för hela mänskligheten genom omvändelse i Jesu namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar