16 december 2018

#538. Tredje söndagen i Advent…

”Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelser. Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. Hör, du som har öron. Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: ‘Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.’ Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: ‘Han är besatt.’ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ‘Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.” (Matteus 11:12–19)
Johannes döparen gick före och berättade om Jesus som skulle komma efter honom. Jesus pekade på Johannes och sade att med honom så började himmelriket – Guds rike – att tränga fram. De tidigare profeterna – Jesaja, Jeremia, Hesekiel och de andra – hade talat med förutsägelser riktade till folket och till folkets ledare. Den gamla tidens profeter förmanade folket och varnade makthavarna för konsekvenserna om de inte tog Guds ord på allvar. Ofta vände sig profeternas ord till de religiösa och politiska makthavarna med förutsägande ord som sade ”vänd om och be vår Herre om förlåtelse annars kommer det att gå oss illa.” Johannes döparen var en profet som förmanade folket och varnade för konsekvenserna av att inte ta Guds ord i Jesus Kristus på allvar.

Vi missförstår ofta profeterna och det profetiska ordet. Vi använder ofta ordet profetisk som en ursäkt för att hålla på med sådant som vi själva tycker verkar vara viktigt, istället för att faktiskt lyssna på vad Guds ord uppmanar oss till. Till exempel – ibland talas det om kyrkans ”profetiska diakoni” i betydelsen att den profetiska rösten på något sätt går ut från kyrkan och riktar sig till de världsliga makthavarna med uppmaningar om socialt ansvarstagande. Men en sådan förståelse av det profetiska ordet är ett grundligt missförstånd av det profetiska tilltalet och av profeternas uppgift.

Den profetiska rösten är inte vare sig kyrkans diakonala arbete eller något annat vi gör. Den profetiska rösten är inte någon form av politisk tillämpning av kyrkliga "värderingar." Tilltalet är inte riktad utåt, från kyrkan. Det profetiska tilltalet är riktat inåt, mot och till kyrkan själv. Den profetiska rösten är den röst som driven av Guds heliga Ande ifrågasätter kyrkan själv. Profeternas röster uppmanar kyrkan att ta ut en ny riktning i sitt blivande. Den profetiska rösten vill korrigera kyrkans riktning, så att kyrkan och kyrkans folk riktar in sig mot Gud i första hand. Det var den korrigerande uppgiften som Johannes och den gamla tidens profeter hade. Någon annan form av profetisk röst och uppgift finns inte.

Guds profetiska tilltal till kyrkan är vår gemensamma angelägenhet. Den profetiska rösten är en röst i singular som behöver tas emot av röster i plural. Som i gamla tider tar kyrkan inte gärna emot den profetiska rösten med glädje. Därför att profetens röst utmanar kyrkan till självrannsakan och uppmanar kyrkan till förändring av riktningen i det som kyrkan ägnar sig åt. Det tas inte emot med glädje därför att vi så ofta är upptagna med mycket annat som vi tycker är viktigare än Gud Fadern och Jesus Kristus. Mycket av det vi ägnar oss åt riktar inte in oss mot Gud. Inte sällan präglas det vi gör av en antropocentrisk narcissism, människan själv och "det mänskliga" är både utgångspunkt och mål för det vi gör. En sådan kyrka har gått vilse i sig själv. Det är vi tillsammans som är den kyrkan.

Den profetiska rösten blir då provocerande, eftersom den rösten uppmanar oss till omvändelse. Den profetiska rösten uppmanar oss att vända vår uppmärksamhet bort från oss själva för att istället rikta blicken, tanken och hjärtat mot Gud Fadern. Det vill kyrkan gärna slippa. Det ger trygghet att vara fokuserad på sig själv och på sådant som vi "alltid" har gjort. Det skapar osäkerhet och otrygghet att vända sig mot den okända framtiden för att därifrån i öppenhet ta emot livet i den levande Jesus Kristus. Johannes Döparen pekade mot den okända framtiden när han pekade på Jesus med sina ord och med sina gärningar. Han mötte starkt motstånd då. Det är samma starka motstånd som möter samtidens profetiska röst. Därför att den sant profetiska rösten utmanar och uppmanar till omvändelse, precis som Johannes och profeterna före honom gjorde. Hör, du som har öron!

Jesus såg sin samtid och ser vår nutid. Nu som då kivas vi som barn. Vi ropar åt varandra: ”Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.” Vi bråkar om vem som ska göra vad och varför. Vi bråkar med varandra om våra olika uppfattningar om profeterna och om Jesus. Det är fel om någon tycker att man inte ska äta och dricka och det är fel om någon tycker att man ska äta och dricka. Hur man än vänder sig så har man arslet bak och säger man synål så är det någon enögd stackare som tar illa upp. Vi som tillsammans är den kristna kyrkan liknar ofta fortfarande barn som sitter på torget och ropar åt varandra och åt andra barn. Nu som då. Kanske är det så det alltid kommer att vara, i ljuset av all vår mänskliga bräcklighet.

Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt. Oavsett vad vi tycker, tänker eller tror om det hela så har den profetiska visheten fått rätt. Johannes döparen ropade med den gudomliga visheten i öknen och pekade ut Jesus. ”Där är Guds lamm som tar bort världens synder. Han är Guds utvalde.” I, med och genom Jesus Kristus förkroppsligas den gudomliga visheten i den här världen och verkligheten som vi lever i. Här finns han kvar. Livs levande. Alldeles på riktigt. Hos oss och med oss. Jesus lever och vill oss alla väl. Han älskar varje människa och hela mänskligheten med en gränslös kärlek, till bredden fylld av nåd och barmhärtighet. Han uppmanar oss alla till omvändelse. Vänd om från det som varit, vänd om och rikta in er mot Fadern. Vi behöver lyssna och ta Guds ord i den uppståndne och levande Jesus Kristus på allvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar