"När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ‘Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ‘Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ‘Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ‘Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ‘Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ‘Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.” (Matt 25:31-46)
När Jesus predikar som han just har gjort då blir det gärna lite jobbigt. Att mänskligheten ska bli som får och getter som ska sorteras i olika fållor, att människor en gång ska sorteras som boskap på den yttersta dagen, det är en svårsmält liknelse. Den liknelsen är lite svår att få ihop med tanken på och budskapet om Guds kärlek, nåd och barmhärtighet. Inte minst blir liknelsen svår att få ihop med tanken på Guds förlåtelse av våra synder. Den liknelsen har dessutom en ganska bitter historisk bismak. Det är ju precis så vi människor så ofta har gjort mot varandra – sorterat upp oss själva, andra och varandra i "vi" och ”dem”, i godkända får och i fördömda getter. Det har aldrig blivit särskilt bra.
Jesus liknelse handlar om den yttersta tiden, när tiden tar slut och den slutliga domen ska falla över mänskligheten och människorna. Alltför ofta i historien har den tanken tillämpats praktiskt av världens ondsinta makthavare, med förödande resultat. Att människorna ska delas in i får och getter för att dömas olika är i ljuset av den historiska eftertankens kranka blekhet en provocerande liknelse.
Jesus liknelse inskärper den kristna trons allvar i relation till livet och döden. För att vi ska förstå att kristen tro – allt det här med att tycka och tro sig ha en relation till Gud Fadern genom Sonen i Anden – faktiskt är någonting som är på allvar och på riktigt. För att vi ska förstå att kristen tro är något som förpliktigar och som ställer vissa krav.
Vi behöver förstå att det faktiskt spelar roll hur vi lever våra liv som kristna människor. Jesus liknelse är skarp för att vi ska förstå allvaret. Det spelar roll på vilket sätt vår inre kristna tro och övertygelse manifesteras i våra yttre synliga liv. Vi har ett faktiskt och verkligt ansvar för hur vi lever som kristna med andra och varandra. Om vi nu faktiskt menar att vi med vår kristna tro har en relation till den Gud som lever. Kristen tro har ett inneboende etiskt imperativ, en etisk och moralisk uppmaning, som ingen som kallar sig kristen kan bortse från. Uppmaningen att 'älska din nästa som dig själv' är inte några tomma ord utan någonting som är på allvar och alldeles på riktigt, här och nu.
Visst, det är i praktiken omöjligt att helt och hållet i alla sammanhang tillämpa liknelsens etiska och moraliska ideal. Vem av oss går ständigt uppfylld av en obefläckad nästankärlek till våra medmänniskor i hjärtat? Vi känner väl alla till våra egna brister och tillkortakommanden, vårt högmod och vår egoism. Jesus vet att vi misslyckas med att leva upp till idealen han ger oss med sin liknelse. Ingen av oss förmår att mätta världens alla hungriga. Ingen av oss kan släcka all världens törst. Ingen av oss förmår att värna om världens alla hemlösa. Ingen av oss kan klä alla nakna eller besöka alla sjuka. Få av oss som är här har väl ens varit inne i ett fängelse. Ännu färre av oss har haft möjlighet att av ren medmänsklig kärlek och omtanke besöka världens alla fängslade. Vi kommer alltid till korta inför lagens krav.
Jesus gav oss sin liknelse en kort tid före sin egen död på korset. Det drog ihop sig för honom. Liknelsen om fåren och getterna är ett av Jesus sista tillfällen att här i tiden försöka få oss att förstå att allt han har sagt och gjort är på allvar och att alltihop handlar om den här världen och den här faktiska verkligheten. Jesus hela liv, hans gärningar, hans död och uppståndelse handlar inte om en tänkt låtsasvärld någon annanstans.
Allt som handlar om vad Jesus har gjort och om vem han är handlar om det här levande livet som vi lever tillsammans i den här faktiska verkligheten. Han driver fram poängen att vår kristna tro behöver manifesteras och synas i våra liv i relation till andra och varandra här och nu. Vi behöver bry oss om andra och varandra och med vårt sätt att vara vittna om att vår egen och kyrkans kristna tro faktiskt är på riktigt och spelar roll för världen och för våra liv. Vår kristna tro behöver ta kroppslig gestalt i konkret omtanke och omsorg om de omkring oss som på på olika sätt hungrar, törstar, är sjuka eller fängslade.
Tillsammans och gemensamt behöver vi vara den kristna kyrkans vittnen genom att försöka att göra lite mer för andra och varandra, även om vi alltid kommer att komma till korta i relation till de etiska och moraliska idealen. Idealen finns där för att leda oss åt rätt håll. Låt oss göra vad vi kan och vittna om kyrkans kristna tro med vad vi säger och gör – i förvissning om att vi inte kan, och med tillit till att vi inte behöver, åstadkomma vår egen frälsning med våra gärningar. Och låt oss nu, denna Domssöndag, vända oss till vår Herre och be.
Vi vänder oss till dig, vår Herre och Gud, och ber dig om hjälp. Fyll oss med kraft så att vi orkar och förmår att ta vårt ansvar. Var till vårt stöd och vår tröst när vi kommer till korta. Stärk oss i vår kristna tro så att vi efter bästa förmåga kan bistå, stödja och hjälpa våra systrar och bröder på de sätt som du vet att de behöver. Fader, hjälp oss att lita på att Sonen med sin uppståndelse från döden vann allas vår rättfärdighet inför dig. Hjälp oss att tro på dina löften om mänsklighetens frälsning i, med och genom Jesus Kristus. Fyll oss med din Heliga Andes frimodighet och glädje. Påminn oss om att du omsluter oss med all din kärlek, nåd och barmhärtighet varje dag här i livet och på den yttersta dagen. Utgjut din Heliga Andes tro, hopp och kärlek över oss så att vi förmår att vittna om dig med våra liv. Om detta ber vi dig i Jesu namn. Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar