”Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: ’Mästaren är här och kallar på dig.’ När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där. När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: ’Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.’ När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: ’Var har ni lagt honom?’ De sade: ’Herre, kom och se.’ Jesus föll i gråt. Då sade judarna: ’Se, hur mycket han höll av honom.’ Men några av dem sade: ’Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?’ Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: ’Ta bort stenen.’ Den dödes syster Marta sade då: ’Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.’ Jesus sade till henne: ’Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?’ De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: ’Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.’ Sedan ropade han med hög röst: ’Lasaros, kom ut.’ Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: ’Gör honom fri och låt honom gå.’” (Johannes 11:28–44)
Marta, Maria och Lasaros var syskon och goda vänner till Jesus. När Lasaros blev sjuk skickade Marta och Maria bud till Jesus och bad honom att komma till Lasaros hjälp. Jesus begav sig dit. Han gick till fots, dagarna gick och Jesus kom för sent. Lasaros dog i sin sjukdom och begravdes enligt sed. På vägen dit talade Jesus märkligt nog om att Lasaros var död, men att han sov fast han var död. Han talade om att det som hade hänt Lasaros skulle bli ett vittnesbörd om någonting annat. Något större. Oklart vad.
Jesus verkade svårbegripligt oberörd av sin gode väns sjukdom och död när han kom fram. Marta var förtvivlad och förebrådde Jesus: ”om du hade varit här så hade min bror inte dött.” Jesus svarade att Lasaros skulle uppstå. Marta trodde att han menade att Lasaros skulle uppstå på den sista dagen. Jesus svarade henne då: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Marta svarade att hon trodde att Jesus är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen. Hon gick sedan hem och hämtade Maria. Även Maria var fylld av förtvivlan och även hon förebrådde Jesus, ”om du hade varit här hade min bror inte dött.” Lasaros död fyllde hans systrar med sorg och förtvivlan. Som döden gör.
Lasaros, Marta och Maria är som vi. Vi lider av sjukdomar. Våra kroppar åldras. Vi försvagas och vi dör. Våra liv är till synes lika förgängliga som våra bräckliga kroppar. Våra nära och kära lämnar oss. Vi begraver våra döda. Vi sörjer och vi saknar. Vi förebrår högre makter när vi drabbas av dödens obevekliga tomhet. ’Varför hon?’ ’Varför han?’ ’Varför jag?’ Frågar vi. Om denna Gud som vi tror på bara hade gripit in så hade det där aldrig behövt hända. ’Om du bara hade varit här så hade min bror, min syster, min mor, min far, min vän, min älskade inte behövt att dö.’ Lasaros, Marta och Maria är som vi. Vi är som dem. Deras liv är våra och våra liv är deras.
Jesus lyssnade på Marta och Maria och svarade ”Var har ni lagt honom?” När de kom till graven var Jesus ögon fyllda av upprördhetens tårar. ”Ta bort stenen" sade han. Graven öppnades och Jesus konfronterade Lasaros död. Dödens väsen vällde ut ur graven när gravstenen togs bort. Döden är omöjlig att bortse ifrån. Omöjlig att väja för. Döden är alltid högst konkret och påtaglig. Dödens intighet är obehagligt påträngande när den kommer oss nära. En påträngande närvaro av intighet och icke-existens. Den bedövande närvaron av livets frånvaro. Dödens väsen grep tag i Marta. Dödens intighet hade börjar tära på Lasaros kropp. Hon protesterade och värjde sig. Det var för makabert, ”han luktar redan.”
Mitt i detta mödosamma och svåra. När Marta och Maria konfronterades av livets och själva existensens yttersta gräns, när det var som allra svårast för dem, sade Jesus ”om du tror, skall du få se Guds härlighet.” Och miraklet skedde. Livet återvände till Lasaros, lika mirakulöst som när han en gång vävdes samman i sin moders liv, när livet kom till honom och han föddes till världen. Det levande livet som av Guds skapande Ord blir till ur ingenting. Där och då blev uppståndelsens liv blev synligt, konkret och påtagligt. Det levande livet som trotsar döden. Livet som besegrar döden. ”Gör honom fri och låt honom gå.” Uppståndelsens mirakel var och är fysiskt, konkret och alldeles på riktigt sant.
Lasaros, Marta och Maria är som vi och vi är som dem. Våra till synes begränsade liv är fyllda av möda och vånda. Lasaros död är som vår död. Martas och Marias sorg är som vår sorg. Jesus fylls av medlidande när han ser vår förtvivlan inför att att våra liv till synes är korta, förgängliga och fyllda av möda. Men Jesus vet att döden inte innebär livets slut. En sanning om verkligheten som för oss är fördold i Guds fullbordade framtid. Jesus är fylld av en kärlek, nåd och barmhärtighet som vill trösta när han ser och förstår människans, människornas och vår vånda. Så Jesus öppnade ett uppenbarelsen ögonblick och visade den verklighet som ska bli och som redan är. En verklighet där döden inte finns mer. En uppståndelsens verklighet som är alldeles sann och alldeles på riktigt. Där och då. Här och nu.
Jesus är herre över livet och över döden. Jesus vill livets levande och dödens död. I Jesus Kristus finns ett löfte om att döden inte innebär livets slut. Med sitt liv, sin död och sin uppståndelse skakade Jesus om hela tillvarons grundvalar och förändrade allt för alla. Så stort och så viktigt är det glada budskapet som den kristna kyrkan har fått att förvalta i samtiden för framtiden. Så stort och så radikalt är det Evangelium som vi tillsammans har fått uppgiften att vittna om, för och i världen. Så stort och så viktigt är det. Jesus är uppståndelsen och livet. Den som tror på Jesus ska leva om han än dör, och den som lever och tror på Jesus skall aldrig någonsin dö. Tro detta och lita på att det är sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar