”Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: ’Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.’ Jesus svarade dem: ’Vem är min mor och mina bröder?’ Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ’Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.’” (Markus 3:31–35)
Jesus kom hem efter att ha varit borta ett tag. Nästan alla som bodde där hade hört talas om alla märkliga och fantastiska saker som Jesus hade gjort när han var borta. Många hade nog känt Jesus sedan han var ett barn. Nu var de nyfikna på honom efter allt de hade hört om honom. Det var mycket folk runt Jesus. De frågade honom en massa saker och de pratade med varandra om allt de hade hört om vad han hade gjort.
Mitt i allt det där så kom hans mamma Maria och hans syskon. De hade också hört om allt som sades om honom och de menade att han var från sina sinnen. Så de gick dit för att ta hand om honom. Det var fullt med folk och det var trångt i huset. Maria och hans bröder bad någon att säga till Jesus att de var där och att de väntade utanför. ”Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig” sade de till Jesus.
Man skulle kunna tänka sig att Jesus skulle gå hem och säga hej till sin egen familj först när han kom hem. Men gjorde han inte. När de kom för att få prata med honom så skulle man kanske tro att han ville prata med dem. Men så blev det inte. Istället pratade han med alla dem som stod och satt där inne i huset. Han ställde en lite konstig fråga. ”Vem är min mor och mina bröder?” Det är klart att han visste vem hans egen mamma och vilka hans syskon var. Men, han frågade för att visa ett nytt sätt att tänka om familj, syskon och mellanmänskliga relationer. Han tittade på alla dem som hade kommit för att lyssna på och prata med honom och så sade han ”Det här är min mor och mina bröder.”
Vad var det som gjorde att Jesus sade det han sade? Hur kommer det sig att han benämnde alla som var där som sin familj? Tre saker ligger till grund för hur vi agerar och beter oss – moral, etik och teologi. Moral är uppfattningarna som reglerar våra inställningar, attityder och beteenden i relation till andra människor. Etik är läran om rätt och fel. Teologin berättar för oss om vem Gud är. Teologins innehåll och sanningar lägger grunden för etiken som i sin tur ligger till grund för moralen.
Jesus, som är Sonen i Guds treeniga väsen, bär i sig själv en teologi som berättar att Gud Fadern relaterar sig till människan och mänskligheten inom ramen för människornas livsvillkor. Jesus manifesterar Guds absoluta närvaro i människans och i människors närhet. Det vi med säkerhet kan säga om vem Gud är, det kan vi lära oss genom att lära känna Jesus som är Sonen i Guds treeniga väsen. I, med och genom Jesus möter Gud människan och människor på den plats där de befinner sig i livet och på ett sätt som om han stod oss nära som ett syskon. Teologin som emanerar från Jesus vittnar om att Gud Fadern har en familjenära relation till mänskligheten, människorna och till varje människa.
Att teologin som växer fram med Sonens uppenbarelse i Jesus delvis är sådan ger upphov till en etik som lär oss något om vad som är rätt och fel. Det Jesus sade och gjorde, som det är omvittnat i vår Bibel, berättar för oss om rätt och fel och om sant och falskt. Han uppmanar oss till fördragsamhet och ett fredligt sinne i relation till andra människor. Han uppmanar oss att ha ett förlåtande sinnelag, ett kärleksfullt och välvilligt sinnelag i relation till varandra. Han uppmuntrar oss att känna tillit, hopp och tillförsikt inför den Guds framtid som inte stannar vid eller avslutas av döden. Vad som är rätt och fel i ljuset av Sonens uppenbarelse i Jesus överskrider de normer och värderingar som vi människor själva har konstruerat för våra relationer och samhällen. Etiken som emanerar från Jesus är universell och omfamnar var och en och alla människor.
Att etiken som växer fram ur Jesus teologi delvis är sådan lägger grunden för den moral som reglerar våra beteenden mot andra och varandra. Den moralen är ganska okomplicerad och rättfram. Jesus fick en gång en fråga om vilket som var det viktigaste budet, det vill säga vilken är den viktigaste moraliska uppmaningen. ”Jesus svarade: ’Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.’” (Markus 12:29–31) Det är inte svårare än så. Vi skall älska Herren, vår Gud, av hela vårt hjärta och vi skall älska vår nästa som oss själva. Vi ska önska och vilja andra och varandra det goda och allt gott. Det är inte svårt. Men det är ju heller inte vare sig enkelt eller lätt, som vi alla vet. Oavsett, den moraliska uppmaningen i sig är inte komplicerad eller svårbegriplig.
Så, när Jesus stod där bland alla de där människorna och kallade dem sin familj så agerade han enligt den moral som växer fram ur den etik som skapas av den teologi han förkroppsligar. En teologi som innebär och betyder mänsklig jämlikhet inför Gud Fadern. En teologi vars gudsrelation omsluter och överskrider alla mänskligt konstruerade mellanmänskliga relationer. En teologi som skapar en etik som säger att det är rätt att betrakta alla människor som jämställda och jämlika inför Gud och inför andra. En etik som gestaltas i en moral som uppmanar oss att bemöta och behandla alla människor som vore vi alla tillsammans en gemensam familj.
Som Jesus stod mitt ibland dem då och benämnde alla de som var där som sin familj så finns Jesus här mitt ibland oss och betraktar oss som sin familj. Vi har ju hört om vad Jesus har gjort och samlats här i det här huset för att lyssna på, prata med och be till Gud med Jesus. På liknande sätt som när människorna samlades runt Jesus i det där huset då.
Vi som är här i kyrkan tillsammans kommer från olika familjer. Samtidigt är vi i, med och genom Jesus en gemenskap och en enda stor familj. Vi tillsammans är Jesus familj, hans systrar och bröder. Genom Jesus är vi varandras systrar och bröder. Alla människor är en del av Jesus stora familj. Varje människa vi möter är i Jesus vår syster, vår bror och vårt syskon. Varje människa, alla människor, utan undantag. Det kanske låter banalt. Men det är sant. Om vi gör vad vi kan för att leva i den sanningen, då förändras världen. Då förändras allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar