”Fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, och han sade: ’Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.’ Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: ’Herre Jesus, ta emot min ande.’ Han föll på knä och ropade högt: ’Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.’ Med de orden dog han. Också Saul tyckte det var riktigt att han dödades. Den dagen började en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien. Några fromma män begravde Stefanos och höll stor dödsklagan över honom. Men Saul for hårt fram mot församlingen. Han trängde in i hus efter hus, släpade bort män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse. De som hade skingrats vandrade omkring och predikade budskapet. Filippos kom till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus för folket där. Alla lyssnade uppmärksamt på hans ord när de hörde honom tala och såg de tecken han gjorde. Ty från många som var besatta for de orena andarna ut under höga rop, och många lytta och lama botades. Det blev stor glädje i den staden.” (Apg 7:55-8:8)
"Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann! Men jag har ett dop som jag måste döpas med, och jag våndas innan det är över. Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring! Ty där fem bor i ett hus skall de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor." (Lukas 12:49-53)
En martyr är ett blodsvittne – en någon som pliktar med sitt liv för att ha vittnat om något och talat sant. Martyrer blir till när tankens och människans frihet förtrycks av maktens bristande tolerans för olikheter. Martyrskap är påtvingat och ska inte hyllas som någon form av ideal. Ingen har av fri vilja valt att bli martyr. Att Stefanos stenades till döds är inte något föredömligt. Martyrskapet tvingades på honom. Vi ska minnas Stefanos och vi ska hedra minnet av historiens alla martyrer. Men vi ska inte hylla martyrskapet som någon form av föredöme. Världen har redan sett alldeles för många martyrer. Vi behöver inte fler.
Det är ett stort misslyckande när den eller dem som har makten inte kan stå ut med en annan beskrivning av världen än sin egen och förtrycker den som berättar om en annan verklighet. Det har alltid varit och är ett enormt misslyckande när människor förtrycks och mördas på grund av sina tankar och åsikter. Martyrerna lyser som fyrbåkar i historien och påminner oss om mänsklighetens oförmåga att acceptera och tolerera tankens olikheter.
Den kristna kyrkans martyrer påminner oss om att autentisk kristen tro alltid har mött motstånd där den kristna trons vittnesbörd om Jesus tas på allvar. Den kristna kyrkans tro är ett glädjens budskap om frälsning och befrielse för alla människor. En kristen människas frihet utmanar och provocerar alltid den eller dem som tycker sig ha rätt att utöva makt över andra människor.
Vi ska inte fira historiens martyrer. Men vi behöver minnas dem. Vi behöver påminna oss om det stora mellanmänskliga misslyckandet som gjorde att martyrerna förtrycktes och mördades för sina tankar och åsikter. Så att det inte händer igen.
Vi ska minnas historiens martyrer med varsamhet och eftertanke. Martyrerna vittnar för oss om vår gemensamma oförmåga att tolerera och acceptera andra och varandra när våra tankar och åsikter är olika. Tankens absoluta frihet måste alltid råda. Olika åsikter måste alltid få finnas sida vid sida. Verkligheten måste få beskrivas på olika sätt. Världen har redan sett alldeles för många martyrer och vi behöver verkligen inte orsaka fler.
Jesus talade om en eld som skulle tändas och leda till splittring. Han såg det redan i sin egen tid. Jesus visste alltför väl att människan och människor alltid har haft svårt att hålla sams. Han visste att olika tankar och olika åsikter splittrar människor mer än riken och murar. Han visste redan då att att människorna skulle splittras av de olika uppfattningarna om honom.
Historien har gett Jesus rätt. Den kristna kyrkan har sedan sin tillblivelse kämpat med inre konflikter och yttre splittring. Vi har alltid haft olika tankar och olika åsikter om Jesus och om hur vi förstår konsekvenserna av hans liv, död och uppståndelse. Jesus visste att vi inte kan hålla sams. Inte ens i relation till honom som är allas vår Herre.
Därför uppmanade Jesus oss: "När du är på väg till domstolen med din motpart, så gör vad du kan för att bli förlikt med honom innan ni är framme." Alla våra olika tankar, våra olika åsikter och splittringarna oss emellan är ofrånkomliga. Därför behöver vi öva oss på att vara försonliga och förlika oss med varandras olikheter.
Vi behöver ha tålamod med varandra. Vi behöver ha sympati för och empati med andra och varandra. Vi behöver ha förståelse för våra olikheter. Annars finns alltid risken för att fler martyrer blir till. Vi behöver på riktigt se på andra och varandra med ögon fyllda av nåd och barmhärtighet. Alldeles särskilt när vi har olika åsikter.
Vittnesbördet om Jesus i sig kan och får aldrig begränsa tankens frihet för någon. Att vittna om Jesus kan och får inte begränsa eller tysta andras tankar om eller beskrivningar av verkligheten. Den kristna kyrkans Evangelium förkunnar frihet åt de fångna och befrielse för de betryckta. Vittnesbördet om Jesus är till människans och mänsklighetens frälsning – till den av Guds nåd givna befrielsen och friheten som tillkommer alla människor. Allt och alla som tycker sig ha rätt att begränsa andra människors frihet är den kristna trons motståndare. Därom vittnar Stefanos tillsammans med historiens och kyrkans alla martyrer.
Vi kan hedra martyrernas minne genom att fortsätta att vittna om Jesus för världen. Genom att följa den kristna trons och kyrkans kallelse att vara vittnen som envist fortsätter att berätta för världen om Jesus. Tillsammans med Filippos ska vi förkunna Kristus för folket här, där vi bor. Det väcker alltid stor glädje i den stad där Kristus sant förkunnas. Ty, den kristna kyrkans vittnesbörd är aldrig mot någon eller mot något. Den kristna kyrkans och den kristna trons vittnesbörd är alltid för Jesus och alltid för en kristen människas absoluta frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar