Dag Sandahl skrev den 31/10 om vad som berättats om högtidlighållandet av reformationen 2016. Antje Jackelén kallade det Sandahl skrev för ”elakt skvaller” och Jakob Wirén anklagade Sandahl för rasism för att han ställde kritiska frågor om ärkebiskopen. Sandahl begärde ut korrespondensen mellan ärkebiskop Antje Jackelén och romersk-katolska kyrkans biskop Anders Arborelius inför reformationsjubiléet. Mycket var maskat. Men osämjan inför påvens mässa i samband med firandet av reformationsjubiléet bekräftades.
Det är okontroversiellt att påstå att sanningsenlighet är en dygd för en kristen. ”Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Johannes 8:32) Hederlighet och ärlighet räknas rimligen också in bland de dygder som kan anses vara en följd av en uppriktig kristen tro. ”Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.” (Matteus 5:37) Vår kyrkas ärkebiskop och hennes närmaste medarbetare var inte vare sig sanningsenliga, hederliga eller ärliga i relation till Dag Sandahl och det han skrev om reformationsjubiléet.
Om sanningen ska göra oss fria då fängslar lögnen rimligen i motsvarande grad. Debaclet före reformationsjubiléet och försöken att dölja oenigheten får det att framstå som att Antje Jackelén är fängslad i ett nät av lögner som hon själv och hennes stab försöker dölja med ännu fler lögner. ”Elakt skvaller” kallade ärkebiskopen Sandahls kritik som trots maskning visade sig vara sanningsenlig. Det är ingen avundsvärd position att befinna sig i ett lögnens fängelse och samtidigt vara omgiven av medarbetare som väver självbedrägeriets lögner tätare istället för att med öppenhet och ärlighet värna om omgivningens förtroende.
När det gäller maskningen av korrespondensen mellan Jackelén och Arborelius kan man fråga sig hur det står till om vår kyrkas ärkebiskop uttrycker sig på ett sätt som inte tål dagens ljus när hon för dialog med en annan samfundsledare inför ett gemensamt firande. Är det kanske mest Antje Jackeléns dåliga omdöme som är gömt under maskningens svärta?
Vad säger det om vår kyrka att ärkebiskopen försöker att dölja sina tillkortakommanden genom att kalla sökandet efter sanningen för ”elakt skvaller"? Vad säger det om ärkebiskopen och hennes stab när Jackeléns närmaste medarbetare bär falsk vittnesbörd och framför grundlösa anklagelser om rasism mot den som ställer kritiska frågor? Någon behöver påminna Jackelén och Wirén om det åttonde budet: Du skall inte bära falsk vittnesbörd mot din nästa. ”Detta bud syftar först och främst på att var och en ska hjälpa sin nästa att få rätt, och inte tillåta att hans sak förhindras eller förvrängs. […] Falsk vittnesbörd omfattar således allt som inte kan styrkas på ett riktigt sätt. Det som inte kan bevisas ska ingen nämna eller påstå vara sanning.” (ur Martin Luthers stora katekes)
Förstår inte Antje att hon med maktfullkomlighet, stingslighet och ohederlighet skadar det anseende som vår kyrkas ärkebiskop behöver ha? Förstår inte Jakob Wirén att det raserar förtroendet för ärkebiskopen när han, som hennes närmaste medarbetare, kastar falska anklagelser om rasism på de i kyrkans folk som söker sanningsenlig klarhet om sakernas tillstånd? Förstår inte Jackelén, Wirén och alla andra i ärkebiskopens närhet att hela den här cirkusen eroderar och förstör förtroendet för kyrkans ledning både inom och utanför Svenska kyrkans organisation? Förstår inte vår ärkebiskop att hon ska vara en kyrkans tjänare och herde? Att hon inte kan, får eller ska agera som om hon vore en kyrkans herre?
Hela den här sorgliga historien gör att man som vanlig församlingspräst blir uppgiven. Vår kyrka är så bra på så många olika sätt. Oräkneliga medarbetare gör ett fantastiskt jobb i kyrkans församlingar. Vi kämpar på med den kristna kyrkans ärende och vittnar om Jesus på olika sätt med det vi säger och gör. Vi möter, hjälper, tröstar, bistår och förkunnar Guds rike för kyrkans folk varje dag. Mitt i allt det fina, bra, uppbyggliga, autentiska och uppriktiga arbete som pågår så dyker ärkebiskopen och hennes medarbetare upp och gör något dumt som sänker förtroendet för kyrkan. Jag är så hopplöst trött på att de som ska leda vår kyrka gång på gång förstör för oss andra med sin tröttsamma självupptagenhet och oförmåga.
Det bästa och mest konstruktiva som Antje Jackelén och hennes närmaste medarbetare kan göra för Svenska kyrkan är att från och med idag och fram till pensionsdagen göra så lite som möjligt, helst ingenting.
- Se upp inför helgen! (Sandahl, 31/10).
- Elakt skvaller? (Sandahl, 3/11).
- #569. Kyrkosyn, påhitt och rasism… (5/11).
- Matsch – Schmutz (Sandahl, 5/11).
- Mer Schmutz? (Sandahl, 5/11).
- Antje i stallet och på travbanan (Sandahl, 6/11).
- #570. Ickesvar… (7/11).
- Peterson och Pettersson (Sandahl, 8/11).
- Antje flyger i luften (Sandahl, 13/11).
- Hemliga handlingar (Sandahl, 19/11).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar