#569. Kyrkosyn, påhitt och rasism…

Upprinnelsen till det här är Antje Jackeléns respons på vad Dag Sandahl skrev den 31 oktober med anledning av högtidlighållandet av Lutherska världsförbundets och den romersk katolska kyrkans överenskommelse 2016. Jackelén menade att Sandahl for med osanning.

Dag Sandahl svarade på Twitter att det som är sant i Rom idag inte var sant i Stockholms katolska stift då och menade att det som föregick händelsen och resultatet av den därefter följande kyrkodiplomatin inte är samma sak. Ärkebiskopen drog då slutsatsen att Sandahl med det byggde resonemanget på elakt skvaller snarare än på seriös information.

Dag Sandahl gick i svaromål med ett inlägg på Dagsländor den 3 november. Han belyste egenheten att säga en sak, göra något annat och i efterhand berätta något tredje. Som om det inte finns ögon som såg vad som gjordes och öron som hörde vad som sades före och när alltihop hände. Antje Jackelén och kretsen omkring henne verkar glömma att vi som existerar samtidigt också ser och hör vad som händer omkring oss. Andra var också där. Det enda som egentligen illustreras av Signum-intervjun är att Påvens och Vatikanens storsinthet och vilja att verka för Kyrkans enhet är större än småsintheten och oförmågan att verka för Svenska kyrkans enhet som emanerar från vår ärkebiskop och kretsen omkring henne.

Dag ifrågasatte vidare Antjes väg in i och genom Svenska kyrkan samt ställde frågor om ärkebiskopens make Heinz Jackelens historia. Med det kunde den diskussionen ha lagts till handlingarna och varit ur världen. Men så blev det inte.

Jakob Wirén är ”teologisk sekreterare” åt ärkebiskop Antje Jackeléns. Trots tjänstetitel med oklart innehåll är Wirén ärkebiskopens närmaste medarbetare. Jakob kommenterade det faktum att jag länkade till Sandahls text på Twitter. Man förstår att Dag Sandahls text tryckte på ömma punkter när ärkebiskopens närmaste man kände sig nödd och tvungen att ta till orda om saken på Twitter vid kvart över nio en söndagkväll. 

Jakob säger sig gärna se en ”konstruktiv och kritisk kyrkodebatt” och skriver samtidigt att det Dag Sandahl skrev framstår som ”en sörja av undermålig kyrkosyn, påhitt och kanske rentav rasism.” Det var kanske inte det mest konstruktiva sättet att bemöta Sandahl men det är talande för – och ett illustrerande exempel på – hur Antje Jackelén och hennes stab betraktar och bemöter kyrkans kritiska röster. Antje sade det kanske bäst själv i Pingstdagens predikan 2018. Det framgick då med all önskvärd tydlighet att ärkebiskopen betraktar oss andra, vi som kämpar på i kyrkans församlingar och som ur den erfarenheten vill att våra röster ska tas på allvar, som "trumpna tornbyggande och babblande dvärgar." Att Jakob Wirén nu bemöter Dag Sandahl på samma sätt borde inte förvåna någon. Det är så det blir när de kyrkliga karriäristerna blickar ut från sina elfenbenstorn och ser ner på de av oss som plöjer, sår och skördar i församlingarnas mylla. Vi betraktas av den kyrkliga överheten som mindre vetande och mindre förstående.

Men låt mig, i motsats till hur Jakob Wirén agerar, ta det han skrev på allvar och ställa några frågor om det i hopp om konstruktiva och kritiska nyanseringar från hans sida. Han började med en fråga och därefter följde tre påståenden om Dag Sandahls text.

”Vad vill du ha sagt med att dela denna text?” frågade Jakob mig inledningsvis. Hur gör den disputerade akademikern Jakob Wirén om han till exempel läser en bok med ståndpunkter han inte håller med om? Kontaktar han biblioteket varifrån han lånat boken och frågar ”vad vill ni ha sagt med att låna ut denna bok?” Eller gör han lite intellektuellt fotarbete och formulerar motargument riktade mot den text han inte håller med om och låter publicera dem? I det här fallet gör han det förstnämnda. Att på så sätt försöka skam- och skuldbelägga den som uppmärksammar något som man inte håller med om leder förstås ingenstans. Men det säger något om det intellektuella tillstånd som råder i kretsen närmast vår kyrkas ärkebiskop. Att tysta ner kritiska röster är viktigare än att bemöta i sakfrågorna.

Mitt svar till Jakob är ganska enkelt – jag delade Dag Sandahls text därför att han där ställer relevanta och angelägna frågor om vår kyrkas ärkebiskop och därigenom gör en ansats till att försöka värna om vår Svenska kyrkans väl och ve. Det kanske inte Jakob håller med om, men i så fall behöver han bemöta Dag Sandahl som har skrivit texten istället för att försöka skam- och skuldbelägga mig som uppmärksammade Sandahls text. Elementärt för de flesta. Wirén påstår sedan att Sandahls text är ”en sörja av undermålig kyrkosyn, påhitt och kanske rentav rasism.” Låt oss ta några funderingar om de tre påståendena i ordning.

Vari, menar Wirén, ligger den undermåliga kyrkosynen? Här behövs precisering. Handlar det om Sandahls resonemang om kyrkodiplomatin som växte fram efter den där katolska utomhusmässan i Malmö 2016? Åsyftas resonemanget om Antjes väg in i och karriär i Svenska kyrkan? Vad i det, i så fall, utgör den undermåliga kyrkosynen? Är det avsnittet som är kritiskt till att någon som de facto saknar förankring i Svenska kyrkans liv, tro och teologi gör kyrklig karriär och tilldelas kyrkans högst ställda läroämbete på något som kan uppfattas som tveksamma grunder? Avser Wirén någon form av teologisk eller ecklesiologisk undermålighet i Sandahls resonemang? I så fall, i vad och på vilket sätt?

Vad, i det som Sandahl skrev, menar Wirén är påhitt? Wirén behöver vara konkret. Vad exakt är det som är påhittat? Är det beskrivningen av vad som föregick och kyrkodiplomatin som följde efter den katolska mässan i Malmö 2016? Gäller talet om påhitt avsnittet om Antjes karriär uppåt i Svenska kyrkan? Var det inte i stora drag så det gick till? Har hennes väg genom och uppåt i kyrkan gått till på annat sätt? Hur har hennes väg i så fall sett ut? Det borde vara ganska enkelt för Jakob att berätta hur den verkligheten i så fall skiljer sig från Sandahls ”påhitt.” Gäller påståendet om påhitt avsnittet om den Jackelénska familjens historia i relation till Tredje riket? Gäller det frågorna om ärkebiskopens make Heinz Jackelens historia? Vad i allt det där menar Wirén vara påhitt? Har Jakob tillgång till information som belyser verkligheten på annat sätt? Det skulle förstås vara mycket välkommet om sakernas tillstånd kunde läggas upp på bordet i ett sanningens ljus i så fall.

Därefter trampar Jakob Wirén i klaveret med storstövlarna när han menar att det Dag Sandahl skrev och det jag länkade till var ”kanske rentav rasism.” Här avslöjar Jakob Wirén ett tankemönster som är allt annat än smickrande för honom själv och för Antje Jackelén. ”Om inget annat funkar så kan vi alltid anklaga våra vedersakare för rasism.” Att anklaga någon för att vara rasist är allvarligt, ty faktisk rasism är en destruktiv farsot som skadar människor och samhällen. Att som Jakob Wirén gör, att kalla något för rasism för att få tyst på åsiktsmotståndare genom stigmatisering, är djupt ansvarslöst. Men det belyser den anda som råder runt Antje Jackelén – de trumpna tornbyggande och babblande dvärgarna ute i kyrkans församlingar ska tystas ner med alla till buds stående medel. Till och med genom att grundlöst stämpla epitetet ”rasist” på den vars uppfattning de inte tycker om.

Om Wirén faktiskt menar det han skriver – att det Dag Sandahl skrev är rasism i betydelsen ett uttryck för en ”åskådning som är baserad på föreställningar om att vissa raser är överlägsna andra” (SAOB) – då har han ett digert arbete framför sig med att belägga det på ett vederhäftigt och sakligt korrekt sätt. Det enda alternativet är att Jakob Wirén snarast ber Dag Sandahl om ursäkt för insinuationen om rasism. I annat fall är hans påstående ännu ett i raden av exempel på hur Antje Jackelén och hennes stab tycker sig stå över alla andra i Svenska kyrkan och att de tar sig rätten att med alla medel få tyst på den som uttrycker en för Antje obekväm uppfattning eller ställer frågor om hur ärkebiskopen sköter sitt uppdrag.

Så, Jakob, om du läser det här. Jag ser fram emot att du utvecklar dina tankar om undermålig kyrkosyn, påhitt och rasism i relation till Dag Sandahls text. Om du avstår från det då kan vi väl inget annat göra än att ta ditt twittrande som ett uttryck för ett djupt osympatisk försök till maktutövning med syfte att tysta ner en av kyrkans kritiska röster. Sådant som överhetens och maktens män och kvinnor ägnar sig åt i totalitära diktaturer.