#570. Ickesvar…

Hej, Jag undrade varför du delar detta. Du svarar med att likna dig själv vid ett bibliotek som lånar ut böcker utan att ta något ansvar för dess innehåll. Intressant bild. Men samtidigt skriver du att ditt ärende är att ställa frågor för Svenska kyrkans bästa. Nåväl, gärna kritiska frågor och debatt om sakfrågor, men att ge sig på ärkebiskopens familj och spekulera och misskreditera på grund av utländsk bakgrund är något helt annat. Uppfattningen att den som inte är född in i Svenska kyrkan inte kan bli en riktig lutheran, även om personen i fråga är medlem i en luthersk kyrka, prästvigd i samma kyrka, sedan vigd till biskop och så vidare är, snällt uttryckt, teologiskt felaktig… Medlemskap och tillhörighet baseras varken på etnicitet eller ens föräldrars samfundstillhörighet. Trots detta betraktas ärkebiskopens man, präst i Svenska kyrkan sedan 1979, som "reformert ner i hårsäckarna”… Ärkebiskopen, präst i Svenska kyrkan i 40 år, men "Självklart är hon inte svenskkyrklig". Den här uppfattningen, att deras tyska ursprung inte gör dem till äkta svenskkyrkliga är direkt obehaglig, tycker jag. Detta sker dessutom i ett sammanhang av ett återkommande misstänkliggörande av ärkebiskopens tyska bakgrund, inklusive insinuation om samröre med DDR-spioner och nazist-anspelningar (ibland samtidigt!), som Sandahl ägnat sig åt under många år… (texterna finns kvar för den som vill läsa). Budskapet verkar mynna ut i att hon inte är riktig svensk, inte riktig lutheran, inte riktigt svenskkyrklig. Förvånad över att någon som vill debattera kyrkliga ting sprider detta. (Jakob Wirén på Twitter 5/11)

Dag Sandahl vederlade Jakob Wiréns ovanstående svar till mig med robust tydlighet i inlägget Mer Schmutz?. Även om det inte finns mycket mer än små smulor kvar av Wiréns twittersvar efter det så vill jag ändå respondera på det han skrev. Eftersom det var ett svar till mig och ett svar på mina frågor om belägg för hans tre påståenden om att Sandahls text Elakt skvaller? innehöll en sörja av undermålig kyrkosyn, påhitt och kanske rentav rasism.

Det må vara Jakob Wirén förlåtet att han missförstod liknelsen i min text. Men det är svårare att ha fördragsamhet med att han inte ens försöker att belägga sina påståenden. Wirén producerade ett ickesvar och hans tre påståenden om Sandahls text är fortsatt grundlösa.

När det gäller påståendet om Sandahls undermåliga kyrkosyn kan jag inte se att Wirén ger några belägg alls. Det enda som kan urskiljas är obefintliga argument som utgår från en odefinierad ecklesiologi som i sin tur skapar en Luthersk kyrka som är helt konturlös och icke-identifierbar. Wirén utgår från ingenting för att peka på en Luthersk kyrka som kan vara vad som helst och som därmed är ingenting alls. Hur det på något sätt skulle fungera som argument mot en av Sandahl formulerad ”undermålig kyrkosyn” är svårt intill omöjligt att se.

När det gäller Wiréns påhitt om Sandahls påhitt så finns det inte heller några belägg i Wiréns svar. Såvitt jag kan se har Jakob inte vederlagt det han menade var påhitt. Han erbjuder inga belägg för och presenterar inga evidens för sitt påstående att det Sandahl har skrivit är påhitt och därför osant. Den enda som har hittat på saker verkar vara Jakob Wirén själv.

Men mest allvarligt, och det här är på riktigt allvarligt, är att Jakob Wirén framför en grundlös anklagelse om rasism mot Dag Sandahl. Wirén har i sitt svar inte – i någon meningsfull betydelse av ordet rasism – på något sätt belagt sitt påstående om att det Sandahl skrev är rasism. Jakob tycker att det är ”obehagligt” att Jackeléns tyska ursprung tas upp. Men frågorna om Jackeléns ursprung har förstås ingenting med rasism att göra – om inte ordet ”rasism” helt och hållet ska tömmas på allt sitt historiska och semantiska innehåll och istället vara godtyckligt kopplat till vad Jakob Wirén för dagen tycker och känner om olika saker.

Det är inte möjligt att dra någon annan slutsats än att Jakob Wirén – märk väl, ärkebiskopen närmaste man – använde ordet rasism för att på grövsta möjliga sätt försöka misskreditera och smutskasta Dag Sandahl, vars uppfattningar han inte delar och vars frågor han inte uppskattar. En medveten enfald med avsikten att skam- och skuldbelägga Dag Sandahl och var och en som delar hans text. Sällan har den, i lögnens väsen marinerade, intellektuella rötan som frodas i kretsen omkring ärkebiskopen illustrerats så tydligt.

Om Jakob Wirén har någon som helst heder i kroppen då ber han skyndsamt Dag Sandahl om ursäkt och förlåtelse för den fullständigt skandalösa anklagelsen om rasism. I annat fall är det inte längre möjligt att ta Jakob Wirén på allvar som en seriös samtalspartner i kyrkliga sammanhang. Dessutom, Wiréns fullständigt oacceptabla oskick och grundlösa anklagelse om rasism spiller över på ärkebiskopen själv. Ty, Antje Jackelén har förstås ett stort ansvar för den anda som fostras bland och som emanerar från hennes närmaste medarbetare.

PS. Att röster nu låter sig höras som vittnar om att Antje Jackelén "ljuger som en häst travar" i relation till det ekumeniska mötet och den katolska mässan i Lund 2016 gör förstås den här soppan ändå lite mer pikant. Läs mer om det här: Antje i stallet och på travbanan.