”Sedan vände han sig till lärjungarna och sade enbart till dem: ’Saliga de ögon som ser vad ni ser. Jag säger er: många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det.’ En laglärd som ville sätta honom på prov reste sig och sade: ’Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?’ Jesus sade: ’Vad står det i lagen? Hur lyder orden?’ Han svarade: ’Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.’ Jesus sade: ’Det är rätt. Gör det, så får du leva.’ För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: ’Och vem är min nästa?’ På den frågan svarade Jesus: ’En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi. Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ”Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen.” Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?’ Han svarade: ’Den som visade honom barmhärtighet.’ Då sade Jesus: ’Gå du och gör som han!’” (Lukas 10:23-27)
Den laglärde sätter ord på frågan som brinner i många av oss människor. ”Vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Tillsammans med hela mänskligheten och med varje människa står den laglärde inför frågan om livets förgänglighet. Vad händer när vi dör? Vad ska hända med mig när jag dör? Finns det något jag kan göra så att döden inte innebär livets slut för mig? Kan jag göra något för att vinna evigt liv?
Jesus hänvisar till lagen och den laglärde vet förstås vad det handlar om: ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Jesus säger att om du älskar Gud av hela ditt hjärta, med hela din själ, med hela din kraft, med hela ditt förstånd och din nästa som dig själv då får du leva även om du dör. Redan här förstår vi att vi kommer till korta. Vem av oss lever upp till till den kravlistan? Jag gör det inte. Jag försöker, men misslyckas ständigt på den ena punkten efter den andra.
Den laglärde försöker sig på en liten luring och frågar Jesus vem den där nästan som han ska älska kan tänkas vara. I bästa fall är ju min nästa någon som jag redan tycker om och det skulle onekligen göra saken lite lättare. Men så enkelt kommer varken den laglärde eller vi undan. Jesus berättar vad han menar med liknelsen om den barmhärtiga Samariern. Vi har hört den berättelsen många gånger och vi kan den väl. Hur ofta har vi inte hört om Samariern som trotsar sin tids konventioner och gränser och visar en lika storartad som beundransvärd grad av barmhärtighet mot en okänd främling? Den barmhärtige Samariern har blivit och är något av en arketyp för osjälviskhet, empati och barmhärtighet.
Men, vi missförstår berättelsen om den barmhärtige Samariern om vi gör den till en illustration om etik och moral som vi ska efterlikna. Vi sätter ofta upp Samariern som ett moraliskt och etiskt föredöme som vi ska försöka efterlikna för att vara goda kristna. Om vi bara hör det sista Jesus sade – ”Gå du och gör som han” – då kan vi få för oss att kristen tro i första hand handlar om en etik och moral som ingen egentligen kan leva upp till. För vem av oss – handen på hjärtat – kan i den här världen komma i närheten av att leva upp till Samarierns föredöme? Vem av oss har som Samariern plockat upp en slagen medmänniska, plåstrat om honom och bekostat den hjälp han behövde?
Samariern är ett ouppnåeligt ideal. Samariern finns i liknelsen för att påminna oss om att vi alltid kommer till korta. Liknelsens poäng är att ingen kan förtjäna sin egen frälsning. För, kom ihåg att den laglärdes fråga var ”vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svar är en berättelse om att visa barmhärtighet på ett sätt som varken den laglärde eller någon av oss egentligen kan kan leva upp till även om vi verkligen vill och försöker.
Att göra den barmhärtige Samariern till ett ideal som vi ska sträva efter men som ingen kan lyckas med skapar moralism. Ouppnåeliga ideal och moralism skapar bara tillkortakommanden och en aldrig sinande känsla av skuld. Poängen är att vi ska förstå att vi inte kan göra något för vinna evigt liv. Det vill säga – vi kan inget göra för åstadkomma vår egen frälsning. Det är vad lagen säger.
Det kanske inte är Samariern som är liknelsens egentliga huvudperson. Låt oss inte glömma den överfallne mannen. Liknelsen gestaltar den barmhärtighet som vi alla behöver eller kommer att behöva när livets rövare överfaller oss och slår oss till marken. Vi kommer alla, förr eller senare, att bli slagna till marken. Samariern gestaltar den barmhärtighet som vi inte förmår att ge oss själva eller varandra då. Den överfallna mannen är du, jag och alla andra människor när livets obarmhärtiga och hårda verklighet drabbar. Då behöver vi ett medlidande, en barmhärtighet och en omsorg som vi själva inte kan åstadkomma.
Den svåra frågan om det den dagen finns någon människa som åtminstone försöker att förbarma sig över oss, eller om de passerar förbi som prästen och leviten, blir hängande i luften. Det finns bara en som vi verkligen kan lita på när livet faller ihop. Det är Jesus själv, som likt Samariern oväntat kommer att stanna upp och visa oss en obegripligt stor barmhärtighet. Till och med när vi kliver över dödens tröskel. Vi kan inte göra något för att vinna evigt liv, det säger lagen. Men den kristna kyrkans evangelium säger att Jesus har vunnit det eviga livet åt oss, med döden på korset och med uppståndelsen från samma död.
Trots allt – i ljuset av Jesus uppståndelse från döden så finns det ett hopp och ett löfte som övervinner alla frågor och tvivel. Lagen säger att vi inget kan göra för att vinna evigt liv av egen kraft. Men, evangeliet berättar att det eviga livet redan är vunnet åt var och en och alla, ty Jesus är uppstånden från de döda och lever fortfarande alldeles på riktigt. Den radikalt annorlunda sanningen är den kristna kyrkans och den kristna trons epicentrum. Med den förändras allt. Döden innebär inte livets slut för någon.
”Saliga de ögon som ser vad ni ser.” Salig den som ser vad den kristna kyrkan ser. Salig den som tror vad den kristna kyrkan tror.
