25 december 2014

#278. Julens dag…

"Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ’Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.’ Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ’Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.’ När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ’Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.’ De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem." (Lukas 2:6–20)
Det oerhörda, obegripliga, otroliga och alldeles på riktigt fantastiska har hänt. I nattens mörker födde Maria en liten pojke. Havandeskapets förväntan har övergått till sann verklighet. Hon födde honom utomhus, det fanns ingen plats för dem inne någonstans. Och det fanns inget stall. Det berättas ingenstans om något stall. Det fanns ingen plats för dem inne och i närheten låg några herdar med sina djur. Någonstans födde Maria sin son under bar himmel med himlens stjärnor till vittnen. En krubba är en enkel anordning för utfodring av boskap. Hon lindade pojken och lade honom i en sådan därför att det var den tryggaste platsen hon kunde hitta. Men det fanns inget stall.

Det hände i tysthet. Maria födde som kvinnor alltid har gjort. Det skedde i diskret avskildhet. Men det var ingen vanlig födsel. Med och i den nyfödda lilla pojken som fick namnet Jesus så lät Gud sig själv bli till – här, hos och med oss vanliga människor. Guds uppenbarelse av sig själv är från den stunden högst konkret, påtaglig, verklig och alldeles sann. Guds egen ängel vittnade för herdarna om vad som hänt. Det fanns och det finns goda skäl att bli rädd av tanken på att Gud ger sig till känna. Men ängeln sade och ängeln säger: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.”
Det är ett glädjens glädjande budskap: att Gud själv en gång för alla har gett sig till känna för hela sin mänsklighet genom att låta sig födas till ett människobarn. Att Gud har låtit och låter sig uppenbaras mitt i människans och mänsklighetens konkreta verklighet som en någon som vi kan känna igen. Det finns en fantastisk glädje i denna uppenbarelsens sanning. En glädje som där och då bröt fram med en himmelsk här som prisade Gud: ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.” Det är en glädje som på riktigt fortsätter att bryta fram i tro, hopp och kärlek. En glädje som alldeles på riktigt förändrar allt för alla människor överallt.

Maria födde en liten pojke. Hon lindade honom och lade honom i en krubba. Han fick namnet Jesus. Herdarna kom och berättade om vad vad de har fått se och höra om den där lilla pojken. Maria tog allt de sade till sitt hjärta och begrundade det. Det var så inkarnationens och uppenbarelsens fantastiska mirakel fick sin början. Det fortsätter här och nu. Samma Jesus som Maria födde då är uppstånden från de döda nu och Jesus är i allra högsta grad helt och hållet levande. Det är ett glädjens glädjande budskap som är på riktigt och sant. Guds uppenbarelses mirakel började då och uppenbarelsens mirakel fortsätter här och nu. Det är något helt fantastiskt och det är alldeles  på riktigt.
Ängeln sade och ängeln säger: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.”

24 december 2014

#277. Julens afton…

"Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn." (Lukas 2:1–5)
Maria är havande. Med det kommande barnet bär Maria på en stor och alldeles fantastisk hemlighet. En hemlighet vars betydelse och mening så småningom ska uppenbaras för hela mänskligheten och för alla människor. När hemligheten som Maria bär på har avslöjats och uppenbarats så förändras allt. Hela tillvarons dåtid, nutid och framtid, människans och mänsklighetens hela livsbetingelser – allt kommer att förändras och ingenting kommer därefter att vara som förut.

Den lilla pojken som Maria alldeles snart ska föda kommer att vara en alldeles vanlig liten pojke – och ändå inte. Han kommer att få namnet Jesus och hans liv, hans död och hans mirakulösa uppståndelse från döden kommer att skaka om grundvalarna för mänsklighetens och för varje människas hela existens. En helt ny verklighet ska öppna sig och bli till när det visar sig att det är Gud själv som uppenbarar sig och ger sig till känna med och i den lilla pojken som snart ska födas.

Det är ju förstås alldeles för fantastiskt, för otroligt och för radikalt för att egentligen kunna vara sant. Och ändå är det just alldeles sant. Det är sant att Gud lät sig födas till en vanlig människa av en vanlig kvinna här i vår alldeles vanliga verklighet. Det är sant att Gud själv där och då visade oss och hela mänskligheten att den levande Gud som skapar livet kompromisslöst delar livets och levandets villkor tillsammans med hela sin skapelse. Så till den milda grad att Gud lät sig födas till världen i form av en skyddslös liten pojke. Gud lät sig själv bli till här i den ständigt blivande tiden, som är livets utrymme och vårt livs gränser. Det är sant att just den Gud som skapat och som skapar tillvarons livsvillkor har klivit in i och gett sig till känna för oss människor här i den tid som är vårt eget livsutrymme. Det är inget mindre än ett fantastiskt, otroligt och bedövande radikalt mirakel som är alldeles sant.

Allt det där och mer ändå ligger ännu i framtiden för Maria och för mänskligheten. Ännu är ingenting avslöjat. Ännu har ingenting hänt av allt det som ska komma att hända. Maria är än så länge en av historiens alla anonyma kvinnor som gör sig redo att gå igenom både fara och smärta för att föda nytt liv till världen. Världen som är så upptagen av sig själv. Där kejsare och kungar organiserar för att ta upp skatt. Här, mitt i den värld som är så upptagen av sig själv, bär Maria på den fantastiska hemligheten. Ännu vet ingen. Men snart är det dags. I kväll och i natt inleds det uppenbarelsens mirakel som en gång för alla ska förändra allt för alla människor. Och för varje människa.

Maria är havande. Dagen, kvällen och natten är fyllda av en stor förväntan.