19 juli 2015

#321. På flykt från kriget…

Kriget i Syrien och Irak är här nu. Högst konkret. Det kom hit nästan obemärkt. Som en diskret fripassagerare. Kriget släppte inte taget om människorna som flydde. Hatet, våldet, hoten och oförsonligheten lät sig inte lämnas kvar. Lät inte människorna slippa undan.

De flydde långt bort. Till det kalla Norden. Där sommaren är lika kall och rå som känslorna mellan människorna. Där människors värdighet betyder noll och intet i mediala stormar. Där man tror att ett mus-klick är ett ställningstagande. Där trygghetens ovärdeliga lyx är tagen för given. Där naiviteten inför krigets dödande verklighet är monumental. De flydde hit för att komma undan. Men kriget hann ikapp.

Krigets hat, våld, hot och oförsonlighet hittade ända hit och har visat sina grinande huggtänder. Här. Mitt ibland oss. Vi kämpar emot förstås. Inte mot krigets väsen, det är för svårt. Men mot insikten om att det faktiskt är sant. Att kriget är här nu.

Vi kan fortsätta att låtsas att det inte är så. Men det finns en grupp kristna på flykt som inte kan tänkas eller låtsas bort. Som flydde från sin tillflyktsort när krigets verklighet gav sig till känna. Här. Mitt i det till synes trygga Sverige. De kan nu sägas vara internflyktingar i Sverige. På flykt undan krigets hat, våld, hot och oförsonlighet. Igen.

12 juli 2015

#320. David har ordet…

”For numerous reasons (which i regret I cannot enumerate here), it is absolutely essential to theology that there is nothing arbitrary or accidental in the relation of the identity of Jesus of Nazareth to that of the eternal Logos. Jesus is not an avatar of the Logos, a mask the Son assumes in a transient or extrinsic fashion, or a part he plays in some grand cosmic charade. When God becomes man, this is the man he becomes — and there can be no other. That is why it is silly to ask the questions that bad theologians, or casual catechists, or well-meaning Sunday School teachers have sometimes felt moved to ask: whether the Son might have been incarnate as someone else — as a Viking, or a Nigerian, or a woman, or simply another first-century Jew. The Logos, when he divests himself of his divine glory, is this man; between this finite historical individual and the eternal and infinite Son of God there is no caesura. Jesus is not a manifestation of the Son, but the Son in his only true human form.”

  • Hart, David Bentley, 2007: The Angel at the Ford of Jabbok. I: In The Aftermath; Provocations and Laments. Eerdmans Publishing Co.: Grand Rapids. S. 168.