9 september 2018

#528. Femtonde söndagen efter Trefaldighet…

”Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”
(Matteus 6:31–34)
Jesus predikade för folkskarorna på ett berg. De skrev ned det han sade och man skulle senare minnas det som hans ”Bergspredikan.” Han talade om det fåfängliga i att samla skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Han talade om att ingen kan tjäna två herrar. Vi kan inte tjäna både Gud och mammon samtidigt. Därför, sade han, ska vi inte bekymra oss. Han berättade om hur vår himmelske Fader förser sin skapelse med föda och kläder. Vår Gud förser fåglarna med föda och klär gräsen med vackra blommor. Gud ger livet vad livet behöver för att leva. Och ingen av oss kan med sina bekymmer lägga till en enda aln till sin livslängd.

”Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta.” Jesus uppmanar inte till lättja och likgiltighet. Han säger inte ”bry er inte.” Han säger bekymra er inte. Vad krävs för att man inte ska bekymra sig? När bekymrar vi oss inte för vad vi ska äta, dricka eller ta på oss? 

När vi vet att vi ska få något att äta och dricka, när vi vet att vi har något att ta på oss, då bekymrar vi oss inte. Bekymmer för eller om saker och ting känner vi när vi inte vet hur det ska bli. Vi blir bekymrade när framtiden är okänd för oss och vi inte vet. Men vi ska lita på att vår himmelske Fader vet vad vi behöver och lita på att han ska förse oss med det. Det kanske är lättare sagt än gjort. Men att inte bekymra sig är inte detsamma som att sluta att arbeta för det som är gott. Förtröstan, tillit och tro innebär inte att man sitter sysslolös och väntar. Jesus säger inte att vi ska vara likgiltiga och passiva. Var och en ska ta sitt ansvar och arbeta vidare i förtröstan på, i tillit till och i tro på att vår himmelske Fader ger oss det vi behöver. Kanske får vi inte alltid det vi vill ha, men oftast får vi det vi behöver.

”Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” Sök först Guds rike, så skall ni få allt det andra också. Guds rike, vad är det och hur hittar vi dit? 

Den 26 juli 1914 predikade Karl Barth över Efesierbrevet i församlingen i Safenwil i södra Tyskland. Han uppehöll sig vid Ef 2:6: ”…och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus.” Europa stod på randen av det som skulle bli första världskriget. I ljuset av den tidens politiska turbulens och konflikter frågade han om platsen i himlen. Vad är Guds rike? Barth menade bestämt att ”himlen” – Guds rike – inte är någonting annat än den verklighet som vi lever i här och nu. Det här är Guds rike, inget annat. Guds rike är här, ingen annan stans. Guds rike är nu, ingen annan tid. 

Är det ens möjligt att betrakta den konfliktfyllda värld vi lever i som Guds rike, som ”himlen?” Barth menade att Paulus i sitt brev till Efesierna formulerar ett otvetydigt ”ja” som svar på den frågan. Vi lever våra liv, med allt de innehåller, mitt i Guds rike. Platsen i himlen som vi har fått genom Jesus är här och nu. Ingen annan plats. Ingen annan tid. Här och nu. Guds rike är mitt framför näsan på var och en av oss. Beslöjat bakom vardagens vardaglighet. Det händer att Gud avslöjar sig mitt i det som är. Men oftast är Guds rike närvarande som en upplevd frånvaro mitt i den vardagliga verkligheten. Guds rikes närvaro här, mitt i vardagen, det är trons kanske största mysterium. 

Barth avslutade sin predikan med frågan: Vad tror ni? Kan vi leva med tron på denna sol som lyser i världens skugga och dimma? Han uppmanade församlingen, som befann sig mitt i det tidiga nittonhundratalets storpolitiska konflikter: Ta med er frågan om Guds rike när ni läser nyheterna och talar med era grannar. Ställ frågorna – kan vi tillsammans tro att ondskan i världen inte har sista ordet? Kan vi istället lita på att vi alla, alldeles på riktigt, lever mitt i himlen – mitt i Guds rike – här och nu, trots allt? Kan vi tillsammans tro detta? Gud vet att den tron behövs även i våra dagar. 

Om vi vågar och kan tro att det miraklet är sant, att Guds rike är här och nu, att varje andetag vi tar tas mitt i den himmel som Jesus har berett åt oss och att vi varje dag delar livet med vår himmelske Fader, då är det möjligt att känna en uppriktig förtröstan på, en ärlig tillit till och fast tro på Guds löften i Kristus Jesus. Då är det faktiskt möjligt att med glatt hjärta och öppet sinne följa Jesu uppmaning: ”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

Tro och lita på att vår himmelske Fader har samtiden och framtiden i sin hand.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar