"Jesus svarade: “Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.” När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen. Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats? De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud.” (Johannes 12:35–43)
En vecka tidigare hade Jesus uppväckt Lasaros från de döda. Det väckte mycket uppmärksamhet och intresset för honom var stort när han kom till Jerusalem. Stora folkskaror mötte honom på med jubel och de hyllade honom som vore han en kung av något slag. Det väckte ont blod i de makthavande fariseerna att Jesus verkade ha folket med sig. Det fanns några greker där som ville få se den Jesus som de hade hört talas om. Ryktet om Jesus hade redan spridit sig utanför hans eget judiska sammanhang.
När Jesus hörde att grekerna ville få se honom då vände han uppmärksamheten från det som hade hänt till det som skulle hända. Det var allt annat än en världslig kungs kröning. Han började tala om sin egen kommande död. Han talade om vetekornet som faller i jorden och dör för att ge rik skörd. Han talade om att följa honom och om ett evigt liv. Han berättade om sin egen ångest och mitt i alltihop hördes en röst någonstans ifrån som bekräftade att Jesus är den han säger sig vara. Han talade om att den slutliga domen ska falla över jorden och jordens härskare. Att han ska dra alla de sina till sig när den dagen kommer. Han talade om att allt detta ska ske och det ska börja med att han ska dö.
Folket frågade honom: ”Vi har lärt oss i lagen att Messias stannar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vem är denne Människoson?” Jesus svarade då: “Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.”
Ett kryptiskt svar. Nästan lite av ett goddag yx-skaft svar. Han undvek det tydliga svaret och talade om sig själv som ljuset. Han talade om sig själv på ett sätt som påminner om Johannesevangeliets inledning: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” (Johannes 1:1–5)
“Ännu en kort tid är ljuset bland er” sade Jesus. Människornas ljus är livet. Det gäller oss här och nu på samma sätt som det gällde de som Jesus talade till där och då. Ännu en tid är livets ljus bland oss och med oss. Ännu en tid lever vi tillsammans. Vi existerar här och nu. Vi ser och hör varandra. Vi lever ännu en kort tid i ljuset som är livet självt.
Jesus sade: ”Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er.” Lev livet medan ni har det. Vandra genom livet i ljuset av livets källa. Det levande livet blir till i varje stund av det skapande Ordet. Varje blivande ögonblick blir till i och av Ordets skapelseakt. Ordet skapar allt liv som är med ett ständigt pågående ohörbart ”bli till.” Så, lev!
Vi ska inte låta mörkret övervinna oss. Ty, ”den som vandrar i mörkret vet inte vart han går.” Ljuset är livets existens. Mörkret är ljusets motsats, icke-existens. Mörkret övervinner oss om det inte finns en någon som skapar livet. Om det inte finns någon som skapar och upprätthåller livets levande trots allt och mot alla odds, då återstår bara icke-existensen när livet som vi känner det upphör. Då är vi på väg mot ingenstans och vet inte vart vi går.
”Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.” Ordet är Gud Faderns skapande väsen. När Gud Fadern är den han är då skapas människornas ljus och liv av hans eget väsen. För att visa människorna att det levande livet i sig är förbundet mellan Gud och människan sände Fadern Sonen in i ljuset, som är människornas livselement. Sonen, Människosonen, Jesus är en manifestation av det levande och livgivande Ordet som emanerar ur Gud Faderns innersta väsen och skapar livet i sig, ljuset som vi lever i. ”Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.” Tro på livet. Tro på livets skapare. Tro att livet lever evigt med och genom Jesus. Mot alla odds. Trots allt.
”När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen.” Han smet undan helt enkelt, och försvann in i folkvimlet. Allt Jesus gjorde var inte spektakulärt eller ”övernaturligt.”
”Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats?” Jesaja kämpade på sin tid med att få folket och makthavarna att lyssna på och lita på Guds löften. Vem trodde då på det de fick höra i berättelserna om att Gud befriade sitt folk från fångenskap och förtryck? Vem litade då på att Gud skulle ta hand om sitt folk? Vem av dem mindes då att Herren hade uppenbarat sin makt för folket och med förbundet lovat att fortsätta att stå på deras sida?
Berättelserna om Jesaja vittnar om att de som lyssnade och litade på det Jesaja sade var få, om ens några. På samma sätt var det när Jesus gav löften om att han skulle befria de fångna, ta hand om sitt folk och fortsätta att ta hand om var och en i livet och i döden. Då var det få som lyssnade och trodde. Ungefär som det är hos oss, här och nu. De som lyssnar, tror och litar på Guds löften har alltid varit få.
”De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade.” Guds majestät är bländande och förblindande. Gud Faderns väsen är så fantastiskt att det ibland är svårt att ta till sig att Gud faktiskt finns här hos oss och med oss. Ofta har vi svårt att ta till oss sådant vi inte kan se med våra egna ögon. Det kan vara svårt att vända om från att inte tro till att tro på denna någon som inte är synlig på samma sätt som annat är synligt. Jesaja förstod det, ty han hade skådat Guds härlighet och förstod hur svårt det kunde vara att tro för den som inte hade sett. Jesus förstod och förstår också att det ibland är svårt att tro på Gud Fadern utan att få se honom med egna ögon.
”Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan.” Att sitta i rådet är att ha anseende och inflytande. Att ”vara någon.” Fariseerna är åsiktspoliserna som talar om för andra vad de får och inte får tänka, tycka och säga. De har alltid funnits och kanske är de fler nu än någonsin. Åsiktskorridorens väktare som kastar misstänkliggörande invektiv på den som tänker, tycker eller säger annorlunda. Nåde den som ställer sig upp och säger ”jag är kristen, jag tror att Jesus lever och jag tror att Jesus är världens och människornas frälsare.” Det råder ingen brist på illasinnade fariseer som gärna exkommunicerar den som är kristen och vittnar om det. Det kan kosta på att vara kristen. Runt om världen pliktar kristna med sina liv i detta nu, för att de lever i och vittnar om sin kristna tro.
”De älskade äran från människor högre än äran från Gud.” De orden faller tungt på oss alla. Vem av oss brottas inte med den frågan? Vem av oss tvekar inte inför risken att förlora platsen i den mellanmänskliga gemenskapen för något så abstrakt som äran från Gud? Äran från denna någon som inte är synlig på samma sätt som annat är synligt? Men det är en risk som inte kan förhandlas bort. Evangeliets sanning om vem Jesus är, om vad han har gjort med sin död och uppståndelse och om vad det innebär för världen och människorna är en fantastisk och radikalt annorlunda sanning som inte är förhandlingsbar. Jesus sade: ”Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.” Den kristna trons uppgift är att vittna om att det Jesus sade är sant.
