”Jesus sade: ’På den dagen skall många säga till mig: ”Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?” Då skall jag säga dem som det är: ”Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!” Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.’ När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.” (Matteus 7:22-29)
Jesus möter oss med ord ur sin Bergspredikan.
”Döm inte så blir ni inte dömda. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?” sade han när han mot slutet av sin predikan uppmanade sin följare att besinna sitt etiska och moraliska ansvar i relation till andra människor. ”Be så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så ska dörren öppnas” sade han när han uppmanade sina följare att värna sin relation till Gud och vara enträgna bedjare med tillit och förtröstan. "Gå in genom den trånga porten. Den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den” sade han och uppmanade folket att inte följa med strömmen för att passa in i mängden. Att istället vara självständiga, ansvarsfulla och gå längs de vägar som leder till rättfärdigheten.
”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar” sade han och varnade för falska profeter som utnyttjar människor för egen vinning. ”På deras frukt skall ni alltså känna igen dem. Inte alla som säger ‘Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’” Jesus är sådär kärv som bara Jesus kan vara när han faktiskt förväntar sig något av oss.
Jesus förväntar sig att vi ska ta ansvar för våra mellanmänskliga relationer genom att inte döma andra och varandra. Han förväntar sig att vi ska ta ansvar för vårt böneliv och vår relation till Gud Fadern. Han förväntar sig att vi ska ta ett etiskt och moraliskt ansvar för oss själva och våra handlingar. Och Jesus förväntar sig att vi ska ta ansvar och se skillnad på den som talar sant om Gud och den som utnyttjar människors innersta längtan för egen vinning. Jesus är tydlig med att vi har ett ansvar för hur vi lever våra liv och för vad vi gör. Samtidigt som vår förmåga eller oförmåga att ta det där ansvaret inte spelar någon egentlig roll för för frälsningen som sådan. Vi har ansvar för våra mellanmänskliga relationer men vi saknar förmåga att påverka vår frälsning. Den som tror att det är vår egen förmåga att profetera, driva ut demoner och göra underverk som åstadkommer den frälsning som Jesus talar och vittnar om betraktas som en ondskan hantlangare.
”Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund” sade Jesus och uppmanade folket att bygga den kristna trons hus på bergrunden som är Guds kärlek, nåd och barmhärtighet. Den kristna trons bergrund är tilliten till och förtröstan på att det är Gud Fadern som med Andens kraft i Sonen frälser oss och alla människor, inte vår egen förmåga att åstadkomma stordåd. ”Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund.” Om den kristna trons hus står fast i tilliten till och förtröstan på att det är Gud Fadern allena som råder över liv och död och som befriar oss från dödens intighet, inte vår egen förmåga, då står tron stadig även när det stormar i tillvaron.
”Den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand” sade han sedan. Att trots Jesus ord bygga vår kristna tro på uppfattningen om att det är vår egen förmåga att profetera, driva ut demoner och göra underverk som frälser oss det är att bygga tron på lösan sand. ”Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.” Vår egen förmåga i relation till Guds frälsning och befrielsen från dödens intighet är noll och intet. Det trons hus som är byggt på uppfattningen att vi själva på något sätt förmår att åstadkomma vår egen frälsning rasar ihop i mötet med den krassa verkligheten och livets förgänglighet.
”När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.” Jesus förkunnelse skiljde sig radikalt från de skriftlärdas undervisning, som till stor del lade ansvaret för människans frälsning på människornas egen förmåga att leva efter regler och påbud. Jesus undervisade om att det är Gud som är Gud och att det är Gud Faderns makt allena som frälser människor och befriar människan från döden. Överväldigande tankar för den som länge blivit tillsagd att åstadkomma sin egen frälsning och verkligen försökt utan någon förvissning om att det lyckats.
När han hade sagt det han sade bröt han upp från platsen på berget. På vägen därifrån mötte han en spetälsk man som bad om hjälp. Jesus botade mirakulöst den spetälske mannen och sade till honom: ”Säg det inte till någon, men gå och visa upp dig för prästen och ge det offer som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.” Med miraklet och den spetälskes tillfrisknande manifesterade Jesus hela poängen med vad han hade sagt. Den spetälske mannen saknade förmåga att hela och bota sig själv men bad Jesus om hjälp. Jesus befriade mannen från mödan och plågan utan att mannen behövde göra något för att förtjäna det. Jesus gestaltade och visade folket där och då och oss här och nu att det är Gud Fadern som med Jesus i Andens kraft frälser och befriar människor oavsett människans egen förmåga.
Vi behöver göra vad vi kan för att vara ansvarsfulla kristna. Vi behöver ta ansvar för våra mellanmänskliga relationer. Vi behöver ta ansvar för för vårt böneliv och för vår relation till Gud. Vi behöver ta ett etiskt och moraliskt ansvar för oss själva och för våra handlingar. Vi behöver lära oss att se se skillnad på vem som talar sant om Gud och inte. Allt i tillit till att vi inte kan eller behöver försöka att frambringa vår egen eller andras frälsning. Allt i tro på att Gud Fadern med Sonens gärning i Andens kraft redan har åstadkommit allas vår befrielse från dödens intighet. Allt i glädjefylld förtröstan på att vi, tillsammans med alla andra människor, ständigt är omslutna och burna av Guds oändliga kärlek, nåd och barmhärtighet. Varje dag, hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar