”De var nu på väg upp mot Jerusalem, och Jesus gick först. De var fyllda av bävan, och de andra som följde med var rädda. Då samlade han de tolv och talade om för dem vad som skulle hända med honom: ’Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå.’ Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: ’Mästare, vi vill be dig om en sak.’ — ’Vad vill ni att jag skall göra för er?’ frågade han. De svarade: ’Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster.’ Jesus sade: ’Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?’ De svarade: ’Ja, det kan vi.’ Jesus sade: ’Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill.’ När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. Jesus kallade till sig dem och sade: ’Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.’” (Markus 10:32–45)
Jesus lär oss tre viktiga saker idag. Han lär oss något viktigt om den kristna trons verklighet. Han lär oss något viktigt om människans självupptagenhet. Han lär oss något viktigt om den autentiska kristna trons vittnesbörd.
Det första Jesus lär oss är att den kristna trons verklighet är fysisk och konkret. När Jesus berättar om vad som ska hända med honom så talar han inte om någon abstrakt idé eller intellektuellt konstruerad föreställning. Jesus själv – som den fysiska och konkreta person han är – ska utlämnas, dömas, hånas, bespottas, pryglas och dödas. Det är så fysiskt, konkret och kroppsligt som det kan bli. Han är lika fysiskt och konkret närvarande där och då som du, jag och vi är konkret närvarande här och nu. Det som händer Jesus är lika konkret och lika mycket på riktigt som det som händer oss.
Jesus säger att han ska uppstå från döden. Han menar det fysiskt, konkret och kroppsligt. Jesus säger inte att uppståndelsen ska bli någon form av intellektuell föreställning eller en abstrakt idé som ska ”tolkas” och förstås som något annat än hans egen konkreta övergång från en dödens intighet tillbaka till livet. Han säger att han själv, som den fysiskt existerande person han är, ska uppstå från döden och han menar vad han säger. Han menar inget annat. Han menar ingen annan form av uppståndelse än hans egen kroppsliga uppståndelse från döden. Jesus uppståndelse är lika kroppslig och konkret som hans död på korset.
Den kristna trons substantiella innehåll är de konkreta och kroppsligt förankrade händelserna som är Jesus liv, gärning, död och uppståndelse. Så konkret, påtaglig och på riktigt är den kristna trons verklighet. Det kristna trons innehåll är inte intellektuella tankekonstruktioner eller abstrakta idéer.
Det andra Jesus lär oss handlar om människans självupptagenhet. När Jakob och Johannes Sebedaios hör Jesus berätta om sin kommande död och uppståndelse då tänker de på sig själva och på de eventuella fördelar som de kanske kan tillförskansa sig i relation till sin egen salighet. Ingenstans är människans och människors högmod och hybris tydligare uttryckt än i Sebedaios-brödernas svar på Jesus fråga om de kan dricka den bägare som Jesus ska dricka och döpas med det dop som Jesus ska döpas med. ”Ja, det kan vi.”
De trodde verkligen att de var kapabla att bekymmersfritt lida det lidande och uthärda den plåga som Jesus korsfästelse och död skulle innebära. De var övertygade om att de av egen kraft och förmåga skulle kunna råda över livets lidande och döden som Gud själv. Jesus försäkrade dem att de skulle få lida det lidande som han skulle lida. Prygel och ond bråd död. Men hur uppståndelsens liv och verklighet ska komma att gestalta sig, det är förbehållet någon annan att besluta om.
Sanningen är ju den att sant lidande och verklig död är något obegripligt och outhärdligt. Ingen levande människa kan ens föreställa sig sin egen död. Det mänskliga förnuftet kan inte kliva utanför sig självt och föreställa sig sin egen icke-existens. Vad mera är, ingen människa förmår att uppväcka sig själv ur dödens intighet. Hur gärna vi än vill tro att vi kan kontrollera livet och döden så är alltihop långt utanför vår egen kontroll. Människans hybris och människors självupptagenhet räcker bara fram till det bråddjup som är döden. Därefter ligger allting i Jesus barmhärtiga händer.
Det tredje Jesus lär oss är att den autentiska kristna trons vittnesbörd börjar och slutar med insikten om att vi människor inte förmår att åstadkomma någonting av det som tron vittnar om. Den kristna trons löften är för oss människor omöjliga att infria eller uppfylla. Kristen tro ger inte en kristen något att komma med. Ingen förmåga eller makt som man kan göra några anspråk med. Kristen tro gör ingen människa stor, stark och mäktig. Tvärtom.
I djupet av vår kristna tro finns insikten om människans maktlöshet. Därför kan ingen som är kristen göra anspråk på att vara större än någon annan människa. En kristen människa har ingenting annat än ödmjuk och uppriktig kärlek till, omsorg och omtanke om sina lika maktlösa medmänniskor att komma med. Den kristna trons vittnesbörd finns i den uppriktiga viljan att vara till andra människors tjänst och hjälp. Inte i att göra sig själv märkvärdig.
Vår okomplicerade men viktiga uppgift är att tjäna andra, att hjälpa, stödja och uppmuntra andra människor med ett glädjebudets vittnesbörd om den kristna tro som bär oss genom livet, förbi döden och till uppståndelsen. Av den enkla anledningen att det var just det som Jesus uppmanade sina lärjungar att göra. När vi följer uppmaningen att tjäna vår nästa då vittnar vi om Jesus. Han som själv tjänade hela mänskligheten och gav sitt liv till lösen för många.
