”Han sade också till sina lärjungar: ’Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. Mannen kallade till sig honom och sade: ”Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.” Förvaltaren tänkte: ”Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.” Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. ”Hundra krus olja”, svarade mannen. Då sade han: ”Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.” Sedan frågade han näste man: ”Och du, hur mycket är du skyldig?” — ”Hundra tunnor vete.” Då sade han: ”Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.”’ Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. ’Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde? Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er? Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.’” (Lukas 16:1–13)
Jesus gav lärjungarna och oss en liknelse som handlar om livet här och nu. En förvaltare hos en rik man beskylldes för att förskingra sin arbetsgivares pengar. Han fick därför sparken. Mannen blev rädd för att han skulle bli utan pengar och för att han skulle falla utanför den sociala gemenskapen när han blev arbetslös. Så han passade på att skaffa sig vänner genom att skriva ner skulderna för några av dem som var skyldiga hans arbetsgivare pengar. Han förskingrade pengar på det sätt som han hade blivit beskylld för att göra för att på så sätt tillförskansa sig lite socialt kapital innan han blev arbetslös. Jesus berömde liknelsens ohederlige förvaltare för att han hade handlat klokt.
Jesus skapade en liknelse för att illustrera att han menade att det finns en hedervärd ohederlighet. Liknelsens förvaltare agerade ju både oetiskt och omoraliskt. Han beskylldes för att vara opålitlig och oärlig och fick sparken för det. Därefter fortsatte han att vara just opålitlig och oärlig av rent egoistiska skäl. Och Jesus berömde honom för att han hade agerat klokt. Det hela verkar ganska konstigt och det går på tvärs emot de flesta av våra vanliga föreställningar om etik och moral och om att man ska vara plikttrogen, pålitlig och ärlig. Menade Jesus verkligen att det är berömvärt att förskingra förmögenheter med opålitlighet och oärlighet? Det verkar ju så.
Jesus förklarar sig: ”Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket.” Den ohederliga mammon är vår egentliga och gemensamma motståndare. Mammon är ett samlande uttryck för ohederliga rikedomar som finns där bara för rikedomens egen skull. Mammon är ohederlig därför att mammon använder sig av metoder som inte är etiskt och moraliskt godtagbara för att samla rikedomar på hög på bekostnad av människors väl. Mammon är mammon om och när pengar och rikedomar tillskrivs ett egenvärde som är frikopplat från människans och människors väl. Mammon är egocentriska pengar och rikedomar som strävar efter att förmera sig själva till varje pris och som bortser från att människor kanske far illa därav. Liknelsens förvaltare är ohederlig mot den i allt väsentligt destruktiva och ohederliga mammon och han handlar därför klokt och berömvärt.
”Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde?” frågade Jesus lärjungarna. Trogna mot vem eller vad kan man undra. Trogna mot andra människor och mot varandra kanske? Jesus uppmanar lärjungarna och oss att vara solidariska, lojala och trogna mot andra människor och mot varandra snarare än mot den egocentriska och ohederliga mammon. Det vill säga, våra medmänniskors väl är viktigare än pengars förmerande och ansamlandet av rikedomar för rikedomens egen skull. Om vi inte kan vara trogna mot varandra i det avseendet hur ska vi då kunna ha förtroende för andra och varandra i relation till de verkligen viktiga frågorna om livet och döden? Det finns ett etiskt imperativ nedlagt här, en uppmaning till ett gemensamt etiskt och moraliskt ansvarstagande här och nu i det liv som vi delar med varandra.
”Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er?” Jesus ger oss den i det romerska riket gällande rättsprincipen Falsus in Uno, Falsus in Omnibus. Den som är falsk i det lilla är falsk i det stora. Om vi som den kristna kyrkans gemenskap inte är pålitliga i relation till en förhållandevis okomplicerad sak som världsliga pengar, hur ska vi då kunna vara pålitliga i relation till de stora frågorna som handlar livet och döden?
Om vi sätter ett orimligt stort värde på mammon då nedvärderar vi betydelsen av det evangelium vars förkunnelse är den kristna kyrkans enda egentliga ärende i världen. Om vi som kristen kyrka verkligen menar det vi säger när evangeliet förkunnas rent och klart då är värdet av den här världens pengar och rikedomar betydligt mindre än vad vi så ofta gör gällande. Våra världsliga tillgångar är verktyg och medel som ska användas till människans och människors bästa. De har inget inneboende värde för sin egen skull. Evangeliets trovärdighet visar sig i hur vi agerar i relation till mammon i smått och stort. Om vi håller för hårt i mammons tillgångar och så förankrar oss själva i den här världen då går trovärdigheten i evangeliets löfte om ett liv större än döden oss och andra förbi.
”Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” Jesus ger oss ett antingen eller val. Ingen av oss kan äta kakan och ha den kvar. Jesus liv, förkunnelse, död och uppståndelse vittnar om att livet är större än livet i världen som vi känner det. Antingen så är den här världens mammon det viktigaste eller så är Jesu löften om livets levande trotsar döden det viktigaste. Om mammon är det viktigaste då ägnas livet åt att så tomhet för vinden, ingenting av verkligt värde finns då kvar på räkenskapens dag. Om Jesus löften är det viktigaste då betyder det att det finns ett etiskt och moraliskt imperativ som riktas till oss kristna – att vi lever med andra och varandra på ett sådant sätt att Jesu löften blir synliga i världen. Vi har ett ansvar att manifestera vår gemenskap med Jesus i, med och genom gemenskapen med varandra. Antingen eller. Ingen kan tjäna både Gud och mammon.
Här i världen är mammons resurser våra gemensamma verktyg som vi gör gott i att nyttja för andras och varandras bästa. Inte för mammons egen skull, utan för människans, för människors och för vår egen skull. För livet här och nu. Mammons världsliga tillgångar och rikedomar är oss till ingen hjälp när vi kliver över tröskeln och lämnar den här världen. Vi får inte ta med oss något materiellt dit vi ska. Den sista skjortan har inga fickor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar