”Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ’Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.’ Herren svarade henne: ’Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.’” (Lukas 10:38–42)
Jesus var ute på landsbygden och i byarna runt om i Galileen. Han förkunnade Guds rikes snara ankomst och han botade sjuka. Han predikade om ansvar, etik och moral och han hade nyss berättat den för oss välkända liknelsen och den barmhärtige samariern. Det berättades och pratades om honom förstås och när han kom till byn där Marta och Maria bodde så bjöd Marta hem honom till sig. Jesus gick dit. Anmärkningsvärt i sig kanske med tanke på hur relationerna mellan män och kvinnor var reglerade, såg ut och fungerade då. Men Jesus är välkänd för att bryta mot eller helt enkelt bortse från våra mellanmänskliga konventioner och regler för när, var hur och vem till förmån för enskilda människors väl.
Marta och Maria var systrar till Lasaros som Jesus senare skulle uppväcka från de döda. Men det här var första gången de mötte varandra. Lasaros död och uppståndelse låg ännu i deras framtid. För stunden var Jesus en ny och välkommen gäst i deras hus. Marta, som hade bjudit in Jesus, gjorde sig upptagen med bestyren som man kan tänka sig hör till när man bjuder hem någon som man har hört mycket både gott och spännande om. Det är väl inte så svårt att tänka sig att Marta plockade i köket, dukade fram, tog fram matvaror och började ordna med något ät- och drickbart att bjuda på. Som man gör när man vill vara en god värd till en ny bekantskap som är på besök.
Men hennes syster Maria kände inga sådana förpliktelser. Maria satte sig med Jesus för att lyssna till vad han hade att säga. De hade förstås hört om mycket av det fantastiska som han hade gjort och att han hade en hel del att säga om mycket som var både angeläget och viktigt. Så Maria var av förklarliga skäl nyfiken på honom och hon gjorde Jesus sällskap. Marta blev irriterad när hon såg sin syster sitta där med gästen som ju hon hade bjudit in. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ’Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.’
Det är kanske inte inte så svårt att förstå syskonrivaliteten. Det är klart att Marta ville att Maria skulle hjälpa till. Dels för att allt det praktiska skulle bli klart och dels för att Maria tog sig rätten att ge deras gäst den uppmärksamhet som Marta förmodligen själv ville ge honom. Det var ju hon som hade bjudit in honom, inte utan anledning. Man kan ganska enkelt föreställa sig Martas frustration. Jesus svarade henne: ’Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.’
Kanske blev Marta förvånad av vad Jesus sade. Kanske blev hon irriterad. Kanske blev hon ännu mer frustrerad där hon stod och försökte ordna så att det skulle bli så trevligt som möjligt för dem när hon nu hade bjudit hem honom men hon var den som stod upptagen med de praktiska bestyren. Kanske blev hon tillsammans med oss lite fundersam på vad Jesus egentligen menade med vad han sade.
De världsliga bekymren behöver ju tas om hand. Maten ska lagas, våra hem ska städas, ekonomin ska skötas och tillvaron håller ju inte ihop av sig själv. Vi behöver ju vara som Marta för att vår egen och vår gemensamma vardag ska hålla ihop. Hur skulle det se ut om vi alla satte oss ner för att som Maria försöka lyssna efter vad Jesus har att säga oss istället för att ta ansvar för allt det som faktiskt behöver och måste göras för att våra liv ska fungera? Om det inte fanns några Martor i världen då skulle ju ingenting bli gjort och mycket skulle falla samman.
Men vad Jesus sade handlade inte så mycket om att Marta stökade med praktiska saker utan mer om hennes sinnelag. 'Du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket' sade han. Att ta ansvar är inte samma sak som att bekymra sig och oroa sig. När man är bekymrad och orolig då går man omkring med en lättare känsla av upprördhet, rädsla och olust. Det är motsatsen till att känna lugn och ro. Maria valde och kände en lugn och ro stillsam nog för hon skulle kunna sätta sig ner med Jesus en stund. Det var Marias inre lugn och ro som inte skulle tas ifrån henne. Och det var lugn och ro i hjärtat och i sinnet som Jesus önskade för Marta.
Att känna ett inre lugn och en inre ro stillsam nog för att ta sig tid att sätta sig en stund med Jesus trots att det finns praktiska problem och bestyr som behöver tas om hand är ibland lättare sagt än gjort. Det vet var och en som har försökt att ha ett regelbundet böneliv i sin vardag. Allt det där som behöver eller 'måste' göras verkar nästan alltid vara viktigare än att sätta sig en stund i lugn och ro, knäppa sina händer och vända sin uppmärksamhet mot Jesus. Men att faktiskt göra det med regelbundenhet är att välja det som är bäst. För en själv och för världen.
I ljuset av gemenskapen med Jesus får världen nya och andra nyanser. Tillvaron blir rikare och mer färgrik. Fler frågor får färre enkla svar och verkligheten visar sig ha tidigare osedda djup på oväntade platser och i oväntade sammanhang. När man lär känna sig själv på ett nytt sätt genom vänskapen med Jesus då lär man också känna andra människor på ett nytt sätt. Ingenting blir enklare av att vara kristen eller av att ha en levande relation till Jesus. Men världen, tillvaron och verkligheten blir mer nyansrik, mer färgrik och mer fylld förunderliga djup i till synes vardagliga ting. Tillvaron blir vackrare och i bästa fall infinner sig en kvarvarande trons tillit och förtröstan som skapar ett lugn och en ro i sinnet.
I Jesu närhet får livet och livets innehåll nya och andra betydelser. Våra världsliga bekymmer får andra nyanser i ljuset av den radikalt annorlunda verklighet som Jesus förkunnar och manifesterar. Jesus påminner oss om att livet och verkligheten är mer än det vi ser framför oss och har för handen just nu. Det levande livets verklighet sträcker sig genom och förbi döden mot oändligheten i en frid som övergår allt förstånd. De liv som vi lever här och nu är delar av det fullkomnade liv som vi lever och ska leva i den Guds rikes verklighet som Jesus förkunnar och manifesterar. Den kristna trons löften är sanna.
Marta bjöd in Jesus till sitt hem och in i sitt liv men var för orolig och bekymrat upptagen med annat för att bry sig om honom. Maria tog emot Jesus när han kom och valde att i lugn och ro sätta sig med honom för att lyssna till vad han hade att säga. Även om vi i vår vardag ofta kanske mest är som Marta så behöver i påminna oss själva, andra och varandra om att Jesus faktiskt är här hos oss och med oss. Vi gör då gott i att tillsammans försöka vara lite mer som Maria och sätta oss ner med honom för att lyssna till hans ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar