#644. Tjugoförsta söndagen efter Trefaldighet…

”Många följde med honom, och han botade alla och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.” (Matteus 12:15–21)

Under en längre tid hade Jesus rört sig runt om bland städerna och byarna i Galileen. Han hade varit i Korasin, Betsaida, Kafarnaum, Tyr och Sidon. Han förkunnade Guds rikes snara ankomst, han gjorde underverk och han botade sjuka. Och han förundrades över att så många inte omvändes och kom till tro trots alla underverk han utförde. Han förebrådde städernas och byarnas invånare för deras halsstarrighet. Han vädjade till folket: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.” (Matteus 11:28–29)

En sabbatsdag tog han vägen genom ett sädesfält när han gick mellan byarna. Lärjungarna var hungriga och började rycka av ax som de åt av. Fariseerna såg det och började bråka med Jesus om att man inte fick utföra något arbete på sabbaten. Att plocka ax var ju i någon mening att skörda. Jesus argumenterade emot fariseerna och han menade att människors väl väger tyngre och är viktigare än religiösa påbud.

Senare samma dag utmanade han fariseerna i en av synagogorna och botade en man med en förtvinad hand trots att det vara sabbat. Det blev bråk igen och Jesus argumenterade ännu en gång för att människors väl och ve är viktigare än religiösa regler. Fariseerna blev mycket irriterade och började överlägga om att röja Jesus ur vägen. ”Jesus fick veta det och drog sig undan därifrån. Många följde med honom, och han botade alla och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.”

Jesus envisades med att bota människor oavsett tidpunkt, även under sabbaten trots att det inte var tillåtet. ”Här finns det som är större än templet” sade han när han argumenterade för sin sak mot fariseerna. Jesus menade att det finns något som är större än den institutionaliserade religionens världsliga gestalter med all sin prakt och med alla dess tillhörande lagar och regler.

Det som var 'större än templet' fanns i Jesus förkunnelse och i hans gärningar – vittnesbördet om Guds rikes ankomst i världen och Guds rikes manifestation här i den här verkligheten. Det var vad Jesus förkunnade och det var vad hans botande och helande underverk vittnade om. Varje helandemirakel och varje mirakulöst under som Jesus utförde var ett vittnesbörd om hur verkligheten i Guds kommande rike ska manifesteras och gestaltas. I guds rike går ingen hungrig, I Guds rike finns inga förtvinade händer eller andra sjukdomar och åkommor. I Guds rike är människorna, människan och mänskligheten frälsta, befriade och fria från allt som begränsar eller förkrymper livets möjlighet att leva ut sin fulla potential.

Jesus är den som med sin förkunnelse och med sina gärningar uppfyller löftet som Gud gav sitt folk genom Jesaja: ”Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.”

Jesus är Guds utvalde tjänare som förkunnar rätten för folket. Han gör inte så stort väsen av sig. Hans bråkar inte och han ropar inte. Hans röst hörs inte på gatorna. Men han ska föra rätten och rättvisan till seger. Det liv som är som ett knäckt strå ska han inte bryta av. Jesus upprättar upp den som har blivit knäckt av livet. Det liv som är som en tynande låga ska han inte släcka. Jesus ger nytt ljus och ny kraft åt det liv som är falnande.

Hans namn ska ge folken hopp. Jesus är människornas, människans och mänsklighetens hopp. Jesus är vårt och alla människors gemensamma hopp, hur mörk samtidens och historiens tid än är. Jesus är ljuset som lyser i mörkret. Han är fyren som visar vägen ut ur det stormande havets kaos till fastlandets trygghet. Jesus är den fasta och trygga punkten i tillvaron som vi har att hålla oss fast vid. Här och där och överallt. Varje dag. Alla dagar. 

#643. Nittonde söndagen efter Trefaldighet…

”Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ’Mitt barn, dina synder är förlåtna.’ Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: ’Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?’ Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: ’Hur kan ni tänka så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig’ — och nu talade han till den lame — ’stig upp, ta din bädd och gå hem.’ Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: ’Aldrig har vi sett något sådant!’” (Markus 2:1-12)

Ryktet gick att Jesus var i Kafarnaum och stora skaror samlades. De blev så många att det inte gick att ta sig in eller ut ur huset där han var och förkunnade ordet om att Guds rike är nära. Folk hade hört det berättas att Jesus kunde hjälpa och bota sjuka. Fyra män kom dit med en lam man. De bröt upp taket och firade ner den lame för att han skulle komma i närheten av Jesus i hopp om att Jesus skulle hjälpa honom. ”När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ’Mitt barn, dina synder är förlåtna.’”

När Jesus såg deras tro. Deras tro – de som bar dit honom. Det handlade inte om den lames eventuella tro. Den lame hade inte förmåga ta sig dit själv. Han bars dit av de fyra för att de trodde och hoppades att Jesus skulle kunna hjälpa honom. Det var inte bara deras fysiska bärande av den lame som var viktigt. De fyra männen bar fram den lame till Jesus med sin tro och med sitt hopp. De trodde att det fanns hjälp att få och hoppades att Jesus var den som kunde hjälpa. Det var deras tro och deras hopp som Jesus såg när han helade den lame.

Om eller när vi kan, orkar och förmår då ska vi försöka att göra vad vi kan för att bära fram varandra till Jesus med vår tro och vårt hopp. När vi själva inte kan, orkar eller förmår då kan vi låta oss bäras fram till Jesus av andras tro och hopp. Miraklet sker när vi tror tillsammans och med vårt gemensamma hopp bär fram varandra till Jesus. Den lame kan vara du eller jag i våra svaga stunder. De fyra som bär fram oss och andra till Jesus är vi tillsammans som den kristna kyrkan i sin helhet och i sina delar.

Det har alltid funnits, det finns och det kommer alltid att finnas dem som ser ner på den ärliga, uppriktiga och okomplicerade kristna trons hopp med småsinthet. De som tycker sig veta och kunna bättre och så nedvärderar vanliga kristna människors okomplicerade relation till Jesus. Det var de skriftlärda då, när de sade: "Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?" Det är maktmänniskor av annat slag idag. De där som ifrågasätter den kristna trons tro och hopp och som menar att kyrkan egentligen inte kan veta eller påstå något om vem Gud är. De som förnekar den kristna kyrkans anspråk på att veta något om hur tillvaron är beskaffad i ljuset av den uppståndne och levande Kristus. Jesus såg dem då och han ser de nu. Han sade och säger till dem: "Hur kan ni tänka så i era hjärtan?" Jesus har inte så mycket till övers för den som försöker att ta den kristna trons hopp från andra.

Jesus konfronterade dem då och han konfronterar dem nu. ”Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig – och nu talade han till den lame – stig upp, ta din bädd och gå hem." Jesus frälsargärning är inte beroende av hur eller vad vi säger om det. Frälsningen är inte beroende av våra ord. Jesus befriar, hjälper och frälser utan att låta sig begränsas av att någon vill eller försöker att vrida på orden. Jesus frälsargärning föregår våra ord och vår eventuella förståelse av den. Jesus frälser och befriar människor, människan och mänskligheten oavsett vad vi tycker om det, alldeles oavsett vad vi säger om det eller hur vi talar om saken.

Vi får inte ta ifrån varandra den okomplicerade trons bräckliga hopp. Det var tron på och hoppet om hjälp och befrielse som fick de fyra männen att bryta upp taket och fira ner den lame till Jesus. Ur löftena som finns i relation till den levande Jesus växer tron på och hoppet om att Jesus kan och vill hjälpa även den som saknar egen förmåga att ta sig fram till Jesus. Jesus är kompromisslös i sin vilja att hjälpa människor, människan och mänskligheten. Vi kan krångla till det och göra vårt bästa för att förklara eller bortförklara det Jesus har gjort och gör för människor. Men Jesus låter sig inte hindras eller begränsas av våra mer eller mindre lyckade försök att förstå och sätta ord på våra uppfattningar om saken. I, med och genom Sonen har Fadern en gång för alla befriat och frälst varje människa, människan och hela mänskligheten. Det spelar ingen roll om eller hur vi förstår det hela. Det har hänt en gång för alla, redan och ännu inte.

Berättelserna om Jesus spred sig snabbt redan när han levde här. Han ingav människorna tro och hopp med det han sade och gjorde. Tro och hopp har alltid varit bristvaror. Jesus förkunnelse och miraklen han gjorde vittnade om Guds rikes ankomst här i världen. Med förkunnelsen berättade han om Guds rike och med miraklen visade han hur Guds rikes verklighet ska komma att gestalta sig. I Guds rike är människorna befriade från sjukdomar och åkommor. I Guds rike är ingen lam.

Jesus vandrade omkring levande där och då. Han finns kvar hos oss här och nu. Lika levande nu som då. Människans, människors och mänsklighetens livsnödvändiga och yttersta hopp var, är och förblir den uppståndne och levande Jesus Kristus från Nasaret.