"Så skall ni be: Vår fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser." (Matteus 6:9-15)
Ryktet om Jesus hade spridit sig vida omkring och man förde till honom många som led av olika sjukdomar och plågor, besatta, fallandesjuka och förlamade. Jesus botade dem alla. Han var omgiven av stora skaror med människor från vida omkring. Så befann sig Jesus på det där berget någonstans i Galileen. Han satte sig ner omgiven av sina lärjungar och började undervisa dem. Det Jesus sade skulle bli ihågkommet som hans Bergspredikan.
Han undervisade och förkunnade om lagens bud, om etik och moral, om allmosor och om bön. Han sade: När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.
Jesus uppmanade sina lärjungar och oss att försöka utveckla och bibehålla en personlig fromhet som inte är beroende av bekräftelse eller beundran från andra. En personlig fromhet som är någon form av personlig relation med Gud Fader själv. En intim personlig relation som är förtrolig och privat. Det som är förtroligt och privat mellan två parter skyddas och värnas från insyn och intrång. Det förtroliga och privata paraderas inte på gator och torg för att vinna andras bekräftelse och gillande. Det förtroliga och privata behöver inte så många ord för att bli till. En förtrolig och privat relation lever av att den är ömsesidigt önskad. En sådan bönens relation till Gud Fadern önskar Jesus att var och en av oss ska få ha att leva i.
Sedan sade han: Så skall ni be: Vår fader, du som är i himlen. En bönens levande relation till Gud börjar med att sätta ord på vem det är som vi relaterar oss till. Vår bön börjar med att adressera denna levande någon som vi talar till och talar med. Samtidigt lokaliseras denna någon i den boning som är i himlen. Gud Fadern existerar konkret någonstans, på en specifik plats – i himlen, det är överallt. Det finns ingenstans där det inte finns en himmel i vilken Gud vår Fader befinner sig. Guds tilltalsnamn är Fadern och Sonen och Anden. Vår bön börjar med att vi tillsammans med Sonen tilltalar Fadern i Anden och så tillber den allestädes närvarande och levande Guden som Jesus vittnar om.
När vi tillsammans med Jesus tilltalar Gud Fadern fortätter vår gemensamma bön med det viktigaste: Låt ditt namn bli helgat. Med vår bön uttrycker vi en önskan om att Guds namn ska helgas här mitt ibland oss. Det vill säga att Guds namn ska hållas för heligt och att Guds namns helighet ska manifestera Gud Faderns närvaro i vår och i alla andra människors närhet. Guds namns närvaro gestaltar och manifesterar Guds personliga närvaro. Som när vi blir närvarande i varandras närhet när vi tilltalar varandra vid namn.
Med vår bön uttrycker vi en önskan om att Guds rikes verklighet ska bli och vara vår gemensamma verklighet. Låt ditt rike komma. Hur det är och ska bli i Guds rikes verklighet gestaltade Jesus i, med och genom de mirakel och helandeunder som han genomförde. I Guds kommande rike är ingen blind, lam eller sjuk. I Guds rike är den förtryckte upprättad, den utstötte inkluderad och den plågade botad. I Guds rike finns ingen fångenskap, inget armod, ingen nöd och ingen död.
Med vår bön sätter vi ord på vår längtan efter att Guds vilja ska förverkligas här, mitt i den faktiska verkligheten där vi står och går: Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. Gud Faderns vilja är mänsklighetens befrielse, människans upprättelse och alla människors väl. Gud Fadern vill verklighetens, skapelsens och livets kontinuerliga tillblivelse och existens. Gud Fadern vill livets för evigt fortsatta levande i Faderns och Sonens och Andens ständigt pulserande och livgivande liv. Ett levande liv som sträcker sig mot oändligheten i en frid som övergår allt förstånd.
Tills Guds rikes kommande framtid blir vår verklighet har vi att leva här i den faktiska världen där vi befinner oss. Här behöver vi livets nödtorft. Så vi ber: Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer. Vi ber att Gud Fadern ska förse oss med vad vi behöver för att leva de liv som vi har fått att leva här i skapelsens fysiskt konkreta verklighet. Brödet är den livsnödvändiga näringen och brödet för dagen som kommer är våra behov som växer fram i ljuset av den kommande men okända framtiden. Vi har att leva våra liv här i en tid som vecklar ut sig i det okända framför oss dag för dag. För att kunna leva i någon form av kroppslig trygghet behöver vi få faktisk näring som räcker för kommande dagar.
Vi lever inte ensamma, avskilda från andra människor. Vi ingår i mellanmänskliga gemenskaper av olika slag och i olika sammanhang. Om man är med fler än med bara sig själv då blir det alltid konflikter. Konflikter behöver hanteras och lösas. Det är inte alltid lätt. När vi drabbas av en oförrätt är ofta den första impulsen vi får viljan och lusten att hämnas. Det leder sällan eller aldrig till något annat än fortsatta konflikter. För att konflikternas destruktiva spiral ska kunna brytas behöver vi förlåta andra och varandra. Därför uppmanar Jesus oss att be: Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Den som på riktigt har upplevt förlåtelsens befrielse förstår vilken oerhörd kraft som finns i förlåtelsen. Kanske har den som har blivit förlåten en lite större förståelse för förlåtelsen och kanske en lite större förmåga att själv förlåta. Men Gud vet att förlåtelse inte är något enkelt och lätt. Det räcker med att ta del av de dagliga nyheterna om vad som händer runt om i vår värld för att inse att förlåtelse i vissa fall kanske inte ens är möjligt. Men det innebär inte att vi ska låta bli att försöka. Därför ber vi vår Herre om kraft och förmåga att förlåta andra och varandra som Gud själv förlåter oss. Jesus inskärper förlåtelsens djupa allvar: Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.
Tillsammans vet vi att livet varken är enkelt eller lätt. Svårigheter och prövningar hör till livets villkor. Ingen av oss går genom livet oberörd av sin beskärda del av problem och svårigheter. Man skulle kanske önska att det inte var så, men det är så livet är. Så vi ber: Utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. Ondskan i sig är en prövning för den som är kristen och tror. Det välbekanta teodicéproblemet lyder ungefär: Om Gud är allsmäktig och god, varför låter då Gud så mycket ondska ske i Guds goda skapelse? Men kanske borde vi vända på frågan om ansvaret för prövningar och det onda och fråga oss: Om Gud är allsmäktig och god, varför utsätter vi människor då Guds goda skapelse och varandra för så mycket ondska? Kanske är vår nödvändiga bön den att Gud ska rädda oss från oss själva och från det onda som vi människor ständigt orsakar andra och varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar