#673. Domssöndagen…

"När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ‘Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ‘Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ‘Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ‘Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ‘Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ‘Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.” (Matt 25:31-46)

När Jesus predikar som han just har gjort då blir det gärna lite jobbigt. Att mänskligheten ska bli som får och getter som ska sorteras i olika fållor, att människor en gång ska sorteras som boskap på den yttersta dagen, det är en svårsmält liknelse. Den liknelsen är lite svår att få ihop med tanken på och budskapet om Guds kärlek, nåd och barmhärtighet. Inte minst blir liknelsen svår att få ihop med tanken på Guds förlåtelse av våra synder. Den liknelsen har dessutom en ganska bitter historisk bismak. Det är ju precis så vi människor så ofta har gjort mot varandra – sorterat upp oss själva, andra och varandra i "vi" och ”dem”, i godkända får och i fördömda getter. Det har aldrig blivit särskilt bra.

Jesus liknelse handlar om den yttersta tiden, när tiden tar slut och den slutliga domen ska falla över mänskligheten och människorna. Alltför ofta i historien har den tanken tillämpats praktiskt av världens ondsinta makthavare, med förödande resultat. Att människorna ska delas in i får och getter för att dömas olika är i ljuset av den historiska eftertankens kranka blekhet en provocerande liknelse.

Jesus liknelse inskärper den kristna trons allvar i relation till livet och döden. För att vi ska förstå att kristen tro – allt det här med att tycka och tro sig ha en relation till Gud Fadern genom Sonen i Anden – faktiskt är någonting som är på allvar och på riktigt. För att vi ska förstå att kristen tro är något som förpliktigar och som ställer vissa krav.

Vi behöver förstå att det faktiskt spelar roll hur vi lever våra liv som kristna människor. Jesus liknelse är skarp för att vi ska förstå allvaret. Det spelar roll på vilket sätt vår inre kristna tro och övertygelse manifesteras i våra yttre synliga liv. Vi har ett faktiskt och verkligt ansvar för hur vi lever som kristna med andra och varandra. Om vi nu faktiskt menar att vi med vår kristna tro har en relation till den Gud som lever. Kristen tro har ett inneboende etiskt imperativ, en etisk och moralisk uppmaning, som ingen som kallar sig kristen kan bortse från. Uppmaningen att 'älska din nästa som dig själv' är inte några tomma ord utan någonting som är på allvar och alldeles på riktigt, här och nu.

Visst, det är i praktiken omöjligt att helt och hållet i alla sammanhang tillämpa liknelsens etiska och moraliska ideal. Vem av oss går ständigt uppfylld av en obefläckad nästankärlek till våra medmänniskor i hjärtat? Vi känner väl alla till våra egna brister och tillkortakommanden, vårt högmod och vår egoism. Jesus vet att vi misslyckas med att leva upp till idealen han ger oss med sin liknelse. Ingen av oss förmår att mätta världens alla hungriga. Ingen av oss kan släcka all världens törst. Ingen av oss förmår att värna om världens alla hemlösa. Ingen av oss kan klä alla nakna eller besöka alla sjuka. Få av oss som är här har väl ens varit inne i ett fängelse. Ännu färre av oss har haft möjlighet att av ren medmänsklig kärlek och omtanke besöka världens alla fängslade. Vi kommer alltid till korta inför lagens krav.

Jesus gav oss sin liknelse en kort tid före sin egen död på korset. Det drog ihop sig för honom. Liknelsen om fåren och getterna är ett av Jesus sista tillfällen att här i tiden försöka få oss att förstå att allt han har sagt och gjort är på allvar och att alltihop handlar om den här världen och den här faktiska verkligheten. Jesus hela liv, hans gärningar, hans död och uppståndelse handlar inte om en tänkt låtsasvärld någon annanstans.

Allt som handlar om vad Jesus har gjort och om vem han är handlar om det här levande livet som vi lever tillsammans i den här faktiska verkligheten. Han driver fram poängen att vår kristna tro behöver manifesteras och synas i våra liv i relation till andra och varandra här och nu. Vi behöver bry oss om andra och varandra och med vårt sätt att vara vittna om att vår egen och kyrkans kristna tro faktiskt är på riktigt och spelar roll för världen och för våra liv. Vår kristna tro behöver ta kroppslig gestalt i konkret omtanke och omsorg om de omkring oss som på på olika sätt hungrar, törstar, är sjuka eller fängslade.

Tillsammans och gemensamt behöver vi vara den kristna kyrkans vittnen genom att försöka att göra lite mer för andra och varandra, även om vi alltid kommer att komma till korta i relation till de etiska och moraliska idealen. Idealen finns där för att leda oss åt rätt håll. Låt oss göra vad vi kan och vittna om kyrkans kristna tro med vad vi säger och gör – i förvissning om att vi inte kan, och med tillit till att vi inte behöver, åstadkomma vår egen frälsning med våra gärningar. Och låt oss nu, denna Domssöndag, vända oss till vår Herre och be.

Vi vänder oss till dig, vår Herre och Gud, och ber dig om hjälp. Fyll oss med kraft så att vi orkar och förmår att ta vårt ansvar. Var till vårt stöd och vår tröst när vi kommer till korta. Stärk oss i vår kristna tro så att vi efter bästa förmåga kan bistå, stödja och hjälpa våra systrar och bröder på de sätt som du vet att de behöver. Fader, hjälp oss att lita på att Sonen med sin uppståndelse från döden vann allas vår rättfärdighet inför dig. Hjälp oss att tro på dina löften om mänsklighetens frälsning i, med och genom Jesus Kristus. Fyll oss med din Heliga Andes frimodighet och glädje. Påminn oss om att du omsluter oss med all din kärlek, nåd och barmhärtighet varje dag här i livet och på den yttersta dagen. Utgjut din Heliga Andes tro, hopp och kärlek över oss så att vi förmår att vittna om dig med våra liv. Om detta ber vi dig i Jesu namn. Amen

#672. Tjugofjärde söndagen efter Trefaldighet…

”När han sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom kom de fram och sade: ’Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?’ Jesus svarade: ’Se upp så att ingen bedrar er. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. Allt detta är början på födslovärkarna. Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull. Då skall många komma på fall och ange varandra och hata varandra. Många falska profeter skall framträda och bedra många. Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.’” (Matteus 24:3-14)

Säg oss när det skall hända. Vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut? Lärjungarna var som vi. De levde sina liv som vi och ställde samma frågor om livet som vi. Lärjungarnas frågor är våra frågor. Vem av oss frågar inte om framtiden ibland, som lärjungarna gjorde? Hur ska det bli med framtiden, i den ännu okända dimensionen av livet och tillvaron som ständigt undslipper vår kontroll? Vi gör våra tappra försök att skapa en illusion av kontroll över den okända framtiden. Vi fyller våra kalendrar och almanackor med möten, händelser och förhoppningar om att vi i alla fall har lite kontroll över den tid som ännu inte har blivit till. Men den illusionen håller inte riktigt ihop. Så, tillsammans med lärjungarna, söker vi efter tecken som kan ge en föraning om hur det ska bli.

Ibland sträcker sig tanken så långt den kan mot det okända och ställer frågor om tidens slut. 'När ska tiden ta slut?' är ju en fråga om när ska min tid ta slut. När kommer stunden då jag ska förlora mig själv i tiden? Att vi med lärjungarna samtidigt frågar efter tecken på Jesu återkomst handlar ju om att vi i ljuset av vår egen förgänglighet famlar efter hoppet om att det ska finnas någonting mer än ingenting när vår tid i den här tiden är ute. Vi hoppas att Jesu löften ska uppfyllas, det är ju därför vi är kristna. Jesus lovade att Guds rike ska manifesteras i världen. Guds rike skulle komma så snart att lärjungarna fick uppfattningen att det skulle bryta in i världen i deras livstid. Jesus förkunnade Guds rikes ankomst, men det var kyrkan som kom och nu sitter vi här mitt i tiden med våra frågor om hur det egentligen ska bli.

Se upp så att ingen bedrar er. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. Många falska profeter skall framträda och bedra många. Hur många bedragare och falska profeter har världen inte sett genom historien? Hur många har inte i olika tider och på olika platser utgett sig för att vara världens och mänsklighetens frälsare? Det finns i historien ingen brist på sådana som på olika sätt har menat sig vara den messias som ska bringa frälsning och befrielse till världen. Medlen, verktygen och vägarna har varit många och olika – politiska ideologier, myter om pengar, framgång och berömmelse och en aldrig sinande ström av bedrägerier. Hur många självtitulerade profeter och världsförbättrande befriare har inte sagt sig ha det slutliga svaret på livets och mänsklighetens alla svåra frågor? Hur ofta har inte resultatet varit katastrofalt?

Ingenting är nytt under solen. Martin Luther såg att alla människor har en gud men att den gud som människorna har inte alltid är den Gud som faktiskt lever: ”Vad menar man egentligen med att ha en Gud, och vad innebär begreppet Gud? Svaret är följande: din Gud kallas den eller det som du tar din tillflykt till när du är i nöd. Att ha en Gud är alltså inget annat än att av hjärtat förtrösta och tro på den eller det som man sätter högst i tillvaron. Som jag ofta har sagt är det bara våra hjärtans förtröstan och tro som avgör vad vi har för Gud eller avgud.” Vi ska inte låta oss bli bedragna av falska profeter, falska messiasgestalter eller av falska gudar.

Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. Allt detta är början på födslovärkarna. Det är bara att ta del av de dagliga nyheterna så förstår man att vi lever i födslovärkarnas tid. Men människan och mänskligheten har alltid levt i den yttersta tiden. Finns det någon tid i mänsklighetens historia när det inte hördes stridslarm och krigsrykten? Någon tid när folk inte har rest sig mot folk och rike mot rike? Har det någonsin funnits en tid utan hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra? Födslovärkarnas tid är nu och så har det alltid varit. Vi lever ständigt i närheten av tidens slut, alldeles vid tidens yttersta gräns. Varje andetag är det sista, tills vi får ett nytt. Men vi ska inte låta oss skrämmas. Det är ännu inte slutet.

Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull. Då skall många komma på fall och ange varandra och hata varandra. Kristna har plågats och dödats i alla tider för att de har vittnat om Evangeliet och om Jesu löften. Det kristna Evangeliets radikala budskap om Guds kompromisslösa förlåtelse, om människornas frälsning och om uppståndelsens befrielse från döden är provocerande i en värld där vedergällning, hämnd och ond bråd död betraktas som vedertagna sätt att hantera livet. Kristen tro står i ständig opposition mot sin samtid och vittnar envist om att verkligheten ser ut på ett annat sätt än den värld som vi har framför oss här och nu. Den här världens makter har alltid hatat att bli ifrågasatta och påminda om att de – i ljuset av Jesu uppståndelse och i kraft av Guds rikes fullbordade framtid – redan har förlorat den kosmiska kampen. Den kristna kyrkans inre konflikter är heller inget nytt. Har vi någonsin varit helt sams?

Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Det är inte lätt att envist hävda att vi ska sträva efter förlåtelse och försoning i en värld som slits sönder av konflikter och krig. Kärleken kallnar snart i skuggan av de ryska illgärningarna i Ukraina, av islamisternas orättfärdiga angrepp på Guds folk Israel och av allt annat elände som frodas runt om i vår fallna värld. Det är svårt att inte bli kall, hård och hämndlysten när så mycket ondska har fritt spelrum och sprider så mycket elände omkring sig.

Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma. Att hålla ut till slutet är att envist hålla fast vid den kristna trons hopp och löften trots allt. Trots att världen ser ut som den gör. Trots att det finns oräkneliga anledningar att förtvivla. Att hålla ut till slutet är att tro och att på något sätt ha en förvissning om att den kristna trons tunna halmstrå ska visa sig vara hållfast som en stålvajer. Budskapet om Guds rike ska förkunnas och bli till vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma, sade Jesus.

Jesus svarade aldrig på lärjungarnas fråga. De frågade: ’När ska det hända?’ ’Sedan’ är inte ett svar på frågan ’när?’ Lärjungarna stod kvar lika undrande som när de först ställde frågan. Inte heller vi får några klara och tydliga svar på våra frågor om när, var och hur tidens slut och Jesu återkomst ska komma att bli. Kanske finns det en vishet i Jesus svar som inte är något svar. Kanske är svaret en uppmaning till att vi ska ägna oss åt leva livet som vi har här och nu, istället för att fundera på tidens när, var, hur och sedan. Framtiden är fördold bakom en barmhärtig slöja av ovisshet. Det enda vi kan göra är att leva våra liv i tillit till och i förtröstan på att den kristna trons hopp och löften är sanna, utan att veta hur det ska bli. Om det är det enda vi kan göra så är det kanske också det enda vi ska göra.