#675. Fjärde söndagen i Advent…

"I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ’Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.’ Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ’Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.’ Maria sade till ängeln: ’Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.’ Men ängeln svarade henne: ’Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.’ Maria sade: ’Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.’ Och ängeln lämnade henne.” (Lukas 1:26-38)


Det var ingen mindre än ärkeängeln Gabriel som uppenbarade sig för den judiska flickan Maria. En av de fyra änglarna som befinner sig Guds absoluta närhet. Sex månader tidigare hade ängeln Gabriel besökt Marias släkting Elisabeths man Sakarias. Gabriel sade då till Sakarias: "Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag har blivit utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud." Glädjebudet han kom med då var att Elisabeth skulle bli havande med sonen Johannes, den blivande döparen. Sakarias blev tillfälligt stum av mötet med Gabriel den gången. Det gör någonting med den som drabbas av en ängels uppenbarelse, han eller hon förändras.

Det var ingen bokmärkesängel som uppenbarade sig för Maria. Gabriels namn betyder Guds kämpe. Ängeln Gabriel är en kärv och väderbiten gestalt. Han har sett universums stjärnor och planeter födas och dö i sedan skapelsens början. Han har följt mänskligheten och människorna sedan tiderna begynnelse. Gabriel har sett tider av välstånd och tider av armod, han har sett den största glädjen och den avgrundsdjupa sorgen, han har hört glädjens skratt och sett förtvivlans tårar. Han har sett människan och människor födas, leva och dö i årtusenden. Han har ögon som har sett allt som har varit och allt som ska bli. Gabriel är Guds mest pålitliga budbärare och den ängel som anförtros de viktigaste uppgifterna i Guds relation med människan. Sådan är ängeln Gabriel som uppenbarade sig för Maria med orden: "Var hälsad du högt benådade."

Maria blev förskräckt förstås. Gabriel vet att hans blotta närvaro skrämmer slag på människor. Med Gabriel manifesteras och uppenbaras Guds absoluta närvaro i människans närhet. När uppenbarelsen av Guds närvaro händer här i tiden som är vårt livsutrymme då blir den som drabbas ofta mer eller mindre rädd. Därför att Guds uppenbarelse är något radikalt annorlunda och dittills okänt som bryter in i den här verkligheten vi känner som vår. Uppenbarelsen av Guds närvaro drabbar som ingenting annat och är därför alltid lite skrämmande. Därför började Gabriel med att säga: "Var inte rädd Maria."

Guds ängel kände henne vid namn och han berättade att Maria har funnit nåd hos Gud. Att finna nåd hos någon det är att bli och vara villkorslöst accepterad och älskad, utan förutsättningar eller krav. Oavsett eventuella meriter, gärningar eller prestationer. Nådens väsen är sådant att nåden aldrig kan förtjänas. Nåden visas och ges utan att kunna vara förtjänad. Nåden är den sanna kärlekens yttersta konsekvens och uttryck. Den villkorslöst öppna famnens kärlek som accepterar människan som älskad utan krav på motprestation.

Maria fann nåd hos Gud, hon var omsluten av Guds villkorslösa kärlek som gavs åt henne utan förväntningar eller krav på meriter, gärningar eller prestationer. Och hon fick av Gabriel veta något om sin egen framtid. Gabriel som har sett allt som har varit och allt som ska bli lät Maria veta sin egen framtid. Oerhört! Att känna till sin egen framtid är kanske en än mer skrämmande tanke än att inte veta.

Maria fick av Gabriel veta innehållet i sin framtid och hon fick också veta att framtidens innehåll är bortom hennes kontroll. Hon skulle bli gravid och hon fick av Gabriel veta vad som väntade i det kommande barnets framtid. Gabriel sade att barnet var ämnat för stora ting. Stora och viktiga uppgifter låg i framtiden för det barn som ännu inte var fött. Barnet som skulle heta Jesus – han som räddar.

Gabriel använde storslagna ord om den ännu ofödde Jesus. Han skulle vara den högstes son som skulle härska över ett evigt rike vars välde aldrig ska ta slut. Allt detta sade han till Maria som fram tills bara en kort stund tidigare var hemma ensam och skötte sitt i lugn och ro. Man kan kanske tänka sig att det var en ganska omtumlande och överväldigande upplevelse. Men Maria var en ung och klartänkt kvinna med integritet och ryggrad. Maria lyssnade på vad Gabriel sade och svarade: "Hur ska allt det där gå till?"

Gabriel förklarade att barnet skulle bli till med Guds Heliga Andes kraft. Skaparkraften som förmår att skapa liv ur ett ingenting. Nästan som för att övertyga Maria om att det faktiskt var sant berättade Gabriel för henne om att Elisabeth också skulle bli mamma tack vare att inget är omöjligt för Gud. Därefter tog Maria emot sin kallelse och sin uppgift med sina välkända ord: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Maria skulle bli och vara Guds egen mor, här i den här världen och verkligheten där vi lever rör oss och är till.

Den unga judiska flickan Maria fick inte välja, hon hade inget val när ängeln Gabriel gav henne hennes livsuppgift. Hon blev utvald, men hon fick inte välja. Maria utvaldes inte tack vare eller på grund av någonting hon hade gjort. Hon blev utvald till vittne för världen och mänskligheten av nåd för att hon var den hon var. En judisk flicka i det judiska folket. Hon tog emot budskapet, kallelsen och den hisnande livsuppgiften och hon gjorde den till sin. Jesus skulle födas till att vara en jude bland judarna.

Maria skulle komma att bära sitt barn som så många unga kvinnor före och efter henne. Hon skulle föda honom, linda honom och lägga honom i en krubba ute på ett fält under en bar och stjärnklar himmel. Det skulle inte ens finnas något stall. Pojken skulle komma att växa upp och han skulle visa sig vara en någon som var så mycket mer än en vanlig judisk pojke. Han skulle komma att leva, dö och uppstå. Han skulle visa sig vara Gud själv inkarnerad i mänsklig gestalt till frälsning för världen och alla människor. Men allt det där låg ännu i den okända framtiden för Maria när hon satt där omtumlad av vad hon just hade fått höra. Hon tog ängeln Gabriels ord till sitt hjärta och begrundade dem.

#674. Andra söndagen i Advent…

"Han lät dem höra en annan liknelse: 'Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.' Han använde också en annan liknelse: 'Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.' Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem." (Matteus 13:31-34)

När man talar om viktiga saker då är tydlighet alltid att föredra framför otydlighet. Därför är det ibland lite påfrestande när Jesus använder liknelser istället för att tala klarspråk. Bristen på tydlighet kan vara lite irriterande. Samtidigt är Jesu liknelser uppmuntrande. Jesus förväntar sig att vi ska kunna förstå vad han säger och förstå vad han menar. Med sina liknelser utmanar och uppmanar Jesus oss att tänka tillsammans om svårförklarliga ting.

Finns det någonting som är svårförklarligt så är det väl tanken på och föreställningen om himmelriket. Vad i hela friden är himmelriket för någonting? Himmelriket är ju allt och ingenting. Himmelriket är ju överallt och ingenstans. Himmelriket är här och nu, ännu inte och sedan. Himmelriket är våra samlade förhoppningar och vår längtans riktning. Himmelriket är Guds fullbordade framtid som med Guds uppenbarelses mirakel bryter fram i vår tid här och nu men ännu inte och vid tidens slut.

Jesus använde liknelser för att tala om detta himmelrike som undslipper sig fångenskapen i våra ord. Han sade att himmelriket är som ett senapskorn som läggs i åkern för att bli ett träd som rymmer många och mycket. Senapskorn är små, men senap är inte och blir inte ett träd. Det senapskorn som blir ett träd finns inte. Senapsväxter är på sin höjd en buske. Några senapsträd har ingen sett. Tanken snubblar.

Men kanske är det en del av poängen. Att himmelriket inte är helt begripligt, för att det är så annorlunda jämfört med allt annat vi känner till. Att himmelriket manifesteras på ett sätt som vi inte kan föreställa oss. Att Guds rike är så radikalt annorlunda att det trotsar våra föreställningar om tillvaron och verkligheten. Att himmelriket inte är begränsat av vår kunskap om hur världen är beskaffad. Himmelriket är som ett senapskorn som kommer att växa på ett oväntat sätt som vi inte kan föreställa oss. Guds rike är större än vad vi kan föreställa oss och rymmer mer alla våra förväntningar.

Jesus sade att himmelriket även är som en surdeg. Det säger något att Jesus liknar himmelriket vid enkla och vardagliga saker. Han liknar inte himmelriket vid något storslaget, märkvärdigt eller oåtkomligt. Senapskorn och surdeg, vardagliga saker som alla känner till och alla har tillgång till. Himmelriket är lika nära och lika tillgängligt som vardagen i sig.

En surdeg är ett levande väsen – miljoner små jästbakterier gör surdegen till något levande. En surdeg lever, rör sig och är till. En surdeg tar aldrig slut. När näring tillförs degen så växer den till. Man kan ta en del av surdegen för att baka bröd som blir näring för människor. Det bakade brödets bordsgemenskap stärker mänskliga gemenskaper. Att bryta bröd tillsammans har sedan urminnes tider varit grundbulten i mellanmänskliga relationer och gemenskaper. Surdegen är en aldrig sinande källa till näring för båda mänskliga kroppar och mänskliga gemenskaper.

Att himmelriket är som en surdeg betyder att himmelriket är levande, något som ger näring och stärker gemenskapen mellan människor. Ett himmelrike som är som en surdeg tar aldrig slut. Det förmeras ständigt och är en evighetens näringskälla för hela mänskligheten och för alla människor.

Himmelriket är som ett senapskorn och som en surdeg. Himmelriket är vardagligt närvarande, så nära att det kommer oss till mötes i varje blivande ögonblick. Himmelriket är aldrig längre bort än ett andetag. I varje blivande ögonblick befinner vi oss i himmelrikets tillväxtzon. Himmelriket växer som ett oväntat träd och förmeras som en jäsande surdeg här och nu. Alldeles nära var och en.

Himmelriket pockar på vår uppmärksamhet för att vi ska vara himmelrikets vittnen i världen. Med sina liknelser gav Jesus oss uppgiften att vittna om det kommande och samtidigt redan nu närvarande himmelriket. Det är vår uppgift som kristna att berätta för världen och vittna om att Guds rike är så nära att det redan är här.

Likt senapskornets träd kan vår kristna tro växa sig större än vi trodde var möjligt. Vår kristna tro behöver få växa som en trädkrona mot himlen så att andra ser den. Så att andra människor likt himlens fåglar vill bygga bo dess krona. Guds kärlek, nåd och barmhärtighet jäser som en surdeg i den kristna kyrkan, så att vår gemensamma kristna tro ska förmeras och sprida sig till andra.

Så låt oss vittna om Jesus så att världen kan tro, var och en på sitt sätt i sina sammanhang. Låt oss gå ut bland våra systrar och bröder i Advent och Jul och vara kristna på ett sådant sätt att de människor vi möter också vill vara det.