”Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: ’Herre, vi vill gärna se Jesus.’ Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. Och Jesus svarade dem: ’Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom. Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.’ Då hördes en röst från himlen: ’Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.’ Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom. Jesus sade: ’Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.’ Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.” (Johannes 12:20–33)
Jesus och lärjungarna kom till Jerusalem för att fira Påskhögtiden. Jesus hade nyligen uppväckt Lasaros från de döda och det skapade stor uppmärksamhet när Jesus kom ridande på den lilla åsnan. Till fariseernas förtret jublade många när han kom. Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. De sökte upp Filippos och sade: ’Herre, vi vill gärna se Jesus.’ Det var anmärkningsvärt att några greker hade kommit till Jerusalem för tillbe det judiska folkets Gud. Grekerna var inte en del av det judiska folkets förbund och kunde i egentlig mening inte delta i firandet av Påskhögtiden. Men de var på plats för att tillbe Gud ändå och de sökte upp Jesus, som de hade hört så mycket om. Filippos och Andreas berättade för Jesus att de grekiska hedningarna sökte honom.
Jesus svarade: ’Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas.’ Stunden hade kommit då Sonens innersta väsen skulle manifesteras, till välsignelse och frälsning för Guds folk och alla människor. Och han sade: ’Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.’ Jesus gjorde klart att människor och en människa inte finns till bara för sin egen skull. Människan och varje människa har sin plats i mänsklighetens gemenskap. Vi lever och dör i den stora mänsklighetens gemenskap och inget liv går förlorat. Våra liv, allt vi är och allt vi gör är ett utsäde som när vi dör ska ge en rik skörd till förmån för dem som ska komma efter oss. Som vetekorn som faller i jorden och gror för att bli ny skörd.
Jesus fortsatte: ’Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv.’ Hur och vad vi än gör så ska vi alla förlora varandra och allt som våra liv i den här världen är fyllda av. Den som bara älskar sina världsliga saker och helt saknar förståelsen av livet, döden och tillvaron som Jesus förkunnar och vittnar om, han eller hon ska förlora allt. Den sista skjortan har inga fickor och vi får inte ta med oss något härifrån när vi dör. Men den som förstår att inte fjättra sig själv vid världsliga och förgängliga ting räddar sig själv till hoppet och löftet om ett liv som trots döden ska sträcka sig mot oändligheten.
Jesus sade: ’Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom.’ Att tjäna Jesus och följa honom det är att leva livet här och nu som om allt det som Jesus förkunnade och vittnade om vore sant. Att manifestera den inre övertygelsen om att Jesus löften är sanna i det yttre livet så att den inre kristna tron och övertygelsen blir synlig för andra. Att vara där Jesus är det är leva i tro på, i hopp om och i tillit till att Guds rikes verklighet är sann och alldeles på riktigt. Med och i den kristna tron, det kristna hoppet och den kristna tilliten är vi i någon mening där den uppståndne Jesus är – i Guds redan fullbordade framtid. När vi så tjänar och följer Jesus ska Fadern förära oss med den kristna trons glädje, det kristna hoppets ro och den kristna tillitens frid.
Jesus förstod och visste att inget av det här är enkelt, han sade: ’Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.’ Jesus visste att allt var beroende av det som skulle behöva hända med honom. Det gjorde honom orolig men han förstod att det inte fanns någon genväg förbi den kommande mödan, smärtan och döden. Hela avsikten med Sonens existens i Jesus här i världen var att det som skulle komma att hända behövde hända. Han förstod att det skulle bli smärtsamt, men han visste också att våndan, smärtan och döden inte var slutet utan början på något nytt. I allt det mirakulösa nya som skulle bli till skulle Faderns namn förhärligas och förbundet bli tillgängligt för hela mänskligheten och för alla människor.
’Då hördes en röst från himlen: Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.’ Det kom en plötslig och oväntad bekräftelse på vad Jesus sade med en Gud Faderns direkta uppenbarelse i form av en röst från himlen. ’Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom.’ När Gud uppenbarar sig då bryter något radikalt annorlunda fram och något som fram tills dess var helt okänt gestaltar i tillvaron på ett sätt som trotsar våra föreställningar om verkligheten. När det händer försöker vi ofta hitta en förklaring eller bortförklaring. Några sade att det var åskan och andra sade att det var en ängel som lät när Gud talade. Om eller när Gud talar till oss – det händer att det händer – då gör vi gott i att lyssna på honom och ta det för vad det är utan att försöka förklara eller bortförklara det för att vara något annat. Om eller när Guds uppenbarelse drabbar då råder det ingen tveksamhet om att det är just det som har hänt.
Jesus sade: ’Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas.’ Gud Fadern uppenbarade sig för att bekräfta Sonen till stöd för oss människor. Uppenbarelsens röst pekade på Jesus. Med allt som snart skulle hända med honom skulle domen falla över denna världen och denna världens härskare fördrivas. Vem eller vad är det som är denna världens härskare? Vem eller vad är det som till synes härskar över allt och alla i denna värld? Det är döden och intigheten som till synes härskar över allt och alla. Allt är förgängligt och alla dör. Allt och alla blir till synes förr eller senare till ingenting. Det är döden och intigheten som med Guds dom ska fördrivas från den här världen.
’Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig, sade Jesus. Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.’ Jesus skulle upphöjas från jorden på ett kors. På det korset skulle han dö. Jesus ska döden dö på korset och det ska mirakulöst komma att visa sig att döden på korset inte är det sista ordet. Där, i döden på korset, ska han dra alla människor till sig för att i, med och genom uppståndelsen leda mänskligheten och alla människor genom och förbi döden till det eviga livet i Guds fullbordade framtid. Med Jesu kommande död och uppståndelse ska allt komma att förändras för alla människor för alltid.
Men allt det stora, mirakulösa och verklighetsförändrande låg fortfarande i framtiden för Jesus och lärjungarna när de förberedde sig inför firandet av Påskhögtiden i Jerusalem.
