"Han kom in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: ’Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.’ Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: ’Han har tagit in hos en syndare.’ Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ’Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.’ Jesus sade till honom: ’I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.’” (Lukas 19:1–10)
Sackaios var en tullindrivare, en tjänsteman som tog upp tull på varor som transporterades in i Jeriko för att säljas på stadens torg. Tullavgifterna gick till de lokala makthavarna och till romarna. Rom var ockupationsmakt och romarna såg till att den romerska kejsaren fick sin beskärda del av alla ekonomiska transaktioner som förekom ute i Romarrikets territorier. Tulltjänstemannen Sackaios hade en maktposition och han var illa ansedd. Han var en som man inte befattade sig med om det gick att undvika. Få eller ingen tyckte om honom. Sackaios var rik men ensam och utanför.
Jesus hade på olika sätt ställt till med uppståndelse i Galileen med omnejd och det gick rykten om honom. Folket i Jeriko hade hört berättelserna. Sackaios hade förstås hört talas om Jesus. Han var nyfiken på honom och ville gärna se vem han var. Dessutom, på vägen in till Jeriko botade Jesus mirakulöst en blind man som fick tillbaka sin syn. Så det var lite uppståndelse omkring Jesus när han kom till den lilla staden Jeriko.
Sackaios var kortväxt och såg ingenting av Jesus i folkmassan. Så han sprang i förväg och klättrade upp i ett träd för att kunna se lite bättre när Jesus passerade. När Jesus kom förbi just där då sade han: “Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.” Det var som om Jesus kände igen, eller åtminstone kände till, honom. Sackaios blev jätteglad förstås. Han var ju allmänt illa sedd och illa omtyckt så det var ovanligt för honom att ha gäster hemma. Han skyndade sig hem för att göra i ordning och ta emot Jesus. Någonting stort hände i Sackaios när Jesus sade som han sade och gjorde som han gjorde.
Folket i Jeriko tittade snett både på Jesus och på Sackaios. “Han har tagit in hos en syndare” sade de till varandra med dömande tonfall. Om Jesus ville umgås med Sackaios, som var en opålitligt typ, då var kanske Jesus också en minst lika opålitlig figur. Men folkets illvilja och småsinthet förändrade inte det som hade hänt med Sackaios. Ett omvändelsens mirakel blev till när Jesus brydde sig om den som ingen annan brydde sig om. Sackaios vände om från sitt egocentriska sätt att bara tänka på sig själv. Han lovade att dela med sig med hälften av sina tillgångar till de som hade det fattigt ställt. Han lovade att fyrdubbelt kompensera den eller dem som han hade bedragit eller snuvat på pengar.
Sackaios drabbades av en inre omvändelse som fick yttre konsekvenser när Jesus kände honom vid namn, visade honom omtanke och inkluderade honom i sin gemenskap. Jesus omtanke och vänlighet drabbade Sackaios så hårt att han omvärderade hela sig själv, hela sitt liv och sina relationer till andra. Det var en konsekvens av den medmänskliga kärlekens och nådens oerhörda och mirakulösa kraft. Jesus såg och förstod vad som hände i Sackaios inre och han sade: ”I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.” Räddningen nådde Sackaios hus när Sackaios blev sedd, bekräftad och på det sättet älskad av Jesus. Sackaios plats i gemenskapen blev etablerad, även han var en son till Abraham.
Jesus har kommit till världen för att söka det som är förlorat och rädda det. Här finns den djupast liggande kärnan i den kristna kyrkas Evangelium. Jesus söker den som är förlorad för att rädda honom eller henne. När Jesus når fram med nåden då når räddningen och frälsningen fram till var och en oavsett hur det har sett ut och oavsett vad andra eventuellt tycker och tänker om saken. Nåden befriar och frälser förändrar allt.
Men, kan Jesus omtanke verkligen omfatta även de mest småsinta, egocentriska och elaka typerna? Kan Jesus kärlek omfatta även de som är rika och de som kanske har skott sig på andra? Kan Jesus kärlek och frälsning verkligen gälla även den och dem som jag eller vi tycker är förkastliga i all sin uselhet? I de frågorna finns det som är mest utmanande med den kristna trons Evangelium. För Jesus älskar även den och dem som vi kanske inte tycker är värda att älskas. Jesus frälser även den och dem som vi kanske tycker är bortom all räddning. Gud Faderns kärlek manifesterad i Sonen är provocerande därför att den omfattar och omfamnar så mycket mer och så många fler än vi kanske vill förstå. Nåden som Jesus visar världens alla syndare är kanske det mest provocerande av allt.
När Sackaios bekände sina synder inför Jesus då befriades han från sitt tidigare jag. Det glada budskapet, att Jesus kände honom vid namn, att Jesus omtanke gällde även honom, befriade Sackaios från sig själv. Han befriades från sitt gamla jag till att bli och vara en bättre människa i relation till sina medmänniskor. Sackaios blev en pånyttfödd människa i mötet med Jesus. Det var ingen banal och förnumstig moralism som gav Sackaios liv en ny riktning. Förändringen växte fram inifrån i ljuset av Jesus nåd och omtanke.
Det finns en räddning, frälsning och befrielse för alla. Vägen dit går via en uppriktig bekännelse av den synd vi bär och den skuld vi har som har – i förtröstan på och tillit till Jesus kärlek, nåd och barmhärtighet. Jesus är alltid ute och söker efter dem som tycker sig vara förlorade för att rädda var och en och alla människor. Alla människor är Abrahams barn. Var och en och alla omfattas av Gud Faderns kärlek till människan och människor som den manifesteras i, med och genom Jesus från Nasaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar