”Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ’Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.’ Till lärjungarna sade han: ’Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte. Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.’” (Lukas 17:20–30)
Gud kunde ha låtit bli att skapa liv. Gud hade inte varit mindre Gud utan oss. Men Gud lät inte bli. Gud skapade och Gud skapar livet. Guds rike är det levande livet och det levande livet är Guds rike. Gud skapade och Gud skapar ett rike av levande liv i ett livsfientlighet universum där inget liv blir till utan att Gud skapar det. Därför kan vi inte se Guds rike. Guds rike är inte någonting som ligger utanför oss själva, något vi kan peka på och säga ”här är det” eller ”där är det”. Vi kan inte se det med våra ögon. Därför att Guds rike är inte något som ligger utanför vår egen existens. ”Guds rike är inom er” säger Jesus. Han menar det han säger och säger det han menar. Själva livets egen existens är Guds rike. Det levande livet som har väckt oss till liv är Guds rike som sådant. Att vara vid liv, att vara levande, det är att i varje ögonblick befinna sig i Guds rike.
Livet i sig befinner sig utanför vår kontroll. Det är Gud som är Gud och det är Gud som råder över liv och död. Vi vill gärna ha kontroll över sakernas tillstånd. När vi inte har det så intalar vi oss gärna att vi har det i alla fall. Vi vill ofta gärna tro att vi har kontroll, även kontroll över livet. Med våra almanackor och kalendrar skapar vi en illusion åt oss själva som får oss att tro att vi har kontroll över livet. Men livet i sig ligger utanför vår kontroll. Det är Gud som är Gud och det är Gud som råder över liv och död.
Om eller när Gud uppenbarar sig. Om eller när Jesus ger sig till känna i det liv som vi lever här och nu. Om eller när miraklet sker – då väcker Jesu löften tro, hopp, kärlek och tillit. I ögonblick av Guds uppenbarelse finns den ro och den frid som befriar oss från vårt stora kontrollbehov. Om eller när det sker så framgår det med all önskvärd tydlighet att det är Gud som är Gud och att det är Gud som råder över liv och död. På ett bra sätt. På ett hoppingivande sätt. På ett tillitsfullt sätt. På ett kärleksfullt sätt. Om eller när Gud uppenbarar sig i, med och genom den uppståndne och levande Jesus så är det ett glädjebud. Att det är Gud som råder över liv och död är ett glatt budskap. För det betyder att liv och död inte är varandras motsatser. Levandet och döendet är olika aspekter av samma Guds rike.
Att ha fått ett aldrig så kort ögonblick av uppenbarelsens klarhet väcker en längtan tillbaka till den stunden och det ögonblicket. Det kommer tider då vi längtar efter att få uppleva en enda sådan dag igen. En dag som är fylld av Jesu påtagliga närvaro i våra liv. En dag av klarhet, hopp, tillit och obändig tro. När vi längtar så starkt då är det lätt hänt att vi låter oss förledas. Så att vi tror på den som pekar och säger ”där är han” eller ”här är han”. Om eller när det händer då ska vi inte springa dit de pekar. Inte ens om det sägs av kyrkans biskopar eller av en präst i en predikstol. Därför att – om eller när den sanne Jesus ger till känna är det lika klart och tydligt som när en blixt flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont. Uppenbarelsen i sig är det trovärdiga vittnet om att uppenbarelsen händer.
Om det inte har hänt tidigare så kommer det att hända den dagen då våra hjärtan slutar att slå. Livet som vi känner det ska tas ifrån oss. Var och en ska lämna tillbaka den plats i tid och rymd som vi just nu betraktar som vår egen. Vi behöver minnas att vi är skapade, att livet är en gåva som vi har fått till låns utan att ha gjort oss förtjänta av den. Det är fullt möjligt för oss att leva på i ovisshet om att det är så. Vi kan utan bekymmer och problem fortsätta i vardagen som om vi inget visste. Vi äter, dricker, har relationer och gifter oss som i Noas dagar. Vi köper, säljer, planterar och bygger som i Lots dagar.
Men det kommer en dag då hjärtat slutar att slå. En stund då just det där andetaget blev det sista. I den stunden – där och då – kommer Jesus att uppenbara sig med all sin kraft och hela sin absoluta närvaro. När kroppens död är ett obestridligt faktum och ingenting av allt vi har gjort, sagt eller lagt på hög kan vara oss till någon hjälp då är Jesu löften det enda som återstår. ”Guds rike är inom er.” Livets egen existens är Guds rike. Det levande livet som har väckt oss till liv är Guds rike som sådant. Att vara vid liv, att vara levande, det är att i varje ögonblick befinna sig i Guds rike. Kroppens död innebär inte livets slut. Kroppens död innebär inte att livets existens övergår till intighet. Livet i sig upphör inte att finnas till.
Vad som händer när Jesus uppenbarar sig där och då är en väl bevarad hemlighet. Det är som det ska vara. Det vi kan och ska göra här och nu är att peka på Jesus och ständigt påminna andra och varandra om Jesu löften. Vi kan och vi ska väcka tro, hopp, kärlek och tillit hos och med andra och varandra. Vi ska påminna andra och varandra om att allt det här handlar om det gladaste av alla glada budskap – det är Gud som är Gud och det är Gud som råder över livet i Guds rike. Och livet i Guds rike är ett liv som aldrig upphör att finnas till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar