”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” (Matteus 18:20)
Ofta tänker och talar vi om vår tro som om allting hänger just på vår egen tro. Ibland fastnar vi i tanken och får för oss att det är just vår egen tro – eller vår brist på tro – som gör att kyrkan står eller faller. Som om det var vår förmåga att tro som bär kyrkan. Det är inget annat än ett stort missförstånd. Kyrkan bärs inte av tro, varken vår egen eller någon annans. Kyrkan bärs helt och hållet av Jesu löfte. Inget annat. Om, när och där vi samlas i Jesu namn så finns Jesus där mitt ibland oss. Inte för att vi tror utan för att Jesus har lovat att det är så. Det är Jesu löfte som bär kyrkan och vår tro, inte tvärtom.
Ibland fastnar vi även i tanken på upplevelsen, eller kanske i bristen på upplevelse. Som om det vi talar om och gör i kyrkan bara är på riktigt om det skapar en upplevelse som är något utöver det vanliga. Även det är ett missförstånd. Jesus ger inget löfte om extraordinära upplevelser. Jesus utlovar ingen upplevelse utöver det levande livet självt. Den som i kyrkan förväntar sig en upplevelse som är något annat än upplevelsen av att vara vid liv har missförstått kyrkans innehåll. Jesus lovar bara att vara med oss och att vara hos oss. Jesus lovar att vara här mitt ibland oss. Inte mer och inte mindre. Men det är stort nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar