”Medvindsjournalist är lätt att vara. Det är värre i motvind. När man vet att det finns en sanning där som inte vill visa sig, och när folk runtom börjar tröttna, blir likgiltiga eller får kalla fötter. […] De som velat diskreditera Sofia Lilly Jönsson har givetvis framhållit fällningen från PON, trots att den inte handlade om innehållet i hennes artikel. Vi brukar ibland prata om hat och hot mot journalister. Innanför ringmuren i Visby pågår det för fullt.”
Maria Schottenius sätter sökarljuset på Svenska kyrkan i dagens DN och belyser tre frågor. Den första frågan handlar om de orättfärdigheter som Svenska kyrkans folk i Visby domkyrkoförsamling har utsatt journalisten Sofia Lilly Jönsson för efter hennes granskning i tidningen Dagen i april 2015. Schottenius drar sig inte för att kalla det Visby domkyrkoförsamlings personal och förtroendevalda har utsatt Jönsson för i två års tid för ”hat och hot.” Kan det bli mycket allvarligare än så? Det är vad man kallar sådant som politiska extremistgrupper utsätter journalister för. Och numera även Svenska kyrkans folk i Visby domkyrkoförsamling.
Den andra frågan berör den alltmer diffusa formen för Svenska kyrkans episkopala struktur. Schottenius skriver: ”Så även visitationen, biskopens traditionella utvärdering av församlingarnas arbete, kan vara ett spel för gallerierna.” Svenska kyrkans episkopala ordning har länge eroderats inifrån kyrkan själv. Miriam Wredén Klefbeck och Judith Fagrell skrev en angelägen text om saken den 26 april. Biskopen i Lunds stift, Johan Tyrberg, skrev matnyttigt om behovet av att reformera biskoparnas roll i relation till församlingarna den 5 maj. Det är en angelägen fråga som behöver hanteras med betydligt större intresse och engagemang än vad som hittills varit fallet.
Den tredje frågan belyser problemen i Svenska kyrkans inre organisation. Schottenius skriver: ”I fallet med kyrkohandboken har vi kunnat se hur ett tjänstemannavälde växt fram och fått orimligt inflytande i en fråga som egentligen rör hjärtat av Svenska kyrkan.” Det handlar till viss del om att sakfrågor behandlas av tjänstemän som saknar fördjupad kunskap i de frågor som hanteras. Problemet är tydligt i ljuset av hur musiken har hanterats i frågan om den nya kyrkohandboken. Musikalisk expertis har avfärdats till förmån för en linje som har lagts fast på tjänstemannanivå. Svenska kyrkans teologiska och ecklesiologiska frågor hanteras ofta på liknande sätt.
Maria Schottenius artikel i dagens DN är ännu ett exempel på att Svenska kyrkan behöver journalister och andra som skriver om vad de ser i kyrkan. Det skulle vara bra om ledande och beslutande personer i Svenska kyrkan började ta sig an kyrkans frågor med liknande öppenhet och grad av angelägenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar