Jesus sade: ”En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: ‘Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: ‘Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: ‘Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ Men fadern sade till sina tjänare: ‘Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började. Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: ‘Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: ‘Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’ Fadern sade till honom: ‘Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’” (Lukas 15:11–32)
Jesus liknelser handlar om Guds rike. Riket där Guds rättfärdighet och Guds rättvisa råder. Guds rike är Guds fullbordade framtid och är den plats i tiden där den uppståndne och levande Jesus Kristus från Nasaret befinner sig. Det är därifrån – från Guds fullbordade framtid – som Jesus uppenbarar sig för oss och för alla andra här i vår tid. Guds avsikt med människan, mänskligheten och skapelsen finns där, i Guds fullbordade framtid. Guds rike fullbordades en gång för alla i, med och genom Jesus uppståndelse från döden. Den tiden finns redan och samtidigt har den ännu inte blivit till. Guds rike är och ska bli. Hur talar man om något som redan är men som samtidigt är något som ska bli? Jesus talade med liknelser. Till exempel – liknelsen om den förlorade sonen.
En liknelse är inte en metafor. En liknelse är en analogi och en analogi jämför något med något annat för att förklara detta första något. Varje liknelse som Jesus använder sig av har prefixet ”Guds rike är som…” och sedan följer en jämförelse som ska förklara något om detta Guds rike. I liknelsen om den förlorade sonen är det med Guds rike som med den förlåtande fadern. Alltså, i Guds rike är det som när en fader förlåter sin odåga till son. Liknelsens poäng är förlåtelsen. I Guds rike finns förlåtelse att få för varje odåga som har gjort något dumt och som ansvarslöst har försnillat sitt arv. I Guds rike ställer man till med fest varje gång när någon som har varit förlorad återvänder och blir återfunnen.
Liknelsen om den förlorade sonen är inte så svår att förstå. Men det finns något viktigt i och med Jesus liknelser som ofta går oss förbi. Det är liknelsernas vardaglighet. När Jesus försöker förklara något om Guds rike då drar han inga långa obegripliga berättelser om fjärran länder och okända stränder. Han jämför aldrig Guds rike med något okänt eller obegripligt. Tvärtom. Jesus liknelser jämför Guds rike med de mest vardagliga ting och företeelser. Sådant som vi kan se runt omkring oss nästan varje dag. I liknelsen om den förlorade sonen liknas förlåtelsens möjlighet i Guds rike vid en pappa som förlåter sin odåga till son. Det är en högst begriplig liknelse. Att förlåta barn när barnet ber om förlåtelse för sina misstag är något som föräldrar gör varje dag. Guds rikes förlåtelse är inte svårare, konstigare eller mer märkvärdig än den vardagliga förlåtelsen som finns mellan föräldrar och barn.
Att Jesus använder vardagliga ting och företeelser i sina liknelser om Guds rike säger oss något viktigt om Guds rike som sådant. Med liknelserna säger Jesus att Guds rike är som den vardag och verklighet som vi står och går i redan nu. Guds rike finns med andra ord mitt framför näsan på oss alla. Tillsammans med alla andra människor och hela skapelsen är vi fullständigt omringade av och inneslutna i Guds rike. Guds fullbordade framtid är aldrig mer än ett andetag bort. Jesus jämför vardagligheter med Guds rike därför att Guds rike finns och är i det vardagliga. När Jesus talar i liknelser om Guds rike talar han om den här världen och om den här verkligheten. Inte om en föreställd verklighet någon annanstans. Det finns ingen annan verklighet och ingen annan plats för Guds rike än den vi står och går i här och nu.
Guds rike är beslöjat bakom en tunn hinna av vardaglighet. Det händer att Jesus låter sig uppenbaras och avslöjas i det som till synes är något vardagligt och alldeles vanligt. När en sådan uppenbarelse drabbar då förändras allt. Då väcks den kristna tron till liv och allt som finns får en ny lyster. I ljuset av kristen tro blir det Guds rike Jesus talar om med liknelser både synligt och tydligt. När vi ser på världen med den kristna trons ögon framträder fragment av Guds rike i allt som är. Guds rike är bara ett ögonblick och ett andetag bort. Varken förlåtelsens möjlighet eller Jesus själv är långt borta. Förlåtelsen är verklig, sann och inom räckhåll för alla. Jesus själv är inte längre bort än att vi faktiskt och alldeles på riktigt berörs av honom i nattvardens bröd och vin. Tro och lita på att det är sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar