#493. An open letter…

An open letter to Isaac Bachman, Ambassador of Israel.

Mr Ambassador,

I write this to you without having any official authority in the Church of Sweden. I am but an ordinary parish-priest without affiliation to any of the parties that make up our church´s ruling bodies. These words are my own and I do not claim to speak for anyone but myself.

Nevertheless, I am dismayed at the way that people with authority and influence in our church have behaved and spoken in relationship to Israel lately. The, by now, infamous proclamation by the socialdemocrat Anna-Karin Hammar – that the Israeli delegation´s participation in Stockholm Pride was a matter of ”pinkwashing” – was only the latest incident that have brought shame upon our church. The mentioned Anna-Karin Hammar has for a long time used her position in the church to agitate against Israel and to peddle the goods of the antisemitic BDS-movement. But, Anna-Karin Hammar´s anti-Israeli opinions and activism are not, by any means, legitimate representatives of our church.

Further injury has been caused by the fact that our bishops apparently neither can nor want to distance themselves from the BDS-movement. The response from bishop Fredrik Modéus to a question put by Annika Borg and Johanna Andersson in Kyrkans Tidning illustrates the problem. It isn’t ethically good enough by a bishop to only cling to documents and statements by non-clergy civil servants in our church when addressing questions of antisemitic activism. A clear statement against it is necessary. There seems to be good reasons to question the ethical and moral stature of our church´s leadership in relation to Israel.

Our leaders´ inability to distance themselves from the antisemitic sentiments of the BDS-movement and the fact that a prominent member of the upper echelons of our church has charged Israel with the clearly antisemitic ideas of ”pinkwashing” is nothing but a monumental disgrace and embarrassment to our church. As an ordinary parish-priest I would like to extend my sincere and deep apologies to you and to the people of Israel for our leaders´ lack of moral and ethical integrity regarding these questions.

I am, together with many here in Sweden, aware that there are numerous and complex problems that need to be solved in Israel´s part of the world. People of good will are dearly needed. Please know that there are people of good will here – in Sweden and in our church – that stand by the Jewish people and the State of Israel.

With regards and best wishes for Israel´s and your wellbeing when you now leave Sweden for other duties.

Sincerely

Patrik Pettersson

#492. Nej SD…

Aron Emilsson från Sverigedemokraternas (SD) skrev en debattartikel i tidningen Dagen där han argumenterar för SD inför kyrkovalet. Helt enligt den rådande diskursen positionerar han SD som alternativ och huvudmotståndare till Socialdemokraterna (S).

Jag har tidigare försökt formulera tre principiella argument mot att partiet SD ska ha inflytande i Svenska kyrkans beslutande organ – nationalismen, främlingsfientligheten och antisemitismen. SDs ideologiska bas är en osund form av nationalism. Idéer om att det har funnits och därför ska finnas ett Sverige och svenskar som är definierbara med oföränderliga etniska, kulturella och sociala koder. För att särskilja ”oss” från andra, för att sortera ut ”dem” från ”oss.” SD har vuxit fram ur främlingsfientliga och rasistiska rörelser. Fientligheten mot främlingar ligger som en röd tråd i partiets historia och i partiets politik. Antisemitismen verkar vara en integrerad del av SDs tankegods. Antisemitism – hur den än kommer till uttryck – är per definition absolut oförenligt med den kristna kyrkan och hör inte hemma i Svenska kyrkan över huvud taget.

Aron Emilssons debattartikel ger fler argument mot SD som en legitim del av Svenska kyrkans beslutande organ.

Emilsson skriver att SD inte har ”som mål att låta sekulära partipolitiska dogmer styra kyrkans verksamhet, eller kullkasta kyrkans lära.” Emilsson skjuter sin egen idé i sank i meningen efter där han menar att SD vill utgå från en ”socialkonservativ och teologisk grund” ”för att förvalta en i grunden god samhällsinstitution”. ”Socialkonservatism” är inget annat än ännu en uppsättning partipolitiska dogmer – som inte under några omständigheter kan ligga till grund för den kristna kyrkan. Dessutom, den kristna kyrkan som ”en i grunden god samhällsinstitution”? Förutom att den kristna kyrkan i grunden inte är en samhällsinstitution utan en teologiskt definierad storhet, vad menas med ”en i grunden god”? Finns det något i den nuvarande kristna kyrkan i Sverige som gör den annat än god, enligt Emilsson?

SD vill alltså bara byta ut det politiskt färgade innehållet i Svenska kyrkans styrsystem med ett innehåll som har en annan politisk färg. Man verkar dessutom helt ha missuppfattat Svenska kyrkan för att vara något annat än en kristen kyrka i Sverige.

I den andra delen av debattartikeln argumenterar Emilsson för att Svenska kyrkan ska vara en röst som talar om att det som en gång har varit i Sverige ska förbli. Som om oföränderlig samhällelig konservatism vore den kristna kyrkans väsen, ärende och uppgift. Men den kristna kyrkans uppgift är inte att legitimera ett statiskt och oföränderligt samhälle. Den kristna kyrkans traditioner och kunskap om det som har varit är grunden vi står på för att trygga leva med och i den tid som förändras. Kyrkans tro, lära och traditioner är inte konserveringsmedel, de är livsmedel på vår gemensamma resa genom det föränderliga livet. Den kristna kyrkans blick är inte riktad bakåt mot det som har varit. Blicken är riktad mot det som ska bli men ännu inte är, mot den ständigt förändrade framtiden. Så, nej SD. Svenska kyrkan är inte konserveringsmedlet i ett oföränderligt samhälle som drömmer om fornstora dagars återkomst.

Minst av allt är den kristna kyrkan i Sverige någon form av plattform för ”svenskhet”. Den kristna kyrkan är global och universell och Svenska kyrkan är en liten del av den världsvida kyrkan. Att som SD försöka frammana en bild av Svenska kyrkan som i första hand ”svensk” är en fundamental missuppfattning av vad Svenska kyrkan som kristen kyrka är för något. En missuppfattning som är så grundläggande att den ensam diskvalificerar SD från legitim delaktighet i Svenska kyrkans beslutande församlingar.

Det är för övrigt talande och belysande att Aron Emilsson inte nämner Jesus över huvud taget i sin debattartikel.

De politiska partierna SD och S förgiftar Svenska kyrkans inre liv genom att göra kyrkovalet till en arena för partipolitisk kamp. Den som vill Svenska kyrkan väl gör gott i att frimodigt rösta på partipolitisk obundna nomineringsgrupper, för att så långt som möjligt minimera partipolitiska organisationers inflytande. Partipolitik hör inte hemma i Svenska kyrkan.

• Inte längre (S)venska kyrkan, Aron Emilsson, Dagen 9/8.
• #427. SvK och partiet SD...
• #469. Dysfunktionell demokrati...
• #147. Sanningen om vägen...

#491. Händelserik sommar…

Tre händelser i sommar väcker frågor om vår Svenska kyrkan.

Antje Jackelén hade livvaktsskydd under Almedalsveckan. Av uppenbara skäl ska en sådan åtgärd omges av diskretion. Men det föranleder frågor som av lika uppenbara skäl är angelägna för alla oss andra som också är anställda eller på annat sätt är engagerade i Svenska kyrkan. Finns det en hotbild riktad mot hela eller andra delar av Svenska kyrkan? Varifrån kommer i så fall ett sådant hot? Är det ett religiöst betingat hot? Är det ett politiskt betingat hot? Det är uppriktiga frågor. Jag hade ansvar för en öppen församlingsverksamhet under hela juli i ett sammanhang där många människor rör sig. Fanns det ett hot mot oss? Finns det ett hot mot oss som är präster i vår kyrka? Om vår kyrkas ärkebiskop är utsatt för ett hot som gör livvaktsskydd nödvändigt blir ju frågan – kan vi som är kyrkans präster röra oss fritt utan risk? Vår ärkebiskop berömmer sig för sitt ledarskap och sin kommunikationsförmåga. Men vad kommunicerar ledarskapet när det omger sig med livvakter?

Almedalen gav mer att fundera på. Vänsterpolitiska aktivister använde Svenska kyrkan som plattform för att torgföra BDS-rörelsens antisemitiska tankegods. Anförda av socialdemokraten Anna-Karin Hammar använde BDS-förespråkare Svenska kyrkan som plattform för seminarier i kyrkorna i Visby. Med det gjordes Svenska kyrkan till representant för den Israel-fientlighet och antisemistism som ligger till grund för BDS-rörelsen. Det är mycket illa att antisemitismen och fientligheten mot judar åter tar plats i vårt samhälle. Antisemitismen är en hatets och ondskans hydra. Det är alarmerande att vänsterpolitiska aktivister använder Svenska kyrkan som plattform för att bidra till den antisemitiska hydrans fortlevnad. Almedalen 2017 var veckan då högerpolitiskt extrema antisemiter marscherade på Visbys gator och vänsterpolitiska aktivister framförde antisemitiskt tankegods i mikrofoner i Visbys kyrkor.

Det visade sig i början av sommaren att politiker och tjänstemän i regeringen hade köpt upp en IT-lösning för Transportstyrelsen och samtidigt sålt ut skyddsvärd information om vitala delar av vårt samhälle till främmande makter. Av vad som har framkommit i media står det klart att den socialdemokratiskt ledda regeringens hantering av upphandlingen är under all kritik. Det blåste upp till medial storm mot statsminister Stefan Löfven om saken.

När den socialdemokratiska mediala motoffensiven började var det tydligt för den som har ögon att se med att det narrativ som skulle etableras var att statsminister Stefan Löfven var ansvarsfull och ansvarstagande – just det som han inte har varit. Mediala kanaler fylldes av socialdemokrater som upprepade att Stefan Lövfen var ansvarstagande. Det var i det sammanhanget som biskop Eva Brunne twittrade. I enlighet med partiets mediala strategi twittrade hon att Löfven var ansvarstagande. Det kunde inte ha varit tydligare att Eva Brunne, med mitra, kräkla, och ämbete, twittrande gick det socialdemokratiska partiets ärende. När Eva Brunne efter kritik försökte sig på lite skademinimering genom att hävda att hon hade skrivit så oavsett vem som var statsmininster blev det lite löjligt. Det är bättre att stå för sina åsikter än att låtsas som att de inte finns.

En ärkebiskop med livvakter, vänsterpolitiskt betingad antisemitisk aktivism i kyrkan och en biskop som går det socialdemokratiska partiets ärende. Tre saker som lever kvar från sommaren som har gått.

Om du är medlem i Svenska kyrkan så kan du vara med och förändra genom att rösta i kyrkovalet i september. En del av de förtroendevalda som väljs kommer att vara med och påverka vad Svenska kyrkan ska ägna sig åt i Almedalen kommande år. En del av dem kommer att vara med och välja framtidens biskopar och vår kyrkas nästa ärkebiskop. Med din röst kan du vara med och påverka så att Svenska kyrkans ledarskap kanske kan få se annorlunda ut framöver. Kanske kan de blivande minnena av vad Svenska kyrkans ledare kommer att ägna sig åt kommande somrar då också se lite annorlunda ut.

• Helena Edlund: Vill Svenska kyrkan ha några medlemmar kvar?