"Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: ’Jag ger mig ut och fiskar.’ De sade: ’Vi följer med dig.’ De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: ’Mina barn, har ni ingen fisk?’ De svarade nej, och han sade: ’Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.’ De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ’Det är Herren!’ När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: ’Hämta några av fiskarna som ni just fick.’ Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder. Jesus sade till lärjungarna: ’Kom och ät.’ Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda." (Johannes 21:1–14)
Lärjungarna befann sig i tiden efter de dramatiska dygnen i Jerusalem. Jesus avrättades på det där hemska korset. De begravde honom och allt tog slut. Under åren som de hade rest runt med Jesus – när de såg vad han gjorde och hörde vad han sade – så byggde de upp förhoppningar om att det skulle kunna bli bättre än vad det var. Det fanns en strimma hopp om att den romerska ockupationen skulle kastas omkull. Att folkets livsvillkor under Jesu ledning skulle kunna bli bättre. Han talade ju om befrielse. De trodde på honom. De hoppades på en befrielse. Med Jesus dog alla förhoppningarna som de hade byggt upp. Det skulle trots allt inte bli någon förändring till det bättre. Allting grusades. Så lärjungarna återgick till det de hade gjort innan Jesus fick dem att följa med land och rike kring.
”Jag ger mig ut och fiskar.” ”Vi följer med dig.” De gick ut och steg i båten, som de hade gjort otaliga gånger tidigare. Det blev en natt av fångstlöst fiske. Sådär som det blev ibland. Det var ingenting konstigt med det. Morgonen kom, solen började gå upp och de tog sig in mot land igen. Då visade det sig att allt visst inte var tillbaka till det som alltid hade varit. De kände inte igen Jesus först. Det var bara någon på stranden som frågade om de hade fått någon fisk. Det hade de ju inte fått.
”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisk. Då kände lärjungen som Jesus älskade igen honom. ”Det är Herren!” sade han. Det är förstås svårt intill omöjlighet att föreställa sig upplevelsen av att se någon som man vet är död stå där levande igen. Men det var så det var. De hade sett Jesus dö på korset. De hade begravt honom och sörjt honom. Han var borta som alla andra döda är borta. Ändå stod han där livs levande och sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De följde hans uppmaning och hans löfte om fångst visade sig vara sant. Han blev igenkänd när löftet han gav infriades. När det blev som han sade att det skulle bli då kände de igen honom.
Den nakne Petrus iklädde sig ett skynke och hoppade i vattnet för att så fort han kunde ta sig till Jesus. Petrus kastar sig ut ur båtens trygghet, ut över många famnars mörka djup. Han överväldigas av glädje, hopp och längtan. Och kastar sig ut i hopp om att nå fram till Jesus.
De andra tog sig till land med båten och fångsten. Där satt han. Livs levande. Lika verklig som glöden och fiskarna och brödet. Den uppståndne Jesus är lika konkret, verklig och påtaglig som värmen från eldens glöd, som lukten från de glödande kolen, som ljudet av fiskarna som steks, som doften av brödet som bakas. Den uppståndne Jesus är inte en abstrakt idé, inte en föreställning om något, inte en tanke som ska väckas, inte ett odefinierat något som på ett obegripligt sätt ska bli till i någons ”hjärta” eller föreställningsvärld. Den uppståndne och levande Jesus är lika konkret, verklig, påtaglig och kroppsligen närvarande som glöden, fiskarna, brödet och lärjungarna själva.
”Kom och ät” sade han. Den uppståndne Jesus är en levande någon bland de levande som äter precis som alla andra äter. Mer konkret närvarande i kroppslig gestalt än så kan ingen vara. Ingen vågade. Man kan föreställa sig att de var lite avvaktande. Det var ju onekligen lite konstigt att han faktiskt var där. Han var ju död. De såg honom dö. Och nu står han där livs levande framför dem. De förstod att det verkligen var han. Men ingen ingen vågade fråga något. Jesus tog fiskarna och brödet och gav åt dem att äta. Som han hade gjort den där dagen för ett tag sedan, när han mirakulöst försåg många med mat av lite. Det är inte svårt att föreställa sig tystnaden när de satt där och åt tillsammans med Jesus.
Det skulle visa sig att det här var den tredje gången som Jesus gav sig till känna som livs levande efter sin död. Men det var inte den sista gången. Jesus har sedan dess fortsatt att på olika sätt ge sig till känna för sina lärjungar. Genom århundraden. Över geografiska gränser. På något märkligt sätt envisas Jesus med att fortsätta att ge sig till känna. Den uppståndne och levande Jesus från Nasaret fortsätter att uppmana oss att kasta i nätet på båtens högra sida.
Det finns goda skäl att på hans löfte fortsätta att fiska i trons vatten och förvänta sig fångst efter fångst. Det finns goda skäl att låta sig övermannas av glädje, hopp och längtan och kasta sig ut över många famnars djup i tillit till att Jesus finns där och tar emot oss. Det finns goda skäl att förtrösta på att den uppståndne och levande Jesus fortsätter att ge sig till känna för oss och för alla människor. Idag, imorgon och alla andra dagar. Tro och lita på att det är sant.
Det finns goda skäl att på hans löfte fortsätta att fiska i trons vatten och förvänta sig fångst efter fångst. Det finns goda skäl att låta sig övermannas av glädje, hopp och längtan och kasta sig ut över många famnars djup i tillit till att Jesus finns där och tar emot oss. Det finns goda skäl att förtrösta på att den uppståndne och levande Jesus fortsätter att ge sig till känna för oss och för alla människor. Idag, imorgon och alla andra dagar. Tro och lita på att det är sant.
Amen!! ^_^
SvaraRadera