Den kristne missionären John Allen Chau mördades av en ursprungsbefolkning på en ö i Indiska oceanen. Man kan ha olika åsikter om uppgiften han tog på sig, om hur han agerade och om vad som hände. Någon menar att han var en verklig missionär driven av en stark kallelse och av kärlek till Gud och till människorna. Någon annan menar att han var en naiv ung man som tog på sig en alltför stor uppgift som han inte kunde hantera. En tredje menar att han var en idiot som gick iland där han inte hörde hemma och fick skylla sig själv. Oavsett vad man tycker, tänker och tror om det hela så är mordet orättfärdigt.
Någonstans sitter en mamma och en pappa, syskon och vänner, och sörjer en älskad son, bror och kär vän.
Peter Kadhammar skrev om saken i Aftonbladet. Först tänkte jag att det mest var postkolonialt trams. Men ju mer jag har tänkt på det desto mer framstår hans text som inte bara fasansfull utan också farlig. Vad Peter Kadhammar faktiskt gör är att han legitimerar ett mord på en kristen med en idé om att vi, samtidens kristna, genom vår kristna tro på något sätt är kollektivt skyldiga till femhundra år gamla oförrätter och att det därför finns rationella skäl till att vi som är kristna får mördas. Det är en fasansfull tanke att mord på kristna legitimeras i en av våras största dagstidningar samtidigt som kristna människor runt om i världen förföljs, förtrycks, mördas och utrotas på riktigt. Att mord legitimeras alls…
Låt oss vända perspektiven med en påhittad och fiktiv händelse för att illustrera det fasansfulla. Vi låter Kadhammars ord beskriva det fiktiva som hänt.
En ung muslimsk man drivs av sin övertygelse och av sin kärlek till gud och människorna ut för att missionera. Han är i alla avseenden en vänlig, snäll och ärlig ung man utan baktankar eller dolda avsikter. Han vill verkligen väl med sin mission. Han åker till en mindre stad på den svenska landsbygden. När stadens invånare får klart för sig att en för dem okänd man är på väg samlar de ihop ett uppbåd och möter missionären i utkanten av den lilla staden. Där slår de ihjäl honom med nävar och tillhyggen. Den döda kroppen lämnas i diket.
Några dagar senare skriver Peter Kadhammar i Aftonbladet:Med nävar och tillhyggen dödade stadens invånare den unge missionären vars sista ord tycks ha varit:– Allahu Akbar!Tragiskt, men de handlade fullständigt rationellt. Om någon skulle få för sig att säga usch och fy är det bara att kasta en blick bakåt. Invånarna i den lilla staden gjorde det som invånarna i Norra Afrika, Mellanöstern och stora delar av Asien borde ha gjort så fort muslimerna visade sig och ropade:– Allahu Akbar!Visst, många försökte. Men pilbågar, spjut och stenslungor båtade föga mot islamistisk fanatism, lögner, sanslös grymhet, samvetslös hänsynslöshet, mutor, brutna fördrag, fördrivningar och halshuggningar.Hela norra Afrika och Mellanöstern var kristna områden när muslimerna invaderade deras riken. De kristna fördrevs, kvar blev förtryckta spillror. Aya Sofia i Istanbul var den kristna kyrkans bultande hjärta i tusen år. Den är vacker och pittoresk. Turister begapar skönheten och historien: Den gjordes till moské 1453, här började det. En miljon människor mördades av muslimer i det Armeniska folkmordet i Turkiet under det Osmanska riket. In i våra dagar härjar islamister hänsynslöst med förtryck och förföljelse av kristna. Islamiska staten, Saudiarabien, Iran, Pakistan, Afganistan. Listan är lång och pågående.Historien vimlar av utrotade kristna, de spökar inte ens. De är borta. Världen är full av folkspillror där de överlevande ättlingarna fortfarande har svårt att finna fotfäste. Norra Afrika, Centralafrika, Mellanöstern och Arabvärlden. Islam bygger på folkmord.Hur den lilla stadens invånare betraktade den gudfruktige muslimske missionären vet vi inte men de handlade rationellt. Släpp in muslimerna och er värld är snart utplånad. Kristna brukar få leva i fred ända tills muslimerna vill ha deras mark, bostäder och egendomar. Den dagen kommer de inte att kunna försvara sig med nävar och tillhyggen.
Jag hoppas att var och en som läser det här hör och förstår hur vedervärdigt och hemskt det låter. Det låter i det närmaste som något en norsk massmördare skulle ha kunnat skriva innan han gav sig ut på mördarstråk. Det är förstås fullständigt orimligt och förkastligt att legitimera mord på det sättet. Ändå är det så Peter Kadhammar har skrivit i Aftonbladet om det som hände den kristne missionären John Allen Chau. Det verkar vara ok eftersom det bara var en kristen som mördades. I en tid när våra kristna syskon runt om i världen förföljs, förtrycks, mördas och utrotas alldeles på riktigt.
Amen. Vi har pratat en del om honom på sistone. Han får mig att tänka på nåt jag har ett vagt minne om , en berättelse om en plats där man sände missionärer gång på gång och alla mördades. Till slut blev en i urbefolkningen frälst, vilket spred sig som en löpeld. Jag tänker att vi ser inte hela bilen av det den här modiga missionären gjorde. Vi kan diskutera och syna i sömmarna bäst vi vill. Men vi vet inte vad som satts i rörelse pga det förrän tidens fullbordan.
SvaraRadera